söndag 14 oktober 2018

Freja Rico

På videon ovan ser man Freja Rico, vår häst, och hennes mamma näst sist och sist i flocken (mamman sist)




Här är hon, vår Freja Rico


fredag 21 september 2018

HSP och inkännande.

Idag var det dags att verka Frejas hovar, och hon var så duktig. Måste fortsätta träna på att lyfta hovarna, speciellt bakhovarna. Fick lite tips av hovslagaren hur jag lättast och utan risk för att få en kick av bakhoven. Fram är det inga problem med, de krafsar jag nästan varje dag. Man ser ju hur både hästar och hovslagaren får stå ut med när de är svåra att hantera vid skoning. Mycket beröm och lugn och ro kommer man långt med. Träna, träna och träna.
Jag tog med mig Freja ut i paddocken innan det var dags, longerad lite. Det gick bra vänstervarv, var lite bökigare åt höger, kanske tröttnade lite i slutet 😆.

måndag 17 september 2018

Köpt en 1-årig travare

Nu bestämde min man och jag att vi skulle köpa lilla Freja Rico som vi funderat på ett tag, blev erbjuden igen efter att vi lämnade tillbaka starka Blixten. Freja tänkte vi köpa tidigare men avstod då, så nu när det blev gjort kändes det jättebra. Jag måste fundera länge innan jag gör slag i saken, vill inte att något ska gå snett eller att vi sedan ångrar oss för det är ett ansvar.

Hon är född i april så hon är nu 1 år och 5 månader. Vi har börjat förbereda henne lite för inkörning så småningom, det ska bli till våren tror jag. Nu började vi longera henne 3 dagar i följd 5 minuter åt varje håll. Hon förstod ju inte så mycket första gången vad hon skulle göra, men andra gången började hon springa så fint i vänstervarvet, höger var lite svårare. Tredje dagen satte vi på henne ett lätt sele, och det var inga problem, hon är ju van att ha täcke på sig. Fjärde dagen gick vi en kort promenad på ca 200 m, lite fundersam på vissa ställen, hon har ju aldrig varit från stallet och hagarna, har aldrig gått på en väg. Borstar henne gör vi nästan varje kväll, och det tycker hon om, men kratsa hovarna var lite otäckt, men det gick. värre var det med bakhovarna. Det är svårt för henne att hålla balansen när vi ska lyfta bakhovarna, håller nästan på att trilla omkull, det får vi ta lite då och då, snart kommer hon få balans. Sjätte dagen satte vi på henne ett huvudlag med bett tillsammans med ett sele också. Hon tyckte naturligtvis det var konstigt att ha något i munnen, men det gick mycket bättre när vi longerade henne, fick då annat att tänka på. Longerar gör vi 2x5 minuter varannan dag, ibland var tredje.


Vi kommer nog fortsätta skriva dagbok.

måndag 3 september 2018

Roxy

Igår var en jobbig dag, vi fick ta bort vår 12-åriga älskade hund Roxy.
Nu vet vi att du har det bättre där du är nu vår älskade vän, sov så gott vår Roxy ❤!!



tisdag 17 juli 2018

Som jag redan skrivit är det tomt utan häst att sköta om, men mina hundar får mer om pyssel och jag får mer gjort här hemma. Det är så varmt, så det enda man gör nu är sover, äter, läser, tar väldigt korta hundpromenader på morgonen och kvällen. Igår var vi faktiskt ute på djursafari i skogarna i närheten där vi bor. Vi såg 4 vildsvin, 4 harar, 4 rådjur och en gjort. Det är rätt rogivande att ta en tur i bilen i skymningen, bara åka runt och bara titta.
Man funderar lite på hur de vilda djuren orkar med värmen, hittar de vatten tro så de klarar sig?
En positiv sak med denna värme är att när man inte kan och orkar göra så mycket blir i alla fall jag väldigt avslappnad. Det var längesedan jag var så här avstressad.
Men min högkänsliga personlighet har ändå tentaklerna ute, speciellt vad gäller djur och anhöriga. Igår såg jag på fb att de efterlyste en liten Fransk bulldog som var försvunnen, hade varit borta ca 1 dygn när jag såg det. Det var ca 5 mil söder om oss. Jag åkte för att hjälpa och leta och kl. 18 skulle det vara skallgångskedja. Kl. 17.30 var jag där, men det var inte så många där just då. Hälsade på ägarna som var jätteoroliga. De sa att vi som var där gärna fick leta tills kedjan skulle börja. Jag kom ca 25 m när de visslade tillbaka mig. Den lilla 1 1/2 åriga Frallan hade drunknat i en pool i närheten. Vilken tragedi! För ägarna naturligtvis och de som hade poolen utan skydd och så den lilla stackars hunden som fått sätta livet till. Usch, vad jobbigt att åka därifrån och tänka på hur den lilla vännen säkert kämpat .
Kunde in

torsdag 12 juli 2018

Nu har jag varit utan häst sedan midsommarafton, då hade jag en kallblodstravare på två år. Han var hingst när jag köpte honom men som jag kastrerade vilket inte hjälpte, han var väldigt "busig" och mycket häst i honom. Han var väldigt tuff, insåg till slut att han var alldeles för tuff för mig. Han hade även ett trauma i kroppen när det gällde skoning. Jag visste att han kunde vara svår att sko bak, men tänkte att det skulle vi kunna fixa med vår hovslagare Sebastian Hedbloms hjälp, och det skulle det nog gjort också. Första gången han skulle göra det på Blixten behövde hovis bara ta upp vänster framhov och ta tag i första verktyget och hästen exploderade, helt plötsligt stod han längst bak i stallgången som är ca 12 m helt vettskrämd kraken. Det enda som var kvar var grimman som hängde kvar mellan kedjorna, och jag stod där framför m slickgodiset i handen och kollade på en stallkompis som stod bredvid. Det gick på en sekund, jag såg inte vad som hände, men skärrade blev vi alla tre....eller fyra om man räknar m stackars hästen som stod där borta ensam och vettskrämd. Har aldrig varit med om något liknande. Vi fick döva ner honom denna gång och två efterföljande gånger. Detta och hans tuffa och starka sätt gjorde att jag lämnade tillbaka honom till uppfödaren, jag kände att det inte skulle fungera för varken han eller mig, han behövde en person som var mer rutinerad och kunde sätta emot lite mer än vad jag klarade av.
Detta tog massor av energi och gav mig stressymtom, sov inte på nätterna, mådde inte alls bra, jag hade tagit på mig en häst som var otroligt fin och snäll vid körning, men all annan hantering tog musten ur mig. Så det var bäst det som skedde även om det gjorde mig också väldigt ledsen att göra. Jag fäster mig fruktansvärt mycket vid mina djur och han var inget undantag. Men jag har kontakt med uppfödaren,  han har det bra i en hage med en annan tvååring och han blir tränad för att snart köra Premielopp.

torsdag 26 april 2018

Avicci

Jag har inte lyssnat på Avicci, men jag såg dokumentären om honom efter hans död. Jag reflekterade över en sak han sa; "Jag har kommit på att jag är introvert" och så beskrev han vad det var för en kille som satt med honom i bussen. Jag kände så igen mig i hela händelsen, man vill prata om vad man kommit på om sig själv när man mår dåligt, man vill få människor att förstå hur man känner sig, hur man är som person,  ge en förklaring till varför man beter sig som man gör. Jag fick även då en känsla hur Avicci kände sig när killen han pratade med inte riktigt lyssnade. Det är en sån jobbig känsla att inte bli lyssnad på, den man pratar med vill bara vidare i samtalet.
Vi måste lyssna, ta till oss om den som mår dåligt vill att vi lyssnar.
När jag hade mycket panikångest när jag var i samma ålder som Tim Bergling möttes jag av många himlande ögon och suckar när jag ville prata om hur jag kände mig, men då pratade man inte så mycket om psykisk ohälsa. Man visste inte så mycket om panikångest. Men idag är det så vanligt, vi måste ta det på allvar, ta hand om och prata med dina vänner och dina nära som vill få ur det dom känner, det gör så mycket att bli hörd och tagen på allvar.
R.I.P Tim Bergling