söndag 14 oktober 2018

Freja Rico

På videon ovan ser man Freja Rico, vår häst, och hennes mamma näst sist och sist i flocken (mamman sist)




Här är hon, vår Freja Rico


fredag 21 september 2018

HSP och inkännande.

Idag var det dags att verka Frejas hovar, och hon var så duktig. Måste fortsätta träna på att lyfta hovarna, speciellt bakhovarna. Fick lite tips av hovslagaren hur jag lättast och utan risk för att få en kick av bakhoven. Fram är det inga problem med, de krafsar jag nästan varje dag. Man ser ju hur både hästar och hovslagaren får stå ut med när de är svåra att hantera vid skoning. Mycket beröm och lugn och ro kommer man långt med. Träna, träna och träna.
Jag tog med mig Freja ut i paddocken innan det var dags, longerad lite. Det gick bra vänstervarv, var lite bökigare åt höger, kanske tröttnade lite i slutet 😆.

måndag 17 september 2018

Köpt en 1-årig travare

Nu bestämde min man och jag att vi skulle köpa lilla Freja Rico som vi funderat på ett tag, blev erbjuden igen efter att vi lämnade tillbaka starka Blixten. Freja tänkte vi köpa tidigare men avstod då, så nu när det blev gjort kändes det jättebra. Jag måste fundera länge innan jag gör slag i saken, vill inte att något ska gå snett eller att vi sedan ångrar oss för det är ett ansvar.

Hon är född i april så hon är nu 1 år och 5 månader. Vi har börjat förbereda henne lite för inkörning så småningom, det ska bli till våren tror jag. Nu började vi longera henne 3 dagar i följd 5 minuter åt varje håll. Hon förstod ju inte så mycket första gången vad hon skulle göra, men andra gången började hon springa så fint i vänstervarvet, höger var lite svårare. Tredje dagen satte vi på henne ett lätt sele, och det var inga problem, hon är ju van att ha täcke på sig. Fjärde dagen gick vi en kort promenad på ca 200 m, lite fundersam på vissa ställen, hon har ju aldrig varit från stallet och hagarna, har aldrig gått på en väg. Borstar henne gör vi nästan varje kväll, och det tycker hon om, men kratsa hovarna var lite otäckt, men det gick. värre var det med bakhovarna. Det är svårt för henne att hålla balansen när vi ska lyfta bakhovarna, håller nästan på att trilla omkull, det får vi ta lite då och då, snart kommer hon få balans. Sjätte dagen satte vi på henne ett huvudlag med bett tillsammans med ett sele också. Hon tyckte naturligtvis det var konstigt att ha något i munnen, men det gick mycket bättre när vi longerade henne, fick då annat att tänka på. Longerar gör vi 2x5 minuter varannan dag, ibland var tredje.


Vi kommer nog fortsätta skriva dagbok.

måndag 3 september 2018

Roxy

Igår var en jobbig dag, vi fick ta bort vår 12-åriga älskade hund Roxy.
Nu vet vi att du har det bättre där du är nu vår älskade vän, sov så gott vår Roxy ❤!!



tisdag 17 juli 2018

Som jag redan skrivit är det tomt utan häst att sköta om, men mina hundar får mer om pyssel och jag får mer gjort här hemma. Det är så varmt, så det enda man gör nu är sover, äter, läser, tar väldigt korta hundpromenader på morgonen och kvällen. Igår var vi faktiskt ute på djursafari i skogarna i närheten där vi bor. Vi såg 4 vildsvin, 4 harar, 4 rådjur och en gjort. Det är rätt rogivande att ta en tur i bilen i skymningen, bara åka runt och bara titta.
Man funderar lite på hur de vilda djuren orkar med värmen, hittar de vatten tro så de klarar sig?
En positiv sak med denna värme är att när man inte kan och orkar göra så mycket blir i alla fall jag väldigt avslappnad. Det var längesedan jag var så här avstressad.
Men min högkänsliga personlighet har ändå tentaklerna ute, speciellt vad gäller djur och anhöriga. Igår såg jag på fb att de efterlyste en liten Fransk bulldog som var försvunnen, hade varit borta ca 1 dygn när jag såg det. Det var ca 5 mil söder om oss. Jag åkte för att hjälpa och leta och kl. 18 skulle det vara skallgångskedja. Kl. 17.30 var jag där, men det var inte så många där just då. Hälsade på ägarna som var jätteoroliga. De sa att vi som var där gärna fick leta tills kedjan skulle börja. Jag kom ca 25 m när de visslade tillbaka mig. Den lilla 1 1/2 åriga Frallan hade drunknat i en pool i närheten. Vilken tragedi! För ägarna naturligtvis och de som hade poolen utan skydd och så den lilla stackars hunden som fått sätta livet till. Usch, vad jobbigt att åka därifrån och tänka på hur den lilla vännen säkert kämpat .
Kunde in

torsdag 12 juli 2018

Nu har jag varit utan häst sedan midsommarafton, då hade jag en kallblodstravare på två år. Han var hingst när jag köpte honom men som jag kastrerade vilket inte hjälpte, han var väldigt "busig" och mycket häst i honom. Han var väldigt tuff, insåg till slut att han var alldeles för tuff för mig. Han hade även ett trauma i kroppen när det gällde skoning. Jag visste att han kunde vara svår att sko bak, men tänkte att det skulle vi kunna fixa med vår hovslagare Sebastian Hedbloms hjälp, och det skulle det nog gjort också. Första gången han skulle göra det på Blixten behövde hovis bara ta upp vänster framhov och ta tag i första verktyget och hästen exploderade, helt plötsligt stod han längst bak i stallgången som är ca 12 m helt vettskrämd kraken. Det enda som var kvar var grimman som hängde kvar mellan kedjorna, och jag stod där framför m slickgodiset i handen och kollade på en stallkompis som stod bredvid. Det gick på en sekund, jag såg inte vad som hände, men skärrade blev vi alla tre....eller fyra om man räknar m stackars hästen som stod där borta ensam och vettskrämd. Har aldrig varit med om något liknande. Vi fick döva ner honom denna gång och två efterföljande gånger. Detta och hans tuffa och starka sätt gjorde att jag lämnade tillbaka honom till uppfödaren, jag kände att det inte skulle fungera för varken han eller mig, han behövde en person som var mer rutinerad och kunde sätta emot lite mer än vad jag klarade av.
Detta tog massor av energi och gav mig stressymtom, sov inte på nätterna, mådde inte alls bra, jag hade tagit på mig en häst som var otroligt fin och snäll vid körning, men all annan hantering tog musten ur mig. Så det var bäst det som skedde även om det gjorde mig också väldigt ledsen att göra. Jag fäster mig fruktansvärt mycket vid mina djur och han var inget undantag. Men jag har kontakt med uppfödaren,  han har det bra i en hage med en annan tvååring och han blir tränad för att snart köra Premielopp.

torsdag 26 april 2018

Avicci

Jag har inte lyssnat på Avicci, men jag såg dokumentären om honom efter hans död. Jag reflekterade över en sak han sa; "Jag har kommit på att jag är introvert" och så beskrev han vad det var för en kille som satt med honom i bussen. Jag kände så igen mig i hela händelsen, man vill prata om vad man kommit på om sig själv när man mår dåligt, man vill få människor att förstå hur man känner sig, hur man är som person,  ge en förklaring till varför man beter sig som man gör. Jag fick även då en känsla hur Avicci kände sig när killen han pratade med inte riktigt lyssnade. Det är en sån jobbig känsla att inte bli lyssnad på, den man pratar med vill bara vidare i samtalet.
Vi måste lyssna, ta till oss om den som mår dåligt vill att vi lyssnar.
När jag hade mycket panikångest när jag var i samma ålder som Tim Bergling möttes jag av många himlande ögon och suckar när jag ville prata om hur jag kände mig, men då pratade man inte så mycket om psykisk ohälsa. Man visste inte så mycket om panikångest. Men idag är det så vanligt, vi måste ta det på allvar, ta hand om och prata med dina vänner och dina nära som vill få ur det dom känner, det gör så mycket att bli hörd och tagen på allvar.
R.I.P Tim Bergling

måndag 5 mars 2018

I slutet på förra veckan fick jag ett erbjudande om att ta hand om en häst i travstallet som jag skrivit om tidigare. Det är ett stressat sto på fem år. Hon som äger hästen sa att jag kan få ha henne som min egen fast jag inte betalar nåt, jag kommer dit och mockar istället (Jag antar att hon menar flera boxar) och rider och kanske kör henne. Men jag vet inte, känns lite konstigt, jag fäster mig så vid ett djur som jag umgås ofta med Så när hon vill ha henne tillbaka blir det jättejobbigt. Jag tror hon inte har tid, hon behöver nog lite hjälp, hon har en hel del hästar att jobba med. Nej, jag tror jag tackar nej. Meningen var att jag skulle ta hem Vilja för jag tyckte det var jobbigt med alla hästar som jag brydde mig alldeles för mycket om. Men det blev ju som det blev med henne och nu mår jag rätt bra när jag inte behöver mocka och ha mig innan vissa tider, jag känner mig fri. Hade jag hunnit tagit hem Vilja hade det varit skönt att vara här hemma och sköta mig själv. Jag tycker det kan bli lite jobbigt ibland när det blir för mycket, jag behöver min frihet att göra som jag vill.  Så jag bestämmer mig här och nu att jag mår bäst att inte bli låst igen.

onsdag 28 februari 2018

Jag är med i Svenska Hästars Värn, där tar man hand om hästar som far illa och som man kan få adoptera. Man får hem en medlemstidning och där finns dessa hästar med som är lediga för adoption. Jag har tidigare haft funderingar på att skaffa oss en kallblodstravare eftersom både jag och min man har tagit b-licens som travtränare. Vi hade tidigare en foderhäst som var f.d travare men som nu går som fölmärr, där började mitt intresse för trav. Jag har tidigare varit emot allt vad trav heter, har tyckt synd om hästarna, men efter jag började följa med en travtränare på tävlingar så såg jag hur väl omhändertagna merparten av hästarna är. Det har blivit så mycket regler nu inom travsporten så hästarna behandlas bättre och bättre. I alla fall, jag började köra Amerone som min foderhäst jag hade då heter. Sedan köpte jag en travhäst som hette Vilja, denna häst red jag bara på i början men började sedan köra lite med då hennes skada som hon tidigare hade läkt. Jag och min man fick idén att gå på travskola vilket vi gjorde. Det gav mersmak och vi tog sedan b-licens.
Som jag tidigare skrivit fick jag ta bort Vilja pga stora tandproblem som inte gick att bota, och jag har i skrivande stund ingen häst. Så nu såg jag i SHV att de har en f.d  kallblodstravare, ett sto som är 9 år som har haft ett tufft liv men som nu blivit tryggare i sig själv. Hon är inriden men vet ej om hon varit körd på länge, kanske hon har dålig erfarenhet så det kanske inte går att köra henne. Jag tänkte bara i såna fall köra henne här hemma för motions skull.
Problemet är att jag har problem med värk i kroppen så jag vet inte om det fungerar, detta kalla väder som har varit har inte varit bra för mig. Men kanske det blir åt andra hållet, har jag en häst att ta hand om så kanske jag kommer må jättebra, hästar är helande.
Detta tål att tänkas på, men jag är väldigt sugen.

söndag 25 februari 2018

Nu när jag har haft mycket värk i kroppen så har jag bland annat haft ont i mitt knä, sjukgymnasten har konstaterat att det är en meniskskada och läkare tror det är artros eftersom de hittat det i det andra knät genom röntgen. Detta har gjort att de långa dagliga promenader på 5-7 kilometer m hundarna fått stått tillbaka sedan i somras. Nu de senaste 2 veckorna har jag och min man tillsammans med våra tre hundar tagit skogspromenader på ca 4 kilometer ca 2 dagar i veckan, dessutom har jag börjat tagit promenader på 4-5 kilometer med de två minsta hundarna. Den största 11-åringen har ont i ett bakben pga artros även hon, henne tar jag bara en mindre promenad med just nu så det passar mitt liv bra just nu. Men ändå får jag dåligt samvete, tycker de verkar ha tråkigt. Morgon och kväll får de även gå en runda på 1.7 km. Vi har även en stor trädgård som är inhägnad där de får springa ut på flera ggr/dag. Men jag analyserar, kollar hundarna hur de ser ut. Måsta försöka släppa mitt dåliga samvete.  Till våren ska vi ju gå på lydnadsträning jag och Frallan Hasse, och jag och Rollo, den minsta och jag ska gå på spårkurs om vi får plats i kursen. Och Roxy får bli pensionär från jakten.




lördag 24 februari 2018

Värk..

Jag har problem med värk i kroppen, antagligen har jag fibromyalgi, två läkare som jag varit hos tidigare misstänker det men jag har inte gått vidare med det, och denna vinter har inte varit rolig, har haft så ont i kroppen och varit så trött.
I förrgår var jag ute och gick med vår delägartravhäst som rehabiliteras just nu pga skada i knä och en kota på vänster bakben, hon ska skrittas 10 min. Jag tog även med hennes hagkompis när vi tog dagens promenad, en lite stressad tjej. Vi gick vägen ner mot rakbanan där de nu även bygger en väg så det åker stora traktorer med singel som låter en del. Så det kom en där vi gick, men föraren stannade till och väntade medan vi gick åt sidan. Men de blev ju lite oroliga, de är ju inte så vana att gå utan bomull i öronen heller travhästar som de är. Så det blev jobbigt att hålla två hästar i vardera hand, statiskt blev det. Så när vi kom hem igen var armarna rätt möra. Så igår var hela min kropp i smärta, så stel och hade så ont. Denna värk gör att jag även blir så trött.  Idag sov jag till 10, det var längesen, kändes som halva dagen gått när jag vaknade 😊.
Jag har fortfarande ont, men det ger sig nog snart.

torsdag 1 februari 2018

Låtsassemester...

Jag åker väldigt sällan på semester så jag får ta det lugnt och tänka mig att jag har semester här hemma nu istället. Jag jobbar inte för tillfället, anser mig vara hemmafru just nu ett tag, känns lite lyxigt men vi klarar oss ändå. Jag går varken på bidrag från försäkringskassan eller a-kassan. Jag har sedan i somras haft en meniskskada så jag knappt har kunnat gått så jag har inte sökt jobb som timvikarie inom hemtjänsten som jag hade tänkt gjort i höstas, men jag ska göra det snart har jag bestämt, känns väldigt jobbigt att inte jobba och tjäna pengar. Min man och jag har inga barn som bor hemma, alla är vuxna sen länge så vi har inga stora utgifter, vi lever rätt enkelt.
Jag har pustat ut nu efter allt ståhej sen jag hade hästar här hemma, det är ju ett stort ansvar att ta hand om andras hästar så länge, speciellt om man inte har egna hemma. Jag blir ju också väldigt känslomässigt engagerad när det gäller djur så det tar på krafterna. Men samtidigt känns det konstigt att inte ha några hästar att ta hand om, det känns tomt, jag har under 4 års tid haft en häst och skött om, foderhäst eller nu senast Vilja som jag fick ta bort i november pga svåra tandproblem som inte gick att få ordning på som jag skrivit om tidigare.
Så nu har jag försökt slappna av och ta det lugnt känslomässigt, bara tagit hand om våra, hundar, katter och höns, det räcker det just nu.
Men jag behöver inte åka till stallet där jag hade Vilja och den inhyrda hästen varje dag längre, så nu känns det lite tomt

Känner mig utnyttjad...

I höstas blev jag tillfrågad om att ta hand om ett par hästar när en tjej som jag bara känner lite grann skulle bort i några veckor över jul och nyår och jag sa ja. Det skulle jag aldrig gjort, jag har aldrig varit med om maken till att utnyttja andra människor. När hon varit borta den tiden hon skulle hörde hon inte av sig, jag fick sms:a och fråga om vi skulle ta hem hästarna till henne igen. Hon trodde jag ville ha dom längre, hon hade förhoppning om att jag kanske ville ha ena hästen på foder, vilket hon i och för sig frågat om, men jag sa nej till det då hon var för stor och för ung. Hon skulle hämta dem två dagar efter, men ringer sedan och frågar om jag kan ta dem lite längre, vilket jag inte kan då vi ligger i influensa jag och min man. Jag hade kämpat då redan i en vecka med hästarna fast jag var jättedålig.
På måndagen kommer hon sur som ättika och svarar knappt på tilltal och kommer med flera sura kommentarer. Och då har jag haft hennes hästar i mer än fyra veckor. Inte nog med det, hon ska åka dagen efter, och hon vet hur svårlastad den ena hästen är. Vi fick i alla fall bara iväg den ena hästen, den svårlastade blev kvar, själv drog hon hem fast vi inte lyckats få in hästen i transporten, vi hade till och med vår granne där till hjälp. Hon sa bara helt plötsligt att "nu lämnar jag er, ni får sköta detta, jag orkar inte, jag ska upp tidigt i morgon bitti och åka flyg till min sjuka kille". Jaha där stod vi helt långa i ansiktet jag och min man.
Det var bara att ställa in en ledsen ensam häst i boxen igen. Dagen efter kom dottern, men det gick inte bra det heller, hon lovade komma dagen efter med en veterinär som fick ge en lugnande. Dottern lovade ta på sig ansvaret att de skulle transportera iväg henne nu, jag behövde inte bry mig.
Dagen efter ringer Hon igen och säger att de inte kan komma och hämta idag, de skulle komma på söndag med en tjej som var duktig att lasta. Så jag gick ca 3 km med islandshästen till ett annat stall så hon fick sällskap av andra hästar. Där fick hon vara till söndagen. Söndagen kom men inte dottern, Hon hade sagt till hon som lastade att jag hade transport och att jag skulle köra iväg hästen. Herregud, jag blev så trött, jag hade tagit för givet att jag kunde släppa detta nu, så mycket som jag hade kämpat med att försöka få in hästen i transporten. Jag tyckte så synd om lilla islänningen, men jag var glad i alla fall att jag fick köra henne och se vad bra hon hamnade, en jättegullig tjej skulle ha henne hos sig tillsammans med två andra islandshästar, eventuellt blir hon kvar där sen också.

Jag blir så fäst vid dessa hästar så jag mådde lite dåligt i några dagar, men jag vet att båda hästarna har det bra nu.