tisdag 25 november 2008

Detta skrev jag i en annan blogg som jag har och som jag vill dela med mig av till de som lider av utbrändhet eller panikångest, det finns hjälp att få!! Idag mår jag bra tack vare att jag har en underbar man som gör allt för för att jag ska må bra, och att jag har 3 underbara barn som jag älskar och är stolt över. Panikångest är ett tillstånd som är förlamande, man tror inte när man har den att man någonsin kommer att bli fri från det, men jag har nu inte haft panikångest på länge och vet att det går att göra någonting åt det. Jag har aldrig mått så bra som jag gör idag tack vare att jag tänker mer på mig själv!!

Jag har alltid levt mitt liv utan att knappt tänkt ett dugg på mig själv, oftast fogat mig efter andra. När jag var liten stannade jag hemma från skolan för att jag tyckte synd om min mamma som då blev själv hemma, vilket jag idag tycker är helt otroligt. En annan sak som jag kommer ihåg var att om någon kompis var dum mot mig så tyckte jag inte synd om mig själv, utan jag tyckte synd om min mamma för att dom var dumma mot hennes barn. Jag tyckte synd om träbitar som låg och flöt ensamma i sjön som pappa fick plocka upp i båten. Jag var också väldigt rädd för allt möjligt, mötte jag fulla gubbar fick jag panik. Jag har alltid varit en person med stark empati, vilket jag är än idag både på gott och ont. Hade detta varit idag hade man fått hjälp av en barnpsykolog, men man tänkte inte så då. Denna personlighet och stress utlöste nog min första panikångestattack. Fick panikångest första gången 1988 då jag var 23 år, fick åka ambulans för jag fick såna kraftiga attacker så dom trodde det var en hjärtattack, attackerna var så kraftiga så jag fick nästan som kramper. Var hemma från skolan (jag studerade då) i en vecka och fick träffa en läkare som konstaterade att jag hade panikångest. Han ville inte ge mig lugnande för han var rädd för att jag skulle kunna bli beroende, utan jag fick leva med dessa krampaktiga ångestattacker. Vaknade på nätterna av panikångest. Det var hemskt. Jag tordes inte åka bil, då fick jag PÅ direkt, jag kunde inte knappt vara ute på stan, jag blev helt isolerad.Jag har varit sjukskriven till och från långa stunder på grund av panikångest, stress och depression. Har gått på kognitiv behandling, samt i samtal. Kognitiv behandling är jättebra, men det som har hjälpt mig nu på senare tid är en naprapat som heter Rolf Johnsson och finns i Götlunda. Han har förklarat för mig att det finns kotor i nacken som han kallar "ångestkotor" , det är kotorna 1 och 2. Dessa har han lagt tillrätta, samt att han har tagit bort en massa spänningar som suttit djupt. Han är otroligt duktig, men det gör otroligt ont att lägga tillrätta muskler mm. Man är helt svettig när man går därifrån, men lättad.Nu går jag på universitetet och läser till socialpedagog, har alltid velat hjälpa andra i samma situation, men har nu funderat på om det verkligen är rätt för mig.Just nu idag är jag helt slut på grund av anspänningar efter ett grupparbete på 5 veckor. Jag är förbannad, irriterad och känner mig ledsen hela tiden, och att jag är fruktansvärt trött. Det värsta är alla MÅSTEN som måste göras, bara att laga mat är en fruktansvärt jobbig sak att göra just nu. Jag är rädd att jag håller på att hamna tillbaks i utbrändheten. Det känns som att jag skulle kunna bara vråla rakt ut och be alla fara åt helvete, men det är inte likt mig så jag håller tyst, vilket gör att kroppen drabbas. Jag blir helt spänd och får jätteont i musklerna. Axlarna, ryggen och käkarna är värst drabbade, måste lugna ner mig, men det värsta är att jag har en hemtenta som jag fick igår och som skall vara klar om en vecka. I normala fall hade jag redan börjat i går när jag fick den, men jag har inte ens tittat på den än, orkar inte bara.Nu ska jag fortsätta städa, sedan ska jag ta en promenad med hundarna, sen ska jag förhoppningsvis hinna med och lägga mig ner i solen en stund.
Upplagd av Ann-sofie


Vad är panikångest?
Panikångest kan drabba vem som helst, när som helst och till synes helt utan någon förvarning. Första attacken kanske kommer då du sitter i lugn och ro hemma i vardagsrumssoffan och läser, tittar på TV, umgås med vänner, kopplar av och har det skönt. Helt plötsligt får du en känsla av fruktan att inte få luft. Du får hjärtklappning, smärtor i bröstet, kvävningskänslor, yrsel och ostadighetskänsla.
Du kanske tycker att du ska svimma, känner stickningar i händer och fötter, svettas darrar eller skakar. Du blir alldeles kall eller varm och tror att du drabbats av något allvarligt. Du tror att du ska dö, håller på att bli tokig eller att du kommer att göra något obehärskat under attacken.
Det är inget livshotande som har hänt dig trots den fruktan och de fysiska reaktioner du upplevt under attacken. Ditt psyke har bara överreagerat på en fysisk reaktion i din kropp.
Du blir rädd att åter få en panikattack, går ständigt och spänner dig, reagerar med "katastroftänkande" på minsta lilla fysiska överaktivitet som kan förekomma i din kropp. Du söker ofta hjälp för fysiska åkommor och genomgår olika undersökningar. Läkarna kan inte konstatera något fel, och du tycker att de är inkompetenta och att de nonchalerar dig och dina problem. Du har troligtvis inte berättat hela sanningen för din läkare utan bara de fysiska upplevelser du haft. Du har inte talat om den rädsla du känner inför att åter drabbas av panikattacker.
Detta begränsar ofta den drabbades livsföring till den grad att rädsla och undvikande beteende helt styr den drabbades liv.
Paniksyndrom
(Utdrag ur Gunilla Doreds bok Psykiatri för vårdtagare)
Tillstånd med oro av attackvis karaktär. Attackerna är ofta minutlånga till ca en kvarts varaktighet
Symtom: Ex. på symtom under attackerna är hjärtklappning, svettning, darrningar och svimmningskänsla. Rädsla för döden.
Diagnos: Andra sjukdomar behöver övervägas. Kroppslig sjukdom som orsak behöver utredas. Undersökning av den kroppsliga hälsan i utredningen. Annan psykisk åkomma behöver uteslutas.
Förekomst: Ca 2-5% av befolkningen lider av paniksyndrom. Syndromet är vanligare hos kvinnor och insjuknandet sker ofta i tonåren.
Diagnos
(Enligt DSM-IV)
En avgränsad episod av intensiv rädsla eller obehag, där minst fyra av följande symptom utvecklas hastigt och når sin kulmen inom tio minuter:
1. Bultande hjärta eller hastig puls2. Svettning3. Darrning eller skakning4. Känsla av att tappa andan5. Kvävningskänsla6. Smärta eller obehag i bröstet7. Illamående eller obehag i magen8. Svindel, ostadighetskänslor eller matthet9. Overklighetskänslor10. Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig11. Dödsskräck12. Domningar eller stickningar13. Frossa eller värmevallnin

Läs mer på www.sps.nu/panikangest/
Läs: http://www.helhetsterapi.se/ovrigt/chiro_akommor.htm#kota

Inga kommentarer: