torsdag 4 februari 2010

Vad är det som gör att ungdomar mår så dåligt??

Fick höra igår att en pojke i min sons ålder har tagit livet av sig, och man undrar varför det går så långt? Man blir ledsen och rädd när man hör såna tråkiga nyheter. Ser man inte att barnen mår dåligt, eller är det så att barnen är så duktiga på att inte visa hur dom mår? Hur ska man kunna hjälpa då?? Är det vårt samhälle i dag som stressar och sätter ribban för högt, som pressar våra barn, vill att alla ska vara stöpta i samma form. Alla ska vara tillgängliga genom telefon och data, dessutom ska man helst ha massor med vänner, har man inte det då är man en enstöring. Alla klarar naturligtvist inte det, alla är inte gjorda att leva det liv som vi förväntas göra, många vill ha lugn och ro. Det börjar redan på dagis, alla ska kunna sitta still i en ring, alla barn ska helst vara sociala och inte blyga. Sedan när barnen kommer hem ska det vara alla möjliga fritidsaktiviteter, helst 2-3 i veckan, inte ens vi vuxna pallar med det. Sedan är det skolan som sätter höga krav, alla ska kunna prestera lika mycket och i samma takt, hänger man inte med så är det naturligtvist svårt att komma igen. Nej, jag tycker man bör ta en titt på vad som egentligen är värt någonting, att man mår bra och är tillfreds med sig själv, eller att man ska "hänga med" och må dåligt bara för att det ska vara så.

Nu vet ju inte jag vad den pojken mådde dåligt av, men jag känner i alla fall att många ungdomar idag skulle behöva tänka lite mer på sig själva, få kunna varva ner för att orka ta över efter oss tidigare generationer som "kommit på" att vi ska vara tillgängliga och med.

Men nu tror jag att det snart kommer att vända, jag tror inte att betyget kommer att vara så viktigt när ungdomarna ska ta över arbetet efter 40-talisterna och sedan 60-talisterna som är så många.

Ha en bra dag, snart kommer våren!!

2 kommentarer:

Plupps krypin sa...

Hej.
Vad skönt att höra att det är någon mer som tänker som jag.Jag tror att vi driver våra barn och ungdomar för hårt. De får inte vara barn som vi medelålders fick vara. De ska nästa veta vad de ska studera när de går ut ettan och det är så många läxor och krav som du skriver med aktiviteter. Men jag har låtit barnen få bestämma vad de vill göra på fritiden för de höll ju på att gå sönder av stress. Nu är det lugnare för dem.
Jag tror att de kommer att klara av att få jobb och kanske vara lite lyckligare när de ska ut i vuxenlivet.
Kram Yvonne

Madde sa...

Exakt samma tankar som jag har!
Så jäkla bra skrivet.
Kram kram
Madde