Jag jobbade idag, var på en avdelning med fem brukare ensam från kl. 6.45- 8.30. Det låter kanske inte så farligt, men för en person som inte vill göra några fel kan det bli rätt stressigt i alla fall, speciellt när man inte är där så ofta och inte gett medicin där tidigare. Jag hade hjälpt två tanter upp och gett fyra stycken frukost, och kom på mitt i allt detta att de ska ha mediciner. Jag började med det strax innan min arbetskompis kom och höll på med det när hon kom. Hon började fråga mig saker och tala om vilka jag missat, vilket man ser när man sen signerar, så det var inga problem egentligen, man jobbar bara på olika sätt. Hon frågade mig sen hur jag lägger upp mitt jobb på ett sätt som jag tog illa vid mig av. Jag kan säkert ha missförstått en del för det är svårt att förstå vad hon säger ibland, och hon missförstår säkert mig också. Jag sa att jag inte gjort en sak för jag inte lärt mig det, att jag väntade tills hon kom för hon är undersköterska, men hon frågade i varje fall senare om jag inte gett henne det. Det kom gliringar liksom (om jag inte missförstod förstås), och sånt stressar mig, jag är sån som inte får göra fel, jag har höga egenkrav, då blir det jobbigt, jag blev alldeles stressig och svettig, det kändes som hon ville veta vilka fel jag gjorde hela tiden, och då blev det bara värre och jag fick svårt att koncentrera mig, det blir stopp i huvudet. Samtidigt blir det nästan som katastroftankar, jag blir rädd att jag ska bli upptäckt för att ha orsakat något fruktansvärt. Helt sjukt....
Det var söndag, det var egentligen ingen panik, det var bara jag som får sån jobbig känsla..
Jag har svårt att bara göra det viktiga, jag vill ju så mycket mer när jag hjälper de gamla och en del märker det och tar tid på sig, och jag kan ju inte skynda på dem heller. Så en person tog ca 30 min att hjälpa, det är lång tid på morgonen när fler väntar och man är själv. Men nu vet jag hur jag ska göra för att det ska gå fortare :-). Jag tycker det är så hemskt att man ska ha så bråttom med de gamla en söndagsmorgon, att man ska skynda på dem bara för att det är nerdragningar på personal, usch...
Jag förstår även att jag fortfarande inte klarar stress, jag har varit utbränd en gång, eller man kallar det väl för utmattningsdepression , och det sitter i fortfarande, kännner igen symtomen när det blir så där. Jag blir inte deprimerad nu men får extrema spänningar i kroppen, kan inte tänka klart när jag ska utföra något, dvs koncentrationssvårigheter, det blir liksom kaos i hela kroppen känns det som. Sen blir jag fruktansvärt trött. Det tar en otrolig energi.
Jag ska börja meditera igen, det gjorde jag mycket förr och det gav resultat :-), så jag vet att det går att förebygga stress, det är bara jag som inte tagit hand om mig själv :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar