Undrar varför jag erbjuder mina tjänster hela tiden :-)

Som tonåring fick jag hela tiden kämpa för att hänga med i gemenskapen, jag har ju alltid varit högkänslig förstår jag ju nu, jag tog inte för mig lika mycket som de andra kompisarna. Jag var som sagt lite beige :-). Jag förstår ju nu och även vet att våra hästar vi hade mellan jag var 11 och 13 var ett dragplåster, det kom faktiskt fram på en klassfest för några år sedan. Då brydde jag mig nog inte så mycket, det var värre när vi kom upp i 14-15 årsåldern, då skulle man ju vara mer framåt och hänga med i pratet och följa med överallt. Missade man en kväll med gänget så pratade man väldigt mycket om vad som hänt kvällen innan, allt för att man skulle känna av att man missat nåt gissar jag :-). Jag förstår nu att jag var jätterädd för att bli ensam. Låg självkänsla och höga egenkrav, det är jag i ett nötskal, och hur jag ska bli av med det vet jag inte...sluta vara snäll? Nej det vill man ju inte, men ibland känner jag att jag måste säga nej till saker, men helt automatiskt kommer det; "det kan jag göra" eller "det kan jag hjälpa dig med" eller " det ordnar jag". Mina barn, ni behöver inte bry er, er hjälper jag så gärna, men jag behöver tänka till när jag pratar med andra :-).

Man kan inte hjälpa alla, då är risken stor att man stjälper sig själv.