söndag 8 maj 2011

Stackars hund......

Kan inte släppa det min pappa berättade för mig i fredags. Han var ute och åkte med bilen när han fick se en full karl släpa på en hund i koppel, han drog och slet i den stackars hunden. Till slut ramlade karln och vem fick ut för det om inte hunden, han hade slagit på den stackars hunden så pappa till slut drog ner vindrutan på bilen och skulle ropa någonting, men någonting hände så det gick inte, hundekipaget var i en park och pappa på vägen. Hade jag varit där skulle adrenalinet ha forsat i mig så jag hade ställt bilen på vägen och rusat dit och snott hunden för gubbjä...n (ursäkta språket). Det finns inget värre än djurplågare...
Ååååh, jag blir så ledsen på sånt där, jag har nu gått och tänkt på denna stackars hund sen dess, hur har den det nu? Det är nästan så jag vill åka och sätta mig i den där parken och bara vänta på att den där hundägaren ska komma gående och göra någonting så jag kan ta hunden ifrån honom.
Jag har faktiskt gjort det en gång, tagit ifrån en hundägaren dess hund. Jag kom från jobbet en kväll när jag jobbade en sommar på vårt servicehus här i Frövi. Jag fick då se en ökänd man med sin hästsvans komma gående stupfull med sin hund. Han gick över vägen slitande i hunden som tvekande gick efter honom. Han gormade och skällde på den stackars hunden och när han till slut kom över vägen så ramlade han omkull. Då tog jag min cykel och åkte fram till honom, ställde cykeln åt sidan och gick fram och tog tag i kopplet. Hunden som var en blandning av scgäfer och labrador gick med på det, han kom fram till mig utan problem (man vet ju aldrig). Jag sa till han som låg på backen att jag tänkte ta med mig hunden och att han skulle få tillbaka honom nästa dag. Han blev först förbannad, men jag förklarade för honom, att jag inte tyckte det var okej för hunden att vara med honom i det skick han var i. Till slut gick han med på det, så jag tog hunden och gick hem till min svärmor som bodde alldeles intill.
När jag kom hem till dom började jag fundera på vad jag skulle göra av hunden, jag hade ju redan 2 st hemma, och hur det skulle gå att få hem en annan hund till huset visste jag ju inte. Jag kände ju inte denna hund, hur skulle han reagera?
Men det löste sig, det kom nämligen en polisbil till den fulla karln som fortfarande låg på marken, och jag gick dit och förklarade att jag hade hans hund. De tog då hand om både hunden och hundägaren den kvällen. Jag undrar vart dom förde dessa två, hoppas i alla fall inte dom bara skjutsade hem dom...

Jag tycker det borde kollas lite mer vilka som köper hundar, man borde behöva ta hundkörkort....

onsdag 4 maj 2011

Fick dessa kloka ord av min syster idag....:-)

När du vaknar varje morgon står du vid den kritiska punkten för din dag. Om vågskålarna väger åt det ena hållet skapar du en dag fylld med positiva saker, och om de väger över åt det andra hållet skapar du en dag fylld med problem. Det är du som avgör hur din dag kommer att gestalta sig - genom vilka känslor du har! De känslor du har är det du sänder ut, och det är det du får tillbaka under din dag och det som kommer att omge dig vart du än går.

När du börjar din dag med att känna dig glad och lycklig, och sedan fortsätter att känna dig glad och lycklig, blir din dag fantastisk! Men om du börjar dinj dag på dåligt humör och inte gör något för att ändra på det, kommer din dag att bli långt ifrån fantastisk.

En dag med positiva känslor förändrar inte bara din dag, den förändrar din morgondag och ditt liv! Förutsatt att du håller kvar dina positiva känslor och somnar med en positiv känsla kommer du att påbörja nästa dag med ännu mera kraft i dina positiva känslor. När du fortsätter att må så bra du bara kan kommer dina positiva känslor att fortsätta förstärkas genom attraktionslagen. Så fortsätter det dag efter dag och ditt liv blir bättre och bättre.

måndag 2 maj 2011

Jag blir så glad....

Nu har jag haft min blogg om panikångest i 2 år och 9 månader och fortfarande får jag massor med inlägg där och en massa privata mail. Tack ska ni ha alla som skriver, det värmer med alla mail, det är så skönt att jag kan hjälpa så många att förstå att det kan vara panikångest som spökar även om det inte är en kul diagnos...:-). Senast idag fick jag ett långt mail från en tjej som läst min blogg och nu förstått vad det är hon lider av. Man blir glad av att kunna hjälpa andra