tisdag 26 april 2016

Det har inte hänt så mycket de sista dagarna förutom att jag fortfarande sover väldigt dåligt, jag har svårt att komma ner i varv. Jag är så trött på dagarna, och det är ju inte så konstigt
:-).
Vi var på trav igår i Karlstad med vår delägarhäst Texa, tyvärr gick det inte så bra, hon galloperade. Jag tror att hon har ont eller är stel någonstans i samband med att hennes tränare och medägare skrittade med henne efter uppvärmningen, då snubblade hon och hamnade på knäna. Hon kan ha sträckt sig eller nåt.
Igår var jag och klippte och färgade mitt hår på Jessies barbershop, det ställe min son jobbar. Det blev jättebra, det var Jessie själv som gjorde det och hon tyckte jag skulle ta fram mina naturliga lockar. Hon stylade det sen så jag blev verkligen lockig, hahaha, såg ut som en helt annan människa :-). Men jag blev jättenöjd. Sonen och jag tog en lunch efteråt, hans lunch passade perfekt in. Vi gick till Fratelli och åt varsin pasta, supergott, jag åt en med pesto, bacon och pinjenötter. Vi pratade lite om ditt och datt och så var det dags att dra  vidare åt varsitt håll. Han är så mysig :-).
Sedan åkte vi till Karlstad och startade Texagumman.

torsdag 21 april 2016

En fullspäckad dag......som vanligt :-)

Dagen började som alltid med utsläpp av hästar, promenad med hundarna, frukost och idag även en extra snabb kisspromenad med Roxy, Ivar och Rollo för att sedan åka till Götlunda och få behandling av Camilla på Cambody. På vägen dit lyssnade jag på My way, en låt som har en så bra text "vad är man i livet utan stöd, man måste kunna lita på sin vän och be av all sin kraft och gå vidare i livet". Jag har haft stort stöd i min man och verkligen känt att honom kan jag verkligen lita på, han är ärlig. Jag vet ju att jag är väldigt spontan, alldeles för spontan ibland, hoppar på och i saker utan att riktigt tänka mig för ibland. Det satt vi och diskuterade igår, det har sina för och nackdelar. Jag har ju gjort mycket saker, en del som kanske blivit för mycket och tagit musten ur mig men som lärt mig mycket och gett mig erfarenheter. Nu är jag där igen. Vi är delägare i ett fyraårigt travsto som vi följer med och startar, jag är även med och snyggar till henne innan start och gör henne lugn med meditation och mycket kramar under tiden hon väntar på uppvärmningarna och själva starten, väldigt ompysslad blir hon. Jag har ju tidigare varit emot allt vad trav heter, jag har tyckt så synd om hästarna. Men det var innan jag fick följa med på min första travtävling och var med på stallbacken. Jag har hittills bara sett hästar som blivit så omhändertagna, och det står veterinärer runt banorna både under uppvärmningar och starter och kollar så hästarna mår bra. En gång kom det en veterinär springande efter vår häst efter en uppvärmning som ville kolla varför hon grejade så med munnen och bettet. Hon såg inga fel, men man märker att de verkligen håller uppsikt.
Som sagt nu är jag där igen, hoppar på saker som kan bli för mycket. Jag och min man har sagt att vi vill vara med i Amerones (min foderhäst) föl, hon skall betäckas i år, vi var jätteintresserade, men jag har börjat fundera över det, det är ju inte bara. Det kostar med betäckningen, sedan kommer träningsavgift och stallkostnader. Sedan är ju inte en travhäst en travhäst hela livet, vad gör vi sedan med hästen, ska den säljas? Jag blir ju så känslomässigt engagerad i alla djur, jag tänker ju på fina Texa nästan varje dag, vad gör de, hur har hon det? Jag skulle ju vi!ja åka till henne varje dag och greja med henne och ge henne lite kärlek, men jag varken orkar eller hinner inte, jag har ju redan två hästar här hemma som jag behöver motionera och bry mig om. Så hur ska det bli i mitt huvud med en till? Nej, vi har så gott som bestämt oss för att hoppa av det. Jag och min man ska  börja på travskola på lördag på Mariebergs travbana :-). Ännu en impulsgrej kanske även om jag fubderat på det till ochfrån ett tag, men detta är bara kul, det finns inga krav.....


Nu tappade jag tråden :-). Camilla fick jobba mycket med mig idag, mer spänningar än någonsin, hon kände att det var typiska stresspänningar, och tredje kotan i nacken hade aldrig legat snedare, hm... Mycket prat blev det också, hon fick vara kurator i dag också, vi har ju känt varandra ett tag nu :-). Jag tycker verkligen om Camilla.
Det värsta med denna behandling är att jag får så ont så länge efteråt, antagligen på grund av min eventuella fibromyalgi eller det reumatiska de hittade i ett blodprov för ett antal år sedan, jag har haft funderingar på om det kanske inte är bra för mig, men där hade jag fel.

Efter Camilla åkte jag till en kompis och fikade, en kompis som är så lik mig i personlighet, och det känns så bra. Vi ska gå på Lena Philipsson när hon kommer till Örebro.....och på tal om det skulle jag boka det åt oss igår :-).
Sedan efter det besöket åkte jsg och lämnade bilen för att sätra på sommardäck, vi hade tagit fel på datum, så vi åkte olagligt några dagar :-). Sedan var jag och fick lite färg på ögonfransar och bryn hos Evig skönhet här i Frövi. Direkt efter det bar det av till Linde med min dotter och hennes kille, vi var till Mejk i Lindesberg, ett lågprisvaruhus. Jag köpte bara lite ljus. Sedan hem till Frövi igen, iväg till stallet där travhästen står och hämtar sele bla som vi hade beställt ihop från Börjes. Sedan hem till oss och hänta dotterns hund som varit hos oss ett par dagar när hon jobbat och så skjutsat hem dem. Efter det så tillbaka hem och gå ut med hundarna, laga mat och så äta när min man kom hem. Vi tog sedan och åkte till lindesberg och hälsade på svärmor som ligger på sjukhuset ett par dagar, vi var hos henne ca en timme, hon såg ut att må bra :-). Sedan när vi kom hem mockade jag och min man tog en promenad med hundarna. När jag kom in efter att även tittat till hönsen så de hade mst och mådde bra var klockan strax efter nio. Jag tog då tre mackor och oboy, tyckte att jag behövde de kalorierna efter denna dag....:-)

tisdag 19 april 2016

Igår var jag med om något härligt!!! Jag hade precis varit ute med hundarna på en promenad när jag hörde det dunsade till i vår inglasade veranda, förstod direkt att det var en fågel. Jag släppte in hundarna och gick och kollade, och mycket riktigt så låg där en liten fågel på golvet helt omtöcknad men vaken. Ena vingen hängde åt sidan när den strax efter försökte ta sig upp så jag antog att den var skadad där.  Den sprattlade omkring och hamnade till slut på rygg och jag tog upp den. Den var naturligtvis rädd och bet mig med näbben, så jag kupade händerna över den så den blev lugn. Den låg och kikade på mig där i mörkret, så söt. Efter ca 15-20 min gick jag ner på gräsmattan och släpote ner den, lite ostadig hoppade den till en buske. Under tiden märkte jag två stycken likadana fåglar komma flygande runt oss kvittrande, och svar fick de från den lilla. Jag iakttig dessa två som flög omkring fram och tillbaka en stund, de satte sig på olika grenar runt oss fortfarsnde kvittrande alla tre. När jag såg att den lilla fågeln i busken börjat hoppa runt på olika grenar så gick jag in. När jag kom in kikade jag ut genom fönstret, då såg jag de andra två i samma buske, de höll på och para sig, sedan flög de alla tre iväg.

                                                              En liten blåmes var det

tisdag 12 april 2016

Jag har så gott som bestämt mig att jag nog får bli "hemmafru" ett tag igen, klarar helt enkelt inte stress. När jag säger till min man eller någon annan att jag är och känner mig så stressad så känns det som man inte blir tagen på allvar. Jag skulle ju vilja skriva lite positivt på denna blogg, det var ju det den från början var till för, skriva om hur bra jag mår och hur livet har vänt efter många år med panikångest och trötthetssyndrom och allt vad det innebär. Men nu har jag börjat känna mig arg till och från och jag är rädd att stressen ska göra mig bitter. Jag känner att jag inte tolererar lika mycket längre, jag har känt mig lute "osynlig" i vissa situationer, der känns som en del pratar förbi mig, jag känner att en del inte tar mig på allvar. De tänker säkert inte på det viset som jag tror, men ibland får jag mina funderingar :-).
Jag sa till min man för inte så längesedan att jag kanske skulle ändra på mig så jag syns och hörs lite mer, men då sa han: "Nej, du ska inte ändra på dig någonting, du är så bra som du är. Jag kan vara avundsjuk på ditt sätt att vara socialt, och hur många har som du vågat starta upp en städfirma och tagit över ett hotell???" Det hade jag glömt bort, mina företag, då växte jag faktiskt lite :-). Men man glömmer det också lika snabbt :-).

Men min man, mina barn och mina djur är de som ger mig glädje och avkoppling :-)!!!


Här en bild på min fina Tulle i samspråk med min systers pojke. 
Min systerson var lite rastlös i slutet när vi borstade hästarna, han satte sig till slut på golvet så han var i jämnhöjd med Tulles huvud. Han pratade högt och tjoade ibland som barn gör och jag fick säga till han ibland för Amerone blev lute orolug och irriterad, men Tulle han flyttade sig till slut närmare Mattis och det var som han ville veta lite mer, "vad vill du lilla vän, hur är det???"
Tulle är också en känslig häst har jag kommit på nu, jag tror han är osäker och vet inte om han blir kvar hos oss, han har varit på o!ika ställen vad det verkar. Så jag tror han sätter på sig ett skydd som många människor gör när de känner sig övergivna av omvärlden, som tex barn som av olika anledningar slussats runt på olika fosterhem, barn som då kan bli lite "besvärliga". Tulle har varit lite så, bråkat och buffats lite när man ska leda honom eller när man ska borsta honom. Nu står han så fint när man borstar honom och han går så fint och följer mig så fint när jag går med han. Förut ville han inte gå någonstans. Han börjar nog få förtroende för mig nu :-)....lilla gubben.





onsdag 6 april 2016

0fokuserad, koncentrationsproblem....

Förra veckan då jag jobbade bestämde jag mig för att aldrig gå tillbaka dit, kände mig helt bakom flötet hela dagen. Jag kunde inte koncentrera mig, kunde inte fokusera och ta in saker i huvudet. Jag blev rädd, kände mig helt bortkollrad i huvudet. Hemskt trött var jag också, trodde aldrig dagen skulle ta slut, jobbade mellan 8-16.
Jag glömmer nästan allt, närminnet är inte som det ska vara, känns som huvudet är helt fullt, det får inte plats med mer, frågar någon mig om jag kan göra något om ett par timmar så är det redan borta när vi pratat klart, jag måste anteckna på en gång, det studsar liksom tillbaka innan det kommit in i hjärnan. Häromdagen skulle jag sätta på kaffet, när jag tittade till på bryggaren hade jag satt på den men inte fällt in hållaren med kaffet ovanför kannan, det stod bara och rann vatten rakt ner i kannan. Så där är det just nu, och idag åkte jag till Linde och skulle köpa strö till hästarna utan att ta med plånboken.....hur kul var det :-( ????
Nej, vila, vila och vila och bara ta det lugnt ett tag, det måste jag göra, mitt f.d stresstillstånd som jag haft för ett antal år sedan gör sig påmind, och jag vill absolut inte att det ska utvecklas till något kroniskt, eller framförallt inte något så jobbigt som panikångest....livet är alldeles för kort för det :-). Jag har mått så bra tidigare, inte känt mig nå stressad, då var jag hemma och pysslade om mina djur, hade inga måsten...

måndag 4 april 2016


Vi har köpt en ny rockard, en träningsrockard som går lite lättare att dra för hästarna och som är mycket bekvämare för oss att åka i. Man märker att Amerone tycker mer om att köra vagn än att bli riden på, hon springer nästan hela tiden, vill inte gå :-), man får hålla igen henne när det går för fort. Amerone har en fin stamtavla, månva av hennes syskon har varit framgångsrika travhästar, själv blev hon sjuk i halsen, hon fick inte luft när hon sprang så det blev operation, och efter det tordes hon inte ta i för fullt så hon fick bli fölmärr, och så hamnade hon till slut hos mig som foderhäst, och här tar vi en tur då och då. Vi håller tillsammans med ägaren till Amerone på och planerar så hon ska få ett föl till, det ska få fölas här så det kommer bli spännande, så det är bra att hålla henne i form så hon orkar bättre att vara dräktig, motion är alltid bra :-). Vi brukar även ta en promenad runt vägarna här eller i skogen, det är mysigt.
Tulle han börjar också bli hemmastadd här nu, det märks, han är väldigt cool och orädd , i början var han lite skvättig här när vi red, han skenade ju med mig en gång, blev rädd för ett rådjur :-). Han blir mer och mer tillgiven, han har varit lite "bufflig" och försökt vilja göra som han vill förut, men det är som han slappnat av lite mer nu, och det känns skönt, speciellt för hans skull. Han har varit runt på många olika ställen verkar det som, han kanske inte vill fästa sig för mycket....vem vet????


söndag 3 april 2016

Gjorda sig......

Jag är så glad att jag har mina djur även om det är mycket att göra varje dag, de ger mig mycket även om jag ofta glömmer att ta tillfället och vara med dem och stilla mig. I förrgår lät jag mina höns gå ut lösa på framsidan, de får då genast bråttom till rabatterna, där sprätter de för glatta livet och badar i jorden 😃. Jag satte mig på trappen bredvid dem och det dröjde inte länge förrän de gjorde mig sällskap.  Bara deras kacklande är så rogivande att lyssna på.