Läste en artikel IGEN!!

Läste i Allehanda idag om att det inte finns akut sjukvård för djur i Örebro, vilket inte är så bra tycker jag och många andra. Förr fanns ju Djursjukhuset som man kunde åka akut till, nu får man åka till Strömsholm, vilket vi bland annat har varit till. Dit fick vi åka en söndag kväll när vår drever blev akut sjuk. Han hade haft problem med halsen och fick penicillin, han åt det i 10 dagar, tror jag det var. Ca 1 vecka efter att han ätit klar kuren kom vi hem en söndag kväll och han kom fram till oss och skulle hälsa som han brukar göra, men såg nu helt moloken ut. Han gick sedan direkt och la sig under köksbordet, han som alltid låg i soffan i vardagsrummet annars. Han blev mattare och mattare, till slut tyckte jag att han började bli kall så jag ringde till Strömsholm eftersom jag visste att det inte gick att få tag på någon veterinär här. De sa att jag skulle ta feber på Kalle och återkomma. Jag gjorde det och han hade 37 grader. Ringde tillbaka och dom sa att vi skulle åka till dom direkt eftersom normaltemp brukar ligga runt 38-38,5 grader. Vi drog iväg kl 22.00 ca och när vi kom fram var det inte en människa i väntrummet som tur var, så vi kom in nästan på en gång. Han vinglade när vi gick in så min man fick bära honom den sista biten till undersökningsrummet. När dom tog febern hade han bara 35 grader och det rann vätska ur nosen på honom. Dom förstod direkt att det var illa så dom tog in honom på röntgen där det sen visade sig att han hade ett förstorat hjärta. Han blev sämre och sämre, han fick till slut syrgas, men han kollapsade till slut och dom började med återupplivning. Till slut sa jag till dom att sluta, orkade inte se på hur dom höll på, man visste ju inte heller hur han skulle må om dom fick liv i honom heller. Det var en hemsk upplevelse, vi var så ledsna och mådde så dåligt både jag och min man när vi åkte hem därifrån utan Kalle, då var det jobbiga 10 mil hem!!

Inte nog med det, på torsdagen efter ringde 2 av min mans jaktkamrater och frågade om vi kunde komma ut med Ella, vår andra jakthund och söka efter ett skadeskjutet vildsvin. Klockan var vid 22-tiden och jag tyckte inte det eftersom Ella hade varit ute hela dagen och jagat älg, men vi hade ju vår skyldighet så vi åkte båda två med Ella. Väl framme tog min man ut Ella och hon verkade pigg. Han, Ella och den ena jaktkamraten gick på eftersök medan jag och den andra jaktkamraten väntade vid bilen. Hörde sen helt plötsligt Ella tjuta till, men tänkte inte mer på det. Efter en stund fick vi se min man komma över gärdet i mörkret, han kom med snabba kliv ensam. Kom rakt fram till mig och kastade mössan på marken och kramade mig och sa: -"Den tog Ella". Jag bara grät, trodde inte det var sant, var så overkligt. Jag fick sen stanna i bilen och dom andra åkte och tog hand om Ella. De två jaktkamraterna skulle ta med Ella dagen efter till veterinären och kremera henne, det var snällt. Dom blev så ledsna båda våra jaktkamrater över att det hänt. Dagarna efter detta var jättejobbiga, blev helt tomt där hemma, då sa jag att jag aldrig mer skulle skaffa en hund igen. Ville inte vara med om den sorgen igen! Jobbigt var också att än en gång behöva berätta för barnen att ännu en av våra hundar hade dött.
Men nu har vi ju 2 härliga hundar igen, Roxy och Bizzy. Och en av "gubbarna" i jaktlaget har skaffat en vildsvinshund att jaga med.

Har tyvärr inga kort sparade på Ella i datorn, men hon såg ut som hunden på bilden,