Vi fick berätta hur vana vi var på att rida för att få en häst som passade var och en. Jag fick en pigg sexåring som inte var fullt utbildad på tölt, utan jag skulle få "rida" lite som hon sa. Och det fick jag, det var inte lätt att få en häst att tölta och förstå fackspråk i ridning när man aldrig ridit dressyr. Hon frågade om jag kollade på dressyr i OS, vilket jag inte gjort, jag är inte intresserad av dressyr, är en skogsmulleryttare :-). I alla fall så skulle jag försöka få så hästen fick "bakbenen under sig" ,dvs om jag förstod rätt så skulle jag mana på hästen samtidigt som jag bromsade, då skulle han kanske börja tölta. (Läste idag på nätet att om man backar först och sedan manar på medan han har benen under sig så skulle det gå lättare att få en häst att börja tölta). Jag trodde islandshästar töltar automatikst, att det är deras gång isället för trav och att de lär in trav istället. Så mycket visste jag :-).
Jag får ta nya tag nästa gång.
Och nu börjar jag fundera på hur hästarna under en turridning verkligen känner? Tänk alla olika människor som kommer och rider, det är företagsevent, svensexor, möhippor mm. Har vi människor verkligen rätt att behandla djuren så? Jag vet, jag red själv och kommer göra det igen och gör det på andra hästar också, men en del hästar ser trötta och inte särslilt glada ut. Det är likadant med travhästarjag mött. Tex så vet jag en som blir så stressad under lopp att han måste dövas ner helt, han har så han inte kan se ner, han kan inte kolla åt sidorna och han har allt i öronen som man kan ha. Är det rätt då att köra en häst, borde man inte låta dem vara då istället?
Ja, så är det att vara jag, jag tänker så mycket på dessa hästar, tittar in i deras, vad jag tror, innersta och känner deras känslor, jättejobbigt. Jag skulle så gärna vilja föra deras talan, men det går ju inte, men jag försöker ibland med små yttringar då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar