Herregud hur har jag skrivit i förra inlägget; Det värsta är även att jag blir irriterad på de som inte sköter om och ger sina djur det bästa, blir nästan arg på dem, och det är ju inte bra, alla sköter vi våra djur olika. 
Det låter ju jättedumt, som om jag sköter om mina djur bäst, och det vet jag att jag inte gör förstås. Roxy till exempel, hon måste jag snart åka iväg och få hjälp att klippa klorna på, dom har alltid varit långa och svåra att få ner, även veterinären klipper inte så mycket, sista året har det varit hopplöst, hon säger ifrån, det har hon aldrig gjort tidigare. 
Nej, vi är alla olika och sköter om våra djur så gott vi kan.

Jag funderar ju på att köpa häst, men vet inte riktigt om jag klarar av det känslomässigt, jag blir så extremt engagerad i hästarna så det blir jobbigt, tänker hela tiden hur dom mår och har det, trivs de? I längden är det fruktansvärt påfrestande. Varför kan jag inte vara lite mer avslappnad angående sånt, bara kunna köpa ett par hästar och sen bara tycka att det är trevligt?