fredag 14 februari 2014


Torsdagen den 6 februari åkte jag ner till Alexandra Ortega utanför Borås med mina hundar, jag hade min yngsta dotter med mig som sällskap för det skulle bli en resa på 65 mil samma dag. När vi kom ner möttes vi på Icaparkeringen i det lilla samhället som hon bodde i. Vi tog ut Roxy och Ulrik ur bilen, sedan tog vi en promenad till kvarteret där hon bodde. Först gav hon mig två koppel, det var sådana som jag hade hemma, dessa har jag haft om jag snabbt ska ut i bilen tex, man trär dom bara över huvudet, jag tror dom används ofta vid utställningar.


Under promenaden berättade hon mycket om hundarnas sinnestillstånd, balans och hur jag skulle få hundarna att gå bredvid/bakom mig. Jag kommer inte ihåg allt för det var en massa information :-).

Väl hemma i hennes kvarter så hämtade hon en hund som vi skulle träna hundmöte med. Det gick som vanligt vid första mötet, Roxy och Ulrik hetsade upp varandra, jag trodde det var Roxy som började men så var det inte, det var Ulrik som startade med ett tecken med mun som Roxy såg och inte jag. Vi provade igen, jag fick lära mig att vara beredd direkt vi såg den andra hunden och rycka till i hundarna direkt jag såg att de blev intresserade. Roxy hade jag precis bredvid/bakom mig på vä sida och Ulrik på höger. Nu gick det bättre :-). Sedan efter några turer skulle vi kunna stå bredvid varandra, hundarna skulle lukta på varandra och till slut vara helt avslappnade tillsammans. Hela tiden var det jag och min sinnesstämning som var av stor betydelse. De känner ju av min energi. Sedan hämtade hon en stor Spansk schäfer, han var mycket större än Roxy fast han var bara en unghund, han var så fin :-). Schäfrar har varit ett stort problem förut för Roxy trodde jag eftersom hon blivit överfallen av en sådan när hon var valp. Men Alexandra förklarade att hundar lever i nuet, de tänker inte så. Det var lite skällande i början, men det gick fort över, jag var ledaren :-). Sedan fick de träffas, Ulrik var ettrigast här, han skulle t om bita schäfern, men Alexandra tog ner honom så till slut fick jag gå med Roxy, Ulrik och schäfern i samma hand, helt avslappnat, helt otroligt :-). Jag kände mig helt trygg med hundarna där och då.


Sist hämtade hon en hund som var en aning nervös och orolig som hon hade på rehabilitering. Han skällde och gnällde när hon kom. Vi fick ställa oss alla ihop, men Roxy och Ulrik sa ingenting, de var så duktiga, Roxy satt och Ulrik stod tyst och fint vid min sida.
Detta var en upplevelse kan jag säga, jag har ju tränat en del själv hemma efter att ha läst hennes blogg, men jag behövde även detta för att jag skulle få en aha-upplevelse och köra vidare hemma. Nu har vi varit på många promenader efter detta, och vi har träffat en massa hundar, och de har bara skällt på två hundar som kom tillsammans strax hemma vid oss, och då var vi inte beredda, jag gick och pratade med min son och upptäckte inte hundarna så jag kunde hålla hundarna kort och markera.

Tack Alexandra, nu kan jag gå ut och gå med hundarna och vara avslappnad när jag möter hundar :-)!!

måndag 3 februari 2014

Tankestopp...

När man lider av panikångest är det bra att göra en "tankestopp", dvs.man stannar upp och tänker på något annat eller gör något annat för att förvilla bort ångestkänslorna. Så jag gjorde denna lilla sak, en enkel grej men den är lite klurig så man måste koncentrera sig vilket är bra.

Man startar med kulorna på snöret, sedan skall man försöka trä över dem på pinnen, det kräver sin koncentration :-)