Balans i kropp och själ!

Har hamnat i Stayfriends-världen nu också, kul att se alla som är med där. Det som är kul är att se bilder på personer som man inte har sett på länge. Och man hamnar i kontaktlistor lite överallt. En del har 80 kontakter medan en del bara har 1. Jag känner en tjej som är med i många olika saker som Lunarstorm, Stayfriends, Facebook, familjesidan, eller vad den heter, det måste ta tid att hålla på med. Undrar hur många som sitter och håller på med datan på kvällen istället för att titta på TV (jag tex )? Man kan ju lika bra sitta framför datorskärmen istället för att glo på TV:n i och för sig. Var med i Facebook ett tag, men det blev man ju stressad av, man fick en massa saker man skulle svara på från folk. Svarade man inte kände man sig ju elak. Gick ur det där till slut, men det var krångligt vill jag lova. Det var min äldsta dotter som till slut talade om hur man gjorde.
Undrar om denna datavärld till slut gör att folk inte kommer att umgås på riktigt längre, att man umgås på nätet, det känns lite skrämmande. Det är ju inte samma sak längre, förr när man var liten då kunde det ju komma folk hem helt plötsligt och man satte på kaffe, vart har det tagit vägen? Men ska man vara ärlig kan ju ibland kännas jobbigt om det kommer någon helt oanmäld in genom dörren. Jag tror det är för att man inte är van med det, man borde vara lite mer avslappnad och ta varje dag som den kommer och bara vara.
Jag läser en bok nu som handlar om att hitta balans i kropp och själ, en jättebra bok. Där står det som man i och för sig redan vet, dvs hur kroppen arbetar för att du ska må bra, medan du "misshandlar" den och inte gör som den säger att du ska göra. Säger kroppen att du är mätt då ska du sluta äta, är kroppen trött, då ska du vila. I boken står också att kroppen arbetar bättre när du inte är med, dvs när du sover, då arbetar den som bäst, då är inte du där och stretar emot. Det stod även att man ska vara den person som man är innerst inne, inte ta efter andra, man ska helst vara ett original. Man ska klä sig och bete sig som man vill, vill man gå och skratta bland folk för att man känner sig lycklig så ska man göra det, även om folk då tror att man är knäpp. Men det törs man ju inte. Se på alla barn som ännu inte har hunnit lärt sig hur man ska bete sig än, vad avslappnade dom är, dom skrattar och gråter när dom känner för det. Det är så man ska leva om man ska må som bäst, inte streta emot och bli stela och tråkiga.
Tänk om man skulle ändra sitt beteende nu, bli ett original, undrar vad folk skulle säga då?

Börjar nog bli en klimakteriekärring!!

Fy, vilken tråkig årstid, man blir ju så deprimerad på detta gråa väder, dessutom otroligt trött. Vad det beror på kan man ju bara gissa, tror jag håller på att bli en riktig "klimakteriekärring". Börjar lipa för minsta lilla, det kan vara något jag läser i tidningen eller ser på TV. Dessutom blir jag irriterad för minsta lilla, går och retar mig på småsaker här hemma. Vaknar även ibland på morgnarna och är alldeles dyngsur av svett, det är som om jag hade stått i duschen alldeles nyss.Har varit inne på nätet och läst om vad det innebär att vara en "klimakteriekärring" och det stämmer in vill jag lova (suck). Men ska man må som jag gör nu är det dags att göra något åt saken, få i sig lite hormoner. Men det är ju inte så kul kanske. Har även läst att det är ärftligt, stackars mina döttrar!!

Läste om Papa Dee och hans fru i Aftonbladet vad gäller anklagelsen om misshandel. Man kan faktiskt göra sig själv illa när man får en panikångestattack! Får man en kraftig panikångestattack så vill man få bort den fruktansvärda känslan på något sätt, och ett sätt kan då vara att tex nypa sig för att förvilla bort PÅ. Om då Papa Dees fru även var kraftigt berusad så kanske hon slog sig själv med blockljuset, eftersom man blir bedövad av alkoholen och det inte räckte med att hon nöp sig lite i armen. Undrar om de hade någon under rättegången som visste vad det innebär att få en panikångestattack. Nu vet man ju inte om Papa Dee är skyldig eller ej, men det kan ju faktiskt ha gått till så som hon säger. Jag fick faktiskt ett tips från en bok om hur man kunde göra när man börjar känna av PÅ, det är att man har en gummisnodd runt handleden, vid minsta lilla känsla skulle man dra i gummibandet så det slog mot handleden. Allt för att förvilla bort känslan av PÅ.

Försöker hitta på något kul att skriva om, kanske jag ska berätta om när jag skulle avmaska min katt idag. Jag tog en av mina tröjor och virade runt om honom så han inte skulle riva mig. Men när jag satte in sprutan i munnen på honom fick han panik och fick upp tassarna ur tröjan och började veva allt vad han hade med tassarna. Till slut fastnade han med ena klon i mitt öra och satt fast. Fy f..n vad ont det gjorde, jag höll faktiskt på att svimma, adrenalinet bara for i kroppen på mig. Samtidigt som han slet bort tassen från örat höll jag i den och försökte lirka bort den. Till slut rev han till så klon lossnade. Jag riktigt kände hur vit jag blev i ansiktet. Blödde gjorde det inte direkt, jag var väl för chockad, men sen började det forsa blod från örat. Men det blev inte så farligt som det först kändes :-)). Han var otroligt stark, man förstår att katterna har 9 liv, och att dom klarar sig rätt bra ute på nätterna.

Jobbat natt!!

Började jobba i hemtjänsten i somras och har fortsatt som timvikarie. Ett roligt jobb där man känner att man gör nytta. Trevliga arbetskamrater har jag också vilket gör allting mycket lättare att trivas. I går jobbade jag först mellan 7.30 till 13.00, sedan hem och sova för att sedan jobba natt. Det var meningen från början att bara jobba natt, men de hade svårt att få tag på vikarier för de ordinarie var på föreläsning hela dagen. Den värsta tiden när man jobbar natt är vid 3-4-tiden på morgonen, då känner man att man skulle vilja lägga sig och sova.
Jag har även tagit kontakt med väntjänsten, de behöver lite yngre där som kan hjälpa till med lite fysiska saker, som att köra rullstolar mm. Detta kommer jag bara att kunna ställa upp på så länge jag inte har så många timmar på hemtjänsten.
Många gamla sitter ensamma i sina hus eller lägenheter, hemtjänsten har ju inte den tid som den behöver för att kunna sitta och prata med de gamla. Dessutom är det riktigt roligt att sitta och prata med de gamla, nu när man inte har någon "gammal" person i släkten längre. Jag brukar tänka på det, mina barn har ju inga äldre att umgås med som en annan hade när mor och farföräldrarna levde. Mina barns mor- och farföräldrar är ju inte så gamla än:-)). De skulle behöva några "gamlingar" att umgås med. Det är ju inte samma sak längre, 40-talisterna är ju lite mer "ungdomliga" nu, de har så mycket annat att tänka på, egna intressen mot vad min mormor, farmor och farfar hade (tror jag) i varje fall, eller så var det bara så att de tog sig tid. Likadant blir det nog för våran generation när vi får barnbarn. Det är lite synd! Sedan är det många skilsmässor, det blir så många att tänka på.
Nåväl, man får se framtiden an!!

Undrar om det finns något samband mellan överrörlighet och panikångest??

Har haft mycket problem med ländryggen, SI-leden och nack- och axlar, och har fått reda på att jag är överrörlig. Eftersom jag har problem med nacken har det gett problem som tex yrsel, vilket en kille i Götlunda som heter Rolf Johnsson har hjälpt mig med. Något väldigt intressant var att han sa att det finns ångestkotor som sitter i nacken (6:e kotan tror jag det var) som kan sätta igång ångest. Mina satt fel, vilka han rättade till, och tro det eller ej, jag har inte haft någon ångest efter det.

Läs: http://www.helhetsterapi.se/ovrigt/chiro_akommor.htm#kota

Tänk om man kunde göra en undersökning på de som har/har haft panikångest, kolla om de är överrörliga, om det kan ha något samband med ångest/panikångest. Googlar man och söker på ångest och överrörlighet tillsammans så hittar man massor där dessa åkommor finns hos en och samma person.

Måste även tala om att kognitiv beteendeterapi är superbra om man lider av panikångest, har gått 2 ggr och det hjälper verkligen. Något som även hjälpt mig var att läsa på tex nätet vilka symptom man får vid en panikångestattack. Man tror ju varje gång man får en PÅ-attack att man ska dö, men läser man om det så blir man påmind om vad man drabbas av, att det är inte farligt, man blir inte galen, man är inte ensam om det!!

Panikångest och låg stressnivå

Läste om Anders Bagge i Aftonbladet idag om hans panikångest. Har själv lidit av panikångest sedan -89, men som jag så gott som är fri ifrån idag. Kan få lite små anfall, men de går för det mesta att ignorera bort. Jag brukar nypa mig lite någonstans så försvinner det. Men det är som Bagge skriver, man glömmer aldrig den första panikångestattacken.
Jag befann mig hemma hos min pappa i hans soffa, vi kollade på vädret på tv. Det var 1989 och jag var nyförlovad. Jag satt där och kände helt plötsligt hur det snurrade till i skallen och jag ramlade omkull i soffan, jag satt nämligen på armstödet. Låg där i soffan och det bara susade i hela kroppen, det brann som eld från nacken ner jäms med ryggraden. Jag fick inte luft och hjärtat slog så hårt så jag trodde det skulle banka ut ur kroppen. Jag började se dåligt (tunnelseende), det kändes som att jag höll på att försvinna bort samtidigt som jag fick fruktansvärda hisningar i kroppen. Allt detta på en gång, det var klart man trodde man skulle DÖ!! Pappa sa till sin sambo att ringa efter ambulans, vilket hon gjorde, han var helt säker på att det var en hjärtinfarkt jag höll på att få när han kände på mitt hjärta. Jag kommer inte ihåg vad ambulansmännen gjorde när de kom, men när de skulle spänna fast mig på båren fick den ena hålla fast mig för jag fick plötsligt kraftiga skakningar där jag låg. Kom inte ihåg så mycket av ambulansfärden, men väl på sjukhuset fick jag flera anfall. Läkaren kollade EKG, vilket det inte fanns några fel på. Utan han frågade om jag hade varit stressad på sistone, vilket jag varit. Han menade på att jag hade fått en NERVKOLLAPS!! Jag fick åka hem igen, och ute på väg till bilen kände jag mig fruktansvärt liten. Hur skulle jag klara mig nu, tänk om det händer Igen?? Väl hemma fick jag sova, fick flera attacker på natten, vaknade av dom. Var hemma från skolan (pluggade då) i en vecka, fick flera anfall som påminde om epilepsianfall. Jag var fruktansvärt rädd, vågade inte gå ut. Fick sen träffa en läkare som ville höra hur jag kände, när jag berättat sa han, "det är som om du läste ur min läkarbok", du har fått Panikångest! Äntligen någon som fattade!! Men han ville inte ge mig några lugnande, han var rädd att jag skulle bli beroende av dom. Det var bara att gå hem igen och må dåligt. Jag blev rädd för att gå ut, åka bil var en pina, direkt bilen fick fart började jag hisna och fick svårt att andas, vilket blev till panikångest. Åka hiss, stå i kö, lägga mig och sova var rena mardrömmen under den tiden.
En annan händelse jag aldrig glömmer hände några år senare då jag vaknade en natt i soffan ensam och det kändes som om all luft sögs ur mig. Fick naturligtvist panik, hämtade sobril (lugnande), sprang ut ur huset. Hävde i mig 2 st tabletter och började känna hur paniken blev värre och värre. Huvudet började domna bort, då visste jag att då var det snart kört, jag skulle tappa kontrollen. Det var mitt inatten som tur var, annars skulle nog grannarna undra vad jag höll på med. Hämtade vattenslangen och började vattna rabatterna, allt för att ha nåt att göra. Sprang in i växthuset och bara körde med slangen överallt, kände mig som han i Gökboet, Jack Nicholson. Till slut verkade nog tabletterna och jag kände lugnet komma. Ännu en panikångestattack hade försvunnit. Efteråt blir man otroligt trött i hela kroppen. Jag önskar man på något sätt kunde hjälpa andra som sitter iden situationen nu, som har det så jobbigt med sin PÅ.

Läs om Anders Bagge: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3522326.ab

Tråkigt väder ute!!

Är så trött så jag knappt orkar bli fotad (Bizzy)!!
Lika trött här (Roxy)!!

Lite uppfostran behövs ibland!!

Fy, vilket tråkigt väder idag, regn bara regn. Tog det lugnt istället!!

Många verkar ta en paus i bloggandet!!!

....liksom jag. Har mycket att fundera på och det finns alltid något att göra här hemma. Jag har nyss gjort om lite i hallen, målat och tapetserat, det blev bra, lite ljusare än förut. Förra tapeten var vidrig, förstår inte hur jag kunde välja den (hade nog lite bråttom där).Har börjat på "provapåkören" här i Frövi, det är i församlingshemmet vi håller till, Titti som är kantor i Näsby kyrka är det som håller i det hela. Hon är suverän som körledare rolig och duktig. Vi är några yngre förmågor som har börjat nu på senare tid, annars ligger väl medelåldern på 70 år skulle jag gissa :-)). Syrran är också med och en kompis till. Försöker få med min man, han tror man bara sjunger kristna sånger, men det gör vi verkligen inte. Det är lite Lasse Berghagen bland annat. Det är i varje fall jättekul!!!
Har börjat motionera varje dag också,en tur runt Lia varje morgon med hundarna, blir det inte på kvällen så går jag stavgång med min kusin samma runda på kvällen. Det är skönt att få frisk luft, och att man går ner några kilo gör ju inget heller. Man känner sig starkare i kroppen också, sitter inte lika mycket som en slapp potatissäck längre heller tror jag :-)).
Det är lite spännande för hundarna att gå den vägen också, det är alltid en massa hästar ute i hagarna runt Lia och vid Nybyslätt. Roxy är så duktig också så henne kan jag ju ha lös emellanåt. Hon är duktigare att gå då också, jättelydig, värre är det med Bizzy, hon vill gärna dra och jaga rådjur om hon fick vara lös.
Nu ska jag vidare, handla lite och kasta lite sopsortering, typ kartonger och plast vid Ica.

Ha det bra så länge!!