Borde inte ha sagt nåt....

Berättade vid middagsbordet idag att jag hade beställt tid för att kastrera Svennis, vår nyligen könsmogna katt som springer runt här inne och skriker. Jag sa att han även skulle få tatuering i örat och spruta för kattpest och kattsnuva. Helt plötsligt hoppar han på min arm och börjar bita och klösa mig, helt galen. Så brukar han inte göra, har gjort det någon enstaka gång förut :-)).

- Nu har du gjort han förbannad, skrattade min man som satt mitt emot mig, -han vill ju inte bli av med det bästa i livet, klart han blir förbannad.

Svennis fortsatte att klösa och bita mig, det var nästan så man undrade :-), man har ju hört att djur kan läsa tankar, att de ser bilderna vi ser framför oss, hm. Fy, vad hemskt om det nu är så, klart han blir bestört.

Kanske jag ska ta och tänka om. Tänker på vad en annan kvinna sa som jag jobbade med ett tag på Hinsan. Hon blev arg när jag frågade om hennes katter var kastrerade. - Hur kan man göra det, sa hon, då kan de ju inte slåss och försvara sig som okastrerade katter. Hon menade på att de inte har den viljan då så de får stryk.

Nej, det blir att fundera ett tag, finns ju inte så många grannar som han går och kissar hos här, det som är nackdelen är ju att han kan dra iväg så jäkla långt för att fria, och då större risk att bli påkörd av tåg och bilar. Nej, det blir nog kastrering i alla fall,... kanske!!