torsdag 20 oktober 2011

Våran goa Bizzy finns inte längre..

I tisdags förra veckan var vår Bizzy ute på älgjakt och blev stucken av ett vildsvin i stjärten. Det gick och sy ihop det fint och allt verkade bra. I slutet på veckan började hon bli tröttare och på lördagen slutade hon att äta, hon verkade inte ha någon matlust alls, dessutom hade hon kräkts ett antal gånger innan.
Vi ringde då Analysen i Örebro och pratade med en veterinär, och vi fick komma in kl. tio. De tittade på såret och inget fel där, men de tog lite blodprover i fall att. Det visade sig att Bizzy hade jättehöga njurvärden. Veterinären frågade om hon kunnat äta glukol eller nån svamp som är giftig. Glykol kunde vi ta bort på en gång, svamp hade vi ingen aning om, kanske hon kunnat få i sig nån när hon går lös på tomten!? Hon trodde Bizzy kunde ha haft njursjukdom innan och sedan eskalerat av alla mediciner hon fick när hon hade opererats. Hon åt då smärtstillande och antibiotika.
Bizzy fick stanna och få dropp för att skölja ur kroppen på gifter, antar att det var därför.
Fick sedan hämta henne igen klockan fem på kvällen. När jag kom dit var hon trött och håglös.
Hon hade svårt att hoppa in i bilen så jag fick lyfta henne. När vi kom hem gick jag ca 20 m så hon fick kissa. Då var hon väldigt vinglig och det såg ut som hon hade svårt med andningen. När vi kom in och jag hjälpt henne upp på soffan fick hon helt plötsligt ännu mer svårt att andas.
Jag fick panik och ringde tillbaka till Analysen som då hade stängt. Jag ringde till Strömsholm och förklarade läget, och dom sa till mig att genast åka iväg.
Väl borta i Strömsholm fick hon röntgas och tas nya njurprover. Röntgen var det inga konstigheter med, men njurvärdena var skyhöga, 1600, de ska ligga på 100 ca. Under tiden såg vi att hon belv sämre och sämre, verkade förvirrad ibland och var tungandad. De ville att hon skulle skrivas in för intensivvård. Vi talade med dom om vi inte skulle ta bort henne direkt eftersom vi såg hur hon led, men veterinären tyckte vi skulle ge henne en chans med antibiotika och göra en ultraljudsundersökning dagen därpå. Jag kände att det var fel, men kändes ändå fel att inte ge henne en chans, tänk om...
Vi lämnade henne där, och det sista jag såg av henne var när hon tittade efter oss när vi gick åt andra hållet. Det var hemskt!!
Dagen efter väntade jag hela förmiddan på att de skulle ringa och tala om vad som sker, men ingen ringde. jag ringde då själv, jag ville åka ner till henne. Men jag fick endast till svar att de skulle strax ringa tillbaka när de fått svar på prover och ultraljud. Strax efteråt ringde min man och sa att dom ringt och sagt att hon var jättedålig, hon behövde avlivas.
Vi åkte mot Strömsholm, men när vi kommit till Fellingsbro ringde dom och sa att det var så akut så dom ville genast avliva henne. Det är klart sa vi, bara det går fort. Så det var bara att vända hemåt igen, de tyckte inte det var någon idé att åka dit.
Vi blev så otroligt ledsna, fast för mig kändes just då som jag redan hade gråtit så mycket redan att tårarna nästan var slut. Men på kvällen när vi satt och kollade på tv satt man hela tiden och väntade på att Bizzy skulle komma in från köket, då kändes det verkligen, hon låg alltid hos oss i soffan, helst med huvudet på någons bröst och blev kliad. Det är helt otroligt, det känns så tomt, Roxy undrar nog vart hon tagit vägen.
jag blir lite ledsen och arg på mig själv att jag inte stod på mig mer så att vi tog bort henne kvällen innan när vi var där, så vi fick vara med henne när hon somnade in.

4 kommentarer:

Jenny sa...

Usch va hemskt! Tårarna rinner när jag läser ditt inlägg.. Jag var helt förstörd i flera veckor efter att vi hade tagit bort våran Hubbe :( Kram på dig

Malin sa...

Jag är SÅ ledsen för er skull, fy vad hemskt! Tyvärr är jag likadan, dålig på att stå på mig och det får man ofta ångra. Förstår att saknaden är stor!
På tal om din fråga hos mig igår, en ny kull föddes igår...
Stora kramar!

Anonym sa...

Nej vad ledsamt att höra! Fick själv ta bort min hund i somras efter 10 år ihop... Så visst känns det... Speciellt alla rutiner man har haft med dom som man helt plötsligt inte ska göra, tomt liksom.

Kram Lisa

Ann-sofie sa...

Tack, va snälla ni är!!

Ja, nu är det tomt, Bizzy låg alltid hos oss i soffan på kvällarna och ville bli ompysslad. Vi har ju Roxy kvar så hon blir väldigt bortskämd just nu kan jag säga..:-).
Det är konstigt, men det är som min man sa; man kan nästan se Bizzy när hon går bredvid Roxy när vi tar våra promenader..