torsdag 30 oktober 2008

Att handla!

Läste om en tjej som slutade handla på ett helt år, dvs hon slutade handla allt förutom mat och hygienartiklar. Man kanske skulle prova det, man skulle spara en hel del pengar. Det som sätter käppar i hjulet är ju alla födelsedagar, och det är ju en hel del. Men om man bara tänker att man inte ska handla en massa saker till hemmet, nya kläder mm så skulle man spara en hel del. Dessutom skulle man slippa tänka på nya gardiner i fönstren, nya lampskärmar, det kanske skulle vara skönt för ett år? Kläder har man ju, man klarar sig faktiskt med de kläder man har, ute på fest är man ju inte särskilt ofta på ett år heller. Jag tror faktiskt jag skulle fixa att testa det , bara för att kolla hur mycket man sparar, ett litet test. Man kan ju göra som så, att om jag går till exempel på stan och känner att den byxan vill jag ha, och vet med sig att man skulle köpt den om det var ett annat år, då lägger man de pengarna på sparkontot istället, eller om man är på väg att köpa några ljus så lägger man dom pengarna på sparkontot. Klarar man det tro? Man kanske får något slags abstinens efter ett tag, blir nervös och konstig :-)). Nej, får nog fundera ett tag, men visst vore det en utmaning?

tisdag 28 oktober 2008

Bizzy löper för första gången!!

Stackars Bizzy, hon undrar nog vad det är som händer med henne. Hon klänger på oss, ska nästan sitta i knät. Hon gnäller och vill ut mer än vanligt. Hon har blivit som en helt annan hund, hon måste vara helt förvirrad stackarn. När vi är ute och går är hon lite fegare än vanligt, blir rädd för småsaker och går gärna bredvid mig när det blir lite otäckt.
Grannarnas lilla hanhund har tydligen varit på besök också, men vet direkt när det är dags för hundarna att löpa för då kommer han och står och gnäller utanför vårt staket.

Måste det vara så krångligt att börja stämpla???

Har inte fortsatt med alla de kurser som jag skulle läsa för att bli socialpedagog, tycker nog inte att det är min grej att arbeta med personer som har hamnat i kris på olika sätt. Men jag känner att kurserna jag redan har gått inte har varit bortkastade för jag känner att jag har utvecklats som människa och jag kan ha nytta av det jag lärt mig i andra yrken, bla som vårdbiträde på hemtjänsten där jag arbetar som timvikarie nu. Det är ju socialt arbete att hjälpa de gamla så att de får det så bra som möjligt, att kunna läsa människor tycker jag är otroligt viktigt när man arbetar med dem. Vissa gamla vill inte vara till besvär och säger då inte alltid vad de vill, medan andra kanske gärna tar för sig mer än vad de behöver och då gäller det att man tar dem på rätt sätt. Så visst har man nytta av att man har läst socialpedagogik och socialt arbete!!
Det var ju meningen att jag ev. skulle börja jobba på ett företag, men det får vänta lite av olika orsaker. Kanske trivs jag så bra där jag jobbar nu att jag vill fortsätta vara timvikarie, vi får se vad som händer.
I alla fall så har jag skrivit in mig på arbetsförmedlingen, vilket gör att jag får börja stämpla. Men fy vilket jobb det är, jag vet inte hur mycket papper som ska fyllas i och skickas. Det ska vara intyg från CSN, tidigare arbetsgivare och kurser man gått. När man sedan tycker att man har skickat in allt så kommer det bakläxa på någonting man missat. Man undrar ibland om de gör så för att man ska tröttna och låta bli att nyttja stämplingen. Man är så beroende av dom så dom kan verkligen köra med en!! :-))

söndag 26 oktober 2008

Mycket arbete för ett par båtar!!


Syrran och jag tog med oss bilkärran till Fellingsbro för att hämta våra båtar som vi ropade in på auktionen igår. När vi kom dit stod det redan ett par gubbar där och höll på och hämtade saker efter auktionen igår. Dom skulle precis åka när vi kom. Jag sa att vi skulle hämta båtarna som stod där och pekade. -Jaha, sa den ena, -vi är strax klara. Sedan sa dom hej då och åkte, ingen hjälp där inte. Syrran och jag kände på båtarna och insåg att det skulle bli tungt. Vi hittade en grej som vi ställde bakpå kärran så vi kunde dra upp båten. Samtidigt kom det en man förbi och undrade om vi behövde hjälp, och det tackade vi inte nej till. När den var uppe sa syrran: -jaha, då är det bara en kvar och då gick han. Okej, tänkte vi, bara att köra på. Syrran kom på att vi kunde lyfta upp fören och ställa nåt under så kunde hon backa kärran intill, och på så sätt lyfta upp båten. Vi hittade en pall så det gick bra. Det var mycket stånk och stön innan vi fick upp den, men det gick. När vi satte oss i bilen sa syrran, -fan va duktiga vi är!! Kunde bara hålla med, det var slitigt.

Inte nog med det, när vi kom hem till syrran körde hon ner med bilen på deras gräsmatta för att lämpa av båten vid en björk dom har. Det var bara det att när vi skulle köra hem med min kärra så kom vi inte uppför backen, det var för blött, bilen bara slirade. Vi lämpade av min båt på deras tomt, får hämta den i vår när gräsmattan torkat. Syrrans sambo tyckte jag kunde ro hem, haha, kul! Stackars deras gräsmatta, den var inte snygg när vi gick därifrån. Så mycket slit för ett par båtar!!

Auktion i Fellingsbro

Var på auktion med syrran igår, något jag inte varit på jag vet inte hur många år. Kallt var det, trodde jag skulle frysa ihjäl ett tag. Ropade in en låda med vaser i bland annat för 100:-. Utroparen frågade om han kunde få ett bud på 100:-, men fick inget så jag ropade 100 och fick det, kunde ju ha ropat 50 så kunde jag säkert ha fått det för det påminde mig syrran. Spelar ingen roll, vasar behövde jag i alla fall. Träffade en Frövitjej som vi pratade med när vi stod bland några gamla ekar (båtar). Syrran kom då på att man kunde ha en i trädgården och odla i, vilket vi nappade på. Syrran och J ropade in en varsin, jag tror syrran fick en för 50:- och J en för 11:-, som hittat! Men J ångrade sig sen, hon trodde inte hennes kille ville ha en till i trädgården, hon hade en redan som sandlåda. -Jag kan köpa din för 15 :-, sa jag. -Okej, sa hon, och vi var överens. Där tjänade hon 4:- :-)). Så i morgon får jag och syrran ta oss till Fellingsbro med en kärra och hämta dom. Denna auktion tog tid, efter ca 5 timmar kom dom äntligen till möblerna. Ropade in en stor trasmatta för 100:- som jag ska ha i köket (hoppas bara den passar). Syrran hade med sig en hel del hem, bland annat stora mjölkkrukor som hon ska göra iordnig och måla.
Det fanns jättefina möbler, bland annat stora skåp som skulle passa i mitt vardagsrum. Men där var en kille som ropade in möbler och sålde vidare sen. Han höjde priserna på möblerna så vi åkte hem sen istället.
När jag kom hem var min äldsta dotter där, vi köpte pizza och satt sedan framför tv:n och slappade.

fredag 24 oktober 2008

FN-dagen!!

I dag ska jag göra något som jag inte har gjort på länge, sjunga i kyrkan, alltså vara med och sjunga med "provapåkören". Det ska bli jättekul, lite pirrigt eftersom det brukar vara rätt många där och titta. Tänk om jag skulle sjunga fel, kanske börja innan alla andrar börjar sjunga, eller något sånt klantigt, hihihi. Nej då, det blir nog bra!
Först är man inne på församlingshemmet och gör lyktor, brukar vara massor med folk, sedan går man in i kyrkan där det blir en liten predikan, tror jag , sedan går man ner till sjön och sätter i dessa fina, färgglada lyktor i sjön. Det är jättevackert att titta på, och högtidligt. Sedan sjunger vi en liten sång där nere vid sjön. Sedan går man hem och tar sig ett glas vin, eller två....! Låter bra, va? Man kan väl ta nattvarden hemma!!

torsdag 23 oktober 2008

Lät kanske lite anklagande!

Skrev i ett tidigare inlägg att jag vet en tjej som är med i många olika saker på nätet, att det måste ta en massa tid. Fick ett meddelande sen på en som läst inlägget att det inte tar längre tid än att blogga som jag gör, och det har hon ju delvis rätt i. Att skriva ett inlägg tar ca 10 min, men ibland kan man sitta flera timmar vid datorn och göra en massa och man fattar inte vart tiden tagit vägen. Läste inlägget själv sen och tyckte faktiskt själv att det lät lite anklagande. Det jag mest ville få fram var att data tar över mycket i livet och hur man umgås på, men det är ju så vår framtid kommer att se ut och gör nu till en viss del.

Angående bråket på Rudbecksskolan!

Förra sommaren jobbade jag och syrran på min svärsons målarfirma i Vivalla där de hade ett stort renoveringsprojekt. Nu när jag har varit där och tittat efteråt så blev den gatan jättefin. Där bor det olika etniska grupper med olika syn på hur man skall leva. många lever under press och har jobbiga livserfarenheter. Under tiden vi var där så såg man en hel del, polisen var där titt som tätt i olika lägenheter, både hos Svenska och utlandsfödda. En dag när jag stod och målade så kom det en polisbil och ställde sig på gaveln av ett av husen. En polis gick in på framsidan, medan den andra kom och ställde sig bakom ett förråd där jag stod och målade. Han drog fram en pistol och satte fingret framför munnen, att jag inte skulle prata med honom. Hjälp, tänkte jag, vad är det dom letar efter, är det en galning aom kommer ut någonstans som kanske också har en pistol? Jag fortsatte och målade som om ingenting hade hänt, försökte i alla fall. Till slut gav dom sig och satte sig i polisbilen och åkte igen. Dom sa ingenting till mig , vad som hade hänt, ingenting! Jag tyckte det var olustigt att vara där bara under den tiden som jag jobbade där, vad ska barnen som bo där tycka, dom blir väl till slut immuna och bryr sig inte.
Jag är en person som accepterar alla sorters människor, men jag tycker att politikerna tänker lite konstigt när dom flyttar ihop olika etniska grupper på samma ställe som dom gjort i Vivalla, inte konstigt att det blir bråk ibland, många har olika religioner och olika uppfostran. Och alla har väl sin stolthet som dom måste försvara. Dessutom kan jag tänka mig att många av de föräldrarna som varit tvugna att flytta hit har nog med sig själva efter olika trauman de varit med om i sitt gamla hemland att de inte orkar ta tag i sina barn om de hamnar snett eller hamnar i bråk.
En sak som jag var med om en dag fick mig att fundera på detta. Jag stod och målade på en låg stege när en liten pojke på ca 7 år kom farande mot två andra som stod en bit ifrån mig. dom var ca 5 och 7 år. Den som kom farande puttade till den andra som var äldst och frågade varför han hade retat hans mamma. Den andra svarade med att det hade han inte gjort, men den andra var jätteupprörd och sa att det hade han visst gjort. Den pojke som blev puttad på ställde sig vid min stege och tryckte sig mot den medans den andra pojken fortfarande hotade och höll fast han i jackan och tryckte upp honom mot mig och stegen. Jag försökte prata med han som var upprörd men han lyssnade inte så mycket på vad jag sa, han var för arg. Till slut såg jag att den andra pojken var jätterädd och även den andra lilla som var med (antagligen lillebror), så jag sa till den "elaka" på skarpen att nu fick han sluta. Han släppte då den andra och frågade om dom skulle "gå bakom hörnet" så han skulle få stryk där. Nej du, sa jag, det ska ni inte göra. Jag sa att nu fick han sluta bråka. Till slut gick han, men hotade den andra med att få stryk senare.

När man nu läser om bråket i Nerikes Allehanda mellan invandrarungdomar så förstår man varför det blir bråk när man redan som liten blir lärd att försvara sin familj. Man undrar samtidigt hur man ska få slut på det, alla har väl antagligen sin stolthet och heder att försvara så ingen vill backa.

Läs om bråket på Rudbecksskolan: http://www.na.se/artikel.asp?intID=1401380

onsdag 22 oktober 2008

Balans i kropp och själ!

Har hamnat i Stayfriends-världen nu också, kul att se alla som är med där. Det som är kul är att se bilder på personer som man inte har sett på länge. Och man hamnar i kontaktlistor lite överallt. En del har 80 kontakter medan en del bara har 1. Jag känner en tjej som är med i många olika saker som Lunarstorm, Stayfriends, Facebook, familjesidan, eller vad den heter, det måste ta tid att hålla på med. Undrar hur många som sitter och håller på med datan på kvällen istället för att titta på TV (jag tex )? Man kan ju lika bra sitta framför datorskärmen istället för att glo på TV:n i och för sig. Var med i Facebook ett tag, men det blev man ju stressad av, man fick en massa saker man skulle svara på från folk. Svarade man inte kände man sig ju elak. Gick ur det där till slut, men det var krångligt vill jag lova. Det var min äldsta dotter som till slut talade om hur man gjorde.
Undrar om denna datavärld till slut gör att folk inte kommer att umgås på riktigt längre, att man umgås på nätet, det känns lite skrämmande. Det är ju inte samma sak längre, förr när man var liten då kunde det ju komma folk hem helt plötsligt och man satte på kaffe, vart har det tagit vägen? Men ska man vara ärlig kan ju ibland kännas jobbigt om det kommer någon helt oanmäld in genom dörren. Jag tror det är för att man inte är van med det, man borde vara lite mer avslappnad och ta varje dag som den kommer och bara vara.
Jag läser en bok nu som handlar om att hitta balans i kropp och själ, en jättebra bok. Där står det som man i och för sig redan vet, dvs hur kroppen arbetar för att du ska må bra, medan du "misshandlar" den och inte gör som den säger att du ska göra. Säger kroppen att du är mätt då ska du sluta äta, är kroppen trött, då ska du vila. I boken står också att kroppen arbetar bättre när du inte är med, dvs när du sover, då arbetar den som bäst, då är inte du där och stretar emot. Det stod även att man ska vara den person som man är innerst inne, inte ta efter andra, man ska helst vara ett original. Man ska klä sig och bete sig som man vill, vill man gå och skratta bland folk för att man känner sig lycklig så ska man göra det, även om folk då tror att man är knäpp. Men det törs man ju inte. Se på alla barn som ännu inte har hunnit lärt sig hur man ska bete sig än, vad avslappnade dom är, dom skrattar och gråter när dom känner för det. Det är så man ska leva om man ska må som bäst, inte streta emot och bli stela och tråkiga.
Tänk om man skulle ändra sitt beteende nu, bli ett original, undrar vad folk skulle säga då?

måndag 20 oktober 2008

Börjar nog bli en klimakteriekärring!!

Fy, vilken tråkig årstid, man blir ju så deprimerad på detta gråa väder, dessutom otroligt trött. Vad det beror på kan man ju bara gissa, tror jag håller på att bli en riktig "klimakteriekärring". Börjar lipa för minsta lilla, det kan vara något jag läser i tidningen eller ser på TV. Dessutom blir jag irriterad för minsta lilla, går och retar mig på småsaker här hemma. Vaknar även ibland på morgnarna och är alldeles dyngsur av svett, det är som om jag hade stått i duschen alldeles nyss.Har varit inne på nätet och läst om vad det innebär att vara en "klimakteriekärring" och det stämmer in vill jag lova (suck). Men ska man må som jag gör nu är det dags att göra något åt saken, få i sig lite hormoner. Men det är ju inte så kul kanske. Har även läst att det är ärftligt, stackars mina döttrar!!

Läste om Papa Dee och hans fru i Aftonbladet vad gäller anklagelsen om misshandel. Man kan faktiskt göra sig själv illa när man får en panikångestattack! Får man en kraftig panikångestattack så vill man få bort den fruktansvärda känslan på något sätt, och ett sätt kan då vara att tex nypa sig för att förvilla bort PÅ. Om då Papa Dees fru även var kraftigt berusad så kanske hon slog sig själv med blockljuset, eftersom man blir bedövad av alkoholen och det inte räckte med att hon nöp sig lite i armen. Undrar om de hade någon under rättegången som visste vad det innebär att få en panikångestattack. Nu vet man ju inte om Papa Dee är skyldig eller ej, men det kan ju faktiskt ha gått till så som hon säger. Jag fick faktiskt ett tips från en bok om hur man kunde göra när man börjar känna av PÅ, det är att man har en gummisnodd runt handleden, vid minsta lilla känsla skulle man dra i gummibandet så det slog mot handleden. Allt för att förvilla bort känslan av PÅ.

Försöker hitta på något kul att skriva om, kanske jag ska berätta om när jag skulle avmaska min katt idag. Jag tog en av mina tröjor och virade runt om honom så han inte skulle riva mig. Men när jag satte in sprutan i munnen på honom fick han panik och fick upp tassarna ur tröjan och började veva allt vad han hade med tassarna. Till slut fastnade han med ena klon i mitt öra och satt fast. Fy f..n vad ont det gjorde, jag höll faktiskt på att svimma, adrenalinet bara for i kroppen på mig. Samtidigt som han slet bort tassen från örat höll jag i den och försökte lirka bort den. Till slut rev han till så klon lossnade. Jag riktigt kände hur vit jag blev i ansiktet. Blödde gjorde det inte direkt, jag var väl för chockad, men sen började det forsa blod från örat. Men det blev inte så farligt som det först kändes :-)). Han var otroligt stark, man förstår att katterna har 9 liv, och att dom klarar sig rätt bra ute på nätterna.

torsdag 16 oktober 2008

Jobbat natt!!

Började jobba i hemtjänsten i somras och har fortsatt som timvikarie. Ett roligt jobb där man känner att man gör nytta. Trevliga arbetskamrater har jag också vilket gör allting mycket lättare att trivas. I går jobbade jag först mellan 7.30 till 13.00, sedan hem och sova för att sedan jobba natt. Det var meningen från början att bara jobba natt, men de hade svårt att få tag på vikarier för de ordinarie var på föreläsning hela dagen. Den värsta tiden när man jobbar natt är vid 3-4-tiden på morgonen, då känner man att man skulle vilja lägga sig och sova.
Jag har även tagit kontakt med väntjänsten, de behöver lite yngre där som kan hjälpa till med lite fysiska saker, som att köra rullstolar mm. Detta kommer jag bara att kunna ställa upp på så länge jag inte har så många timmar på hemtjänsten.
Många gamla sitter ensamma i sina hus eller lägenheter, hemtjänsten har ju inte den tid som den behöver för att kunna sitta och prata med de gamla. Dessutom är det riktigt roligt att sitta och prata med de gamla, nu när man inte har någon "gammal" person i släkten längre. Jag brukar tänka på det, mina barn har ju inga äldre att umgås med som en annan hade när mor och farföräldrarna levde. Mina barns mor- och farföräldrar är ju inte så gamla än:-)). De skulle behöva några "gamlingar" att umgås med. Det är ju inte samma sak längre, 40-talisterna är ju lite mer "ungdomliga" nu, de har så mycket annat att tänka på, egna intressen mot vad min mormor, farmor och farfar hade (tror jag) i varje fall, eller så var det bara så att de tog sig tid. Likadant blir det nog för våran generation när vi får barnbarn. Det är lite synd! Sedan är det många skilsmässor, det blir så många att tänka på.
Nåväl, man får se framtiden an!!

tisdag 14 oktober 2008

Undrar om det finns något samband mellan överrörlighet och panikångest??

Har haft mycket problem med ländryggen, SI-leden och nack- och axlar, och har fått reda på att jag är överrörlig. Eftersom jag har problem med nacken har det gett problem som tex yrsel, vilket en kille i Götlunda som heter Rolf Johnsson har hjälpt mig med. Något väldigt intressant var att han sa att det finns ångestkotor som sitter i nacken (6:e kotan tror jag det var) som kan sätta igång ångest. Mina satt fel, vilka han rättade till, och tro det eller ej, jag har inte haft någon ångest efter det.

Läs: http://www.helhetsterapi.se/ovrigt/chiro_akommor.htm#kota

Tänk om man kunde göra en undersökning på de som har/har haft panikångest, kolla om de är överrörliga, om det kan ha något samband med ångest/panikångest. Googlar man och söker på ångest och överrörlighet tillsammans så hittar man massor där dessa åkommor finns hos en och samma person.

Måste även tala om att kognitiv beteendeterapi är superbra om man lider av panikångest, har gått 2 ggr och det hjälper verkligen. Något som även hjälpt mig var att läsa på tex nätet vilka symptom man får vid en panikångestattack. Man tror ju varje gång man får en PÅ-attack att man ska dö, men läser man om det så blir man påmind om vad man drabbas av, att det är inte farligt, man blir inte galen, man är inte ensam om det!!

måndag 13 oktober 2008

Panikångest och låg stressnivå

Läste om Anders Bagge i Aftonbladet idag om hans panikångest. Har själv lidit av panikångest sedan -89, men som jag så gott som är fri ifrån idag. Kan få lite små anfall, men de går för det mesta att ignorera bort. Jag brukar nypa mig lite någonstans så försvinner det. Men det är som Bagge skriver, man glömmer aldrig den första panikångestattacken.
Jag befann mig hemma hos min pappa i hans soffa, vi kollade på vädret på tv. Det var 1989 och jag var nyförlovad. Jag satt där och kände helt plötsligt hur det snurrade till i skallen och jag ramlade omkull i soffan, jag satt nämligen på armstödet. Låg där i soffan och det bara susade i hela kroppen, det brann som eld från nacken ner jäms med ryggraden. Jag fick inte luft och hjärtat slog så hårt så jag trodde det skulle banka ut ur kroppen. Jag började se dåligt (tunnelseende), det kändes som att jag höll på att försvinna bort samtidigt som jag fick fruktansvärda hisningar i kroppen. Allt detta på en gång, det var klart man trodde man skulle !! Pappa sa till sin sambo att ringa efter ambulans, vilket hon gjorde, han var helt säker på att det var en hjärtinfarkt jag höll på att få när han kände på mitt hjärta. Jag kommer inte ihåg vad ambulansmännen gjorde när de kom, men när de skulle spänna fast mig på båren fick den ena hålla fast mig för jag fick plötsligt kraftiga skakningar där jag låg. Kom inte ihåg så mycket av ambulansfärden, men väl på sjukhuset fick jag flera anfall. Läkaren kollade EKG, vilket det inte fanns några fel på. Utan han frågade om jag hade varit stressad på sistone, vilket jag varit. Han menade på att jag hade fått en NERVKOLLAPS!! Jag fick åka hem igen, och ute på väg till bilen kände jag mig fruktansvärt liten. Hur skulle jag klara mig nu, tänk om det händer Igen?? Väl hemma fick jag sova, fick flera attacker på natten, vaknade av dom. Var hemma från skolan (pluggade då) i en vecka, fick flera anfall som påminde om epilepsianfall. Jag var fruktansvärt rädd, vågade inte gå ut. Fick sen träffa en läkare som ville höra hur jag kände, när jag berättat sa han, "det är som om du läste ur min läkarbok", du har fått Panikångest! Äntligen någon som fattade!! Men han ville inte ge mig några lugnande, han var rädd att jag skulle bli beroende av dom. Det var bara att gå hem igen och må dåligt. Jag blev rädd för att gå ut, åka bil var en pina, direkt bilen fick fart började jag hisna och fick svårt att andas, vilket blev till panikångest. Åka hiss, stå i kö, lägga mig och sova var rena mardrömmen under den tiden.
En annan händelse jag aldrig glömmer hände några år senare då jag vaknade en natt i soffan ensam och det kändes som om all luft sögs ur mig. Fick naturligtvist panik, hämtade sobril (lugnande), sprang ut ur huset. Hävde i mig 2 st tabletter och började känna hur paniken blev värre och värre. Huvudet började domna bort, då visste jag att då var det snart kört, jag skulle tappa kontrollen. Det var mitt inatten som tur var, annars skulle nog grannarna undra vad jag höll på med. Hämtade vattenslangen och började vattna rabatterna, allt för att ha nåt att göra. Sprang in i växthuset och bara körde med slangen överallt, kände mig som han i Gökboet, Jack Nicholson. Till slut verkade nog tabletterna och jag kände lugnet komma. Ännu en panikångestattack hade försvunnit. Efteråt blir man otroligt trött i hela kroppen. Jag önskar man på något sätt kunde hjälpa andra som sitter iden situationen nu, som har det så jobbigt med sin PÅ.

Läs om Anders Bagge: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3522326.ab

söndag 5 oktober 2008

Tråkigt väder ute!!

Är så trött så jag knappt orkar bli fotad (Bizzy)!!
Lika trött här (Roxy)!!

Lite uppfostran behövs ibland!!

Fy, vilket tråkigt väder idag, regn bara regn. Tog det lugnt istället!!

torsdag 2 oktober 2008

Många verkar ta en paus i bloggandet!!!

....liksom jag. Har mycket att fundera på och det finns alltid något att göra här hemma. Jag har nyss gjort om lite i hallen, målat och tapetserat, det blev bra, lite ljusare än förut. Förra tapeten var vidrig, förstår inte hur jag kunde välja den (hade nog lite bråttom där).Har börjat på "provapåkören" här i Frövi, det är i församlingshemmet vi håller till, Titti som är kantor i Näsby kyrka är det som håller i det hela. Hon är suverän som körledare rolig och duktig. Vi är några yngre förmågor som har börjat nu på senare tid, annars ligger väl medelåldern på 70 år skulle jag gissa :-)). Syrran är också med och en kompis till. Försöker få med min man, han tror man bara sjunger kristna sånger, men det gör vi verkligen inte. Det är lite Lasse Berghagen bland annat. Det är i varje fall jättekul!!!
Har börjat motionera varje dag också,en tur runt Lia varje morgon med hundarna, blir det inte på kvällen så går jag stavgång med min kusin samma runda på kvällen. Det är skönt att få frisk luft, och att man går ner några kilo gör ju inget heller. Man känner sig starkare i kroppen också, sitter inte lika mycket som en slapp potatissäck längre heller tror jag :-)).
Det är lite spännande för hundarna att gå den vägen också, det är alltid en massa hästar ute i hagarna runt Lia och vid Nybyslätt. Roxy är så duktig också så henne kan jag ju ha lös emellanåt. Hon är duktigare att gå då också, jättelydig, värre är det med Bizzy, hon vill gärna dra och jaga rådjur om hon fick vara lös.
Nu ska jag vidare, handla lite och kasta lite sopsortering, typ kartonger och plast vid Ica.

Ha det bra så länge!!