måndag 19 september 2016

Bakat..

I lördags fick jag plötsligt för mig att jag skulle baka. Jag gjorde stora blåbärsmuffins, helt perfekta blev de, hade glömt hur kul det var :-). Sedan skulle jag göra havreflarn men hade glömt köpa bakplåtspapper, så jag gjorde dem i bullformar, jättebra storlek, lagom till en kopp kaffe, jag gjorde moccakräm emellan. De var så goda så de måste jag snart baka nya av. Idag ska jag baka bullar, det tar jag tag i lite senare när solen försvunnit, tänkte jag skulle klippa gräset först.
Jag har även varit och köpt färg till foder runt dörrarna, och även till dörrarna och trappen till övervåningen. Det ska även målas väggar i hallen och väggarna upp till övervåningen. Det ska bli skönt när det är klart, jag behöver ha ett projekt annars går jag snart upp i atomer. Jag har inte jobbat sedan två veckor tillbaka, de behöver tydligen inga vikarier, och det är väl bra för de gamla, att de får ha sina ordinare personal hos sig.
På tal om det har jag fått brev hem från Lindesbergs kommun, de vill att man ska tycka till om hur det är att bo här. Jag kommer tycka till om äldreomsorgen, hur de äldre blir drabbade av nedskärningar av personal, hoppas fler gör detsamma :-).

torsdag 15 september 2016

Hittade detta på nätet, på Må bra's hemsida: http://www.mabra.com/sa-slutar-du-bry-dig-om-vad-andra-tycker/

 Försök inte vara någon annan
Människor är i grunden sociala varelser, så att vi bryr oss om vad andra tycker om oss är helt normalt. Men det kan också gå till överdrift, och i värsta fall försöker vi anpassa oss så mycket till de upplevda förväntningar som finns på oss att vi inte mår bra.
– Det som kan hända då är att vi uppfattas som mindre genuina och därmed mindre intressanta.
2. Hitta det du tycker är viktigt
– Avsätt tid för reflektion, fundera kring vad du vill göra i ditt liv, vad det är du sätter värde på. Man kan behöva hjälp av en bra samtalspartner för att prata om vad det är som samhället och andra har fått dig att tro är viktigt, och vad som egentligen är viktigt för dig.
3. Tro inte att andra dömmer dig
Det är väldigt vanligt att vi överskattar hur mycket andra tänker på vad vi gör och säger, alltså oroar vi oss ofta helt i onödan.
– När man själv är fokuserad på något utgår man från att andra har samma typ av fokus, men det stämmer inte.
4. Gör det du vill göra
När du hittat det som är viktigt för dig, om det så är att klä dig på ett visst sätt eller uttrycka en åsikt, då är det dags att börja låta det ta plats.
– Man måste göra det man är rädd för. Man behöver inte ens våga, man behöver bara göra det, för om man säger att man måste våga så blir det ofta ett extra hinder som man inte kommer över.
Det låter så klart lättare sagt än gjort, men Ata Ghaderi poängterar att det faktiskt ofta är just detta kliv som behövs för att överkomma mycket av ångesten som byggs upp.
– Det man vanligtvis upptäcker är att det inte alls är så som man har tänkt. Ofta finns det väldigt hög acceptans och blir det reaktioner är de oftast positiva. Det är många som har de här tankarna och när någon annan tar det steget tycker de att det är beundransvärt.




söndag 11 september 2016

Nu har det varit en tid då jag behöver mycket ensamtid, få äta frukost själv, titta på serier på Netflix bland annat. Jag pratar knappt heller så min röst tappar liksom styrkan, va konstigt det kan vara. Jag går liksom in i mig själv, tänkmom jag hade ett litet skyffe som jag kan bo i då jag känner så här :-). Jag blir irriterad på ljud, det är det värsta, kan inte sitta och titta på tv med min man som måste ha så högt på, jag sitter då med öronsnäckor på och kollar Netflix på min surfplatta. Just nu har jag fastnat för spanska serier, tittar nu på "Velvet", den handlar om ett modevaruhus på 50-talet, jättebra :-)!
Jag blir överraskad varje gång jag känner så här, men jag vett att det bara är att acceptera, vila och ta det lugnt.
Det finns ett problem, jag blir spänd i nacken av surfplattan, det ger susningar i huvudet, antagligen vad som kallas yrsel pga whiplashskadan eller diskbråcket. Jag får nog hålla upp ett tag med surftittandet ett tag :-).

lördag 3 september 2016

Erikslunds islandshästar

Igår fredag tog jag med min yngsta dotter till Erikslund i Ervalla för att rida en tvåtimmarstur på islandshästar. Vi hade även med oss min kusin och hans styvdotter 0ch min kusindotter.
Vi fick berätta hur vana vi var på att rida för att få en häst som passade var och en. Jag fick en pigg sexåring som inte var fullt utbildad på tölt, utan jag skulle få "rida" lite som hon sa. Och det fick jag, det var inte lätt att få en häst att tölta och förstå fackspråk i ridning när man aldrig ridit dressyr. Hon frågade om jag kollade på dressyr i OS, vilket jag inte gjort, jag är inte intresserad av dressyr, är en skogsmulleryttare :-). I alla fall så skulle jag försöka få så hästen fick "bakbenen under sig" ,dvs om jag förstod rätt så skulle jag mana på hästen samtidigt som jag bromsade, då skulle han kanske börja tölta. (Läste idag på nätet att om man backar först och sedan manar på medan han har benen under sig så skulle det gå lättare att få en häst att börja tölta). Jag trodde islandshästar töltar automatikst, att det är deras gång isället för trav och att de lär in trav istället. Så mycket visste jag :-).
Jag får ta nya tag nästa gång.


Och nu börjar jag fundera på hur hästarna under en turridning verkligen känner? Tänk alla olika människor som kommer och rider, det är företagsevent, svensexor, möhippor mm. Har vi människor verkligen rätt att behandla djuren så? Jag vet, jag red själv och kommer göra det igen och gör det på andra hästar också, men en del hästar ser trötta och inte särslilt glada ut. Det är likadant med travhästarjag mött. Tex så vet jag en som blir så stressad under lopp att han måste dövas ner helt, han har så han inte kan se ner, han kan inte kolla åt sidorna och han har allt i öronen som man kan ha. Är det rätt då att köra en häst, borde man inte låta dem vara då istället?
Ja, så är det att vara jag, jag tänker så mycket på dessa hästar, tittar in i deras, vad jag tror, innersta och känner deras känslor, jättejobbigt. Jag skulle så gärna vilja föra deras talan, men det går ju inte, men jag försöker ibland med små yttringar då och då.

onsdag 24 augusti 2016

Igår jobbade jag kväll, har börjat igen som timvikarie på äldreomsorgen. Jag behöver göra något, mår ju inte bra att bara gå hemma. Tänk om jag kunde få ett halvtidsjobb i ett stall, vilken dröm.
 Igår ringde även en kvinnlig person från försäkringskassan, jag blev nämligen sjukskriven en månad i somras, behövde vila från all stress, var så stressad och uppe i varv så jag sov i genomsnitt 3 timmar per natt, och så höll jag pä hela dagarna. Hjärnan var på högvarv. Hon visste inte hur det skulle bli, om jag får ersättning, läkarna hade skrivit olika i utlåtandet. Den första läkaren hade jag svårt att förstå, han fick upprepa sig flera gånger eftersom jag inte förstod vad han sa, och han verksde ha missuppfattat mig också. Han skrev att jag var låg och hade depression, viljet inte stämde, jag var ju tvärtom. Jag var uppe i varv så jag blev helt slut i både kropp och huvud. Jag förstår att försäkringskassan undrar....
Men vilken underbar person som ringde, hon var den första empatiska och ödmjukaste person jag pratat med från försäkringskassan någon gång...synd att hon inte var min kontaktperson bara, hon ringde bara och talade om att det skulle ta lite tid med allt.

måndag 22 augusti 2016

Jag sitter och har ångest, känner mig vilsen, funderar hela tiden vad som är bäst i mina val. Jag funderar på Vilja, travhästen jag skrev om tidigare, vill jag ha henne på rätt sätt?
Jag vet att jag är velig men jag bestämde mig nog för tidigt, jag bestämde med hjärtat, inte det praktiska. Jag har ju Amerone som foderhäst och har hoppats få köpa henne så småningom. Nu är hon dräktig och då har hennes ägare ansvaret för henne igen, men hon går här i min hage med hennes fd hagkompisar. Jag är ju även delägare i Texa, travhästen som vi tävlar med nu, henne måste vi ju göra nåt med sen när hon går i pension, kanske hon blir fölmärr, eller kanske hon blir ne ridhäst. Det känns lite mycket att köpa en häst nu också när jag får mina värkskov, jag har det just nu och då blir jag så trött, orkar knappt nåt. Som tur är så är det varmt och skönt nu ute så Amerone och de andra hästarna kan gå ute på nätterna, jag behöver inte mocka :-).
Skit också, vad ska jag göra???