Jag har haft fyra hundar bott hos oss här hemma, våran Roxy som jag adopterade för 9,5 år sedan, vår Rollo 3 år, Hasse 11 månader och Frank 1,5 år. Alla har bott hos mina barn tidigare, men har flyttat hem till mig till slut, de klarade inte av storstaden eller att bo i lägenhet. Frank skulle jag hjälpa att omplaceras, och nu har han förhoppningsvis efter mycket letande hittat ett jättebra hem i Hedemora, där har han en schäfertik och en Borzoihane som kompisar, och det fungerar jättebra.
Frank var jättesvår att släppa. han var så go, älskade att sitta i knät eller ligga i soffan jättenära mig och mysa. Men han och Hasse fungerade inte ihop, de lekte och busade, men så helt plötsligt rök de ihop, och det blev på liv och död.
Så fungerar det efter en vecka så får han stanna kvar i Hedemora, och jag vet att han får det mycket bättre där än hemma hos oss, där kan han slappna av.

Roxy

Hasse

Rollo

Frank

Jag blev så fäst vid Frank så det är jättejobbigt just nu, jag saknar honom och jag får så dåligt samvete. Tänker; "varför skulle just han behöva flytta?"

Han var den lättaste att flytta kände jag, och han var den som oroade hela flocken, när han var borta någon gång ibland så blev det lugnt här hemma, han for omkring och oroade alla, de blev irriterade.

Nu har han det skönt, han har ingen och konkurrera med där han bor nu, de andra är coola och bryr sig inte om han bråkar, han visade tänderna för schäfern när vi kom dit, hon brydde sig inte ett dugg. Jag hoppas det fungerar så nu med, han säger att Borzoihanen tycker om Frank, schäfern har han inte sagt något om.

Älskade Frank !!