Stöpta i samma form!!

Jag har ju skrivit tdigare om min dotter som är så fruktansvärt skoltrött, och jag/vi funderar på hur vi ska lösa alltsammans på bästa sätt utan att det blir fel. Det är så svårt hur man ska få balans med allt, hur mycket ska man släppa på hennes börda, hur stora krav skall man sätta?
Träffade min kusins fru på Ica igår som då frågade Hanna hur det går i skolan, vad hon läser, och vi kom då in på detta hur det är. Hon sa då en sak som man har pratat om förut , detta att alla helst ska vara stöpta i samma form, att det är så idiotiskt, och det har hon ju rätt i, varför måste alla "klara" och "orka med" skolan, alla är ju olika, en del mer duktiga på att jobba med händerna, dvs vill ut och jobba av olika anledningar, kanske på grund av att de inte klarar av skolan och en del klarar av den och är mer intresserade av skolan. Det är likadant med det mesta här i livet, sticker man ut lite, har lite annorlunda klädstil då funderar folk vad man är för person, eller gör man inte som alla andra, kanske pratar lite för mycket och för högt i affären då är man jobbig.

Lyssnade på ett band en gång om hur man bla blir en bra chef, då sa han på bandet att kläder har stor betydelse, har man snygga, dyra och moderna kläder får man bättre pondus, man blir accepterad. Detta berodde på att dessa kläder ger en bättre självförtroende, man känner sig mer säker på sig själv än om man har mindre snygga och illasittande kläder. Jag kan faktiskt hålla med om det, att självförstroendet stiger i vissa situationer om man känner sig fin, men alla har ju inte råd med dyra kläder.

Detsamma gäller med ungdomarna och skolan, alla har inte lika lätt för sig i skolan, alla har inte samma styrka att klara av stressen, alla har inte den pondus och självförtroendet för att göra sin röst hörd så de får den hjälp som de behöver för att klara sina kurser. Alla är inte stöpta att ha det stora intresset för skolan heller. Nu tänker nog många; " - vadå intresset, det finns ju inget annat val, man får inget jobb om man inte har en utbildning". Men jag tror att det går om man bara råkar på den rätta arbetsgivaren i yrkeslivet, att man träffar på en arbetsgivare som "ser" människan som söker jobbet, att arbetsgivaren ger hon/han den chansen att visa vad hon/han kan och går för.