onsdag 10 januari 2024

HSP dagen lång

Idag är jag helt slut, så trött och irriterad på allt, känns som jag bara far fram och tillbaka överallt och tänker bara på alla andra än mig själv. Har börjat tänkt på en del brukare efter jobbet, hundarna och just nu mest på hästen Texa. Jag bryr mig så mycket om henne och hennes mamma Amerone men jag orkar snart inte längre. Min fibromyalgi och HSP tar sån energi plus att jag jobbar en del nu. Om det bara vore en häst att mocka och fodra åt varje dag så skulle det vara lättare. Men jag får dåligt samvete när jag tänker så, men Amerone vet ju inte det så klart, men så tänker jag 😏. Amerone fick jag låna till sällskap när jag köpte Texa,  nu står dom i stallet de kommer ifrån, några kilometer från oss så det är ju bara att gilla läget, det får ta den tid det tar fram till sommaren. vi hade tydligen sagt att jag skulle ha henne ett år, vilket jag inte kommer ihåg att vi sagt, jag kommer bara ihåg att vi sa att jag skulle få ha henne som sällskap hemma hos mig. Så då får det bli så. Nu är man ju lite trött på kylan, allt tar ju längre tid 😏. Får dåligt samvete för hundarna också, lilla Ivar står i dörren och vill följa med, men det får han inte då ägaren till stallet har hund som inte tycker om andra hundar. 

På måndag kommer Pia Saxin och ska känna igenom Texa, ska boka av kliniken och boka ny tid om det behövs efter Pia varit här. Här kan ni läsa vad hon gör:

”Jag får ofta frågan hur jag jobbar och varför jag mestadels bara står stilla och håller på hästen. Vad gör du nu?

Den ser drogad ut! Har den fått lugnande?

Ska försöka att kortfattat förklara.

Under de 10 åren jag har haft företaget har jag samtidigt utbildat mig i både fleråriga certifierade utbildningar och i kortare kurser. Just nu går jag mitt 3:e år till homeopat. Kan inte sluta för det finns alltid mer att lära, mer att förstå. Så jag bättre kan hjälpa hästarna. Det är det jag brinner för.

När jag behandlar använder jag mig av de behandlingsformer den hästen behöver just då. Oftast blir det en blandning av massage, osteopati, Kraniosakral terapi och laser. Ibland även akupunktur och ortobionomi.

Kraniosakral terapi (KS) är den mjukaste och samtidigt starkaste formen och det är den jag mestadels jobbar med. Då tar jag bara en mjuk kontakt med hästen och lyssnar med mina händer. Blir lika tacksam varje gång jag kan rätta till ett snett bäcken, låst rygg, bog, hals och nacke genom att lyssna och låta kroppen justera sig själv. En kropp vill inte vara låst eller sned så det brukar räcka med att man påkallar dess uppmärksamhet och lyssnar så börjar självläkningen. När man låter kroppen få släppa spänningarna/blockeringarna i sin egen takt blir de mer bestående. Om man manipulera, chockar spänningen att släppa taget om exempelvis ett snedvridet bäcken hinner inte kroppen med. Det så kallade muskelminnet finns kvar och tror att det sneda bäckenet är den rätta positionen och kan söka sig dit igen. Låter man kroppen själv släppa hänger den med i hela processen och det blir mer bestående.

Ibland behöver jag manipulera och då jobbar jag med KS efter manipulationen för att balansera upp och visa vägen.

Jag har av erfarenhet märkt att det ger bäst önskad effekt.

Hur ofta behöver man behandla?

Det är väldigt olika förstås. Beror på hur hästen används och vilka svagheter den har.

Efter ett första besök där hästen visar mig många obalanser brukar jag vilja ha ett eller två återbesök med 3-4 veckors intervall. Sen ökar vi intervallet allt eftersom. Målet är att hästen ska hålla sig i balans utan täta behandlingar. 

Vanligast är att man landar på en behandling var 3:e månad. Det brukar en normalpresterande häst klara sig på. 

Min rekommendation är att kolla minst 2 ggr/år även om hästen känns ok. Obalanser kan smyga sig på och då vara svåra att upptäcka. Får den gå med det för länge blir det hov/kotledsinflammation och det är vi gärna utan.

Tack för att du tog dig tid att läsa❤️

Dela gärna ifall du tror någon mer vill läsa.” (Pia Saxin)



tisdag 9 januari 2024

Till hästklinik med Texa

Nu har jag bokat tid för Texa på hästkliniken i Örebro. Hon har ju en ryggskada vilket bl a visar sig när man ska sko eller kratsa hoven på vänster bak. Ska man göra det får man hålla hoven väldigt lågt, det gör ont annars 😔. Vi var med henne till klinik i slutet på hennes travkarriär, då gjorde de ultraljud genom ändtarmen, och de såg en skada framför SI-leden. Jag hade gärna gjort en röntgen då också men det skulle nog bli för dyrt antar jag. Jag köpte ju henne innan de la ut henne på annons, jag visste att hon hade skada, tyckte inte det var schysst varken för Texa eller ny ägare att en skadad häst såldes och kanske inte blir rätt behandlad som den fina häst hon är. Så jag köpte henne fast jag efter två tidigare köp av skadade hästar hade lovat mig själv att aldrig mer köpa en häst, både för den skull och för att jag inte orkar pga fibro 😏. Och nu känner jag att jag blir både arg och ledsen på mig själv att jag inte kunde stå emot när ägaren ringde och sa: ”jag ska sälja Texa, ville du skulle veta det”. Hon visste så väl hur jag skulle svara. När vi skrev på papperna sa hon även att jag var den som hon ville skulle köpa henne för jag ser och tar bort hästar när de har ont någonstans 😏. Det var det, det känns nästan som jag är hästarnas änglamakerska, eller vad det nu heter 😏😔.

onsdag 3 januari 2024

HSP Prata och tänka baklänges

Sedan jag kan komma ihåg har jag tänkt meningar jag pratar eller säger vänt på och tänkt dem baklänges. När jag en gång tittade på ett program som hette ”Guiness rekordbok” , där personer skulle sätta rekord. Då var det en tjej som satte rekord att prata baklänges på svenska. Jag var snabbare än henne att säga orden baklänges av de ord som programledaren sa. Detta har varit tvångstankar för mig, rätt jobbigt och jag sysslar med det fortfarande även om det mest händer när jag är i en stressad period i livet. Tror det beror på det 🤔. Jag har andra sk tvångstankar. När jag läser texten på tv:n eller tänker saker i huvudet så måste meningen ha jämna antal bokstäver. Blir det inte jämnt så fortsätter jag till meningarna får jämnt antal bokstäver. På grund av att jag kunde tänka och prata baklänges så trodde psykologer jag gått hos att jag kunde ha asperger, jag specialiserade mig på en sak. Men vi gjorde ingen mer undersökning av det. Jag blir ju väldigt fokuserad på saker jag håller på med. Förut var det hästar och trav, nu är det lergods. De började även med testet för att se om jag hade adhd. Men jag själv hade läst om HSP och berättade det för personen som gjorde testet på mig, och hon tyckte det mest tydde på det så vi avslutade den undersökningen. ADHD och HSP är väldigt lika när man tittar på personlighetsdragen.


måndag 1 januari 2024

Ibland svårt att vara proffesionell

Idag kände jag verkligen att det är svårt att komma hem till människor jag känner sedan tidigare som vårdbiträde. Jag var idag tidigt på morgonen hemma hos en brukare som jag känt privat sen många år tillbaka. Det första hon sa var: ”Nejmen hej Ann-Sofie, jobbar du också här hos mig?”. Hon blev glad och jag tyckte också det var kul att se henne. Men sen skulle jag ju börja hjälpa henne med saker som hon tyckte att hon klarar att göra själv, det kändes jobbigt. Samtidigt skojade hon och pratade om hur det var förr när jag var hemma hos dom när jag var liten 😏. Och samtidigt skulle jag försöka göra mitt jobb och ta mig an mina uppgifter som står i telefon att jag ska göra hos damen 😏. Det kändes väldigt konstigt 😏. Man vill ju inte känna sig som en som ska tala om att ”nu ska du nog ta och äta lite mat, ska du inte ta och klä på dig dina kläder nu?”. Känns lite förnedrande faktiskt.

Jag koll känner så med fler jag kommer till, många är ju i mina föräldrars ålder och som jag känner både rätt mycket och på lite avstånd. Det känns ibland det känns jobbigt att bli t ex duschad av mig då, speciellt män då 😏. Men oftast är det bara kul att få prata med dom och de vill ju gärna att jag hälsar till mina föräldrar vilket jag ju inte får. Men de säger oftast att det får jag för dem 😄. Men jag glömmer det, att hälsa sen i varje fall, och det är ju lika bra 😊. Ett givande jobb är det i varje fall 😊❤️.

tisdag 26 december 2023

Trauma som liten 6-åring

När jag var 6 år blev jag inlagd på sjukhus helt själv, då fick inte föräldrarna sova kvar. Jag skelade mycket så det fick bli operation. Efter operationen blev jag kvar i 14 dagar för jag var tvungen att träna ögat flera ggr per dag. Denna sjukhusvistelse som liten var traumatiskt, jag gjorde allt för att kunna följa med mina föräldrar hem eller försökte så mina föräldrar kunde vara kvar. Jag frågade om jag inte kunde smugglas ut under pappas skjorta, eller pappa kunde sova kvar gömd i garderoben. Det var så hemskt att bli lämnad där ensam. En gång när jag sprang efter dom genom korridoren och skrek och grät tog en sjuksköterska tag i mig och sa att de skulle inte få komma och hälsa på mig något mer om jag höll på så. Tänk, jag var så liten och känslig och fick vara med om nåt så traumatiskt. Läste att en sådan upplevelse som liten kan bli till separationsångest, vilket i vuxen ålder kan bli panikångest som jag haft i så många år. 

Jag tror att detta har satt djupa spår hos mig hela livet. Jag har jättesvårt för att sova borta bl a fortfarande 😏.

Lite bilder bara från dagar runt jul

 










Det har varit mest hundar, hästar och arbete m lera nu under jul. Hästarna har jag också flyttat till stallet de kommer ifrån.




söndag 10 december 2023

58 år

Ända sedan jag var liten har jag bara tänkt på hur andra har och känner det, detta har gjort att jag fått panikångest och i sin tur gett mig fibromyalgi. Senast igår sa en fd ägare till min häst ”du tänker för mycket”. Jag frågade henne om jag kunde flytta Texa och Amerone till deras gamla flock, de är aldrig riktigt avslappnade, senast idag stod jag vid deras foderstuga då Texa helt plötsligt blev rädd för något, jag förstod inte vad. Hon bara liksom exploderade och drog iväg i full galopp. Amarone som stod bredvid visste inte vart hon skulle springa då hon stod i ett hörn. Det blev kaos. Tur man inte satt på ryggen eller i en vagn bakom. Jag känner ibland att jag tagit mig vatten över huvudet. Jag tänkte inte på mig själv, jag var rädd att Texa skulle hamna på nåt ställe där man kanske inte lyssnade på henne, hon har ju ett ryggfel. Tänkte på det senast idag när jag skulle ta av bakskorna på henne. Hon stretade så emot, kändes kort. När vi sista gången provade henne på banan för att bestämma om vi skulle fortsätta tävla med henne. Hon kunde inte sträcka ut bakbenen nr hon kom upp i toppfart. När vi kollade henne hade hon ett fel vid kotan innan SI-leden. Fortsättning följer, jag känner mig arg på mig själv, jag är lättpåverkad, när fd ägaren ringde och sa att hon lagt ut Texa för försäljning visste hon att jag skulle köpa henne pga att jag är som jag är 😄. Älskade hästar, ni rår inte för hur jag känner, ni är fantastiska ❤️❤️❤️