lördag 16 december 2017

torsdag 10 november 2011

dagens samhälle gör att unga mår psykiskt dåligt..?

Var inne på svt.se och skulle titta på "Bron", en svensk/dansk kriminalserie. Fick då se denna text, och undrar varför det måste vara så, tycker synd om många unga som känner en otrolig press på sig i dagens samhälle. Man ska vara snygg, smal och ha ett jobb som inte är så lätt att hitta idag, dessutom denna tillgänglighet via mobilen och internet. Ibland när jag tittar på gamla filmer så drömmer jag att jag lever i denna tid, men jag förstår ju att även de hade sina bekymmer. Men jag tror i alla fall att det var bättre förr..

Ny våg av psykisk ohälsa bland unga 

Samtidigt som allt fler unga pensioneras bort från arbetsmarknaden varnar stressforskare för att en ny våg av stressrelaterad psykisk ohälsa kan vara på väg hos yngre människor.

Sömnstörningar, oro och ångest blir allt vanligare hos unga. När någon får problem att fungera i skolan eller på arbetet, känner sig orolig och "trött, trött, trött", kan det vara de första tecknen på att någon är på väg in i ett tillstånd av utmattning, konstaterar stressforskaren Marie Åsberg, som är professor emeritus i psykiatri vid Karolinska institutet.

Tydlig tendens

I sitt arbete har Marie Åsberg intervjuat hundratals personer med så kallat utmattningssyndrom, som är det många kanske tänker på när de slentrianmässigt använder ordet "utbränd". Även om det inte finns någon känd exakt statistik över hur många unga som drabbas av utmattningssyndrom, menar Marie Åsberg att tendensen är tydlig. Det ökar bland unga. Hon tror nu att det är viktigt att utvecklingen när det gäller unga människors psykiska hälsostatus noga övervakas under de kommande åren.

-Det är ett långt förlopp som leder fram till utmattningstillstånd. När symptom som sömnstörningar, oro och ångest ökar på det här sättet bland unga människor är det en stor riskfaktor. Mycket talar för att vi får se ökade nivåer av psykisk ohälsa längre fram, säger hon.

Självkänslan sitter i prestationen

En annan vanlig riskfaktor på en tuff arbetsmarknad är att många drivs av en "prestationsbaserad självkänsla", enligt Marie Åsberg. Många av dem som går in i väggen har en självkänsla som sitter i jobbet. -De tänker "är jag inte duktig på jobbet är jag ingenting värd". Och det här verkar bli mer vanligt bland unga människor, särskilt hos unga kvinnor. De hamnar i duktighetsfällan.

FAKTA: Ungas psykiska hälsa

•Andelen ungdomar i åldern 16-24 som upplever ängslan, oro eller ångest har ökat stadigt sedan mätningarna startade för ett trettiotal år sedan.

•Åren 1988-1989 uppgav 9 procent av kvinnorna och 4 procent av männen att de hade besvär av ängslan, oro eller ångest. Åren 2004-2005 hade andelen ökat till 30 procent bland kvinnor och 14 procent bland män.

•Andelen 20-24-åringar som vårdats på sjukhus för depression dubblerades mellan 1997 och 2007.•Betydligt fler kvinnor än män upplever sig ha ett nedsatt psykiskt välbefinnande.

•Nedsatt psykiskt välbefinnande ökar i samtliga ungdomsgrupper oavsett familjeförhållanden, födelseland, arbetsmarknadsstatus och föräldrarnas socioekonomi.

•Det är oklart varför psykiska besvär har blivit vanligare bland ungdomar, men ungdomars livsvillkor har förändrats betydligt. Ungdomar har i dag väsentligt sämre möjligheter att få ett heltidsarbete efter grundskolan och gymnasiet jämfört med för tjugo år sedan.

Källa: Socialstyrelsens folkhälsorapport 2009Karin Mobergerkarin.moberger@svt.se

måndag 27 november 2017

Vilja Rico

Vilja har haft ont i sina tänder under en lång tid utan att någon vetat om det, i flera år förmodligen vad veterinären tror.
Det började med att jag tyckte Vilja grejade med maten i munnen när hon åt, hon liksom tuggade med öppen mun emellanåt, jag kände i varje fall att det var någonting som inte var som det skulle. Jag frågade förra ägaren till Vilja som dagligen är i stallet och en annan hästägare om de såg något konstigt. Dom kunde inte säga något så där på rak arm, men jag bestämde mig för att ringa till veterinär.
Jag ringde veterinär Jenny Ennerdal som kom efter några dagar. Hon såg direkt att hon hade fel i tänderna på bulorna på käkbenet. Hon hittade jättedjupa foderfickor med infektion i så hon skickade mig vidare till Torbjörn på Djurtandvårdskliniken i Söderköping. Innan dess behandlade hon Vilja, tog bort en massa gegga som satt i foderfickorna, sköljde och tog bort en massa som luktade illa. Hon blev rätt irriterad på att tidigare hästtandläkare hade missat detta, hon förstod inte hur, han borde ha skickat mig vidare redan i november förra året då han var hos Vilja.
Jag ringde till honom och berättade allt. och när jag sa att jag skulle till Torbjörn i Söderköping sa han att han var den sämsta tandläkaren i Sverige, han kallade honom för "en riktig tomte", hm...
Jag ville ha journalen sen förra året då han kollade Vilja, men det kunde ta tid, han höll på att flytta sa han, men jag skulle skicka ett sms så skulle han fixa det. Detta var i september och jag har inte fått det än..... Undrar vem som är en riktig tomte??
Jag kände förra året, då jag träffade han att det var nåt konstigt med han, han pratade så mycket hela tiden, en riktig besserwisser tyckte jag då, han erkände till och med att han slipade ner hästarnas tänder för hårt. När vi var och startade vår delägarhäst förra vintern i Romme så kom veterinärerna springande och ville kolla Texa, hon sprang och grejade så mycket med bettet, när vi sa att Glenn hade fixat hennes tänder sa banveterinären att han slipade ner hästarnas tänder för hårt.

Nog om det...
Jag och min man åkte ner till Söderköping med Vilja, där de konstaterade en fraktur på käken, antagligen efter sparken av en häst för ett antal år sedan har jag nu fått veta, vilket hade gjort så att tänderna flyttat på sig och då bildat tandfickor som blev djupa foderfickor och med en infektion som var illa. De behandlade henne, hon fick antibiotika 10 dgr och smärtstillande i 14.

Efter 4 veckor åkte vi på återbesök då de satte in bryggor, infektionen hade blivit betydligt bättre, bryggorna skulle förhindra mat att komma ner i foderfickorna.

Vi åkte hem och vi skulle återkomma igen om 6 veckor. Men i början på förra veckan började jag se att hon grejade med munnen när hon åt igen så jag tog dit Jenny Ennerdal igen. Hon tyckte det såg bättre ut än första gången hon såg henne, men det var inte bra, hon ömmade när hon tryckte på något i Viljas mun. Så jag pratade med henne dagen efter och frågade henne om hon kunde säga hur det egentligen såg ut, hur såg prognosen ut, var det någon idé att fortsätta behandlingen, hur ont har Vilja egentligen?
Hon kunde ju inte säga hur ont hon har, det förstår man ju, men ont har hon, hon sa att hon hade det bättre död, hon skulle inte klandra mig om jag tog bort henne. EFter det telefonsamtalet besämde jag mig. Jag hade även skickat ett mail till Torbjörn i Söderköping, men han hade inte svarat.

I onsdags bestämde jag mig, Vilja ska inte behöva ha ont längre, jag vill inte ha en häst som mår dåligt. Ända sedan i september har jag varje dag funderat på hur ont har hon egentligen? Det har varit jättejobbigt och inte veta. Så efter mycket funderande och ledsamheter ringde jag till Vivet i Örebro, de kom och tog bort Vilja på ett fint sätt, allt gick så snabbt och smidigt även om det naturligtvis var väldigt jobbigt. Killen som gjorde det var så omtänksam, bättre kunde det inte ha blivit för Vilja, att hon fick vara kvar hemma, slippa åka transport som nog var det värsta hon visste.

Det jobbigaste var kvällen innan då jag gjorde iordning hennes box med mat och extra mycket morötter, det kändes som jag gjorde iordning en dödscell med sista måltiden, usch va jobbigt det var.

På fredagskvällen gick jag in på mitt mail och fick se att jag fått mail från Torbjörn i Söderköping, det löd så här;

"Hej Ann-Sofie, Ledsen för mycket sent svar, jag har varit bortrest mycket under oktober och november så jag har helt enkelt missat ditt mail. Jag förstår fullt ut ditt resonemang och jag känner mej uppriktigt tveksam om prognosen. Under alla omständigheter kommer det att ta många behandlingar och tid(och pengar) innan man kan vara säker på att det kan bli bra. Jag tycker alltid att avlivning är ett alternativ på dessa fall och det är bättre att ta det beslutet innan man lagt ner en massa resurser.

---
Med vänlig hälsning, och ursäkta än en gång för sent svar / Torbjörn L

Djurtandvårdskliniken
Västra Husby, Djurtandvårdskliniken
605 96 Norrköping"

Efter jag läst det blev jag så avslappnad, jag hade gjort ett rätt val, även Jenny Ennerdal skrev ett svar i sms att jag gjort ett klokt val, det kändes så skönt, som en sten släppt från mitt bröst.

Vila i frid Vilja Rico, vår fina fina vän, ett år fick vi tillsammans!!!!






fredag 3 november 2017

Trött.....

I tisdags åkte stallägaren på semester och vi som hyr in oss där hjälps åt att mocka, fodra och släpper ut och in ca 18 hästar i olika hagar. Det känns som man inte gör något annat än är i stallet.  Hade glömt bort hur jobbigt det var sen hon var borta förra gången. Man blir verkligen låst och det tar tid med allt, sin egen häst orkar i alla fall inte jag göra nåt extra med. Har man utsläpp ska man även fodra, först ge dom lite hö och sedan blanda kraftfoder till var och en, betfor, kalk, mineraler och havre. Sedan ska man mocka sin häst och vissa dagar 2 hästar till. Dessutom ska man fodra och ge vatten så dom här till kvällen.  Om man har insläpp släpper man in hästarna och senare vid 8-tiden ska någon av oss komma och ge kvällsfoder som på morgonen. Jag är helt slut för jag har ju även 4 hundar just nu att ta hand om och ett hushåll, med min man naturligtvis, och så har min dotter fått barn mitt i alltihopa så jag vill ju även hjälpa till där. En av hundarna här hemma är deras som ska vara hos oss i ett par dagar.
Sedan är jag ledsen över att se hur en del hästar i stallet har det. Det går ett par hästar där i lösdrift som har så blött och geggigt i sin hage som dessutom är liten och smal. De går balansgång vid strömtrådarna för att slippa gå i "skiten", och detta måste jag som mår så dåligt över sånt se så ofta nu. Jag ska nog ta och säga till om det om de snart inte gör något åt saken. Det värsta jag vet är när djur får illa.
Detta tar en enorm energi från mig, klarar det inte.

måndag 9 oktober 2017

Vilja Rico...

I morgon har det gått en månad sedan vi var med Vilja till hästtandläkaren i Söderköping, vi ska vara där kl. 13 så det blir att åka vid halv 10. Jag ska ha med mig en kompis, hon har själv haft häst tidigare, jag behöver ha någon med mig för Vilja kan vara lite krånglig att lasta. Men idag när vi provade gick det bra, det verkar som hon kapitulerat, vi har nämligen tränat flera ggr nu och det har gått bättre och bättre.
Jag pratade med veterinären Jenny som skickade mig till tandläkaren förra veckan, hon hade pratat med och fått journalen på Vilja, hon sa att det inte såg bra ut, att Torbjörn nere i Söderköping sagt att vi kanske måste dra ut tänderna eftersom det var så "ruttet" i rötterna. Det låter inte alls kul, då kunde det ju bli ännu mer problem enligt tandläkaren. Ja, det är bara att vänta och se. Jag kommer berätta i morgon hur det gått.

Här står Vilja och kollar in oss när vi hade kräftskiva i stallet i år :-).


Jag var idag hos Camilla Rosengren i Götlunda på behandling. Jag har ju haft jätteont i knät sedan i juli månad, har haltat ända sedan dess, har haft jätteont. Jag har varit hos läkare och han trodde det var artros eftersom jag har det i vänsterknä enligt röntgen som gjordes förra året. Men Camilla fick se att ett muskelfäste i knät satt inte där det skulle, så hon fick fixa det. Jag kände direkt jag reste mig upp att det blev bättre direkt, helt otroligt!! Det värker lite fortfarande nu på kvällen, men det kunde ta en vecka innan det blev helt bra. Jag är så glad, sånt problem jag har haft med detta knä....och ONT.
Jag har haft fyra hundar bott hos oss här hemma, våran Roxy som jag adopterade för 9,5 år sedan, vår Rollo 3 år, Hasse 11 månader och Frank 1,5 år. Alla har bott hos mina barn tidigare, men har flyttat hem till mig till slut, de klarade inte av storstaden eller att bo i lägenhet. Frank skulle jag hjälpa att omplaceras, och nu har han förhoppningsvis efter mycket letande hittat ett jättebra hem i Hedemora, där har han en schäfertik och en Borzoihane som kompisar, och det fungerar jättebra.
Frank var jättesvår att släppa. han var så go, älskade att sitta i knät eller ligga i soffan jättenära mig och mysa. Men han och Hasse fungerade inte ihop, de lekte och busade, men så helt plötsligt rök de ihop, och det blev på liv och död.
Så fungerar det efter en vecka så får han stanna kvar i Hedemora, och jag vet att han får det mycket bättre där än hemma hos oss, där kan han slappna av.

Roxy

Hasse

Rollo

Frank

Jag blev så fäst vid Frank så det är jättejobbigt just nu, jag saknar honom och jag får så dåligt samvete. Tänker; "varför skulle just han behöva flytta?"
Han var den lättaste att flytta kände jag, och han var den som oroade hela flocken, när han var borta någon gång ibland så blev det lugnt här hemma, han for omkring och oroade alla, de blev irriterade.
Nu har han det skönt, han har ingen och konkurrera med där han bor nu, de andra är coola och bryr sig inte om han bråkar, han visade tänderna för schäfern när vi kom dit, hon brydde sig inte ett dugg. Jag hoppas det fungerar så nu med, han säger att Borzoihanen tycker om Frank, schäfern har han inte sagt något om.
Älskade Frank !!

fredag 15 september 2017

Högkänslig så in i bäng....

Just nu är jag inne i en period då jag tar in så mycket så jag blir så trött, klarar inte av högljudda människor, vara bland en massa människor med djur (kollar in hur djuret mår), krav (saker som måste göras). Igår var jag på ett ställe där jag hålls varje dag, jag råkade säga till en person att jag inte gör en viss sak men som hon tyckte att jag gör. Då höjer hon rösten och tar tag och visar hur jag gör med yviga rörelser, och sånt är så onödigt tycker jag när jag själv är en person som är lugn och pratar tyst och lugnt. Då blir jag bara tyst och säger; okej då, då gör jag väl så då, jag ger mig. Även om hon har rätt så behöver man inte ta i så.

Vilja och Rollo

"Jag åkte jag direkt till min nya häst, tandläkaren skulle komma dit till stallet och hon skulle behandlas. Hon har tänderna 3 på underkäken som sitter lite snett vilket gör att det samlas matrester där och det blir små fickor, men de hade lagt sig lite mer tillrätta sen sist, och det var ju bra :-). Jag visste inte att hon hade de problemen. Jag sa till tandläkaren att jag ska ta och göra en veterinärbesiktning också, för att se att hon mår bra. Då sa han att de kommer att fråga vad för tandläkare som har slipat ner tänderna så hårt. Tandläkaren menade på att veterinärerna säger att hästar har samma känsla i tänderna som vi människor, och det borde väl vara så tycker jag också. Det blev jag lite fundersam på, hur mycket slipar han då ner???? Det måste jag kolla upp, vill ju inte hästarna ska få ont i tänderna på grund av en tandläkare som slipar ner för mycket????"

Detta skrev jag 9 november 2016, 5 dagar efter jag köpt min häst Vilja, hon skulle slaktas men det ville jag inte skulle ske. Hon var en fd travare som inte ägaren hade tid att träna upp igen efter en senskada, hon hade helt enkelt inte tid med henne. Så jag köpte henne som jag tidigare skrivit om.
Och nu är hon skadad igen, fast i munnen, tandfickorna som jag skrev om ovan var inte så små, de var både breda och väldigt djupa, den där tandläkaren var inget bra, han skulle ha skickat mig vidare för röntgen. Jag började märka för ett par veckor sedan att Vilja börjat äta konstigt, hon liksom jagglade med maten ibland i munnen, så jag tog dit en veterinär som brukar vara i stallet. Hon blev arg och tyckte det var vårdslöst av den sk tandläkaren att inte ha skickat mig vidare. Hon tyckte jag skulle åka till en djurtandläkare i Söderköping, hon ansåg han vara Sveriges bästa tandläkare för djur, och jag har googlat honom och det verkade vara så, Torbjörn heter han på djurtandvårdskliniken.
Jag ringde till den andra tandläkaren för att få höra vad han hade sagt förra året om Vilja, jag hade ju glömt bort det, och fick bara höra en massa dravel. Han sa att Torbjörn var en riktig tomte, han var Sveriges sämsta tandläkare.
I alla fall så åkte vi till Söderköping med Vilja, hon hade stora foderinpackningar som gått ner till rötterna och blivit inflammationer, hon fick en provisorisk brygga som täcker fickorna medan penicillinet som hon fick ska förhoppningsvis ta bort inflammationen. Sedan ska vi tillbaka och sätta dit en riktig brygga som ska täppa igen fickorna för alltid förhoppningsvis. Så nu ska vi tillbaka om en månad och se om inflammationen gått tillbaka och fixa det sista. Så nu injicerar jag penicillin i henne med min man till hjälp. Dom var verkligen duktiga där på Djurtandvårdskliniken, hade fullt förtroende för dom.

Och så är det min Rollo, min snart 3-åriga hund som jag igår fick besked om att han har hjärtsvikt, så ledsen för det. Det fick jag reda på på grund av att jag var hos veterinären för ca 2 veckor sedan och kollade om han hade rävskabb, de lyssnade då på hjärtat och hörde att han hade blåsljud. Vi trodde att det nog inte var så farligt, det är vanligt med blåsljud på hundar. Jag fick boka tid till Kumla för att göra ett ultraljud, och där var vi i går, och de hittade ett allvarligt fel i den vänstra kammaren. Detta gjorde att han har hjärtsvikt, vi måste nu kolla hur han mår mest hela tiden, räkna hans andetag, de får inte överstiga 25 st i minuten. Överstiger det 25 måste vi genast åka in med honom till Kumla vilken tid det än är på dygnet. Sedan fick han medicin som kanske skulle kunna göra så felet går tillbaka. Men när jag läser på google (vilket man inte ska göra enligt alla) så går det inte att bota, man gör bara livet lite drägligare för Rollo. Så nu är det inget kul, jag blir så orolig för hur det ska gå med mina djur.


onsdag 26 april 2017

Många personer som lever med funktionshinder som gör att de inte är, som vi anser, lika "sansade" eller uppför sig så att vi tycker att "vi inte vet vart vi har dom", de är för utåtriktade och säger ofta vad det faller dem in, dessa personer kanske kan bli pinsamma vid vissa situationer. Eller så är det personer som är lite för tystlåtna, de är inte med och roar varandra i fikarummet eller i klassrummet, de håller sig på sin kant, vilket kan uppfattas som att de/vi inte  kommer klara av att ta för sig när det verkligen gäller i vissa situationer. Ja alla är vi inte stöpta ur samma form och det ska man ju helst vara i vårt samhälle. Jag till exempel har bytt jobb ofta, varit på olika vikariat, jag har ofta jobbat på arbetsplatser där det handlar om människor, och att arbeta med människor när man är HSP och känner av mycket, analyserar mycket och blir trött av så mycket stoj och intryck så fungerar det bara i perioder. Jag känner i hela kroppen när det blir för mycket, hela kroppen blir spänd så jag får ont.
Just nu är min kropp spänd och jag har ont överallt känns det som. Jag har en häst som skulle kunna ge mig så mycket, vilket hon gör. Men ibland blir det så mycket höga ljud i stallet, där man vill ha lugn och ro, så jag brukar åka dit när jag vet att det brukar vara lugnt. Dessutom så lever jag mig så in i hästarna. Jag funderar på att ta hem min häst och köpa mig en till, kanske köpa en från Hästars värn, får se.

måndag 24 april 2017

Spontan...

Nu har jag gjort bort mig igen, varit alldeles för spontan. Jag kände efter mitt förra jobb att det var dags att göra nåt så man är med i det som man bör göra, jobba någonstans. Jag vet att jag inte behöver göra det för vi klarar oss ändå, och så har jag så mycket ändå att göra eftersom jag har travhäst och hundar. Dessutom har jag inte så bra stresstålighet än efter jag både hade panikångest i så många år och i och med det hade utmattningssymtom för ett antal år sedan.
Jag har anmält mig igen som timvikarie och har varit på intervju och blivit antagen, dessutom har jag varit på informationsträff angående hur ipool fungerar, deras kalender där man skriver in när man är tillgänglig och kan jobba. Jag har även fått en dag att gå på introduktion på ett dagis där jag aldrig varit förut, och det på onsdag.
Men nu har jag fått en känsla av att det kommer inte gå så bra, jag sover så dåligt på nätterna så jag känner mig som bakfull på förmiddagarna, känns som jag varit på fest dan innan. Jag har ont i kroppen också, dessutom är jag i klimakteriet vilket inte gör saken bättre. Jag tror inte att jobba med barn och vara alert inte fungerar så bra just nu. Och jag känner mig så dum så jag skrev ett mail till vikariesamordningen, tordes inte ta det per telefon, men de kommer säkert ringa mig under dagen så vi får talas vid, kanske jag kan jobba 5-6 timmar per dag och inte vara tillgänglig full tid. I och för sig så ska jag jobba bara 3 dagar/vecka, men jag håller nog inte i längden att jobba heltid de dagarna. Jag får se, det kanske löser sig.

torsdag 16 mars 2017

Det gick jättebra, vi blev båda godkända på provet, nu måste vi ansöka om B-tränarlicens hos Örebro travbana innan allt är klart och skriva i en tränarlista, dvs vilken häst jag ska stå som tränare för, dvs Vilja :-)

lördag 11 mars 2017

Trav

Jag gissar att det kommer bli mycket hästar och trav på bloggen under en tid, jag ska med min man ta B-tränarlicens, vi ska både köra upp och skriva på måndag fm. Det känns väldigt pirrigt, jag har ju inte varit intresserad av trav förut, det började för ca två är sedan då jag började rida i ett travstall.
Jag var faktiskt lite emot trav förut,  trodde hästarna mådde väldigt dåligt av det, förstod inte att det fanns så mycket regler till hästarnas fördel som det gör, trodde de fick piska hästarna under loppen, vilket ju är helt fel. Trodde inte heller att travfolket var så omhändertagande som de är om sina hästar (man ser många tårar på tränare och skötare på tv när de talar om sina älskade hästar). Sedan finns det naturligtvis som i alla sporter med djur, de som inte har några känslor för sina djur,  men jag är positivt överraskad över de starka kärleksfulla känslorna många visar. Själv försöker jag göra allt för min Vilja, vi ska träna henne och se om vi kan köra ett kvallopp med henne, och jag ger henne så mycket kärlek jag bara kan, märker jag att hon mår dåligt på nåt sätt eller absolut inte verkar trivas med eventuella tävlingar så får hon sluta.

Ny speedcart inköpt igår. 

torsdag 9 mars 2017

Blir så ledsen....

Jag följer ett inlägg på fb som finns på "Lillebror ser dig":s sida.  De engagerar sig i djur som far illa, och jag har fått för mig att det mest handlar om hundar. Jag har följt en händelse som handlar om en 9-månaders Leonberger som blivit misshandlad av sin ägare mitt ute bland folk,  och folk engagerar sig verkligen där. Det värsta är att vår djurskyddslag låter ägaren få ha kvar hunden och man undrar ju hur hunden har det inomhus???  Ni får gå in och läsa, det är såååååå dumt alltihop,  jag blir så ledsen, tänker just nu på den hunden och alla andra hundar som lever i ett helvete hos elaka människor. Jag har läst om andra fall på den sidan, det är helt otroligt att de hemska människorna som gör illa sina hundar verkligen får ha dem kvar....
Kan inte tänka på det utan att känna ångest i hela kroppen. Vi måste få till andra lagar, vi måste göra nåt, kanske namninsamlingar och kräva att det ska vara körkort på djur....

måndag 6 mars 2017

Bröllop...


Min fina syster har gift sig med sin sambo sedan många år, 17 år efter frieriet slog de till med vigsel i kyrkan och en hejdundrande fest med 90 gäster :-). Det var ett sådant fint och känslosam vigsel där deras 16-åriga dotter sjöng så fint till dem, tårarna rann på brudgummen, och sonen höll i brudskålen så bra :-). Det var inte låten som på klippet, ni får höra en annan låt här för att höra vad duktig hon är :-).

i

Jag fick den stora äran att följa med syster och välja klänning, det var stort, och vi hade det så kul, många skratt samtidigt som det var en hel del allvar i stunden.

Jag höll ett litet tal till min syster, lite av det skämtsammare, var knappt ens nervös, tänkte att det fick bli som det blev. Jag hade först ett skrivet tal, men så på natten innan började jag tänka på hur hon var när hon var liten, lite saker som hände, som när hon fick hårtorken i huvudet innan dopet och skrek nästan under hela ceremonin :-). Att jag tordes var lite konstigt, men det kändes som jag inte hade nåt krav på mig.
I alla fall, att få vara med och duka och göra fint till bröllopsmiddagen var kul, och att få hjälpa till under kvällen gav mig energi, det påminde att jag kan...framförallt hålla tal :-).
Men det ger också en baksmälla även om det inte var av alkohol eftersom jag var nykter, utan det var nog av allt ljud och den sena natten, låg med huvudvärk i två dagar efteråt.
Mem det var det absolut värt :-) :-)..

onsdag 15 februari 2017



Onsdag morgon, känns som jag har världens träningsvärk, var nämligen till Camilla på Cambody igår och fick en behandling. Camilla är kiromassör och går ner på djupet ordentlugt. Så nu tar jag det lugnt idag, men jag ska naturligtvis ta en långpromenad med dessa små när det börjar bli lite varmare under dagen. Sedan ska jag naturligtvis ut till stallet och mocka och ta hand om Vilja lite. Hon har haft ont i vänster bakhov, hovslagaren råkade sätta en söm lite för tajt. Men han kom tillbaka och drog ur den så nu ser det bättre ut :-).

torsdag 2 februari 2017

Älskade Vilja...

Jag är så glad att jag köpte min underbara Vilja, det finns inte många av hennes sort känns det som :-). Hon är så stabil och trygg, blir hon rädd för något så blir det bara några steg iväg, inga språng, det har bara hänt en gång men då berodde det på att hästen vi red med blev rädd. Idag ska jag till ett ridhus för första gången med henne, det blir bara att visa henne hur det är, gå runt och kika lite. Sedan är det tänkt att jag ska träna horsemanship med henne och till slut tömlongera henne och lära henne lite galoppfattning. Det ska bli spännande och se hur villig hon är att lära si allt, men det jag hittills sett så är hon väldigt tillmötesgående och lär sig snabbt. Fortsättning följer....