måndag 27 november 2017

Vilja Rico

Vilja har haft ont i sina tänder under en lång tid utan att någon vetat om det, i flera år förmodligen vad veterinären tror.
Det började med att jag tyckte Vilja grejade med maten i munnen när hon åt, hon liksom tuggade med öppen mun emellanåt, jag kände i varje fall att det var någonting som inte var som det skulle. Jag frågade förra ägaren till Vilja som dagligen är i stallet och en annan hästägare om de såg något konstigt. Dom kunde inte säga något så där på rak arm, men jag bestämde mig för att ringa till veterinär.
Jag ringde veterinär Jenny Ennerdal som kom efter några dagar. Hon såg direkt att hon hade fel i tänderna på bulorna på käkbenet. Hon hittade jättedjupa foderfickor med infektion i så hon skickade mig vidare till Torbjörn på Djurtandvårdskliniken i Söderköping. Innan dess behandlade hon Vilja, tog bort en massa gegga som satt i foderfickorna, sköljde och tog bort en massa som luktade illa. Hon blev rätt irriterad på att tidigare hästtandläkare hade missat detta, hon förstod inte hur, han borde ha skickat mig vidare redan i november förra året då han var hos Vilja.
Jag ringde till honom och berättade allt. och när jag sa att jag skulle till Torbjörn i Söderköping sa han att han var den sämsta tandläkaren i Sverige, han kallade honom för "en riktig tomte", hm...
Jag ville ha journalen sen förra året då han kollade Vilja, men det kunde ta tid, han höll på att flytta sa han, men jag skulle skicka ett sms så skulle han fixa det. Detta var i september och jag har inte fått det än..... Undrar vem som är en riktig tomte??
Jag kände förra året, då jag träffade han att det var nåt konstigt med han, han pratade så mycket hela tiden, en riktig besserwisser tyckte jag då, han erkände till och med att han slipade ner hästarnas tänder för hårt. När vi var och startade vår delägarhäst förra vintern i Romme så kom veterinärerna springande och ville kolla Texa, hon sprang och grejade så mycket med bettet, när vi sa att Glenn hade fixat hennes tänder sa banveterinären att han slipade ner hästarnas tänder för hårt.

Nog om det...
Jag och min man åkte ner till Söderköping med Vilja, där de konstaterade en fraktur på käken, antagligen efter sparken av en häst för ett antal år sedan har jag nu fått veta, vilket hade gjort så att tänderna flyttat på sig och då bildat tandfickor som blev djupa foderfickor och med en infektion som var illa. De behandlade henne, hon fick antibiotika 10 dgr och smärtstillande i 14.

Efter 4 veckor åkte vi på återbesök då de satte in bryggor, infektionen hade blivit betydligt bättre, bryggorna skulle förhindra mat att komma ner i foderfickorna.

Vi åkte hem och vi skulle återkomma igen om 6 veckor. Men i början på förra veckan började jag se att hon grejade med munnen när hon åt igen så jag tog dit Jenny Ennerdal igen. Hon tyckte det såg bättre ut än första gången hon såg henne, men det var inte bra, hon ömmade när hon tryckte på något i Viljas mun. Så jag pratade med henne dagen efter och frågade henne om hon kunde säga hur det egentligen såg ut, hur såg prognosen ut, var det någon idé att fortsätta behandlingen, hur ont har Vilja egentligen?
Hon kunde ju inte säga hur ont hon har, det förstår man ju, men ont har hon, hon sa att hon hade det bättre död, hon skulle inte klandra mig om jag tog bort henne. EFter det telefonsamtalet besämde jag mig. Jag hade även skickat ett mail till Torbjörn i Söderköping, men han hade inte svarat.

I onsdags bestämde jag mig, Vilja ska inte behöva ha ont längre, jag vill inte ha en häst som mår dåligt. Ända sedan i september har jag varje dag funderat på hur ont har hon egentligen? Det har varit jättejobbigt och inte veta. Så efter mycket funderande och ledsamheter ringde jag till Vivet i Örebro, de kom och tog bort Vilja på ett fint sätt, allt gick så snabbt och smidigt även om det naturligtvis var väldigt jobbigt. Killen som gjorde det var så omtänksam, bättre kunde det inte ha blivit för Vilja, att hon fick vara kvar hemma, slippa åka transport som nog var det värsta hon visste.

Det jobbigaste var kvällen innan då jag gjorde iordning hennes box med mat och extra mycket morötter, det kändes som jag gjorde iordning en dödscell med sista måltiden, usch va jobbigt det var.

På fredagskvällen gick jag in på mitt mail och fick se att jag fått mail från Torbjörn i Söderköping, det löd så här;

"Hej Ann-Sofie, Ledsen för mycket sent svar, jag har varit bortrest mycket under oktober och november så jag har helt enkelt missat ditt mail. Jag förstår fullt ut ditt resonemang och jag känner mej uppriktigt tveksam om prognosen. Under alla omständigheter kommer det att ta många behandlingar och tid(och pengar) innan man kan vara säker på att det kan bli bra. Jag tycker alltid att avlivning är ett alternativ på dessa fall och det är bättre att ta det beslutet innan man lagt ner en massa resurser.

---
Med vänlig hälsning, och ursäkta än en gång för sent svar / Torbjörn L

Djurtandvårdskliniken
Västra Husby, Djurtandvårdskliniken
605 96 Norrköping"

Efter jag läst det blev jag så avslappnad, jag hade gjort ett rätt val, även Jenny Ennerdal skrev ett svar i sms att jag gjort ett klokt val, det kändes så skönt, som en sten släppt från mitt bröst.

Vila i frid Vilja Rico, vår fina fina vän, ett år fick vi tillsammans!!!!






fredag 3 november 2017

Trött.....

I tisdags åkte stallägaren på semester och vi som hyr in oss där hjälps åt att mocka, fodra och släpper ut och in ca 18 hästar i olika hagar. Det känns som man inte gör något annat än är i stallet.  Hade glömt bort hur jobbigt det var sen hon var borta förra gången. Man blir verkligen låst och det tar tid med allt, sin egen häst orkar i alla fall inte jag göra nåt extra med. Har man utsläpp ska man även fodra, först ge dom lite hö och sedan blanda kraftfoder till var och en, betfor, kalk, mineraler och havre. Sedan ska man mocka sin häst och vissa dagar 2 hästar till. Dessutom ska man fodra och ge vatten så dom här till kvällen.  Om man har insläpp släpper man in hästarna och senare vid 8-tiden ska någon av oss komma och ge kvällsfoder som på morgonen. Jag är helt slut för jag har ju även 4 hundar just nu att ta hand om och ett hushåll, med min man naturligtvis, och så har min dotter fått barn mitt i alltihopa så jag vill ju även hjälpa till där. En av hundarna här hemma är deras som ska vara hos oss i ett par dagar.
Sedan är jag ledsen över att se hur en del hästar i stallet har det. Det går ett par hästar där i lösdrift som har så blött och geggigt i sin hage som dessutom är liten och smal. De går balansgång vid strömtrådarna för att slippa gå i "skiten", och detta måste jag som mår så dåligt över sånt se så ofta nu. Jag ska nog ta och säga till om det om de snart inte gör något åt saken. Det värsta jag vet är när djur får illa.
Detta tar en enorm energi från mig, klarar det inte.