Det är konstigt, ofta när jag börjar prata högt om någonting eller skriva om det så blir det ofta åt andra hållet, värken känns inte lika stark som den gjorde igår. Kanske är det någon som hjälper mig, jag bad om hjälp när jag var ute med hundarna igår kväll, kanske någon hörde mig, eller så släpper det när man säger saker högt. Det kändes väldigt tungt igår och ofta blir det tyngre när man tänker på allt, allt verkar nog mycket större när man tänker, sedan sa jag allt detta till min man i morse och  lät det inte så farligt :-). Jag kan ju faktiskt låta hästarna gå i hagen ett tag tills jag känner mig bättre, många hästar går på sommarbete och gör ingenting, så jag behöver egentligen inte ha dåligt samvete, jag kan vila mig ett tag. Jag kan umgås med dem i hagen och ta dem på promenader i skogen. Tulle är 19 år som inte ska anstränga sina hovar efter fången, och Amerone gick i en hage som fölmärr i tre år innan jag började rida henne så hon är van och hon är nyinseminerad så det gör inget för henne att vila heller.
Herregud vad jag ska förklara mig hela tiden, dom har nog det rätt så bra mina hästar i en ca 6 ha stor hage där det ingår en skogshage med halmbäddar.