söndag 19 juni 2016

Jag är högkänslig och jag är oftast tacksam för det, jag har känslor hela tiden, dvs jag känner mig aldrig likgiltig för saker. Det kan vara jobbigt när jag får starka känslor för ett djur, jag känner mig in i vad jag tror djuret känner. Börjar jag tänka på att det finns tex hundar som bor hos elaka människor, som jag vet behandlar sina djur utan empati och respekt så kan jag må jättedåligt under en lång tid, eller om jag ser en valp som nyligen flyttat till en sån person så blir jag jätteledsen inombords. Jag tänker; " ska den lilla valpen bo resten av sitt liv hos den personen , inte få någon riktig kärlek och trygghet under resten av sitt luv, och det har han inte fått valt själv". Då är det jättejobbigt att vara högsensitiv, att leva mig in så djupt i något. Men så finns det stunder som jag njuter av att vara hsp, när jag hittar en bra låt och kan spela den 20 gånger på raken eller när jag kan känna en stark kontakt med något av mina djur, när jag tex känner hur Amerone och jag bara kan stå bredvid varandra i hagen och bara känna oss helt avslappnade tillsammans. Den förmågan tar jag fram när vi åker på travlopp med vår delägarhäst Texa Rico, jag står hos henne i boxen mellan värmningar och lopp och ger henne massa kärlek och lugn och ro.

Har jag varit inne i stan bland en massa olika affärer och människor en dag så tycker man att man skulle vilja lägga sig ner i soffan och vila om man är trött när man kommer hem. Men jag behöver otast då sätra igång med något fysiskt arbete ute för att varva ner och rensa bort en massa intryck. Det kan vara mockning tex, det lugnar, jag får fokusera på att sortera hästskit :-).


lördag 18 juni 2016

Det är konstigt, ofta när jag börjar prata högt om någonting eller skriva om det så blir det ofta åt andra hållet, värken känns inte lika stark som den gjorde igår. Kanske är det någon som hjälper mig, jag bad om hjälp när jag var ute med hundarna igår kväll, kanske någon hörde mig, eller så släpper det när man säger saker högt. Det kändes väldigt tungt igår och ofta blir det tyngre när man tänker på allt, allt verkar nog mycket större när man tänker, sedan sa jag allt detta till min man i morse och  lät det inte så farligt :-). Jag kan ju faktiskt låta hästarna gå i hagen ett tag tills jag känner mig bättre, många hästar går på sommarbete och gör ingenting, så jag behöver egentligen inte ha dåligt samvete, jag kan vila mig ett tag. Jag kan umgås med dem i hagen och ta dem på promenader i skogen. Tulle är 19 år som inte ska anstränga sina hovar efter fången, och Amerone gick i en hage som fölmärr i tre år innan jag började rida henne så hon är van och hon är nyinseminerad så det gör inget för henne att vila heller.
Herregud vad jag ska förklara mig hela tiden, dom har nog det rätt så bra mina hästar i en ca 6 ha stor hage där det ingår en skogshage med halmbäddar.

fredag 17 juni 2016

Nu protesterar min kropp känns det som, så här ont och stel har jag inte varit någon gång förut, det känns som jag jobbar i riktig motvind just nu. Att gå upp på morgonen är så jobbigt, det tar emot så mycket så jag får verkligen tvinga mig upp. Sedan ut och fodra hästarna, Tulle ska ha hö i hönätet i skogshagen, det ska fyllas och bäras dit, allt medan min kropp är så stel och den smärtar vid minsta rörelse, och armarna är värst just nu. Skulle någon peta på mig på morgonen så skulle jag skrika högt. Tulles päls var full med strö så jag tog borsten och borstade honom, jag får mjölksyra i armarna bara efter några tag med borsten, att lyfta upp armen och svepa den åt sidan går knappt. Sedan skulle Tulle ledas till skogshagen, en sträcka på ca 50 meter, stark som han är så stoppar han ner huvudet och börjar beta gräset efter vägen, jag orkar helt enkelt inte hålla emot, men mest beror det mer på smärtan, rätt stark är jag egentligen :-). Eftersom han inte får äta så mycket grönt pga att han fick fång i våras så måste jag bråka med honom och dra bort han från gräset och in i hagen, det känns i hela kroppen, jag mot en stark hungrig fjording :-).
Sedan tar jag ut Amerone, min fina foderhäst, det går så lätt, hon får gå i stora beteshagen i anslutning till skogshagen, så de kan ha närkontakt med varandra.

Sedan är det dags att mata hönsen och gå ut med hundarna, på morgonen en promenad på endast ca 2 kilometer. Då har jag även där en stark hund Roxy och en mindre Rollo. Roxy hon kan helt plötsligt bara tvärvända eller slita i kopplet och ner i diket för att ta en sork. Hon väger ca 25 kg och hon blir som en tung sten, hon bara tvärnitar ibland så det sliter tag i hela min kropp även då. Det är inte bra, värken jag har i kroppen är förmodligen fibromyalgi vad en läkare sa till mig för ett tag sedan och även en naprapat har uttalat sig om. Jag vet att det är det, så här ont som jag har och alla andra symtom stämmer på mig vad gäller fibro.

Jag har inte velat erkänna det fullt ut eftersom jag är en persom som älskar att jobba med kroppen, jag älskar mina hästar, hundar och mina andra djur jag har. Men jag känner nu att jag måste göra nåt för jag känner att det bara blir värre. I bakhuvuddt har jag även en sjukgymnast uttalande för ca 15-20 år sedan. "Ska du må någorlunda bra i kroppen när du blir äldre så kan du inte arbeta så mycket med armarna som du gör nu". Det är bara såna yrken jag haft och jobba med hästar är ju kanske inte det ultimata. Så nu har jag "nästan" bestämt mig, jag får nog lämna tillbaka min foderhäst, i alla fall under tiden som hon ska få föl (hon är ev dräktig). Hur jag ska göra med Tulle är det största dilemnat, antingen hyra in oss i stallet där Amerone komner ifrån eller få någon som vill ta hand om honom åt mig. Jag sa när jag köpte honom som sällskapshäst till Amerone att han inte skulle behöva flytta nåt mer, att mitt stall skulle bli hans sista, han är ju 19 år. Antagligen får han flytta till Amerones stall för jag tycker så mycket om honom. Är det någon som läser detta och känner någon som har ett bra ställe till en fjording som måste gå på magert bete eller skogshage på sommaren får gärna höra av sig, men det måste vara riktiga djurvänner :-). Jag har även Hedemorahöns och Dvärgcockin som jag skulle vilja hitta nya hem till.









onsdag 15 juni 2016

Selfie....

Jag är 50 år och tänker fortfarande rätt ofta på hur folk tänker om mig, en vuxen person som får göra nästan precis vad jag vill :-). Varför, och till vilken nytta, det är ju ingen som vet att jag tänker så, så då kan jag ju lika gärna låta bli. Det är ju likdant med när man går och oroar sig för exempelvis sina barn, de vet ju inte att jag gör det, så då gör det ju ingen nytta :-). Det är ju så dumt, självplågeri skulle jag nästan vilja kalla det, och mina djur vet ju inte om att jag tycker synd om dom....
Nej, sluta tänk så mycket, lev här och nu, alla andra har ju annat att tänka på, de kanske tänker som jag, vilket slöseri på tid till onödigt ältande :-).



Repris, måste bli påmind ...


Föreläsa...

Ibland känner jag mig så uppåt och modig, då vill jag börja föreläsa om panikångest, vad det eventuellt kan bero på. Beror det på spända muskler, rygg och nackproblem, stress eller för att man är en högkänslig person. Det kan bero på allt detta eller inget av det, eller det kan bero på något helt annat. Men jag skulle då berätta min version, vad jag tror om mig själv.
Jag har ibland tänkt på hur det skulle vara om jag fick en rejäl förstagångspanikattack igen, hur skulle jag hantera den, hur skulle jag reagera, skulle jag kunna få kontroll på den???
Jag hade en fotograf här idag, han fotograferade mig för tidningen Må bra, och naturligtvis blev vi att prata om det, han har en kompis som har panikångest. Han frågade om jag mediterar, och det sa jag att jag gör, har ju börjat igen efter en lång tids uppehåll. Bra, sa han, det gör jag med. Hans fru är bland annat mindfullnessinstruktör och jobbar med stresshantering och kbt, och det är ett framtidsyrke. Vi kom överens om att det blir fler och fler som får psykiska besvär tack vare uppkopplingar på nätet.
Vi började även prata om robotar, i Västerås har de såna i hemtjänsten, det är som en surfplatta som går omkring i hemmet, då kan anhöriga och andra ha kontakt och se och prata med tanten eller farbrorn, eller vem som nu är i behov av den. Jonas Bilberg, fotografen har tagit bikder på det, ni kan se den på www.jonasbilberg.se.
Det är kusligt, hur ska det sluta!!

I alla fall, nu kom vi ifrån det jag skulle skriva om :-). Jag önskar jag alltid vore modig och tordes föreläsa, det finns kurser, jag kanske skulle gå en sådan :-).

Känner så stort ansvar hela tiden...

Jag vet att man blir låst och ska känna ett ansvar över sina djur man har, men jag undrar om jag inte lägger på mig onödigt mycket ansvar, missförstå mig inte nu, men jag tror mig veta hur mina djur känner och då tror jag att jag måste vara med dem hela tiden. Det är dumt jag vet, jag måste ju ha ett liv utöver dem också, men just nu känns det inte som det, känner mig så låst just nu. Jag tror det beror på Tulle, vår fjording, han fick akut fång i början på maj i år, och nu får han inte gå i vanliga hagen och äta, jag har utökat skogshagen tre gånger så stor så han får vara där på dagarna. Eftersom det blir mindre socker i gräset på kvällen när det blir svalare så sätter jag på han en betesreducerare nu och släpper ut han i stora hagen så han får springa av sig, är det tänkt, men han ställer sig bara och käkar. Jag hoppas det går utan fångkänningar, men det verkar så, han har inga varma hovar eller puls i hovarna som känns. Så det är ett väldigt pass som man inte hade räknat med när jag köpte han i september förra året.

Jag känner mig rätt ensam med hästarna, funderar på att hyra in mig hos Amerones förea stall om jag får. Jag vet att det verkar helt dumt eftersom vi byggt stall, men där får jag ridkompisar och där är det någon mest hela tiden. Jag ska inte förhasta mig, måste ta mig en riktig funderare :-).

Jag har inte haft sovmorgon på ett helt år, gått upp kl. 7 nästan varje morgon, vardag som helg, hästarna måste ju ut och få mat, det börjar kännas i kroppen. Jag fick sova lite förra sommaren när Amerone var på sommarbete, det var riktigt skönt :-)
Men jag tycker om mina djur, men det börjar ta på krafterna, två hästar känns mycket när de ska motioneras båda två. Nu ska ju Tulle vara lugn ett tag och Amerone har blivit betäckt så jag ska ta lite lugnt med henne också i ett par veckor till tills man vet att det har tagit sig. Så jag skulle ju kunna slappna av lite, men jag tycker synd om hästarna, de har ju lite långtråkigt, så jag har tagit lite promenader med dem bara.

fredag 10 juni 2016

Hur ska det sluta???

Klumpig är jag, så klumpig för att jag ofta har så bråttom när jag ska göra något. Häromdagen var jag i skogshagen när min hund bara skällde och skällde på något i vår trädgård, antagligen på någon som gick förbi. Jag fick till slut nog och fick bråttom nerför backen där det finns en massa små smala stubbar efter sly. Plötsligt for jag i backen med händerna fulla med saker så jag hade svårt att ta emot mig, det gick men inte lika bra om händerna varit tomma :-). Som sagt, jag for omkull och naturligtvis stod ett träd där som jag slog i höften i, gjorde så jäkla ont....
Det gick bra som tur var, men man blir både rädd och full i skratt efteråt :-).
Någon dag efter skulle jag gå över trådar till hagen, och av någon konstig anledning fastnade jag med foten och föll framstupa rakt ner i backen med foten fortfarande fast i tråden. När jag sedan kom loss tittade jag på foten och får se hur ådrorna frampå fotleden bara växer och blir tjocka som mitt lillfinger, ser jättekonstigt och otäckt ut. När jag ska gå in så känner jag hur jag håller på att svimma, har aldrig gjort det men jag antar att det var en sån känsla :-).
Jag ramlar och har mig pga att jag har bråttom, så nu tar jag det lugnt, det känns som jag går i slowmotion men antagligen är det i en mer normal takt nu :-).

Jag har blåmärken på konstiga ställen, min pappa frågade mig häromdagen på skoj om min man slår mig, jag har ett stort blåsvart blåmärke på armen. Det kom till på travskolan vi går på, slog armen i en järnhylla som satt fast utanför en box, bråttom som vanligt gick jag rakt på den, det blev tvärnit, gjorde så jäkla ont ....inte snyggt när man ska ha ärmlös klänning på sig :-)



Högsensitiv

Bra läsning för högsensitiva eller närstående
http://www.angest-stockholm.se/?page_id=6928


onsdag 8 juni 2016

Idag var en skön och på ett sätt intensiv dag. Jag tog bilen efter diverse morgonsysslor till staden Örebro,  var inbjuden på fika på Almby skola, där hade mitt barnbarn skolavslutning för första gången. Vägen dit gick genom stan, och mitt i vid ett rödljus var det som jag kände en massa hundars rädslor,  jag fick en så stark känsla, hur många hundar var just nu rädda där dom bor?  Hur många hundar lider och blir misshandlade eller helt enkelt bara stryker omkring sina ägare av rädsla av olika anledningar.  Varför tänker jag så, plågar jag mig själv av jobbiga tankar, eller va sjutton???
Jättejobbigt är det när dessa tankar kommer,  mår så dåligt då av att veta att det faktiskt är så, många djur blir misshandlade och plågade av oss människor, jag får nästan panik, blir så ledsen. Vad kan man göra för att förhindra misshandel av djur, höga skatter kanske? Kan vi ha bilskatt så kan vi ha djurskatt!!!!

Framme vid skolavslutningen, där fikade vi i klassrummet,  min dotter hade med sig princessbakelser,  jättegott. Träffade min kusin som har sitt barn där, har inte träffat henne på evigheter så det var kul 😃.

Sedan var jag på massage,  75 minuters helkroppsmassage, så himla skönt,  somnade flera gånger. Fick massagen av två av mina barn på mors dag,  tack 😃,  det behövde jag verkligen.....

torsdag 2 juni 2016

Började dagen kl. 7.00 som vanligt, tog ut Tulle i skogshagen och Amrone i vanluga beteshagen. Mockade boxarna, kollade så hönsen har mat och vatten. Sedan fylla på hö och vatten i skogshagen. Efter det en promenad med hundarna där jag mötte min kusin som också var ute och gick. Hon tog sällskap med oss, tog lilla Rollos koppel så vi hade varsin hund. Hon bjöd på en god frukost, vi bor nämligen grannar, ägg, rostat bröd, och kaffe med lute kardemumma i, så gott. Det var så mysigt så där på morgonen att sitta och prata i godan ro. Roxy och Rollo var förstås med :-). Roxy fick en väska som man sätter på ryggen efter deras hund Bella, så snällt, nu kan hon bära sajer när vi är ute och går. Jag satte på henne den när vi gick hem, det såg ut som hon växte, att hon fick en uppgift helt plötsligt :-).

Vi bestämde att vi skulle ta en tur till Nora och äta Noraglass. Jag gick hem med hundarna sedan åkte vi. Nora är så fint på sommaren och glassen så god. Vi satt där en stund och åt våra glassar, älskar hasselnötssmaken....
Det är så otroligt varmt idag så man står knappt ut, men man ska inte klaga, vi har ju väntat på denna värme länge.

onsdag 1 juni 2016

Tulle har haft fång nu sedan början på maj, såg det tydligt morgonen den 5:e, han kunde knappt gå. Så det blev boxvila i tio dagar, smärtstillande och antiflammatorisk medicin i 14 dagar. Stackarn, det är inte kul alls, har funderat t.om om det är ett värdigt liv att kanske aldrig mer få äta gräs, i alla fall inte i år sa veterinären.
Nu går han sedan några dagar i skogshage. Vi hade en mindre tidigare, men jag har nu utökat den dubbelt så stor. Jag har slitit med sly och trådar så jag är helt slut i kroppen.
Men jag ska vila nu så jag kommer igen, värst ont har jag i armarna.

Idag var jag ett par timmar med mitt barnbarn i skolan, det var kul. De höll på att avsluta och städa inför sommarlovet. Jag kommer ihåg känslan, vad skönt att slippa skolan hela sommaren. Jag iakttog barnen på rasten, det fungerar likadant som i de flesta klasser, där är clownen, den rastlösa, den blyga och många fler, så kul att iakkta :-).
En pojke tog kontakt, han satte sig bredvid mig och pärlade, kom fram och ville ha hjälp att öppna glassen de fick på samlungen och kom och ställde sig bredvid mig när de skulle gå hem. Undrar vad han tänkte???