Jag måste försöka sluta lägga upp värsta scenariorna när mina barn inte svarar på sina mobiltelefoner. Men det är ju inte så konstigt i och för sig, dom bor ju i Örebro och där tycker jag det händer någonting hela tiden. Man läser om våldtäkter, rån och misshandel ofta i tidningarna tycker jag, eller???
Senast igår pratade jag med min dotter i telefon och jag skulle senare ringa upp henne för vi satt och åt när hon ringde. Det var bara det att när jag sen ringde svarade hon inte på hela kvällen. Då såg jag framför mig hur hon cyklat omkull på nån isfläck och slagit i huvudet och låg på sjukhuset utan att vi visste om det, och en massa andra tankar om vad som kan hända i stan.
Sedan till slut ringde hon, och det var flera timmar senare så jag hade hunnit stressa upp mig en aning, även hunnit ringt hennes pojkvän och frågat honom om han hört nåt. Men det hade han inte gjort, han hade skickat sms till henne som hon inte svarat på. Och hon som alltid svarar annars. Hon låg och sov..:-).
Nej, nu ska jag ta och sluta med det där, dom är faktiskt 20, 22 och 26 år gamla, dom borde klara sig utan att jag oroar mig i onödan. Risken är ju att jag "förminskar" dom när jag gör så, som min syster brukar påminna mig om..:-).
2 kommentarer:
Så är det nog för oss mammor, det är så att säga vår "lott", oroa oss för barnen, det spelar ingen roll hur gamla dom är.
Kram
Ja, usch vad fantasin kan spela en otäcka spratt.
Och varför ska man hålla på och oroa sig när oron inte kan förlänga livet en enda minut...?
Tack för din kommentar i förra inlägget, blir så uppmuntrad!! Det gömmer jag i hjärtat och tar fram när tvivlen sätter in. ;o)
Ha en härlig dag!
Kram Kicki
Skicka en kommentar