onsdag 10 april 2013

Hade börjat rida innan jag bröt benet...

Jag hade börjat rida igen innan jag lyckades bryta benet, en sak jag aldrig kommer ångra att jag tog upp igen :-). Det är så kul och det är så bra för själen, man kan ju bara vara här och nu med hästar. De känner verkligen in im man är i balans eller inte, en häst lurar man inte :-).
Jag frågade på Facebook om någon visste någon bra ridskola, då var det en tjej som rekommenderade Lars min granne, de har ju hästar. Det hade jag inte en tanke på att man kunde rida hos de som har egna hästar. Men han skrev tillbaka på FB och sa att jag gärna fick följa med och prova. Jag gjorde det, följde med till ett ridhus de hyr och fick rida på deras Akleja, en ponny. Jag blev fast direkt, och det var som att cykla, det kändes som igår.

Så nu har jag varit med där och ridit några gånger, både på Lars dotters Akleja och på Evert, kungen i stallet, han tillhör Maria som äger stallet. Ibland rider vi ut på långa turer eller så är vi i ridhuset. Så nu tycker jag det är jättetråkigt att missa många roliga stunder med Evert, Maria, Lars, Moa och Katarina, men jag får åka dit och snusa på hästarna när jag blir lite stadigare på benen :-).

3 kommentarer:

Min Skattkammare sa...

Det är så härligt att rida...men det var lääängesen. Vi höll jämt till vid Hemdal, där fick man rida en runda i hagen för 1 krona!! Jo, det är sant. Ville man ta en längre tur kostade det 5 kronor.
Det är så avstressande....skulle jag behöva som inte blir av med skiten som jag önskar. :o( (man får hålla god min utåt bara)
Stackars din fot.....och jag som trodde att du trillat av hästen.
Hoppas den läker fort så du kan rida igen när sommarn kommer.
Var rädd om dig!
Kram Kicki

Ann-sofie sa...

Tack Kicki!

Ja, visst är det härligt, men inte visste jag att man kunde rida vid Hemdal, hos Nisse i Strågtorp red jag :-).
Det var fler som trodde jag ramlat av hästen :-)
Kram

Ann-sofie sa...

Kicki, du får ta det lugnt och bara låta det ta sin tid :-). Kram