onsdag 30 mars 2016

Hittade på FB..


Undrar varför jag erbjuder mina tjänster hela tiden :-)

Som tonåring fick jag hela tiden kämpa för att hänga med i gemenskapen, jag har ju alltid varit högkänslig förstår jag ju nu, jag tog inte för mig lika mycket som de andra kompisarna. Jag var som sagt lite beige :-). Jag förstår ju nu och även vet att våra hästar vi hade mellan jag var 11 och 13 var ett dragplåster, det kom faktiskt fram på en klassfest för några år sedan. Då brydde jag mig nog inte så mycket, det var värre när vi kom upp i 14-15 årsåldern, då skulle man ju vara mer framåt och hänga med i pratet och följa med överallt. Missade man en kväll med gänget så pratade man väldigt mycket om vad som hänt kvällen innan, allt för att man skulle känna av att man missat nåt gissar jag :-). Jag förstår nu att jag var jätterädd för att bli ensam. Låg självkänsla och höga egenkrav, det är jag i ett nötskal, och hur jag ska bli av med det vet jag inte...sluta vara snäll? Nej det vill man ju inte, men ibland känner jag att jag måste säga nej till saker, men helt automatiskt kommer det; "det kan jag göra" eller "det kan jag hjälpa dig med" eller " det ordnar jag". Mina barn, ni behöver inte bry er, er hjälper jag så gärna, men jag behöver tänka till när jag pratar med andra :-).
Man kan inte hjälpa alla, då är risken stor att man stjälper sig själv. 



Klar med tavlorna....

Det tog tid, men nu är tavlorna klara. Det är kul att måla, det ger en skön avkoppling. Nu ska jag hitta på något nytt att måla....blir väl något med äpplen igen, kanske enfärgat :-).
Har även en annan bild i huvudet, men det får ni se senare när det är klart.




måndag 28 mars 2016

Vilka sköna dagar...

Idag var det lite sovmorgon igen,  hästarna vet ju inte av någon sommartid så för dom är klockan sju när jag tar ut dom klockan åtta :-). Så det blev en lugn förmiddag. Jag körde Tulle, när jag höll på att köra honom kom min kusin så han fick åka med en sväng, det var trevligt. Sedan tog jag och min man en sväng med Amerone också.  Det blev en längre tur på ca fem kilometer,  hon bara vill trava,  ser på hela henne att hon tycker det är kul 😃.  När vi kom hem var hon rejält svettig.
Sedan satte vi oss i solen och drack kaffe med min kusin som kom tillbaka efter att ha fiskat lite nere vid ån hos oss, även hans syster som bor granne med oss kom också.  Såna dagar som igår ger mig så mycket 😃.

lördag 26 mars 2016

Påskafton....

Tog lite sovmorgon idag, tog inte ut hästarna förrän kl. kvart i åtta. Det var lite disigt ute först men så kom solen fram, härligt :-). Tog en promenad med Rollo och Roxy till Hanna, min yngsta dotter, hämtade hennes hund Ivar, det var så otroligt skönt ute så det blev en lugn promenad med många lukt och kisspauser. Försökte tänka Mindfullness, kolla på träd och sånt, låta hundarna lukta överallt, vi hade inte bråttom. Promenaden hem som brukar ta ca 20 min tog nog 35-40 idag.
Sedan åkte jag och min man till stallet i Lia, hälsade på vår kompis som är travtränare, där .vår travhäst som vi är delägare i bor. Vi hälsade på hästarna i hagen, pratade med dem lite och bara tyckte det var skönt där med alla hästarna runt oss där vi stod :-). Sedan kom Inger, hon frågade om jag ville longera Texa (vår travare), och det gjorde jag så gärna. Hon var lite pigg och galen i början, sparkade bakut och hoppade, men det lugnade sig snart. Hon är så fin vår Texa.
Sedan fikade vi en stund, hjälpte Inger att ta in hästarna, sedan åkte vi hem.

Sedan umgicks jag lite med Tulle och Amerone, dagen kunde inte bli bättre, natur och djur, det är sånt bra liv :-).....





fredag 25 mars 2016

En härlig dag...

Nu har det varit mycket negativt ett tag så nu ska det bli mer positivt :-).
Började morgonen med mockning åt hästarna, lät dem stå under tak utanför boxarna för det regnade, det var så mysigt att höra dem äta :-).
Sedan selade jag Tulle och tömkörde han en slinga jag har på 1.7 km, efter det spände jag för rockarden och körde samma tur, min man följde med.

video





Sedan selade jag Amerone, henne körde jag två varv, då gick det fort, man ser på hela henne att hon tycker om att springa. Hon är så vacker, en riktig tjej :-). Detta är så kul, mycket roligare än ridning, även om det är avkopplande att ta en lugn ridtur i skogen.



Sedan var vi hos min kusin och hennes man och umgicks med släkt och vänner, vi sköt lerduvor och åt Svens goda soppa. Faster Marianne hade även bakat en sån god kaka till kaffet.

Sedan senare på eftermiddagen kom alla mina barn med respektive, barnbarn och bonusbarnbarn. Vi åt påskmiddag, min man hade lagat all mat, jag är rätt bortskämd vad gäller matlagning, min man tycker om att laga mat så jag slipper oftast :-).

Så nu sitter vi i soffan och latar oss, alla djuren är inne och fodrade, så det är bara att ta det lugnt :-).

Glad påsk på er alla!!!

torsdag 24 mars 2016

Jag gör som jag vill....

Jag är 51 år snart, har alltid gett 110 procent på de jobb som jag haft....förutom nu då när jag blivit lite äldre och klokare :-). Jag har som jag tidigare skrivit om på min hemsida www.panikangest.dinstudio.se varit utbränd och även haft panikångest i många år. Min man har sagt många gånger att jag inte behöver arbeta, men som jag är, en person som varit och fortfarande till en viss mån tänker mycket på vad andra ska tycka. Jag vill inte att folk runt mig ska tycka att jag är arbetsskydd, lat eller bortskämd. Så nu hoppade jag på ett jobb igen som timvikarie, vilket inte är det bästa för mig med stressproblem, att man alltid känner sig jagad, telefon kan ringa när som helst. Men nu har jag sagt ifrån några gånger pga att jag helt enkelt inte orkat, det har tagit stopp i hjärnan ett par gånger, jag har inte kunnat koncentrera mig pga stressade situationer, och då blir jag rädd både för min skull och för jobbet. Det har inte varit några farliga siguationer, men jag känner att det barkar åt fel håll.
Så nu ska jag tänka efter ordentligt, försöka att inte bry mig om vad andra tycker även om det är svårt :-). Jag tycker faktiskt att jag har lite att ta igen på de 110 procenten som jag lagt ner på tidigare jobb, det borde snart gå jämt ut :-).

onsdag 23 mars 2016

Kaos....

Idag är det en sån dag så det blir kaos i allt jag gör, börjar på ett ställe och fortsätter på nåt annat, kan inte bli annat än snurrigt. Jag började med att gå upp kl. halv sju, släppte ut hundarna så dom fick kissa. In med dom igen och ut med hästarna. Började mocka boxarna, blev klar med dom, kom sedan på att jag skulle hämta dotterns hund. Hämtade honom, sedan när vi kom hem tog jag alla tre hundarna på en liten kort promenad, tänkte att det får bli en längre senare. Gick sedan in för att äta frukost.  Blev sittande vid frukostbordet ca 30 min, tänkte att jag skulle börja städa inne när jag ätit klart men då ringde Inger, min kompis som har travhästar, hon frågade om jag ville komma och fika. Sagt och gjort, iväg dit när kl. var 10.00. Vi satt och pratade i nästan en och en halvtimme. Så klockan tolv var jag hemma igen, fortfarande var inte utfodringen i stallet klart, jag som även tänkt tömköra båda hästarna under dzgen, jag som inte ens börjat städa än :-).
Jag gick in och började damma, dammsuga och städa toaletten, och nu sitter jag här :-).....

Kvar har jag att torka golv, byta sängkläder, utfodra och eventuellt tömköra hästarna. Helst ska jag också städa vårat duschrum nere i källaren och tvättstugan, samt ta hand om tvätten. Sedan finns det hur mycket mer som helst att göra idag , kasta skräp, tvätta några fönster, mocka åt hönsen....men det får bli en annan dag :-)


måndag 21 mars 2016

Sjuk...

Hostar så det gör ont i lungorna, snuvig och feber, därför har jag inte varit här och skrivit.
Jag har ju lite att göra fast jag är sjuk, mocka och fodra hästarna, mocka åt hönsen och ge dem mat, och så har vi ju våra älskade hundar som måste ut på promenad, katterna är de som behöver minst tillsyn, de klarar sig bara de får mat och kel :-).
 Igår var jag till och med ute och tömkörde min fjording medan min kompis red min andra varmblod Amerone. Vi var ute i skogen, jag ville kolla om Tulle (fjordingen) reagerade och sparkade bakut i nedförsbackar, vilket han har gjort på grund av en ond muskel efter en trasig sadel. Han reagerade inte någonting så jag hoppas det är på bättringsvägen nu. Jag har haft en hästmassör till hjälp som känt igenom hans kropp som fann en hård muskel mitt på ryggen, så den har jag underhållit och masserat varje kväll. Jag ska även köpa en bomlös sadel till honom, så det blir nog bra :-).

I lördags var jag barnvakt till mitt lilla barnbarn Noomi, vi borstade hästarna, sedan kom syrrans lilla son Mattis hit, han ville också sova kvar. Mattis är kusin till min dotter, så jag var både mormor och moster till dessa små, det skiljer 2 år mellan dem. Vi köpte chips och godis och så spelade vi yatzy, och Mattis vann. Klockan 6 vaknade de små på söndagsmorgonen så vi gick upp och åt frukost 6.20, och då var jag inte så pigg kan jag säga 😃.




onsdag 16 mars 2016

Livet är kort.....

Livet är kort och då måste man ta tillvara på det. Varför gör jag inte det som jag har velat sedan jag var liten,  ta hand om djur. Jag tog hem fågelungar,  sjuka kaniner,  jag blev till och med biten av en liten mus som jag skulle befria som vår katt hade i munnen. Jag fick ta stelkrampsspruta den dagen. Jag är utbildad massör, har träffat på en häst som jag blivit fodervärd åt, läst om hästmassage ett flertal gånger och nu träffade jag nyss på en hästmassör tack vare att min fjording som jag nyss köpt har ont i ryggen.  Tror ni inte ödet säger mig att jag ska bli hästmassör när jag kommer in på Axelssons utbildning när jag söker på massage? Dessutom har vi kommit på att mina avslappningsövningar med vår travhäst Texa ger bra resultat inför loppen.

Jag borde hålla på med djur, inte jobba med människor 😃.

tisdag 15 mars 2016

Måste tänka ut nåt bra....

Efter det som hände sist så blir jag alltid rädd, vill inte känna så igen, och då funderar jag på om jag verkligen ska hålla på med detta jobb. Det är ett givande jobb, men samtidigt är det frustrerande när man inte har tid med de gamla. Väntjänsten finns här där jag bor, jag har varit med vid ett par tillfällen. Vi sitter och fikar med de gamla, men jag känner att en del behöver enskilda besök också, en del tycker det är jobbigt att vara med i gemenskapen. Jag vet en tant som till exempel inte vill gå ut och äta med de andra pga att hon känner sig tjock och ful. Så kan ju även en annan också känna sig ibland, självkänslan är väldigt låg på många och det måste man acceptera. Så då vore det bra om fler kom med i väntjänsten, då kan man dela upp sig lite. Dessutom behövs det fler unga starka krafter, många behöver ut på promenader snart när det börjar bli skönt ute :-).

söndag 13 mars 2016

Får inte göra fel....

Jag jobbade idag, var på en avdelning med fem brukare ensam från kl. 6.45- 8.30. Det låter kanske inte så farligt, men för en person som inte vill göra några fel kan det bli rätt stressigt i alla fall, speciellt när man inte är där så ofta och inte gett medicin där tidigare. Jag hade hjälpt två tanter upp och gett fyra stycken frukost, och kom på mitt i allt detta att de ska ha mediciner. Jag började med det strax innan min arbetskompis kom och höll på med det när hon kom. Hon började fråga mig saker och tala om vilka jag missat, vilket man ser när man sen signerar, så det var inga problem egentligen, man jobbar bara på olika sätt. Hon frågade mig sen hur jag lägger upp mitt jobb på ett sätt som jag tog illa vid mig av. Jag kan säkert ha missförstått en del för det är svårt att förstå vad hon säger ibland, och hon missförstår säkert mig också. Jag sa att jag inte gjort en sak för jag inte lärt mig det, att jag väntade tills hon kom för hon är undersköterska, men hon frågade i varje fall senare om jag inte gett henne det. Det kom gliringar liksom (om jag inte missförstod förstås), och sånt stressar mig, jag är sån som inte får göra fel, jag har höga egenkrav, då blir det jobbigt, jag blev alldeles stressig och svettig, det kändes som hon ville veta vilka fel jag gjorde hela tiden, och då blev det bara värre och jag fick svårt att koncentrera mig, det blir stopp i huvudet. Samtidigt blir det nästan som katastroftankar, jag blir rädd att jag ska bli upptäckt för att ha orsakat något fruktansvärt. Helt sjukt....
Det var söndag, det var egentligen ingen panik, det var bara jag som får sån jobbig känsla..
Jag har svårt att bara göra det viktiga, jag vill ju så mycket mer när jag hjälper de gamla och en del märker det och tar tid på sig, och jag kan ju inte skynda på dem heller. Så en person tog ca 30 min att hjälpa, det är lång tid på morgonen när fler väntar och man är själv. Men nu vet jag hur jag ska göra för att det ska gå fortare :-). Jag tycker det är så hemskt att man ska ha så bråttom med de gamla en söndagsmorgon, att man ska skynda på dem bara för att det är nerdragningar på personal, usch...
Jag förstår även att jag fortfarande inte klarar stress, jag har varit utbränd en gång, eller man kallar det väl för utmattningsdepression , och det sitter i fortfarande, kännner igen symtomen när det blir så där. Jag blir inte deprimerad nu men får extrema spänningar i kroppen, kan inte tänka klart när jag ska utföra något, dvs koncentrationssvårigheter, det blir liksom kaos i hela kroppen känns det som. Sen blir jag fruktansvärt trött. Det tar en otrolig energi.
Jag ska börja meditera igen, det gjorde jag mycket förr och det gav resultat :-), så jag vet att det går att förebygga stress, det är bara jag som inte tagit hand om mig själv :-).

lördag 12 mars 2016

Boken "Älska dig själv", Ilse Sand

I boken står det att vi som är högsensitiva tar in fler intryck och funderar mer över dem, vi tar in intryck på ett djupare plan, och det kan jag intyga att för mig är det så. Vår hjärna blir fullmatad mycket snabbare så vi känner oss överstimulerade.
Jag kommer speciellt ihåg i skolan hur det var, jag hade fullt sjå och kolla in hur stämningen var bland kompisarna, jag var orolig för att jag skulle bli utanför, eller att kompisarna skulle bli arga på mig av en eller annna anledning, jag var ofta på helspänn. Detta gjorde att jag inte fick plats med annat i mitt huvud, det var som sagt redan kaos där. Studierna blev lidande,  jag fick inte plats med mer information, jag kunde inte koncentrera mig.

Som liten var jag väldigt känslig och orolig av mig, fick bland annat vad jag förstår idag en extrem ångest varje gång jag såg en stökig och full person, jag visste ju inte vad han/hon var kapabel till, jag fick katastroftankar. Mina föräkdrar förstod ju inte hur jag kände mig, de såg hur jag blev fruktansvärt rädd och ledsen, men de sa då bara att det inte var farligt. Men jag satt där i bilen och fick panik. Ja, jag kunde sitta i baksätet i vår bil och se en full person på hundra meters avstånd och bli livrädd. Jag trodde den fulla personen skulle komma just till vår bil och bråka om vi stod på en parkering. Jag kommer ihåg känslan nu, det var hemskt, jag fick en fäktaflykänsla i hela kroppen. Jag tror faktiskt jag fick panikångest redan då.... Det är så viktigt att lyssna på barnen, att ta dem på allvar när de blir oroliga och rädda, att lyssna på dem och tala om att man förstår att de är rädda eller oroliga. Många barn är även väldigt tysta och sitter lite i bakgrunden och iakttar, det måste man låta dem göra, alla barn vill inte vara längst fram eller sitta med i ringen på dagis, det måste man som förälder eller lärare acceptera. Jag var med om det en gång när jag jobbade på en förskola. Jag har skrivit om det förut här på bloggen, men jag tog bort den för jag blev inkallad till rektorn för att jag skrivit om den händelsen. Jag skrev inte var jag jobbade, men fick tillsägelse att det inte var okej, jag slutade på dagen, ville inte vara kvar där längre, kände mig så förnedrad.
I alla fall så satt det en liten pojke utanför ringen, han var blyg och liten tystlåten och ledsen just då. Men fröken sa till mig att ta fram han i ringen för han satt bakom mig. Han ville inte och det sa jag. Då sa hon på engelska till mig att han måste, alla ska sitta i ringen. Så jag fick säga att han måste, kände mig så elak, för jag förstod hur han kände. Jag mådde jättedåligt av det så jag gick hem och skrev av mig på denna blogg som jag sedan fick ta bort för någon skvallrat för rektorn.
Tänker ibland på att alla kan ju inte vara stöpta ur samma form, alla kan ju inte vara den tjoiga, framåt personen, vilket jag inte är, jag är den mer lugna som kollar in, eller som hellre sitter och småpratar. Kanske den pojken fortfarande är det, han har säkert den personligheten också, men blev tvingad att vara som de andra. Vi "tänkare" , högsensitiva och lugna personer finns också, vi måste bli accepterade och inte känna att vi måste höja rösten för att bli lyssnad på.

torsdag 10 mars 2016

Hästmassage

Idag har jag varit med min fjording på massage, han har hållit på att sparkat bakut när vi rider i skogen bla, speciellt i nerförsbackar. Per telefon trodde massören att det kunde vara nåt fel på hans framknän, men det visade sig sen att det var en del av muskeln mitt på ryggen som var i försvarsställning, den var stenhård. Hon var helt säker på att det berodde på yttre saker, tex sadeln. Hon tyckte jag skulle kolla om bommen på sadelns vänstra sida kunde vara böjd eller så. Mycket riktigt, kollade den när jag kom hem, den buktade ut precis där hon förklarade, inte så mycket, såg det knappt, fick känna med handen, då märktes det. Visste inte att sadeln kunde ha det felet, är ju inte så kunnig på sadlar, har ju inte hållit på med hästar så mycket på äldre dar. Så nu ska jag underhålla och fortsätta massera honom och så blir det att köpa en ny sadel. Blir nog en bomlös :-). Sedan kommer jag tömköra honom nu och gå på promenader.


Jag tänker ju mycket på vad andra ska tycka om vad jag säger och gör, måste försöka ändra på det. Måste tänka mer på mig själv, ta hand om mig själv, oftast tänker man ju mer på andra. Ibland är det nästan självmobbing man håller på med, som att man stänger ute sig själv . Nu får det bli slut på dęt, jag måste försöka ta för mig lite mer, ofta backar jag och låter andra prata på, känns som jag inte har en nog "stark röst".

Mina härliga barn...

Fick denna härliga bild skickad till mig i helgen då de var ute på galej tillsammans. De är 31, 26 och 24 år, mina goa barn. Ibland kan jag inte fatta att de är mina, och jag är så stolt över dem. Jag älskar dem verkligen, tänker på dem varje dag, de är så fina människor alla tre. Hanna jobbar inom äldreomsorgen, en duktig tjej som lever sig in i de som bor där hon jobbar, hon är så gullig mot dem och vill dem verkligen väl. Hon ger så mycket av sig själv. Jag känner att hon har en fin pondus, att personalen lyssnar mycket på henne (jobbar själv där så jag ser) Madde jobbar som målare, hon och hennes sambo driver en målarfirma, så hon sköter både ekonomin och är ute på byggen och målar. Hon är effektiv och duktig, en streetsmart och gullig tjej och så tar hon hand om både mitt barnbarn, hennes bonusbarn och oss andra i släkten med hela sitt hjärta. Sonen jobbar som barberare och frisör på Örebros första rockande barbershop. Han lägger ner massor av tid på sitt yrke, och det ger resultat också, hans kunder blir så snygga i både skägg och hår och så är jag säker på att hans ödmjuka , inkännande och fina sätt gör otroligt mycket också. Han charmar oss alla., han är rolig att vara med!!!

Jag hoppas mina barn gör det de håller på med för sin egen skull, för att de tyckdr det är roligt och trivs med det. Jag har verkligen pratat med dom att det är viktigt att man själv är tillfreds med det man gör, att man inte gör det för att bli bekräftad. Det är viktigt för mig att få dem att förstå att det är deras personlighet som gör dem till bra människor, inte endast det de gör via yrkeslivet. Visst kan det vara en kombination av båda sakerna, men viktigt att veta och förstå att man inte endast behöver arbeta sig fram för att ses som en bra och framgångsrik människa. Jag älskar er mina barn, ni är som Madde skrev till mig, STJÄRNORNA I MITT LIV!!!!

Nu har jag fått skrytit lite, känner att jag kan göra det här på bloggen, på fb försöker jag låta bli det av olika anledningar.

onsdag 9 mars 2016


Känner mig lite vilsen....

Jag har så svårt att veta vad som är bäst och vad jag ska göra, jobba inom äldreomsorgen eller lägga ner det och ta hand om hemmet och alla djuren så jag får vila min kropp och ta det lugnt ett tag igen. Jag vet att jag har haft det problemet tidigare, jag hoppar på ett tmvikariejobb, får ont i kroppen och blir så stressad av att inte veta hur jag kommer jobba, kan ju egentligen inte planera någonting. Fast jag har faktiskt gjort det den sista tiden, lagt in frisör, behandling hos Cambody (massage) mm, struntat i att planera så det kommer på samma dag för att underlätta med jobbet. Skulle behöva vara hemma en hel vecka för att komma ikapp med städning, tvättning och röjning i alla skrymslen här hemma. Sedan känner jag att jag inte kan lägga ner hundra procent på att ta hand om och njuta av mina djur, vilket var meningen när jag senast köpte min fjording. Jag tror jag skulle kunna bli sjukskriven med alla mina symtom, diskbråck, whiplash, blodprov som visat någon slags reumatism (mjukdels), men jag vill inte vara sjukskriven, jag är rädd att jag kan bli nekad att hålla på med mina hästar då. Det kanske inte fungerar så :-). Jag har dagar då jag har värk i kroppen, kan knappt resa mig ur soffan när jag satt mig och svårt att vrida mig när jag ligger i sängen av stelhet och smärta. Jag mår faktiskt bäst när jag är i gång, men sen kommer den jobbiga tröttheten som hänger ihop med smärtan. Just nu har jag jätteont i fotlederna, kan knappt vicka fötterna upp och ner, går då som en anka känns det som, liksom vaggar :-).
Nej nu ska jag inte vara så negativ, jag har det så bra, värre kan man ha det, men det är skönt att få skriva av sig lite :-).

I dag var jag hos min kompis som har travhästar, där är vår travhäst som vi är delägare till. Vi stod och pratade vid boxen där en märr står, hon ska få föl om 1- 3 veckor. Helt plötsligt när vi står där börjar det komma en värmande känsla i hela kroppen, den sprider sig neråt och stannar som en värmande kudde under fötterna, sån otroligt skön känsla, jag blev helt lugn. Så jag blev helt tyst, och även min kompis blev tyst. Hon kanske fick samma känsla :-).

Jag ska gå en fortsättningskurs i djurkommunikation i maj, eftersom jag är högsensitiv, otroligt empatisk och känslig så känner jag in mycket hos djuren. Det kan vara väldigt jobbigt ibland, jag kan gå på stan och få ögonkontakt med en hund och få en känsla, eller en häst som jag möter på travbanan. Senast idag fick jag en känsla för en häst som stod i en box på travbanan i Romme, jag tror han var blyg när jag kom fram till honom, men att han ville ha kontakt. När han blev lastad vände han sig om och kollade rakt på mig, det var tur att jag visste att han hade en snäll ägare annars hade jag tänkt på hästen länge efteråt :-).

tisdag 8 mars 2016

Den stora dagen...

Sitter och lyssnar på den "Den stora dagen", en fin sång med Vikingarna, en tänkvärd text, tänker speciellt på äldre som bor på äldreboenden eller hemma och sitter ensamma. Man märker när man jobbar att många är ensamma, många pratar om de sina som inte finns längre, det är sorgligt.


Sedan får man ju en tankeställare själv, hur ofta hälsar man på sina föräldrar egentligen...eller sina barn? Jag känner att det är alldeles för sällan, det känns ibland som vi glider ifrån varandra mer och mer. Undrar om man kan skylla på tekniken, man når kanske varandra för lätt nu för tiden. Det var faktiskt annat förr, man hälsade på varandra mer spontant. Nu ser man varandra på facebook och Instagram, man till och med följer varandra på dessa forum, usch, det är inte bra. När man träffas har man snart inget att prata om.

I dag kom min ridkompis hit, hon red på Tulle, eller Tellus som han egentligen heter, och jag tömkörde Amerone. Känner att hon är mer nöjd då, hon går där och tittar sig omkring, ser jättenöjd ut, ingen som skumpar omkring på ryggen :-). Det är rätt skönt att träffa min ridkompis, vi pratar om allt mellan himmel och jord, eller så rider vi helt tysta, så skönt att bara vara.
Jag var även hemma hos syrran idag och pratade lite, så idag har jag fått lite social stimulans :-).

söndag 6 mars 2016

Måla akvarell..

Min syster är en duktig konstnär, hon målar abstrakt konst, väldigt sköna tavlor som man hittar mycket i :-).

Hon har pushat på mig att måla lite med akvarell som jag gjort tidigare, det är bra för själen, man blir i nuet och så är det kul :-).
Här ett litet smakprov på nåt som jag precis börjat med, vet inte hur den ska bli..:-)



Filosoferat i hagen...

Igår tog jag och selade min fjording för att tömköra lite, han som fånghäst behöver mycket motion för att slippa få det igen. Förra ägarna sa att han endast i somras haft ont i fötterna, beroende på att han inte motionerats på ett helt år, han har bara gått i hagen. Så jag känner ett ansvar nu naturligtvis att han ska slippa ha ont något mer. Han tyckte inte det var kul att gå utan sin kompis Amerone, stannade stup i kvarten, vägrade gå. Jag hade med en piska ifall vi skulle bli stående stilla någonstans på vägen, han brukar göra det, ställa sig blick stilla och vägra gå, spelar ingen roll hur mycket jag manar på med tömmarna. Så jag snärtade till honom med piskan på baken några gånger för vi kunde ju inte stå stilla mitt på vägen. Det känns så fel att använda en piska på ett djur, vilken rätt har jag att göra det???
Så jag vände hem igen till slut efter en vända i skogen, och då gick det undan :-). Lilla plutten :-)...

När vi kom hem gick jag ut i deras skogshage där Amerone var och satte mig där på mossbeklädd sten och filosoferade lite. Amerone kom fram och luktade och smakade lite på mig, vi stod så länge och hade det skönt, det slår till och med en ridtur :-).




lördag 5 mars 2016

Dåligt samvete typiskt för en högsensitiv person...

Dåligt samvete har jag haft hela livet, först var det för mina föräldrar när jag var liten, ville inte gå till skolan för att jag lät min mamma vara ensam hemma när jag gick till skolan, eller när vi åkte och handlade utan pappa. När jag fick barn fick jag dåligt samvete för att jag inte klarade eller orkade åka på olika aktiviteter som bad, nöjesparker mm. Visst gjorde jag det, men inte lika mycket som andra verkade orka. Vi hade inte heller råd att åka på de "årliga utlandssemestrarna", vilket idag ger mig dåligt samvete, de har inte varit på så många ställen, detta berodde även på min rädsla att flyga, att få panikångest på planet. Och nu har jag dåligt samvete för mina djur, att jag inte motionerar mina hästar tillräckligt mycket ( vilket jag gör, de får motion minst 3 dgr/vecka), och att det inte är tillräckligt rent i hönshuset, att de inte får annan mat än hönsfoder (det får de också, majs bla.). Jag vet inte varför jag har sånt dåligt samvete hela tiden, det sitter i ryggmärgen liksom. Min man säger att mina djur är dom mest omhändertagna djur som finns, de kan inte ha det bättre, likaså säger min ridkompis som kommer hit och rider, men likaväl har jag ständigt dåligt samvete.
I boken "Älska dig själv", skriven av Ilse Sand, står det att Särskilt sensitiva är väldigt rädda för att vara orsak till att andra mår dåligt. Därför anstränger vi oss mycket i umgänget med andra. Detta måste ju förstås även gälla vårt umgänge med djur :-).

Jag kan liksom aldrig riktigt slappna av från alla dessa tankar, jag vet ju att mina djur har det bra, och framförallt mina barn har det bra hoppas jag :-).






onsdag 2 mars 2016

Ramlat av hästen, ont överallt

I söndags var jag och en kompis ute och red. Hon kom hit med en vallack som min fjording aldrig träffat förut plus att vi inte ridit på Tulle på två veckor, så han var pigg. Ute i skogen sparkade han bakut och bockade sig och höll på mest hela tiden. Den andra vallacken var också lite stingslig, vilket han inte brukar vara när jag rider på Amerone. De två har bott i samma stall så de känner varandra. När vi nästan var hemma så skulle jag gissa på att Tulle hörde Amerone för helt plötsligt började han konstra nåt helt otroligt, det blev rodeo :-), han bockade och sparkade bakut samtidigt som han snurrade runt, till slut fick jag slänga mig av i farten. Jag kände i hela hästen att han var helspänd, snart kunde vad som helst hända, så jag slängde mig av mitt i alltihop. Jag ramlade baklänges med ryggen rakt ner i backen. Och i ett sånt fall så blir det ju en knyck i hela kroppen, från nacken och neråt, så nu flera dagar senare har jag ont överallt, så stel i kroppen så det tar en stund innan kroppen kommer igång efter stillasittande eller liggande. Så ont....usch. Men jag hann aldrig bli rädd, och still stod han när jag ramlat av, det var ju duktigt :-). Men när jag skulle hoppa upp igen studsade han som en fjäder igen, blev lite omöjlig där ett tag, ville bara iväg hem till stallet där Amerone stod. Så idag har jag bara tagit det lugnt, har jobbat torsdag-söndag och igår tisdag, ska jobba i morgon, sedan tänker jag såga ifrån jobb resten av veckan, fast man är vikarie kan mna inte jobba jämt :-). Måste göra rent hos hönsen denna vecka, det har inte varit så smutsigt någon gång där inne, får så dåligt samvete, men nu har jag i varje fall köpt nytt spån så det är bara att sätta fart.