Jag blir så ledsen...

I förrgår var jag med om en sak som gör mig så ledsen, ett föl fick ett grimskaft slaget i ansiktet, bara för att han var så glad och nyfiken men kom för nära. Det var inte fölets ägare som gjorde detta till råga på allt. "Det är absolut nödvändigt att göra så" sa hon som gjorde det. Jag trodde hjärtat skulle brista på mig när fölet skuttade iväg, han som var så glad först. Jag blev bara stum, fick inte fram ett ljud... Jag skulle ju ha frågat vad sjutton hon gjorde så där för. Men hon sa om igen att det var nödvändigt, det kunde vara farligt annars. Va sjutton, det är ju bara att göra sig stor, slå ut med armarna och gå emot om det var så farligt som hon trodde. Det gör jag när en häst kommer springande emot mig, det fungerar alldeles utmärkt, det har aldrig sprungit en häst på mig någon gång. Hon vet nog vad jag tycker om sånt så hon kände sig nog lite dum i alla fall sen, eller också ville hon verkligen tala om att så gör man verkligen. Jag blir ledsen fortfarande när jag tänker på det, ett valpigt föl som bara är glad och social som tycker om människor blir behandlad så, fortsätter hon sådär på honom tror jag inte det blir bra. Jag vet att en del tycker jag är för snäll i min hantering med hästar, men jag känner också att de blir lugna i min närhet, och det tycker jag känns mycket bättre. Visst säger jag ifrån, men på mitt sätt, inte genom att skrika eller slå och ge tjuvnyp. Jag använder mig av hästarnas eget språk istället, kroppsspråket.