onsdag 28 december 2016

Jag blir så ledsen...

I förrgår var jag med om en sak som gör mig så ledsen, ett föl fick ett grimskaft slaget i ansiktet, bara för att han var så glad och nyfiken men kom för nära. Det var inte fölets ägare som gjorde detta till råga på allt. "Det är absolut nödvändigt att göra så" sa hon som gjorde det. Jag trodde hjärtat skulle brista på mig när fölet skuttade iväg, han som var så glad först. Jag blev bara stum, fick inte fram ett ljud... Jag skulle ju ha frågat vad sjutton hon gjorde så där för. Men hon sa om igen att det var nödvändigt, det kunde vara farligt annars. Va sjutton, det är ju bara att göra sig stor, slå ut med armarna och gå emot om det var så farligt som hon trodde. Det gör jag när en häst kommer springande emot mig, det fungerar alldeles utmärkt, det har aldrig sprungit en häst på mig någon gång. Hon vet nog vad jag tycker om sånt så hon kände sig nog lite dum i alla fall sen, eller också ville hon verkligen tala om att så gör man verkligen. Jag blir ledsen fortfarande när jag tänker på det, ett valpigt föl som bara är glad och social som tycker om människor blir behandlad så, fortsätter hon sådär på honom tror jag inte det blir bra. Jag vet att en del tycker jag är för snäll i min hantering med hästar, men jag känner också att de blir lugna i min närhet, och det tycker jag känns mycket bättre. Visst säger jag ifrån, men på mitt sätt, inte genom att skrika eller slå och ge tjuvnyp. Jag använder mig av hästarnas eget språk istället, kroppsspråket.

måndag 26 december 2016

Fibro...

Jag hr mått bra nu i några månader och så slår det till med värsta  värken. Jag tror att det kan bero på motionsträningen med vår travhäst Vilja. Jag har setat i en rockard i blåst och hållit igen henne bara för att hon ska jogga. Hon har inte körts på länge och vi vill inte förstöra henne genom att köra för fort. Vi måste spara på hennes leder och muskler. Och jag som har fibromyalgi känner av blåsten, jag får så ont. Det har även börjat knäppa i min vänstra käke, har även ont i båda käkarna, harfått gå på ipren den senaste tiden, hela min kropp från bröstkorgen och uppåt har varit så ont..., det är bland det värsta jag har varit med om på länge, det känns som nåt har hamnat fel, att kroppen är i felläge. Jag blir galen på sånt, jag orkar inte må så. I kväll tog jag faktiskt ett par tre glas whisky för att döva smärtan, jagbrukar inte göra det, är rädd för att bli beroende, mendet kände så skönt.  Så nu sitter jag här och känner mig lite flummig men smärtfri. Vad ska man göra????

söndag 11 december 2016

Min man och jag satt och pratade om vad han skulle säga när prästen kom i morgon och vill veta lite om svärmor inför jordfästningen. Jag sa att jag tyckte att hon var en ärlig person, hon förställde sig aldrig. Att  hon var den hon var. Jag är lite likadan, jag har väldigt svårt för att göra mig till för folk, vara någonting jag inte är. Jag kan till exempel inte fjäska för någon, det känns så konstigt, det går bara inte. Är jag låg en dag så blir jag tyst. Jag är den jag ser ut att vara helt enkelt. Är jag på dåligt humör så kan jag nog förminska det lite, jag blir inte otrevlig, men jag gör mig inte heller till och försöker vända på det och spelar glad heller om det inte är helt nödvändigt. Jag har helt enkelt jättesvårt för att visa mig som någonting jag inte kan stå för.  Jag har till exempel en gång varit med om när en person förvandlades mitt framför mina ögon. Vi kom hem till en person och direkt vi klev innanför deras dörr blev hon som förbytt, jag kände inte igen henne. Hon pratade så konstigt, jag kände mig jätteobekväm, skämdes nästan för hennes skull, varför vet jag inte, tror det berodde på att det var så pinsamt alltihopa, den tredje personen tyckte nog också hon betedde sig konstigt, eller så såg hon min min :-). Hon pratade så konstlat, så överdrivet trevligt.
Måste vara jättejobbigt att inte kunna vara sig själv.  Jag vet att det kan vara svårt att umgås för en del, men varför ska man egentligen krångla till det?

lördag 10 december 2016

Igår var jag och min man i stallet och körde vår häst Vilja Rico, hon är ju en travhäst som inte tävlat på ca 1 1/2 år, hon har varit skadad. Men vi tror att det går att starta henne igen om vi känner för det. Men vi börjar med motionskörning bara nu. Det var så kul, och jag tror hon tyckte detsamma :-). Det är så skönt att mocka och greja lite i stallet, energin blir starkare av att arbeta fysiskt och vara bland hästar. Mitt jobb jag har nu som personlig assistent är psykiskt jobbigt och fysiskt inte bra för mig. Jag behöver röra på mig på dagarna, att sitta mycket still är inte bra, just nu känns det som jag åker till mitt jobb och förstör kroppen två dagar i veckan, och det känns inte alls bra. Vad är då viktigast, att leva lite snålt eller ha lite mer pengar och må dåligt i kroppen? Vi behöver egentligen inte mitt jobb för att vi ska klara oss, vi lever väldigt sparsamt, och billigt bor vi. Jag skulle säkert kunna hitta ett annat jobb framöver. Men samtidigt känns det jobbigt att säga upp sig.

Nya kycklingar har jag hämtat.



Min häst Vilja, ca 1.60 cm

måndag 5 december 2016

Måste inse mina begränsningar

Nu blir det lite jämmer och elände :-).
Nu märker jag verkligen att jag inte kan sitta still för länge i samma position, inte köra bil under för lång tid, min nacke blir helt åt skogen helt enkelt. Hjärnan hänger inte med då heller, blir trögtänkt helt enkelt, och så känns det som det bränner i hela huvudet och känselbortfall på kinderna. Idag när vi åkte in till stan körde inte jag bilen, men det känns som jag inte orkar hålla upp huvudet, det värker i huvudet och jag känner mig liten illamående. Detta känner jag igen, det har med min whiplash att göra, och mitt diskbråck i nacken och i bröstryggen.
Ikväll när jag jobbade och jag fick frågor om medicin mm av brukarens fru så kände jag att jag verklugen fick koncentrera mig för att kunna svara på frågorna, jag såg även på henne att hon nog undrade vad det var med mig. Jättejobbigt!!! Det känns helt dovt i huvudet, som bomull, det känns inte så bra.
Allt är bilkörningens fel, jag sitter och åker mycket bil på jobbet.





fredag 2 december 2016

En jobbig dag

I morse ringde min mans telefon kl. 8.15, det var hans syster, hon ville tala om att svärmor hade gått bort tidigare i morse. Det lät så otroligt overkligt när hon sa det. Hon ringde precis när jag skulle åka ner till affären för att köpa mig något att äta på jobbet.
Jag blev fruktansvärt ledsen, jättejobbigt att åka till jobbet, och sedan att hålla sig från att gråta när tankarna på henne dök upp emellanåt. Jag ville inte säga något till brukaren, tycker att han har nog med sitt, jag vet inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till det, vad berättar man och vad berättar man inte när man jobbar som assistent. Egentligen borde jag kanske sagt något, för jag var ju inte speciellt glad under dagen även fast jag försökte hålla mig som vanligt. Men många tysta stunder blev det under bilturen vi tog idag.
Så nu är jag helt slut, både i huvudet och i hela kroppen, det beror nog på spänningen och hela grejen. Det var jobbigt att ta adjö, känns konstigt att aldrig mer få träffa henne igen, men med förhoppning om att mötas lite senare förstås.
Jag tror vi fick en liten speciell kontakt, vi hade en del gemensamt kom jag på snabbt, även fast vi också var väldigt olika. Vi tyckte om varandra!!

torsdag 24 november 2016

Jag funderar på hur jag ska få till det med min häst som jag har köpt. Jag kommer eventuellt ha henne kvar där hon är nu över vintern, men sedan behöver jag hitta en till häst eller få någon som vill hyra en stallplats hos oss och samtidigt vara sällskap till min häst. Det är inte lätt, känner att jag bara orkar engagera mig i en häst just nu, jag har inte tillräckligt med ork att engagera mig känslomässigt i två stycken. Det tar jättemycket energi och ge kärlek och motion till hästar, speciellt för mig som är högsensitiv och starkt empatisk.

Jag är nu inne i en period med mycket värk i kroppen, en del orsakad just nu av för mycket överbelastning. Jag behöver röra på mig lite mer, vara mer fysiskt aktiv och jobba med kroppen. Om två veckor ska jag börja träna min häst Vilja, köra lite markträning, kanske börja med Natural horsemanship. Det kommer bli kul, detta vet jag av erfarenhet släpper lite på mina muskulära spänningar i kroppen och som i sin tur tar bort en massa värk. Att umgås med hästar är så bra både för kropp och själ.
Just nu har jag lite annat att göra, nytt jobb och två döttrar som rustar hus och lägenhet och där vi har hjälpt till.

ASMR


lördag 19 november 2016

Idag läste jag på fb att min dotters kompis hund gått bort under jakt, vet inte än hur det gått till. Så synd, vet hur det känns, vi har fått två hundar dödade under jakt. Så nu blir det nog inga fler jakthundar tror jag efter vår Roxy. Jag kände hunden som dog nu, den träffar jag ofta i stallet där jag har mina hästar. Blev ledsen när jag läste det, tycker det är jobbigt nu innan jag vet hur hunden dog, led han???
Jag har även lite dåligt samvete över våra hundar, har haft mycket att göra så de långa promenaderna har inte varit så många den senaste veckan. Det var tur att Roxy fått jaga lite idag i alla fall, så lite kul har i alla fall hon haft :-).

Jag har fått ett meddelande om att jag har nåt ansvar för cookies här på bloggen, förstod inte riktigt vad de menade, det kom efter jag lagt ut filmerna på ASMR. Ni får söka på youtube och kolla där istället. Det är så otroligt avkopplande att se och lyssna på.

Jag jobbar just nu, har sovande jour, så nu ska jag sova, god natt på er:-)!!

fredag 18 november 2016

Whiplashskadan eller diskbråcket i nacken gör att jag har börjat fått så o t i huvudet vissa dagar igen. Jag har alltid haft problem med att köra bil långa sträckor, att sitta still med huvudet i ett läge är inte bra. Så mitt nya jobb som jag tänkte skulle passa mig jättebra är inte så bra, trodde ju inte att det skulle vara så mycket bilkörning. Jag jobbar som personlig assisten, och ibland kan det bli 2 timmars körning i bil åt gången, det är inte alls bra, dessutom har bilen manuell växel, ännu värre för min nacke. Jäkla skit, för det är ett kul jobb. Jag har beställt massage så på tisdag hoppas jag det kan hjälpa lite. Ska även ringa sjukgymnasten, höra ifall jag kan få lite träningstips, och kanske lite akupunktur.
Inte trodde jag att det skulle bli så mycket åkande i bil.....

onsdag 9 november 2016

Igår när jag kom hem efter mitt nattpass på jobbet masserade jag min hund Roxy, hon bara låg och njöt, mina händer gick dit jag kände att hon behövde massage och hon visade verkligen att det var skönt. Jag tror att min intiution och massagekunnande är bra, kanske jag skulle prova på fler hundar :-).
Jag var även hemma hos min mamma igår och fikade, även min morbror var där. Medan vi satt där ringde min tremänning till mamma och berättade att min mammas kusin gått bort, hon var gammal, 94 år tror jag hon var. Kvinnorna i min släkt har alla hittills blivit väldigt gamla, hoppas det håller i sig :-). Det blev en lite ledsam stämning ett tag, men eftersom hon var i en sådan hög ålder så känns det lite lättare, dessutom hade inte jag så mycketbkontakt med henne, det var mer när jag var liten, då var jag hos henne då och då.

Sen åkte jag direkt till min nya häst, tandläkaren skulle komma dit till stallet och hon skulle behandlas. Hon har tänderna 3 på underkäken som sitter lite snett vilket gör att det samlas matrester där och det blir små fickor, men de hade lagt sig lite mer tillrätta sen sist, och det var ju bra :-). Jag visste inte att hon hade de problemen. Jag sa till tandläkaren att jag ska ta och göra en veterinärbesiktning också, för att se att hon mår bra. Då sa han att de kommer att fråga vad för tandläkare som har slipat ner tänderna så hårt. Tandläkaren menade på att veterinärerna säger att hästar har samma känsla i tänderna som vi människor, och det borde väl vara så tycker jag också. Det blev jag lite fundersam på, hur mycket slipar han då ner???? Det måste jag kolla upp, vill ju inte hästarna ska få ont i tänderna på grund av en tandläkare som slipar ner för mycket????

Sedan var jag och min dotter till stan och hämtade mer nytt golv till deras hus de har köpt, när vi åkte hem började det snöa rejält, viljet det gör rejält nu också. När vi kom tillbaka kom min man dit till huset och spacklade golvet. Det blev en lång dag igår, och nu ligger jag hemma sjuk, huvudvärk, feberkänsla och ont i kroppen, orkar ibgenting. Skulle jobbat idag, men det går bara inte, var dunderförkyld också när jag vaknade,nmen det har släppt lite, men det andra kvarstår så jag lugger nerbäddad.

fredag 4 november 2016

Idag har jag funderat och funderat, tänkt för och nackdelar till att köpa Vilja, men mest av allt har jag tänkt på henne hur hon överlevde och var stark när hon var föl, hon ville verkligen leva, hon hade en stark vilja, därav namnet Vilja har jag fått berättat för mig. Hon höll alltså på att inte överleva sin födsel. Så nu kände jag att den hästen ska inte bara få leva i sju år, hon ska få överlev detta också, ingen slakt för henne på tisdag, hon ska få bli en förtidspensionerad häst och bo hos mig. När jag väl hade bestämt mig så kändes det jättebra :-), lilla pluttan.
Så i morgon ska jag betala henne, det kommer bli jättebra, egentligen hade vi inte tänkt skaffa häst förrän i vår/sommar, men vad gör man.....
Min man och jag funderar ju på att ta B-tränarlicens så vi kan köpa oss en kallblodig travare, en ettåring helst som vi kan forma som vi vill, har pratat med en travtränare, och han var villig att ställa upp och hjälpa oss lite, inkörning tänkte jag göra själv, så de blir i såna fall en utmaning :-). Jag vill inte fråga Viljas nuvarande ägare, hon har så mycket ändå att göra, vet att hon skulle ställa upp, men jag vill inte belasta henne med det också. Jag tror vi kan klara oss rätt bra själva också.

torsdag 3 november 2016

Djurkommunikation...

Jag har märkt att djur dras till mig, bland annat hundar och hästar, kanske det är mitt lugn eller är det så att de känner att jag kan kommunicera med dem och vill komma för att "prata". Jag har gått två kurstillfällen hos Christina Jarl i Ervalla , men även förstått mycket tidigare att jag har kunnat det, ville i och med kursen få känna att det stämde, att jag inte bara inbillade mig, vilket kan vara lätt att tro :-).
Jag har när jag varit i stallet där vår travhäst finns talat lite med hästarna där, känt av när de haft problem någonstans, jag känner även nu att vår hund Roxy får problem med andningen när vi är ute och går, jag får en tryckande känsla i bröstet och tungt att andas. Först trodde att det var jag som hade ångestkänslor, men det kändes bara i sällskap med henne.
Jag ska försöka utveckla det där lite mer! Kanske börja hjälpa andra med sina djur, så finns det någon som läser som har djur provar jag gärna på lite mer främmande individer :-).

Ett dilemma

Idag fick jag en känsla av att åka till stallet ute i Lia och hälsa på Amerone och dom i hagen, och även se om Texa har fått prova nya täcket som ska behandla stela onda muskler.
Stannade först hos Amerone för att klappa lite på henne, klev ur bilen och gick mot hagen. De andra tre hästarna kom springande, men inte Amerone, hon tog lite stapplande steg, såg direkt att det var nåt fel. Hon kom fram så jag fick krama om henne, hon stod så snällt och lugnt, bara det tydde på att det var nåt galet. Sedan kom lilla, eller lilla och lilla, fölet Thor har blivit så stor :-), och tog plats, ville bli kliad. Jag fick fullt upp med att hålla han, han blir så ivrig ibland att han slår med framfötterna, och nu skulle han krafsa mig på benen med ena hoven, så Amerone gick iväg. Sedan stod hon och tittade på oss, lilla gumman, har nog jätteont. Jag gick över alla hagarna för att säga till stallägaren att hon hade ont och knappt kunde gå. Ja, jag tar in henne ikväll och kollar, hade det varit jag hade jag tagitnin henne på en gång, men man vill ju inte säga vad andra ska göra.

                                                         Amarone Zon

När jag sedan skulle åka hem sa hon; du får gå och säga hej då till Vilja för på tisdag åker hon på slakt. Jag bara stannade upp, det låter så hemskt. Då sa jag att då måste jag få prata med min man om att köpa henne. Vi hade ju dom funderingarna för ett par månader sedan, men jag visste inte då hur min arbetssituation skulle se ut så jag sa ifrån. Men nu kommer jag bara jobba en dag och en natt i månaden så det skulle fungera. Men jag måste fundera, det är ett stort ansvar. Då ska jag ha som mål att bara ha henne så hon får må bra, ut och gå lite och köra henne ibland. Kanske börja på den där hästcoachutbildningen och ha henne och träna på :-). Men nu är det snabba vändningar, jag måste betala henne i morgon om jag ska ha henne.

                                           Vilja Rico

onsdag 2 november 2016

Nu har jag jobbat som personlig assistent sedan den 18/10, inte lång tid alls, men håller redan på att tappa sugen. Tycker det är ett kul jobb men situationen är minst sagt rörig. Två stycken är sjukskrivna i vår grupp på fyra personer så det har blivit en del extrajobb redan. Igår fick jag till och med ta emot en kille som skulle komma på anställningsintervju. Jag skulle känna efter om jag trodde han skulle passa. Tyckte han verkade lite mysko så jag skrev till företaget och sa att jag kunde inte säga varken bu eller bä, men själv fick jag en konstig magkänsla. Helt otroligt att jag skulle få lägga på mig det ansvaret att göra det, verkligen oseriöst tycker jag, oproffessionellt. Jag kände mig jättedum för jag kunde ju inte svara på en del saker, även tjejen som skulle jobba natt kom dit nästan samtidigt och hon är inte heller van vid stället så vi stod båda lite frågande över en del saker.
Kollar efter andra jobb under tiden jag jobbar där, men som det känns nu blir jag nog inte långvarig. Synd tycker jag, men med två utbrända personer i gruppen så känns det inte okej.
Jag vill ju jobba som hästcoach, men det är svårt att veta hur underlaget ser ut, man får nog resa då en del skulle jag tro :-). Men det skulle inte göra mig något, kan ju bara vara trevligt :-).

lördag 29 oktober 2016

Ojoj, vilken intensiv dag igår. Först hade jag jobbat natt till kl 9, sedan iväg till Solvalla för att starta Texa. Tyvärr så blev det galopp så vi åkte hem direkt efter loppet lite besvikna, mest för Texas skull. Det är ju något som inte stämmer, antingen ett knä eller nåt bak i skinkan. Det konstiga är att veterinären inte ser det i defileringsvolten, t o m jag såg hur hon nickade lite med huvudet då, då har hästen ont någonstans. Jag och min man skulle vilja att hon fick läka i en månad eller så, få gå i en större hage och röra på sig utan någon träning alls. Men tränaren är ju också delägare och är med och bestämmer,  så vi får se vad det blir.

                   Jag till vänster.

Sedan när vi kom hem hade jag 40 minuter på mig att duscha och göra mig iordning, jag och en kompis skulle på Lena Ph:s show. Det var så jättebra 😃. Hon berättade om sig själv, lämnade verkligen ut sig om sina relationer och skvallerpressen.

torsdag 27 oktober 2016

Idag gick jag av mitt sista pass denna vecka, hoppas på en lugnare vecka nästa vecka. Pga brist på vikarier så har vi fått hjälpas åt i vår arbetsgrupp då en varit sjuk och är fortfarande,. Min första vecka har varit intensiv för att bara ha en halvtidstjänst; fredag 9-18, lördag 14 till kl 18 på söndagen (28 tim), tisdag 9-18, onsdag 9-18, torsdag 18-9. Sedan gick jag introduktion tisdagen 18-20.30 och onsdagen 7.30-11.30, sammanlagt har jag på ca en och en halv vecka varit på jobbet 76,5 timmar. Hoppas, hoppas jag bara behöver jobba mina ordinarie dagar nästa vecka :-). Som högpresterande, högsensitiv  och extrem empatisk person så känner jag att jag redan ger för mycket av mig själv, det märker jag genom av att jag lever mig så in i personen, när jag inte är där så hör jag hans röst hur han skulle säga saker i olika situationer, det är som han är med mig hemma, jättekonstig känsla, och jag vet inte hur jag ska få bort det. Det kanske är så att jag måste skydda min aura både innan jag åker dit och när jag åker därifrån? Ska prova det, såhär kan det inte vara :-).
I tisdags var jag till Texa och masserade henne igen, när jag masserade nacken verkade hon tycka det var jätteskönt, stod med mulen nästan nere vid golvet. Det är bra, då stretchar hon även ryggen. När jag var klar skulle hennes andra ägare och även tränare ge henne laser igen. Jag ledde henne längst in i stallgången till en trång plats med värme som hänger från taket. Jag gick in med henne och hon vände så fint åt det håll som annars brukar vara helt omöjligt, helt fantastiskt :-). Hon reagerade på vissa ställen, bla på höger  sida vid manken. Så i morgon när hon ska starta på Solvalla hoppas vi att hon är mjuk och fin så hon kan springa fullt ut i kurvorna :-).

Vi har även köpt Back on track-täcke och även ett som täcker halsen, det ska bli intressant och se vilken verkan det ger :-).


Terapeutiskt täckeFrämjar muskeluppvärmning eller återhämtning.Ökar blodcirkulationen Får nervösa och spända hästar att slappna avReducerar inflammation och svullnadFrämjar återhämtning mellan träningspassenReducerar mjölksyra i musklernaDubbel bogknäppning Låga kryssgjordar Svansskydd med rem Halsöppning förstärkt med fleece. (www.horze.se)



lördag 22 oktober 2016

Nu har jag jobbat två introduktionsdagar, en dag (9timmar) och så är jag inne på ett dubbelpass (ett dygn) just nu. Det var lugnt, lite nervöst att jobba natt, tänk om jag inte vaknar ifall det skulle hända nåt? Men jag är väldigt lättväckt, så det är nog inget att oroa sig för.
Idag var jag och försökte massera Texa, det gick sådär, hon var lite uppspelt för jag och min man hade tagit med morötter och hon var helt glupsk,mkunde inte stå still, ville bara ha utav min man så han fick gåmundan ett tag för hon blev så glad och sugen på morötter varje gång han visade sig så hon stod inte still :-). Jag hade heller inte heller så mycket tid eftersom jag skulle iväg och jobba, så det blev bara lite småmasserande. Får nog ta och umgås lite mer med henne för hon tycker om när man håller på med henne, det märks :-).
Hon är anmäld till Solvalla på fredag den 28:e, det ska bli spännande att se om min massage och Ingers laser har gjort någon verkan.

torsdag 20 oktober 2016

Texa Rico

Idag ringde vår tränare till Texa Rico, hon har även blivit som en kompis eftersom hon även äger Amerone, min fd foderhäst. Hon sa att vi skulle behöva göra något med Texa, hon är inte bra, det är något som stör henne eftersom hon ofta börjar gallopera i kurvorna. Hon ville jag skulle komma dit och känna om hon har några spänningar. Jag åkte dit och tog in henne i stallgången och kände direkt att det var någonting i nacken på höger sida. Det går inte att ta in henne i en box tex om man vill att hon ska ställa sig med huvudet utåt, och då gå runt åt vänster håll, hon vägrar. Jag tryckte på punkter och masserade, provade sen att ta tag i svansen och i grimman och böja huvudet åt vänster mot magen. Det gick inte alls första gången, men när jag behandlade nacken några gånger så blev det bättre och bättre, sedan fick jag till och med in henne i den trånga hovslagarutrymmet längst in i stallet, och då fick jag henne att vrida sig åt vänster som hon tidigare vägrat, så härligt :-)!! Man märker så tydligt att hon tycker om att bli ompysslad, som om de förstår att man vill hjälpa, hon stod med huvudet långt ner vid golvet när jag höll på, hon var så tålmodig då, men inte senare, då visade hon även det motsatta :-).
Sedan longerade jag henne för att se om hon fortfarande hoppar med frambenen när hon sprang i vänstervarv, i början gick det bra, såg jättebra ut. Men efter ett tag började hon visa att hon har ont någonstans och jag såg eller kände att det satt runt höften, ner mot låret och ner mot knähållet. Jag tog in henne igen och kände där, vilket hon reagerade kraftigt på. Min kompis och tränare ,gav henne laser på stället runt höften, hon reagerade så mycket på det så hon skulle bita mig hela tiden, så det märktes att det gav effekt. Så nu ska hon ge ultraljud några gånger tlll tills hon inte reagerar nåt mer. Ska bli intressant att se nästa gång jag kommer dit om hon är bättre :-).


måndag 17 oktober 2016

Nytt jobb

Jag har fått ett nytt jobb som personlig assistent, femtio procent. Jag ska börja mitt första pass på fredag så det blir spännande, verkar jättebra :-).!
Jag ska gå på introduktion i morgon och på onsdag så det känns väldigt snabbt, men huvudsaken att det kändes bra på intervjun och träffen med personen jag ska vara hos :-).
Det blev lite tokigt först, jag hade sökt för en deltidstjänst och första kontaktpersonen och jag kom överens om femtio procent, men vid intervjun visade de mig en sjuttiofem procents schema. Tyckte då det såg bra ut och allt annat kändes så bra så jag sa att det såg inte så farlugt ut, men då när jag kom hem och visade min man tiderna så fick han slag, det blev 177 timmar eftersom man har sovande jour, det blev lite skillnad från halvtid till detta. Så jag meddelade samma em/kväll att det skulle jag inte orka med. Så nu efter lite turer så har vi kommit överens och det är jag jätteglad över, ska bli kul att komma igång och få jobba lite. Äldreboendet har jag sagt ifrån, de hade för många vikarier och för lite jobb :-).
Så i morgon gäller det, känns lite pirrigt faktiskt :-)!!
Jag återkommer i morgon om pirret i magen var befogat eller inte :-).

fredag 14 oktober 2016

Utmattningsdepression

Läste idag på Fb om en läkare som drabbats av utmattningssyndrom.
Jag drabbades av utmattningsdepression runt år 2000, sålde i samband med det hotellet vi drev i två år, blev sjukskriven i ca 1 1/2 år tror jag det var, det var så längesedan nu och åren går så fort. Nu i efterhand förstår jag att jag började jobba alldeles för tidigt. Varför berodde på att jag inte ville vara sjuk, kände mig helt enkelt värdelös, och många frågade ofta vad jag gjorde, antagligen för att de ofta såg mig ute bland folk mitt på dagen, och jag såg nog pigg och glad ut då eftersom det var då jag orkade ta tag i mig själv och ta mig till affären. Det behövdes bara att en person frågade och såg lite frågande ut så åkte självförtroendet ner en bit igen. Jag undrade varför jag inte kunde vara som alla andra, pigg och arbetsför. Då hade jag inte hört talas om detta tillstånd förut, kände ingen som mådde som jag. Efter det har jag hoppat runt som timvikarie inom både dagis, skola och som vårdbiträde. Samtidigt hade jag panikångest.
Eftersom jag är en högsensitiv person så läste jag in andra människor, kollade in dem, vad tänker dom om mig nu osv. Detta tog en enorm energi så det gjorde inte mitt tillstånd bättre direkt. Många talar om utmattningsdepression/utmattningssyndrom av att man jobbar för mycket och har mycket runt sig, att hjärnan aldrig får vila, men även vi som är "funderare" , som i alla fall jag har analyserat och oroat mig mycket, som är högkänsliga har nog även en stor risk att drabbas även om man inte har ett högpresterande jobb. Då går hjärnan på högvarv, natt som dag med många vakna timmar.
Nu har jag äntligen lärt mig sortera och mår bra, jag tar hand om mig på ett helt annat sätt än tidigare, sedan tror jag att när jag blivit äldre så ser jag saker på ett helt annat sätt :-).
En liten tanke bara så här på fredagen :-)!!
Trevlig helg!!

onsdag 12 oktober 2016

Jag älskar Amerone, hästen som jag har varit fodervärd åt i två år nu och som till våren ska få ett föl, och som nu är tillbaka till sin ägare för att gå med sina gamla hagkompisar där det även finns en till märr som ska ha föl. När hon blev betäckt var det  meningen att hon skulle vara kvar hos mig till fölningen , och gå med min fjording jag köpte som sällskap till Amerone, men som hade så svår fång att vi fick avliva honom. Nu i efterhand förstår jag att han hade kronisk fång och inte såg det i början. Så vi lät Amerones hagkompisar som hon går med nu komma till oss och beta av hagen i somras, och sedan flyttade vi som sagt alla när betet var slut. Så nu är det tomt här hemma, men jag åker och hälsar på och umgås vid hagen. Rida på henne vill jag inte, jag tror inte hon har tillräckligt stark rygg för att jag ska rida på henne nu, jag tror att en person på max 50 kg är lagom för henne. Jag har haft känningar när jag ridit på henne att hon nigit till ibland. Jag har mest kört henne, och det märks på henne att hon tycker det är kul.
Det värsta med henne är ovissheten, om jag kommer få köpa henne eller inte, jag skulle få det förut men det har ändrats pga att hennes senaste föl ser bra ut som travare, vilken vi är delägare i, och då kanske vill ta mer föl av henne. Framtiden får utvisa det. Men nu ska jag börja mocka hennes box när de börjat fått vara inne och så umgås jag med henne vid hagen :-).

tisdag 11 oktober 2016

Jaha, då ska jag summera en dag till i mitt liv :-). Jag skulle egentligen på jobbintervju i dag kl. 10.00 men det blev framskjutet till i morgon pga sjukdom, det ska bli så spännande samtidigt som det naturligtvist är nervöst. Men jag kan ju bara vara mig själv, och det är ju ibland inte så lätt när man är lite nervös :-). Jag har sökt som personlig assistent, det har jag aldrig varit förut så jag hoppas det är ett jobb som passar mig. Det är ju lite speciellt, man ska klicka med hela familjen, och jag hoppas och tror att det ska göra det för jag vet vem det är, och dom är enkla trevliga människor. De frågade när jag sökte hur mycket jag ville jobba, och jag sa 50 procent, och det passade bra. Man arbetar i en grupp fast man turas om och jobbar ensamma i skift. Ska jag vara ärlig så tror jag det blir jättebra :-)!!
Jag har varit och mockat i stallet som Amerone finns, hästen som jag är/var fodervärd åt, jag vet interiktigt hur det är nu när hon är tillbaka i sitt stall och dräktig. Hon är tillsammans med sina gamla stallkamrater och är låtsasmamma till ett föl som har sin mamma i samma hage, han tyr sig till Amerone och hon skyddar honom mer än vad hans mamma gör :-).
Så nu var jag där idag och mockade, det är så avkopplande och jag saknar det nu när det inte finns några hästar här hemma. Jag hälsade även på vår delägarhäst Texa Rico, världens finaste häst. Tycker lite synd om henne som får stå i en liten hage, hon och hennes kompis skulle behöva få springa av sig lite mer känner jag i hela kroppen. Men jag kna inte påverka det, och det känns lite tråkigt :-(. Jag tror att hästar, speciellt högpresterande hästar behöver röra sig mycket för attslippa skador på leder och ligament, har läst det och det är ju helt logiskt. Jättejobbigt att känna så mycket!!!!
Jag har även varit i Lindesberg och köpt strö till mina höns och tuppar, ska göra storrengöring i morgon....om det inte händer något annat förstås :-). Min yngsta dotter var med och vi sprang på min kusin med hennes dotter,så vi tog en fika på Frosths kafe', jättetrevligt :-)!
Det var min dag idag, och så har det blivit några promenader med hundarna förstås :-).



fredag 7 oktober 2016

Herregud hur har jag skrivit i förra inlägget; Det värsta är även att jag blir irriterad på de som inte sköter om och ger sina djur det bästa, blir nästan arg på dem, och det är ju inte bra, alla sköter vi våra djur olika. 
Det låter ju jättedumt, som om jag sköter om mina djur bäst, och det vet jag att jag inte gör förstås. Roxy till exempel, hon måste jag snart åka iväg och få hjälp att klippa klorna på, dom har alltid varit långa och svåra att få ner, även veterinären klipper inte så mycket, sista året har det varit hopplöst, hon säger ifrån, det har hon aldrig gjort tidigare. 
Nej, vi är alla olika och sköter om våra djur så gott vi kan.

Jag funderar ju på att köpa häst, men vet inte riktigt om jag klarar av det känslomässigt, jag blir så extremt engagerad i hästarna så det blir jobbigt, tänker hela tiden hur dom mår och har det, trivs de? I längden är det fruktansvärt påfrestande. Varför kan jag inte vara lite mer avslappnad angående sånt, bara kunna köpa ett par hästar och sen bara tycka att det är trevligt?

söndag 2 oktober 2016

Jag vet snart inte vad jag ska göra med min högkänslighet, jag klarar snart inte av att vara bland djur, speciellt inte djur som inte är mina och som jag inte kan påverka om de inte trivs och mår bra. Det är jättejobbigt, jag blir så frustrerad. Jag kan även ligga på kvällen och tänka på bla alla hundar i världen som far illa, som blir misshandlade av människor som vill visa sin makt och som mår bra av att plåga djur, det gick så långti mina tankar häromkvällen så jag nästan fick panikångest. Mycket tack vare bilder och filmer folk lagt ut på fb.
Detta tar så mycket energi från mig så det känns som jag vill sluta vara där det finns mycket djur på samma plats, tex travstall och travbanor. Det värsta är att vi är delägare i en travhäst som vi åker runt och startar, och där ser jag hästar som kan bli så vårdslöst behandlade utan känslor, då undrar jag hur de har det hemma i stallet. Jag måste nog börja skydda mig igen, men det är svårt, jag glömmer det, dessutom tycker jag inte det hjälper när det gäller djur, det känns som de kryper in under mitt skinn.
Det värsta är även att jag blir irriterad på de som inte sköter om och ger sina djur det bästa, blir nästan arg på dem, och det är ju inte bra, alla sköter vi våra djur olika.

fredag 30 september 2016

Det blir dåligt med skrivandet här just nu, jag har haft fullt upp med renoveringen av vår hall och trapphuset upp till övervåningen. Jag har hållit på i nästan en vecka, det beror ju på att jag har fått gjort en massa annat emellanåt :-). Så nu har jag skrapat, slipat och målat lister, dörrar och trappa, gjort detsamma med ledstången, och så har jag målat väggarna i en varm grå kulör, bara det gav oss nästan ett helt nytt hem. Jag känner nu vad mycket en mysig hall gör för hela huset, det är det första man ser när man kommer in och det första jag ser när jag kommer ner på morgonen, en lugn och bra färg blev det.
Så nu känner jag mig trött i kroppen, värst var att sätta upp lampan, det var jobbigt att lirka med den samtidigt som man på stegen står som en räka :-).
När jag håller på med såna saker som är jobbigt så vill jag få det gjort så fort som möjligt annars, men denna gång fick det ta lite tid, jag hade mer tålamod att vara lite mer noggrann, och det gav resultat, så kul :-)!!!!


måndag 19 september 2016

Bakat..

I lördags fick jag plötsligt för mig att jag skulle baka. Jag gjorde stora blåbärsmuffins, helt perfekta blev de, hade glömt hur kul det var :-). Sedan skulle jag göra havreflarn men hade glömt köpa bakplåtspapper, så jag gjorde dem i bullformar, jättebra storlek, lagom till en kopp kaffe, jag gjorde moccakräm emellan. De var så goda så de måste jag snart baka nya av. Idag ska jag baka bullar, det tar jag tag i lite senare när solen försvunnit, tänkte jag skulle klippa gräset först.
Jag har även varit och köpt färg till foder runt dörrarna, och även till dörrarna och trappen till övervåningen. Det ska även målas väggar i hallen och väggarna upp till övervåningen. Det ska bli skönt när det är klart, jag behöver ha ett projekt annars går jag snart upp i atomer. Jag har inte jobbat sedan två veckor tillbaka, de behöver tydligen inga vikarier, och det är väl bra för de gamla, att de får ha sina ordinare personal hos sig.
På tal om det har jag fått brev hem från Lindesbergs kommun, de vill att man ska tycka till om hur det är att bo här. Jag kommer tycka till om äldreomsorgen, hur de äldre blir drabbade av nedskärningar av personal, hoppas fler gör detsamma :-).

torsdag 15 september 2016

Hittade detta på nätet, på Må bra's hemsida: http://www.mabra.com/sa-slutar-du-bry-dig-om-vad-andra-tycker/

 Försök inte vara någon annan
Människor är i grunden sociala varelser, så att vi bryr oss om vad andra tycker om oss är helt normalt. Men det kan också gå till överdrift, och i värsta fall försöker vi anpassa oss så mycket till de upplevda förväntningar som finns på oss att vi inte mår bra.
– Det som kan hända då är att vi uppfattas som mindre genuina och därmed mindre intressanta.
2. Hitta det du tycker är viktigt
– Avsätt tid för reflektion, fundera kring vad du vill göra i ditt liv, vad det är du sätter värde på. Man kan behöva hjälp av en bra samtalspartner för att prata om vad det är som samhället och andra har fått dig att tro är viktigt, och vad som egentligen är viktigt för dig.
3. Tro inte att andra dömmer dig
Det är väldigt vanligt att vi överskattar hur mycket andra tänker på vad vi gör och säger, alltså oroar vi oss ofta helt i onödan.
– När man själv är fokuserad på något utgår man från att andra har samma typ av fokus, men det stämmer inte.
4. Gör det du vill göra
När du hittat det som är viktigt för dig, om det så är att klä dig på ett visst sätt eller uttrycka en åsikt, då är det dags att börja låta det ta plats.
– Man måste göra det man är rädd för. Man behöver inte ens våga, man behöver bara göra det, för om man säger att man måste våga så blir det ofta ett extra hinder som man inte kommer över.
Det låter så klart lättare sagt än gjort, men Ata Ghaderi poängterar att det faktiskt ofta är just detta kliv som behövs för att överkomma mycket av ångesten som byggs upp.
– Det man vanligtvis upptäcker är att det inte alls är så som man har tänkt. Ofta finns det väldigt hög acceptans och blir det reaktioner är de oftast positiva. Det är många som har de här tankarna och när någon annan tar det steget tycker de att det är beundransvärt.




söndag 11 september 2016

Nu har det varit en tid då jag behöver mycket ensamtid, få äta frukost själv, titta på serier på Netflix bland annat. Jag pratar knappt heller så min röst tappar liksom styrkan, va konstigt det kan vara. Jag går liksom in i mig själv, tänkmom jag hade ett litet skyffe som jag kan bo i då jag känner så här :-). Jag blir irriterad på ljud, det är det värsta, kan inte sitta och titta på tv med min man som måste ha så högt på, jag sitter då med öronsnäckor på och kollar Netflix på min surfplatta. Just nu har jag fastnat för spanska serier, tittar nu på "Velvet", den handlar om ett modevaruhus på 50-talet, jättebra :-)!
Jag blir överraskad varje gång jag känner så här, men jag vett att det bara är att acceptera, vila och ta det lugnt.
Det finns ett problem, jag blir spänd i nacken av surfplattan, det ger susningar i huvudet, antagligen vad som kallas yrsel pga whiplashskadan eller diskbråcket. Jag får nog hålla upp ett tag med surftittandet ett tag :-).

lördag 3 september 2016

Erikslunds islandshästar

Igår fredag tog jag med min yngsta dotter till Erikslund i Ervalla för att rida en tvåtimmarstur på islandshästar. Vi hade även med oss min kusin och hans styvdotter 0ch min kusindotter.
Vi fick berätta hur vana vi var på att rida för att få en häst som passade var och en. Jag fick en pigg sexåring som inte var fullt utbildad på tölt, utan jag skulle få "rida" lite som hon sa. Och det fick jag, det var inte lätt att få en häst att tölta och förstå fackspråk i ridning när man aldrig ridit dressyr. Hon frågade om jag kollade på dressyr i OS, vilket jag inte gjort, jag är inte intresserad av dressyr, är en skogsmulleryttare :-). I alla fall så skulle jag försöka få så hästen fick "bakbenen under sig" ,dvs om jag förstod rätt så skulle jag mana på hästen samtidigt som jag bromsade, då skulle han kanske börja tölta. (Läste idag på nätet att om man backar först och sedan manar på medan han har benen under sig så skulle det gå lättare att få en häst att börja tölta). Jag trodde islandshästar töltar automatikst, att det är deras gång isället för trav och att de lär in trav istället. Så mycket visste jag :-).
Jag får ta nya tag nästa gång.


Och nu börjar jag fundera på hur hästarna under en turridning verkligen känner? Tänk alla olika människor som kommer och rider, det är företagsevent, svensexor, möhippor mm. Har vi människor verkligen rätt att behandla djuren så? Jag vet, jag red själv och kommer göra det igen och gör det på andra hästar också, men en del hästar ser trötta och inte särslilt glada ut. Det är likadant med travhästarjag mött. Tex så vet jag en som blir så stressad under lopp att han måste dövas ner helt, han har så han inte kan se ner, han kan inte kolla åt sidorna och han har allt i öronen som man kan ha. Är det rätt då att köra en häst, borde man inte låta dem vara då istället?
Ja, så är det att vara jag, jag tänker så mycket på dessa hästar, tittar in i deras, vad jag tror, innersta och känner deras känslor, jättejobbigt. Jag skulle så gärna vilja föra deras talan, men det går ju inte, men jag försöker ibland med små yttringar då och då.

onsdag 24 augusti 2016

Igår jobbade jag kväll, har börjat igen som timvikarie på äldreomsorgen. Jag behöver göra något, mår ju inte bra att bara gå hemma. Tänk om jag kunde få ett halvtidsjobb i ett stall, vilken dröm.
 Igår ringde även en kvinnlig person från försäkringskassan, jag blev nämligen sjukskriven en månad i somras, behövde vila från all stress, var så stressad och uppe i varv så jag sov i genomsnitt 3 timmar per natt, och så höll jag pä hela dagarna. Hjärnan var på högvarv. Hon visste inte hur det skulle bli, om jag får ersättning, läkarna hade skrivit olika i utlåtandet. Den första läkaren hade jag svårt att förstå, han fick upprepa sig flera gånger eftersom jag inte förstod vad han sa, och han verksde ha missuppfattat mig också. Han skrev att jag var låg och hade depression, viljet inte stämde, jag var ju tvärtom. Jag var uppe i varv så jag blev helt slut i både kropp och huvud. Jag förstår att försäkringskassan undrar....
Men vilken underbar person som ringde, hon var den första empatiska och ödmjukaste person jag pratat med från försäkringskassan någon gång...synd att hon inte var min kontaktperson bara, hon ringde bara och talade om att det skulle ta lite tid med allt.

måndag 22 augusti 2016

Jag sitter och har ångest, känner mig vilsen, funderar hela tiden vad som är bäst i mina val. Jag funderar på Vilja, travhästen jag skrev om tidigare, vill jag ha henne på rätt sätt?
Jag vet att jag är velig men jag bestämde mig nog för tidigt, jag bestämde med hjärtat, inte det praktiska. Jag har ju Amerone som foderhäst och har hoppats få köpa henne så småningom. Nu är hon dräktig och då har hennes ägare ansvaret för henne igen, men hon går här i min hage med hennes fd hagkompisar. Jag är ju även delägare i Texa, travhästen som vi tävlar med nu, henne måste vi ju göra nåt med sen när hon går i pension, kanske hon blir fölmärr, eller kanske hon blir ne ridhäst. Det känns lite mycket att köpa en häst nu också när jag får mina värkskov, jag har det just nu och då blir jag så trött, orkar knappt nåt. Som tur är så är det varmt och skönt nu ute så Amerone och de andra hästarna kan gå ute på nätterna, jag behöver inte mocka :-).
Skit också, vad ska jag göra???

lördag 20 augusti 2016

Hästcoach

Att få hästar lugna och trygga när man håller på med dem är ett starkt mål jag har hela tiden, det får ta den tid det tar när man ska göra nåt. Hästen måste känna sig trygg i situationen, det är helt självklart, att hasta fram saker ger inget bra i längden.
Jag har kollat runt lite på nätet och fastnat för en hästcoachutbildning, man lär hästen och dess ägare att samarbeta på ett bra sätt. Tänk vilket drömyrke!!! Det är en distansutbildning på 1 1/2 år.

Natural horsemanship (videofilmerna) är också ett alternativ, det finns mycket bra instruktionsfilmer på nätet som man kan hitta och lära sig mer därifrån. Jag kan lite grunder, men det vore kul att bli diplomerad.

lördag 13 augusti 2016

Idag var vi på ett ställe där det var mycket människor i rörelse. Dessutom fanns det en del hästar, ardenner framför vagn och fjordingar för turridning. En av fjordingarna som det satt ett barn på såg man tydligt att han var öm i hovarna när han gick, det såg ut som han gick på glödande kol. Jag mådde så dåligt när jag såg det och kunde inte släppa bilden av hästen på en lång stund. Det är så jobbigt, men jag vet ju att jag inte kan hjälpa hela världens djur även om jag skulle vilja.
Jag håller på att lära mig att stänga av lite, inte kolla in allt som händer runt mig.  Jag vet att man ska anmäla missförhållanden för djur, men ibland är det svårt att veta som är vad och som är bäst. Antagligen så kanske jag är lite för känslig, kanske inte hästarna har ont och mår dåligt,  kanske var han gammal och stel. Men ändå förstår jag hur det egentligen ligger till, det var nog antingen fång eller ömma fötter pga barfota häst,  det tänkte jag inte på om de var 😃.

torsdag 11 augusti 2016

Nu har jag bestämt mig....

Jag har blivit erbjuden att köpa Vilja Rico, en travhäst som har varit skadad för mycket och ska gå i pension, ett jättesnällt sto som är snäll att rida på också. Hon är hög, tror hon var 1.70, men det gör inget på en sådan snäll häst. Men det är som vanligt, hur ska det gå när hon ska skiljas från sina stallkompisar, kanske skulle hyra in henne där i början för att vänja av henne lite sakta. Jag tycker ju även det är lite roligare att vara där det händer lite mer, det är ett stort stall med ca 13 hästar, och man får mer sällskap att rida ut :-).
Det är ett stort steg att ta, hon är 7 år och kommer antagligen att leva tills hon blir över 20 år. Det kommer bli hennes andra och sista hem har jag !ovat Inger som äger henne nu :-). Och jag skulle inte heller klara av att sälja en häst vidare.

Jag får nog snart köpa ett större ställe om jag ska få plats med alla djur jag vill ha. Helst skulle jag vilja ha lite getter eller får också :-).


Här är hon Vilja, en grann dam i sina bästa år.



Må bra....

Jag visste att jag skulle bli med i tidningen Må bra nu i augusti, ändå blev jag förvånad när jag såg mig själv i en tidning, se mig själv hur jag verkligen ser ut. Borde jag inte haft andra kläder på mig, borde jag inte ha sminkat mig? Men nej, jag ser ut så där till vardags, och ofta håller jag ju på med hästar eller med trädgården så det skulle se konstigt ut uppsnofsad och dan i hagen. Jag kanske borde ha tänkt på att rätta till halsbandet i alla fall :-)....men det är ju typiskt mig, andra brukar rätta till det åt mig, jag tycker inte sånt är så viktigt....:-).
Och vad skrynklig jag har blivit, men vadå, jag är ju snart 51 år :-).

Jag vill poängtera en sak i texten, och det är att "den skickliga massören" heter Rolf Johnsson och höll till i Götlunda, men han har gått i pension, så nu går jag hos hans skickliga brorsdotter Camilla som driver Cambody.se, hon fortsätter justera min "ångestkota" och hålla mina muskler avslappnade, henne kan jag verkligen rekommendera.

Jag har även min hemsida www.panikangest.dinstudio.se, där kan ni läsa hela min historia.



torsdag 4 augusti 2016

Texa Rico

Inatt sov jag ca fyra timmar, när klockan var 4.00 hade jag inte somnat än, tankarna mal och mal, funderar på vad jag ska göra. Vad ska jag jobba med, hur ska jag hänga tavlor, vad ska jag göra med mina höns, köpa fler eller avveckla dem mer och mer?. Ska jag köpa en ny häst eller inte, ska jag måla lite akvarell igen, vad ska jag göra med gäststugan som är full med sadlar mm om jag inte har hästar kvar...och stallet, ska jag satsa på lantrasdjur, kanske en nordsvensk häst, lantrasfår kanske?? Frågorna är många....det bara snurrar i skallen.

Till slut somnade jag i varje fall och vaknade halv 9 av att vår travhästs tränare ringde och bestämde tid när vi skulle åka till Fornaboda travet med Texa, vårt gemensamma 4-åriga travsto. Vi bestämde kl. 11, jag åkte till stallet 10.15 för att göra iordning vår fina häst. Det ska kratsas hovar, manen borstas, luggen flätas och hovar oljas, och sist men inte minst så borsta in lite päls- och manglans i både man, svans och päls. Hon blir så fin :-).

Väl framme ska Texa uppvärmas två gånger, en gång av vår tränare och även som har andra halvan av Texa, sedan ska hon värmas upp av kusken. När väl loppet var dags var jag så otroligt nervös, det har jag inte varit de senaste gångerna. Men det gick så bra, hon kom trea, det skiljde ca en och en halv hästlängd från vinnaren, så det var nära en vinst. Hade hon inte svårt med kurvorna så hade hon säkert vunnit :-). Hon har ett knä som stör henne som vi får behandla emellanåt, men det är inget allvarligt fel.

Så kul att det börjar ge sig, hon har haft lite problem sista gångerna, men nu när vi vet felet så kan man behandla det. Det kommer bli så kul och spännande att följa hennes resa i travvärlden :-).
Jag har hennes mamma som foderhäst här hemma, även hon en fin häst, och hon ska få ett föl nästa vår :-)

onsdag 3 augusti 2016

Kyrkobesök

Ikväll var jag på min svågers uppträdande, eller vad man ska kalla det,  i kyrkan, han framförde Cornelis Wresvijks låtar. Han är superduktig, och han låter som han också. Det känns ju lite konstigt att höra texten i Ångbåtsblues i kyrkan:

Flickor och gossar, vart ska ni åka?
Vi ska till Möja, supa, slåss och bråka.
Slåss med polisen, det vill vi alla.
Men dom sätter dit oss när vi blir knalla.
Vi samlas flera tusen på ett litet fält
och sen har vi sexparty i varenda tält.

Han såg tre stycken gå ut efter ett tag, men det berodde tydligen på ljudvolymen :-).
I slutet när han gjorde extranummer började man märka att publiken började komma loss, det blev jubel och stora app!åder och man klappade för fler låtar. Ett tag när jag stod och filmade funderade jag vad som skulle hända om jag gick upp i mittgången och började dansa :-)? Skulle det bli jubel, eller skulle dwt bli knäpptyst :-)? Hahaha, såg framför mig hur jag släppte loss och shakade, hahaha.....
Morsan skulle i varje fall säga; "men Ann-sofie", hahaha......
Nej det tror jag ingen får uppleva nån gång....:-).


Men dans är bra för kropp och själ, det vet man ju, och när jag var och lyssnade på Takida i helgen, då när jag stod där mådde jag så bra. Jag dansade och bara upplevelsen med liveband är en upplevelse för hela kroppen, så jäk!a helande. Så nu måste det bli !ite mer konserter i framtiden :-).



tisdag 2 augusti 2016

Älskar våra djur....


Här är min hund Roxy som busar med lilla Ivar, min dotters hund. Jag älskar hundar, skulle nog kunna ha hur många som helst tror jag, häromdagen hade vi sex stycken på tomten. Det var vår Roxy och Rollo, mina döttrars Ivar och Frank och så grannens Elvis och Eddie. Alla samsas, och det är Roxy som leder hela högen, det är hon den stora i videon, hon fostrar alla som kommer innanför våra grindar :-).
Man kan bara sitta och titta hur de fungerar i gruppen. Roxy är högst, sedan kommer Ivar, sedan Rollo och sist Frank, som åldern de är i, men jag undrar om inte minstingen Frank som bara är 3 1/2 månad kommer att ta över Rollo, Frank är en liten hårding, det återstår att se.

Just nu sitter jag själv i mörkret i soffan i vårt vardagsrum, klockan är snart 01.00 och alla sover, det är helt tyst, det enda jag hör är pyset i mina öron, så låter det jämt när det blir tyst.
Jag har precis tittat på "En man som heter Ove", en bra film, en tänkvärd film. En man som i grund och botten känner sig ensam och ledsen men som utåt är arg och verkar bitter, men som till slut får visa sin mjuka sida. 



söndag 19 juni 2016

Jag är högkänslig och jag är oftast tacksam för det, jag har känslor hela tiden, dvs jag känner mig aldrig likgiltig för saker. Det kan vara jobbigt när jag får starka känslor för ett djur, jag känner mig in i vad jag tror djuret känner. Börjar jag tänka på att det finns tex hundar som bor hos elaka människor, som jag vet behandlar sina djur utan empati och respekt så kan jag må jättedåligt under en lång tid, eller om jag ser en valp som nyligen flyttat till en sån person så blir jag jätteledsen inombords. Jag tänker; " ska den lilla valpen bo resten av sitt liv hos den personen , inte få någon riktig kärlek och trygghet under resten av sitt luv, och det har han inte fått valt själv". Då är det jättejobbigt att vara högsensitiv, att leva mig in så djupt i något. Men så finns det stunder som jag njuter av att vara hsp, när jag hittar en bra låt och kan spela den 20 gånger på raken eller när jag kan känna en stark kontakt med något av mina djur, när jag tex känner hur Amerone och jag bara kan stå bredvid varandra i hagen och bara känna oss helt avslappnade tillsammans. Den förmågan tar jag fram när vi åker på travlopp med vår delägarhäst Texa Rico, jag står hos henne i boxen mellan värmningar och lopp och ger henne massa kärlek och lugn och ro.

Har jag varit inne i stan bland en massa olika affärer och människor en dag så tycker man att man skulle vilja lägga sig ner i soffan och vila om man är trött när man kommer hem. Men jag behöver otast då sätra igång med något fysiskt arbete ute för att varva ner och rensa bort en massa intryck. Det kan vara mockning tex, det lugnar, jag får fokusera på att sortera hästskit :-).


lördag 18 juni 2016

Det är konstigt, ofta när jag börjar prata högt om någonting eller skriva om det så blir det ofta åt andra hållet, värken känns inte lika stark som den gjorde igår. Kanske är det någon som hjälper mig, jag bad om hjälp när jag var ute med hundarna igår kväll, kanske någon hörde mig, eller så släpper det när man säger saker högt. Det kändes väldigt tungt igår och ofta blir det tyngre när man tänker på allt, allt verkar nog mycket större när man tänker, sedan sa jag allt detta till min man i morse och  lät det inte så farligt :-). Jag kan ju faktiskt låta hästarna gå i hagen ett tag tills jag känner mig bättre, många hästar går på sommarbete och gör ingenting, så jag behöver egentligen inte ha dåligt samvete, jag kan vila mig ett tag. Jag kan umgås med dem i hagen och ta dem på promenader i skogen. Tulle är 19 år som inte ska anstränga sina hovar efter fången, och Amerone gick i en hage som fölmärr i tre år innan jag började rida henne så hon är van och hon är nyinseminerad så det gör inget för henne att vila heller.
Herregud vad jag ska förklara mig hela tiden, dom har nog det rätt så bra mina hästar i en ca 6 ha stor hage där det ingår en skogshage med halmbäddar.

fredag 17 juni 2016

Nu protesterar min kropp känns det som, så här ont och stel har jag inte varit någon gång förut, det känns som jag jobbar i riktig motvind just nu. Att gå upp på morgonen är så jobbigt, det tar emot så mycket så jag får verkligen tvinga mig upp. Sedan ut och fodra hästarna, Tulle ska ha hö i hönätet i skogshagen, det ska fyllas och bäras dit, allt medan min kropp är så stel och den smärtar vid minsta rörelse, och armarna är värst just nu. Skulle någon peta på mig på morgonen så skulle jag skrika högt. Tulles päls var full med strö så jag tog borsten och borstade honom, jag får mjölksyra i armarna bara efter några tag med borsten, att lyfta upp armen och svepa den åt sidan går knappt. Sedan skulle Tulle ledas till skogshagen, en sträcka på ca 50 meter, stark som han är så stoppar han ner huvudet och börjar beta gräset efter vägen, jag orkar helt enkelt inte hålla emot, men mest beror det mer på smärtan, rätt stark är jag egentligen :-). Eftersom han inte får äta så mycket grönt pga att han fick fång i våras så måste jag bråka med honom och dra bort han från gräset och in i hagen, det känns i hela kroppen, jag mot en stark hungrig fjording :-).
Sedan tar jag ut Amerone, min fina foderhäst, det går så lätt, hon får gå i stora beteshagen i anslutning till skogshagen, så de kan ha närkontakt med varandra.

Sedan är det dags att mata hönsen och gå ut med hundarna, på morgonen en promenad på endast ca 2 kilometer. Då har jag även där en stark hund Roxy och en mindre Rollo. Roxy hon kan helt plötsligt bara tvärvända eller slita i kopplet och ner i diket för att ta en sork. Hon väger ca 25 kg och hon blir som en tung sten, hon bara tvärnitar ibland så det sliter tag i hela min kropp även då. Det är inte bra, värken jag har i kroppen är förmodligen fibromyalgi vad en läkare sa till mig för ett tag sedan och även en naprapat har uttalat sig om. Jag vet att det är det, så här ont som jag har och alla andra symtom stämmer på mig vad gäller fibro.

Jag har inte velat erkänna det fullt ut eftersom jag är en persom som älskar att jobba med kroppen, jag älskar mina hästar, hundar och mina andra djur jag har. Men jag känner nu att jag måste göra nåt för jag känner att det bara blir värre. I bakhuvuddt har jag även en sjukgymnast uttalande för ca 15-20 år sedan. "Ska du må någorlunda bra i kroppen när du blir äldre så kan du inte arbeta så mycket med armarna som du gör nu". Det är bara såna yrken jag haft och jobba med hästar är ju kanske inte det ultimata. Så nu har jag "nästan" bestämt mig, jag får nog lämna tillbaka min foderhäst, i alla fall under tiden som hon ska få föl (hon är ev dräktig). Hur jag ska göra med Tulle är det största dilemnat, antingen hyra in oss i stallet där Amerone komner ifrån eller få någon som vill ta hand om honom åt mig. Jag sa när jag köpte honom som sällskapshäst till Amerone att han inte skulle behöva flytta nåt mer, att mitt stall skulle bli hans sista, han är ju 19 år. Antagligen får han flytta till Amerones stall för jag tycker så mycket om honom. Är det någon som läser detta och känner någon som har ett bra ställe till en fjording som måste gå på magert bete eller skogshage på sommaren får gärna höra av sig, men det måste vara riktiga djurvänner :-). Jag har även Hedemorahöns och Dvärgcockin som jag skulle vilja hitta nya hem till.









onsdag 15 juni 2016

Selfie....

Jag är 50 år och tänker fortfarande rätt ofta på hur folk tänker om mig, en vuxen person som får göra nästan precis vad jag vill :-). Varför, och till vilken nytta, det är ju ingen som vet att jag tänker så, så då kan jag ju lika gärna låta bli. Det är ju likdant med när man går och oroar sig för exempelvis sina barn, de vet ju inte att jag gör det, så då gör det ju ingen nytta :-). Det är ju så dumt, självplågeri skulle jag nästan vilja kalla det, och mina djur vet ju inte om att jag tycker synd om dom....
Nej, sluta tänk så mycket, lev här och nu, alla andra har ju annat att tänka på, de kanske tänker som jag, vilket slöseri på tid till onödigt ältande :-).



Repris, måste bli påmind ...


Föreläsa...

Ibland känner jag mig så uppåt och modig, då vill jag börja föreläsa om panikångest, vad det eventuellt kan bero på. Beror det på spända muskler, rygg och nackproblem, stress eller för att man är en högkänslig person. Det kan bero på allt detta eller inget av det, eller det kan bero på något helt annat. Men jag skulle då berätta min version, vad jag tror om mig själv.
Jag har ibland tänkt på hur det skulle vara om jag fick en rejäl förstagångspanikattack igen, hur skulle jag hantera den, hur skulle jag reagera, skulle jag kunna få kontroll på den???
Jag hade en fotograf här idag, han fotograferade mig för tidningen Må bra, och naturligtvis blev vi att prata om det, han har en kompis som har panikångest. Han frågade om jag mediterar, och det sa jag att jag gör, har ju börjat igen efter en lång tids uppehåll. Bra, sa han, det gör jag med. Hans fru är bland annat mindfullnessinstruktör och jobbar med stresshantering och kbt, och det är ett framtidsyrke. Vi kom överens om att det blir fler och fler som får psykiska besvär tack vare uppkopplingar på nätet.
Vi började även prata om robotar, i Västerås har de såna i hemtjänsten, det är som en surfplatta som går omkring i hemmet, då kan anhöriga och andra ha kontakt och se och prata med tanten eller farbrorn, eller vem som nu är i behov av den. Jonas Bilberg, fotografen har tagit bikder på det, ni kan se den på www.jonasbilberg.se.
Det är kusligt, hur ska det sluta!!

I alla fall, nu kom vi ifrån det jag skulle skriva om :-). Jag önskar jag alltid vore modig och tordes föreläsa, det finns kurser, jag kanske skulle gå en sådan :-).

Känner så stort ansvar hela tiden...

Jag vet att man blir låst och ska känna ett ansvar över sina djur man har, men jag undrar om jag inte lägger på mig onödigt mycket ansvar, missförstå mig inte nu, men jag tror mig veta hur mina djur känner och då tror jag att jag måste vara med dem hela tiden. Det är dumt jag vet, jag måste ju ha ett liv utöver dem också, men just nu känns det inte som det, känner mig så låst just nu. Jag tror det beror på Tulle, vår fjording, han fick akut fång i början på maj i år, och nu får han inte gå i vanliga hagen och äta, jag har utökat skogshagen tre gånger så stor så han får vara där på dagarna. Eftersom det blir mindre socker i gräset på kvällen när det blir svalare så sätter jag på han en betesreducerare nu och släpper ut han i stora hagen så han får springa av sig, är det tänkt, men han ställer sig bara och käkar. Jag hoppas det går utan fångkänningar, men det verkar så, han har inga varma hovar eller puls i hovarna som känns. Så det är ett väldigt pass som man inte hade räknat med när jag köpte han i september förra året.

Jag känner mig rätt ensam med hästarna, funderar på att hyra in mig hos Amerones förea stall om jag får. Jag vet att det verkar helt dumt eftersom vi byggt stall, men där får jag ridkompisar och där är det någon mest hela tiden. Jag ska inte förhasta mig, måste ta mig en riktig funderare :-).

Jag har inte haft sovmorgon på ett helt år, gått upp kl. 7 nästan varje morgon, vardag som helg, hästarna måste ju ut och få mat, det börjar kännas i kroppen. Jag fick sova lite förra sommaren när Amerone var på sommarbete, det var riktigt skönt :-)
Men jag tycker om mina djur, men det börjar ta på krafterna, två hästar känns mycket när de ska motioneras båda två. Nu ska ju Tulle vara lugn ett tag och Amerone har blivit betäckt så jag ska ta lite lugnt med henne också i ett par veckor till tills man vet att det har tagit sig. Så jag skulle ju kunna slappna av lite, men jag tycker synd om hästarna, de har ju lite långtråkigt, så jag har tagit lite promenader med dem bara.

fredag 10 juni 2016

Hur ska det sluta???

Klumpig är jag, så klumpig för att jag ofta har så bråttom när jag ska göra något. Häromdagen var jag i skogshagen när min hund bara skällde och skällde på något i vår trädgård, antagligen på någon som gick förbi. Jag fick till slut nog och fick bråttom nerför backen där det finns en massa små smala stubbar efter sly. Plötsligt for jag i backen med händerna fulla med saker så jag hade svårt att ta emot mig, det gick men inte lika bra om händerna varit tomma :-). Som sagt, jag for omkull och naturligtvis stod ett träd där som jag slog i höften i, gjorde så jäkla ont....
Det gick bra som tur var, men man blir både rädd och full i skratt efteråt :-).
Någon dag efter skulle jag gå över trådar till hagen, och av någon konstig anledning fastnade jag med foten och föll framstupa rakt ner i backen med foten fortfarande fast i tråden. När jag sedan kom loss tittade jag på foten och får se hur ådrorna frampå fotleden bara växer och blir tjocka som mitt lillfinger, ser jättekonstigt och otäckt ut. När jag ska gå in så känner jag hur jag håller på att svimma, har aldrig gjort det men jag antar att det var en sån känsla :-).
Jag ramlar och har mig pga att jag har bråttom, så nu tar jag det lugnt, det känns som jag går i slowmotion men antagligen är det i en mer normal takt nu :-).

Jag har blåmärken på konstiga ställen, min pappa frågade mig häromdagen på skoj om min man slår mig, jag har ett stort blåsvart blåmärke på armen. Det kom till på travskolan vi går på, slog armen i en järnhylla som satt fast utanför en box, bråttom som vanligt gick jag rakt på den, det blev tvärnit, gjorde så jäkla ont ....inte snyggt när man ska ha ärmlös klänning på sig :-)



Högsensitiv

Bra läsning för högsensitiva eller närstående
http://www.angest-stockholm.se/?page_id=6928


onsdag 8 juni 2016

Idag var en skön och på ett sätt intensiv dag. Jag tog bilen efter diverse morgonsysslor till staden Örebro,  var inbjuden på fika på Almby skola, där hade mitt barnbarn skolavslutning för första gången. Vägen dit gick genom stan, och mitt i vid ett rödljus var det som jag kände en massa hundars rädslor,  jag fick en så stark känsla, hur många hundar var just nu rädda där dom bor?  Hur många hundar lider och blir misshandlade eller helt enkelt bara stryker omkring sina ägare av rädsla av olika anledningar.  Varför tänker jag så, plågar jag mig själv av jobbiga tankar, eller va sjutton???
Jättejobbigt är det när dessa tankar kommer,  mår så dåligt då av att veta att det faktiskt är så, många djur blir misshandlade och plågade av oss människor, jag får nästan panik, blir så ledsen. Vad kan man göra för att förhindra misshandel av djur, höga skatter kanske? Kan vi ha bilskatt så kan vi ha djurskatt!!!!

Framme vid skolavslutningen, där fikade vi i klassrummet,  min dotter hade med sig princessbakelser,  jättegott. Träffade min kusin som har sitt barn där, har inte träffat henne på evigheter så det var kul 😃.

Sedan var jag på massage,  75 minuters helkroppsmassage, så himla skönt,  somnade flera gånger. Fick massagen av två av mina barn på mors dag,  tack 😃,  det behövde jag verkligen.....

torsdag 2 juni 2016

Började dagen kl. 7.00 som vanligt, tog ut Tulle i skogshagen och Amrone i vanluga beteshagen. Mockade boxarna, kollade så hönsen har mat och vatten. Sedan fylla på hö och vatten i skogshagen. Efter det en promenad med hundarna där jag mötte min kusin som också var ute och gick. Hon tog sällskap med oss, tog lilla Rollos koppel så vi hade varsin hund. Hon bjöd på en god frukost, vi bor nämligen grannar, ägg, rostat bröd, och kaffe med lute kardemumma i, så gott. Det var så mysigt så där på morgonen att sitta och prata i godan ro. Roxy och Rollo var förstås med :-). Roxy fick en väska som man sätter på ryggen efter deras hund Bella, så snällt, nu kan hon bära sajer när vi är ute och går. Jag satte på henne den när vi gick hem, det såg ut som hon växte, att hon fick en uppgift helt plötsligt :-).

Vi bestämde att vi skulle ta en tur till Nora och äta Noraglass. Jag gick hem med hundarna sedan åkte vi. Nora är så fint på sommaren och glassen så god. Vi satt där en stund och åt våra glassar, älskar hasselnötssmaken....
Det är så otroligt varmt idag så man står knappt ut, men man ska inte klaga, vi har ju väntat på denna värme länge.

onsdag 1 juni 2016

Tulle har haft fång nu sedan början på maj, såg det tydligt morgonen den 5:e, han kunde knappt gå. Så det blev boxvila i tio dagar, smärtstillande och antiflammatorisk medicin i 14 dagar. Stackarn, det är inte kul alls, har funderat t.om om det är ett värdigt liv att kanske aldrig mer få äta gräs, i alla fall inte i år sa veterinären.
Nu går han sedan några dagar i skogshage. Vi hade en mindre tidigare, men jag har nu utökat den dubbelt så stor. Jag har slitit med sly och trådar så jag är helt slut i kroppen.
Men jag ska vila nu så jag kommer igen, värst ont har jag i armarna.

Idag var jag ett par timmar med mitt barnbarn i skolan, det var kul. De höll på att avsluta och städa inför sommarlovet. Jag kommer ihåg känslan, vad skönt att slippa skolan hela sommaren. Jag iakttog barnen på rasten, det fungerar likadant som i de flesta klasser, där är clownen, den rastlösa, den blyga och många fler, så kul att iakkta :-).
En pojke tog kontakt, han satte sig bredvid mig och pärlade, kom fram och ville ha hjälp att öppna glassen de fick på samlungen och kom och ställde sig bredvid mig när de skulle gå hem. Undrar vad han tänkte???

lördag 21 maj 2016

Jag är inte bara empatisk,  jag verkar just nu dra till mig människor som börjar känna att livet är för kort för att "bränna" bort, allt fler strävar för mycket efter "för mycket" och orkar inte hålla tempot.
Vad säger man när människor säger att de tar på sig för mycket för att "leva gott" som de uttrycker sig, att vara oberoende.  Pengar är inte allt,  jag svarar att "jag har kommit på vad som är viktigt för mig". Huvudsaken är att jag har mat, kläder på kroppen och tak över huvudet,  sedan kostar mina djur lite extra, men de ingår i min goda livskvalitet. Semester det har jag med min man och djur här hemma,  för mig räcker det att byta miljö en natt då och då, min man åker på golfresor när han känner för det,  skulle aldrig vägra honom det nöjet. Jag har valt mitt liv och jag står för det, kunde jag skulle jag utöka mitt intresse med mera djur.

Jag tror att fler och fler skulle vilja haka på det "gröna livet",  bo på landet och finna ro i det

fredag 13 maj 2016

Sitter här på kvällskvisten och funderar, tänker på hur allt egentligen är, på vad man prioriterar för att må bra. Jag börjar bli trött på att allt ska se så blänkande rent och välstädat ut, jag orkar helt enkelt inte ha det på mig, att spisen ska vara blankpolerad, eller köksluckorna och kylskåpet fläckfria. Hur ska jag samtidigt orka fixa det "viktiga" i såna fall; att min man får min uppmärksamhet och kärlek, mina hundar får ompyssling och långa promenader istället för att "de blir en promenad i pausen", mina hästar får ompyssling och motion, mina katter får mat och kel, jag får tid att umgås med nära och kära och framförallt att jag får ta hand om mig själv så jag mår bra. Jag vet att det låter lite konstigt och lyxigt, men min man sa för många år sedan att jag behöver inte jobba, vi klarar oss ändå, vi lever inte med så stora utgifter. Jag vet att han sagt så för att jag då inte mådde så bra som jag gör idag, men jag vet att han står fast vid det än idag. Men det är jobbigt att inte jobba, att vara hemmafru känns lite fult, som att man är arbetsskygg. Men det kan jag lova att jag inte är, tvärtom, jag har gett allt i mina jobb jag haft, jag har jobbat så jag bränt ut mig till fullo och det vill jag inte vara med om något mer, därför har jag inte tordats ha ett fast jobb utan jobbat som vikarie för jag vet hur jag funderar, jag vet att en fd utbränd person ofta åker dit igen på grund av att man hela tiden ger järnet. Jag behöver mina pauser, och då är jag så tacksam för min mans ord. Men jag jobbar mycket här hemma, är aldrig stilla, klockan är oftast ca nio på kvällen innan jag komner till ro, så inte är jag arbetsskygg inte, även om jag inte jobbar på ett "tradionellt" jobb som fast anställd.

Hur skulle det se ut om någon kom in i mitt hus och toan inte var städad, eller köksgolvet inte dammsuget och rentorkat? Jag skulle må så då!igt, jag blir arg om min man tar hem någon jobbarkompis på fika utan att ha sagt till i förväg så jag kan "städa", det är helt sjukt rent ut sagt, vart tog det impulsiva fikat vägen?
Nej, nu får det vara nog, fram för mer stökiga kök, mig gör det inget, jag mår bara bra när det är stökigt när jag kommer hem till mina vänner :-)......
Om jag fick välja min fortsatta karriär så skulle jag starta en fond för pensionerade travhästar. Hur man gör eller vad man gör vet jag inte, men jag skulle åka runt till företag som är delägare till travhästar och fråga om de har funderat på vad som händer när hästarna blir pensionerade efter deras karriär på travbanorna. Själv är jag delägare i en travhäst och jag täbker ta mitt ansvar när hon har slutat "jobbat" för oss. Jag kommer ta hand om henne i mitt stall här hemma om ingen annan bland delägarna har några invändningar. Men vad händer med alla andra tusentals hästar inom travsporten?
Jag har läst på internet hur det kan gå till, och man mår dåligt av att läsa:
http://www.djurensratt.se/for-att-hastar-ger-allt/forbrukade-travhastar-till-maltahttp://www.djurensratt.se/for-att-hastar-ger-allt/forbrukade-travhastar-till-malta

Så min dröm är att  hitta ett ställe där jag kan öppna ett hem för pensionerade travhästar, och få bolag och privatpersoner som är delägare i travhästar att lägga pengar i detta, vilket drömjobb det skulle vara :-).