söndag 28 februari 2010

Ännu en har åkt tillbaka till sitt hemland!

Som jag har skrivit om tidigare så brukar jag vara med i församlingshemmet (där min syster jobbar ideelt) här där jag bor och träffa asylsökande, massera dem lite grann, eller bara sitta och prata . Jag har varit där då och då sedan i oktober och lärt känna en del av dem. Bland annat en ung tjej som har varit en mittpunkt i verksamheten, en glad och go tjej. Hon har bott här med sin man och lilla pojke i 3 1/2 år, men har nu fått åka hem till sitt hemland igen idag. Det är helt fel tycker jag att det ska ta sån lång tid innan någonting händer, det borde bestämmas i början när de kommer hit, inte efter 3 1/2 år när barnen bla har gjort sig hemmastadda här, går på dagis och har fått en massa vänner som de sedan får det jobbigt att ta adjö av. Den här pojken har bott här sedan han var 1 1/2 år ca, han tror att han ska hem till mormor och hälsa på och sedan få åka tillbaka "hem" igen.

Nej, undrar varför det tar sån tid egentligen???

2 kommentarer:

Plupps krypin sa...

Jag håller med dig, det måste vara jättesvårt att bli uppsliten med rötterna på detta sätt. Barnen har ju ofta föräldrar som mår mycket dåligt och det påverkar barnen negativt.Nej, säg ifrån på en gång annars ska de3 ha rätt att stanna tycker jag. Du gör något jättefint med din medverkan där i församlingshemmet. Vardagshjälte kallas det.
Kramar Yvonne

Ann-sofie sa...

Det är min syster som jobbar ideelt där och på det viset har jag kommit i kontakt med dem. Min syster är verkligen en vardagshjälte, hon ställer upp för de asylsökande, gör allt hon kan när de är i kris och behöver stöd, hon går verkligen in för det jobbet, kanske för mycket ibland..:-).