Hittade en blogg idag genom SPS, det är en kille som skriver om sin väg bort från Panikångest, GAD mm. Han beskrev detta med hypokondri och panikångest, vilket samband det har med varandra, vet ju själv att det har ett samband, men hur han skrev det var ju så bra. Man blir så glad när man läser om andra som också har blivit fria och som har haft det lika lång tid som jag har haft det, 20 år. Jag förstår hur han känner det, det är en så befriande känsla, att inte behöva vara rädd längre, rädd för ångesten, rädd för rädslan. Bara det att få känna dofter som man liksom inte "haft tid" att känna förut, känna doften av sommarblommorna och gräset när man är ute och går. Hoppas han gör något mer av det han har varit med om, han verkar skriva en bok, då ska jag i alla fall köpa den.
http://www.johansaken.blogspot.com/
2 kommentarer:
Jag läste det oxå, önskar jag kunde tänka likadant men jag vet redan att jag inte kommer att dö av panikattackerna. Hos mig är själva känslan i attacken så skrämmande att jag struntar i för tillfället om jag dör eller inte, bara jag blir av med den.
Är oxå glad för killens skull:)
Ja, känslan är ju fruktansvärt hemsk så jag förstår dig, alla är ju så olika också. Sedan om man har haft PÅ i så lång tid så kan det ta tid att bryta. Jag hade så starka spänningar i kroppen som jag fick hjälp med att lossa och som jag tror var en av orsakerna till mina panikångestattacker. Att vara spänd tror jag gör att man triggas igång fort, kroppen är liksom på sin vakt, minsta grej som lät, kunde vara telefonen som ringde, det stack liksom till i kroppen som när man blir riktigt rädd, sedan kom PÅ:n. Har du provat att gå till någon som kan lossa lite på dina ev. spända muskler, förstår att du har provat allt :-)). Ofta sitter spänningarna djupt inne eftersom man gått i så många år med spänningarna.
Skicka en kommentar