Jag är högkänslig och jag är oftast tacksam för det, jag har känslor hela tiden, dvs jag känner mig aldrig likgiltig för saker. Det kan vara jobbigt när jag får starka känslor för ett djur, jag känner mig in i vad jag tror djuret känner. Börjar jag tänka på att det finns tex hundar som bor hos elaka människor, som jag vet behandlar sina djur utan empati och respekt så kan jag må jättedåligt under en lång tid, eller om jag ser en valp som nyligen flyttat till en sån person så blir jag jätteledsen inombords. Jag tänker; " ska den lilla valpen bo resten av sitt liv hos den personen , inte få någon riktig kärlek och trygghet under resten av sitt luv, och det har han inte fått valt själv". Då är det jättejobbigt att vara högsensitiv, att leva mig in så djupt i något. Men så finns det stunder som jag njuter av att vara hsp, när jag hittar en bra låt och kan spela den 20 gånger på raken eller när jag kan känna en stark kontakt med något av mina djur, när jag tex känner hur Amerone och jag bara kan stå bredvid varandra i hagen och bara känna oss helt avslappnade tillsammans. Den förmågan tar jag fram när vi åker på travlopp med vår delägarhäst Texa Rico, jag står hos henne i boxen mellan värmningar och lopp och ger henne massa kärlek och lugn och ro.

Har jag varit inne i stan bland en massa olika affärer och människor en dag så tycker man att man skulle vilja lägga sig ner i soffan och vila om man är trött när man kommer hem. Men jag behöver otast då sätra igång med något fysiskt arbete ute för att varva ner och rensa bort en massa intryck. Det kan vara mockning tex, det lugnar, jag får fokusera på att sortera hästskit :-).