Jag älskar Amerone, hästen som jag har varit fodervärd åt i två år nu och som till våren ska få ett föl, och som nu är tillbaka till sin ägare för att gå med sina gamla hagkompisar där det även finns en till märr som ska ha föl. När hon blev betäckt var det  meningen att hon skulle vara kvar hos mig till fölningen , och gå med min fjording jag köpte som sällskap till Amerone, men som hade så svår fång att vi fick avliva honom. Nu i efterhand förstår jag att han hade kronisk fång och inte såg det i början. Så vi lät Amerones hagkompisar som hon går med nu komma till oss och beta av hagen i somras, och sedan flyttade vi som sagt alla när betet var slut. Så nu är det tomt här hemma, men jag åker och hälsar på och umgås vid hagen. Rida på henne vill jag inte, jag tror inte hon har tillräckligt stark rygg för att jag ska rida på henne nu, jag tror att en person på max 50 kg är lagom för henne. Jag har haft känningar när jag ridit på henne att hon nigit till ibland. Jag har mest kört henne, och det märks på henne att hon tycker det är kul.
Det värsta med henne är ovissheten, om jag kommer få köpa henne eller inte, jag skulle få det förut men det har ändrats pga att hennes senaste föl ser bra ut som travare, vilken vi är delägare i, och då kanske vill ta mer föl av henne. Framtiden får utvisa det. Men nu ska jag börja mocka hennes box när de börjat fått vara inne och så umgås jag med henne vid hagen :-).