Syskonrelationer

Hittade idag en lapp under alla andra lappar på kylskåpet om syskonrelationer, där stod:

Storasyskon: Ofta duktiga i skolan, ambitiösa, ansvarstagande, blir ofta ledare

Mellanbarn: Mer flexibla, diplomatiska, relationsbenägna, brukar fungera bra som mellanchefer

Småsyskon: Är inte sällan de som bryter mot raditioner, rebelliska, tar mer risker, konstnärliga

Tyckte det var intressant så jag sökte på google och hittade en artikel om Elisabeth Schönbeck som handlar om syskonrelationer, verkligen jätteintressant! Tydligen så påverkas man av de syskon som är ungefär lika gammal som en själv, tex så blir ett småsyskon jobbigare för mellanbarnet än för storasyster eller storebrorsan, men är åldersskillnaden mer än 6 år så påverkas man tydligen inte av syskonen (tur för dig syrran :-))!! Är det stor åldersskillnad mellan syskon som över 6 år så räknas man tydligen som ensambarn.

Eftersom sladdbarn och ensambarn ligger långt efter sina större syskon i utvecklingen så hänger de ofta inte med i diskussioner runt middagsbordet, de iakttar istället. De tar tillvara på sin livsglädje och gör vad de känner för, de känner sig friare eftersom de inte är lika bundna till föräldrarna som storasyskonen. Småsyskon blir ofta rebeller och sticker sin väg.

Oftast står äldsta barnet föräldrarna närmast, allt är nytt med första barnet och föräldrarna uppmuntrar alla framsteg, men första barnet får även se de andra syskonen stjäla föräldrarnas uppmärksamhet. Äldsta barnet tar ofta på sig ansvar för yngre syskon och tänker inte sina egna behov. Äldsta barnet är ofta allvarlig och vill vara alla till lags. De tar oftast över traditioner.
Mellanbarnet är oftast det barn som inte syns, det är inklämt mellan syskon

Bröder som bara har systrar blir oftast mjukare, medan flickor som bara har bröder blir tuffare, vilket kanske inte är så konstigt..

Källarrenoveringen snart klar!

Nu börjar det bli klart i vår källare, det som nu sker är kakelsättning.

Före och efter

Bizzy till veterinären

Idag när vi kom hem var Bizzy skadad i tassen, på en av trampdynorna var det som ett snitt, hon hade skurit sig antagligen på någonting. Ringde till vår veterinär i Frövi och frågade om hon hade tid att titta på henne. Hon skulle egentligen stänga och var på väg till en föreläsning hon skulle hålla, men sa att vi kunde komma ner. Väl där tyckte hon att hon behövde sys, så hon gav Bizzy lugnande så hon såg ut som om hon var nedsövd. Sedan sydde hon 5 stygn, lindade om tassen och gav oss en tratt som hon skulle ha på sig när vi inte var med. Bizzy fick sedan en spruta att vakna av, sedan fick vi åka hem. Bizzy hoppade ut till bilen och såg så pigg ut, men när vi kom hem la hon sig i soffan, sen rörde hon sig inte ur fläcken på flera timmar. Tack så jättemycket Ann-sofie för att du tog dig tid fast du skulle iväg och hålla en föreläsning i Arboga i snöyran.

På natten vid 2-tiden skulle jag iväg och hämta H, då helt plötsligt var hon pigg och ville ut och kissa. När jag skulle åka satte jag på henne tratten och la henne på soffan, men när jag kom hem kom Bizzy och mötte mig utan tratt, konstigt :-))!! Hon fick vara utan, vägrade att ta på sig den igen, fick panik när jag provade, sprang och gömde sig i hörnet i vårt sovrum.

Trött, så trött!!

Usch, va trött jag har varit de senaste dagarna, undrar om jag har överansträngt mig fysiskt :-))?? Går fram och tillbaka till mitt jobb varje dag som är ca 3 km, + att jag har spelat tennis lördag, måndag och tisdag denna vecka, min kropp har nog fått en smärre chock! Eller kan et vara vårtröttheten som slagit till kanske??

Nu är det helg för mig, ledig fredag, lördag och söndag, det är fruktansvärt skönt, behöver det känns det som. En hel helg framför sig, det enda som är planerat är tennis på lördag, annars vet jag inte vad vi ska göra, känns skönt.

Hypnos!

Får behandling hos en tjej som heter Kristina Fryxell, ska då bli av med spänningar i kroppen bla. När jag var hos henne sist gjorde hon hypnos på mig, skön upplevelse var det. Hon guidade mig ner i djup avslappning, man fick gå ner ett trappsteg i taget. I slutet kom jag till en korridor med en massa dörrar, på en av dörrarna stod det "hemligheter". Där skulle jag ta fram en nyckel och öppna dörren, men det var bara det att när jag stod framför dörren sjönk jag längre och längre ner i ett djupt hål, hålet såg ut som ett hål som de brukar göra när de gräver efter någon ledning i marken med asfalt runt, det var en massa sant i hålet. Så jag fick säga till henne att jag stod i ett hål och inte kunde öppna dörren. Så hon fick guida mig, jag fick tänka mig en stege som jag klättrade upp på, och när jag väl kom upp svävade jag istället framför dörren, jag liksom låg i luften och försökte få fram en nyckel från bakfickan och öppna dörren. Och när jag fick upp dörren var allt svart, såg ingenting. Sedan slutade hon, hon guidade mig tillbaka igen, nästa gång ska vi väl fortsätta antar jag. Spännande, undrar vad som kommer att vara innanför dörren, det ska vara saker från mitt förflutna som mitt undermedvetna kommer ihåg. som jag inte kommer ihåg nu??

Vilket härligt väder, man blir glad!!

Uj, va skönt med sol, man blir genast mycket piggare och gladare :-)). Kanske beror det också på att jag har börjat gått till jobbet, det gör mycket, endorfinerna kommer igång. Man känner att kroppen blir starkare också. Vi har ju en "tävling" på jobbet, stegräknartävling enheterna emellan, idag blev det 21000 steg någonting.

Var på årsmöte med Frövi Tennisklubb igår kväll, vår ledare tyckte att vi skulle komma. "- Ni behöver inte vara oroliga, ingen ska avgå så ni kommer inte att bli valda till någonting". Joho du, kom hem och var en av två revisorer och med i festkommitén :-)), blir nog kul, i alla fall det sista :-). Det var en trevlig kväll, mycket trevliga människor som är med i Frövi tennisklubb..

Familjen förändras!!

Nu börjar det verkligen kännas att barnen håller på att försvinna, oftast är vi nu bara tre vid middagsbordet, flera dagar i veckan bara vi två. Sonen jobbar som montör i veckorna, och när han väl kommer hem ser man inte honom långa stunder. Sist när vi satt och åt middag såg jag honom helt plötsligt med andra ögon, han ser helt plötsligt så vuxen ut. Han är duktig, jobbar och står i!! Tittar också på minstingen i familjen, hon är inte heller så liten längre, blir ju myndig om två månader, det är inte klokt vad tiden går. Hon och jag är ju ute och övningskör nu för tiden, och jag förstår inte varför hon inte tycker att det går bra, hon är superduktig. Dessutom kämpar hon på med skolan trots att hon är så skoltrött. Sedan min äldsta, som snart ska bli mamma, vart har tiden tagit vägen?? Man blir alldeles paff ibland när man träffar henne, hon känns mer vuxen och ansvarstagande än vad jag var vid 35. Ja, man blir stolt när man tittar på barnen,,,,