Sitter här på kvällskvisten och funderar, tänker på hur allt egentligen är, på vad man prioriterar för att må bra. Jag börjar bli trött på att allt ska se så blänkande rent och välstädat ut, jag orkar helt enkelt inte ha det på mig, att spisen ska vara blankpolerad, eller köksluckorna och kylskåpet fläckfria. Hur ska jag samtidigt orka fixa det "viktiga" i såna fall; att min man får min uppmärksamhet och kärlek, mina hundar får ompyssling och långa promenader istället för att "de blir en promenad i pausen", mina hästar får ompyssling och motion, mina katter får mat och kel, jag får tid att umgås med nära och kära och framförallt att jag får ta hand om mig själv så jag mår bra. Jag vet att det låter lite konstigt och lyxigt, men min man sa för många år sedan att jag behöver inte jobba, vi klarar oss ändå, vi lever inte med så stora utgifter. Jag vet att han sagt så för att jag då inte mådde så bra som jag gör idag, men jag vet att han står fast vid det än idag. Men det är jobbigt att inte jobba, att vara hemmafru känns lite fult, som att man är arbetsskygg. Men det kan jag lova att jag inte är, tvärtom, jag har gett allt i mina jobb jag haft, jag har jobbat så jag bränt ut mig till fullo och det vill jag inte vara med om något mer, därför har jag inte tordats ha ett fast jobb utan jobbat som vikarie för jag vet hur jag funderar, jag vet att en fd utbränd person ofta åker dit igen på grund av att man hela tiden ger järnet. Jag behöver mina pauser, och då är jag så tacksam för min mans ord. Men jag jobbar mycket här hemma, är aldrig stilla, klockan är oftast ca nio på kvällen innan jag komner till ro, så inte är jag arbetsskygg inte, även om jag inte jobbar på ett "tradionellt" jobb som fast anställd.

Hur skulle det se ut om någon kom in i mitt hus och toan inte var städad, eller köksgolvet inte dammsuget och rentorkat? Jag skulle må så då!igt, jag blir arg om min man tar hem någon jobbarkompis på fika utan att ha sagt till i förväg så jag kan "städa", det är helt sjukt rent ut sagt, vart tog det impulsiva fikat vägen?
Nej, nu får det vara nog, fram för mer stökiga kök, mig gör det inget, jag mår bara bra när det är stökigt när jag kommer hem till mina vänner :-)......