Otur eller hsp

Vet inte vad jag ska säga, blåögd, hsp eller otur? Nu är jag inne på  min fjärde häst som förmodligen har ett större fel. Då min veterinär var här och kollade tänderna på vår senaste häst Kitty hittade hon foderinpackninga, och tandfickor där foderinpackningar bildas går inte tillbaka på hästar som hos oss människor. Vår Vilja som vi fick avliva pga väldigt djupa tandfickor med inflammationer som gav smärta och svårt att äta var behandlad av en hästtandläkare som var en riktigt dålig tandläkare, har nog skrivit om det här för några år sedan. Nu fick jag reda på idag att Kitty behandlats av samma hos förra ägaren. Så det vore inte konstigt om hon har fel på tänderna sa hon som upplyste mig om det 😒. Vår tandläkare sa sist att hon tyckte vi skulle försöka skölja hennes tänder och boka ny tid om ett halvår. Och nu har det snart gått 7 månader och veterinären är svår att få tid hos så vi kanske måste åka till Karlstad och kolla, det luktar unken mat iKittys mun ibland, fastnar foder i tandfickorna och det är inte bra att det blir bakterier. Dessa bakterier är inte bra att svälja, inte bra för magen. 

Nu hoppas jag att detta går att ordna, men ibland undrar jag varför dessa hästar kommer till mig? Ett medium sa att det är min uppgift, hästarna som behöver hjälp, någon som hittar och känner in vad hästarna har för problem. 

Coronatider

 Denna corona är inte kul, och julen närmar sig sakta men säkert. Jag har varit lite försiktig att umgås med människor, till och med med dom nära. Ibland undrar man ju, tänker på mina barnbarn, den största kommer nog ihåg mig, men de minsta som bara är 3 och den andra snart 2 år. Tänk om de börjar bli blyga har jag tänkt om jag inte träffar dem tillräckligt ofta. Men jag har åkt hem till dom för att hålla liv i relationen när tiden varit för lång emellan gångerna. Men idag tog jag hem de till oss ett tag, och inte var de blyga. Kanske den lilla var lite blyg för min man, honom har de inte träffat så mycket på sista tiden. Men det var skönt att ha de här. Träffade även min äldsta dotter med familj, utom mitt äldsta barnbarn som var hos sin pappa, hos min syster. Man behöver se dom ibland, man blir glad och känner att man får lite energi efteråt, för det har ju varit rätt grått och trist på senare tid.

Jag kollar på jobb, men det är inte lätt att hitta något om man kollar på arbetsförmedlingens hemsida. Börjar bli tråkigt att gå arbetslös nu, men för min mans skull som är lite orolig för Corona väntar jag tills det har lagt sig det värsta igen. Helst vill jag ju jobba med djur, men det är inte lätt att hitta såna jobb i min ålder. Kanske skulle ta upp healingen, healing och djurkommunikation som jag gått delkurs 1 och 2 i vore kanske något att satsa på. Healar både mina hästar och hundar. Fick erbjudande att ta hand om en liten hund idag, det måste vi fundera på, hon är en 9.årig chihuahua. 

Tiden går....

 Nu har det gått en tid sen Freja försvann, men fortfarande är det tomt och konstigt utan henne. Hoppas det släpper någon gång. Jag har ju så mycket saker efter henne kvar så man blir ju påmind varje dag. Men jag är tacksam för henne, jag lärde mig mycket av henne då hon var med om mycket under sin tid. Svårskodd pga av en elak hovis som slog henne, den kampen att försöka få en hovslagare som var tillräckligt lugn och ha den tålamodet var svår att hitta. Hittade en till slut som förstod hennes dilemma, men som naturligtvis också tappade tålamodet emellanåt. Halt med ödem mellan frambenen, antagligen pga att hon sprungit omkull i lerig hage och fläkt sig med hoven i kläm mellan frambenen. Direkt efter det förkylning med feber. Direkt efter det en Jättejobbig mugg, och eftersom hon var så rädd om sina hovar redan så fick vi åka in till klinik och sedera henne även för det. Denna mugg hade hon nog i 2 månader förra hösten. Besök på klinik 2 ggr för muggen. Så träningen den hösten och vintern var inte mycket så hon blev lite mullig som inte var så lätt att få tillbaka. Så i våras började vi träna henne så smått igen, sakta eftersom hon var överviktig. Men till slut så var hon rätt fin, vi började köra på banan igen, men hon ville inte trava ordentligt, och eftersom hon var en passgångare sen förut så trodde vi hela tiden att det var det som spökade. Men det fungerade inte så jag sa att vi börjar om från noll, och det var då sen som hon började bli irriterad vilket jag trodde var pälsen. Sen resten har jag skrivit om, antingen här eller på www.frejarico.blogspot.com.