Börjar nog bli en klimakteriekärring!!

Fy, vilken tråkig årstid, man blir ju så deprimerad på detta gråa väder, dessutom otroligt trött. Vad det beror på kan man ju bara gissa, tror jag håller på att bli en riktig "klimakteriekärring". Börjar lipa för minsta lilla, det kan vara något jag läser i tidningen eller ser på TV. Dessutom blir jag irriterad för minsta lilla, går och retar mig på småsaker här hemma. Vaknar även ibland på morgnarna och är alldeles dyngsur av svett, det är som om jag hade stått i duschen alldeles nyss.Har varit inne på nätet och läst om vad det innebär att vara en "klimakteriekärring" och det stämmer in vill jag lova (suck). Men ska man må som jag gör nu är det dags att göra något åt saken, få i sig lite hormoner. Men det är ju inte så kul kanske. Har även läst att det är ärftligt, stackars mina döttrar!!

Läste om Papa Dee och hans fru i Aftonbladet vad gäller anklagelsen om misshandel. Man kan faktiskt göra sig själv illa när man får en panikångestattack! Får man en kraftig panikångestattack så vill man få bort den fruktansvärda känslan på något sätt, och ett sätt kan då vara att tex nypa sig för att förvilla bort PÅ. Om då Papa Dees fru även var kraftigt berusad så kanske hon slog sig själv med blockljuset, eftersom man blir bedövad av alkoholen och det inte räckte med att hon nöp sig lite i armen. Undrar om de hade någon under rättegången som visste vad det innebär att få en panikångestattack. Nu vet man ju inte om Papa Dee är skyldig eller ej, men det kan ju faktiskt ha gått till så som hon säger. Jag fick faktiskt ett tips från en bok om hur man kunde göra när man börjar känna av PÅ, det är att man har en gummisnodd runt handleden, vid minsta lilla känsla skulle man dra i gummibandet så det slog mot handleden. Allt för att förvilla bort känslan av PÅ.

Försöker hitta på något kul att skriva om, kanske jag ska berätta om när jag skulle avmaska min katt idag. Jag tog en av mina tröjor och virade runt om honom så han inte skulle riva mig. Men när jag satte in sprutan i munnen på honom fick han panik och fick upp tassarna ur tröjan och började veva allt vad han hade med tassarna. Till slut fastnade han med ena klon i mitt öra och satt fast. Fy f..n vad ont det gjorde, jag höll faktiskt på att svimma, adrenalinet bara for i kroppen på mig. Samtidigt som han slet bort tassen från örat höll jag i den och försökte lirka bort den. Till slut rev han till så klon lossnade. Jag riktigt kände hur vit jag blev i ansiktet. Blödde gjorde det inte direkt, jag var väl för chockad, men sen började det forsa blod från örat. Men det blev inte så farligt som det först kändes :-)). Han var otroligt stark, man förstår att katterna har 9 liv, och att dom klarar sig rätt bra ute på nätterna.