Jag är inte bara empatisk,  jag verkar just nu dra till mig människor som börjar känna att livet är för kort för att "bränna" bort, allt fler strävar för mycket efter "för mycket" och orkar inte hålla tempot.
Vad säger man när människor säger att de tar på sig för mycket för att "leva gott" som de uttrycker sig, att vara oberoende.  Pengar är inte allt,  jag svarar att "jag har kommit på vad som är viktigt för mig". Huvudsaken är att jag har mat, kläder på kroppen och tak över huvudet,  sedan kostar mina djur lite extra, men de ingår i min goda livskvalitet. Semester det har jag med min man och djur här hemma,  för mig räcker det att byta miljö en natt då och då, min man åker på golfresor när han känner för det,  skulle aldrig vägra honom det nöjet. Jag har valt mitt liv och jag står för det, kunde jag skulle jag utöka mitt intresse med mera djur.

Jag tror att fler och fler skulle vilja haka på det "gröna livet",  bo på landet och finna ro i det