Jag har ett stort fotografi på mig själv sitter på väggen i mitt sovrum, jag är ca 8 år. Där i ögonen ser jag en liten ensam tjej, lite tom och trött blick. Jag förstår att jag är trött, jag var säkert väldigt dränerad på energi av all oro jag kände mig som liten, jag var orolig för det mesta. Jag var orolig i skolan, hur klasskamraterna var när jag kom till skolan på morgonen, hur mamma mådde där hemma, rädd för att bli osams med någon, jag var jätte konflikträdd.  Varje morgon hade jag ont i magen när jag skulle till skolan. Hade det varit idag hade jag nog säkert varit en "hemmasittare". Skolan var en pina från lekskolan till nian. Jag kollade in allt runt mig, sög i mig allt, ville bara hem. Ibland gick jag och gömde mig i grannens uthus på morgonen och gick hem efter ett tag och sa till mamma att jag var sjuk. Ibland gömde jag mig hela dagen där. Helt sjukt nu när jag tänker hur det var. Jag hatade verkligen skolan. Och när jag mådde så så blev ju betygen därefter eftersom jag inte kunde fokusera på skolan när jag var där. 

Sen när jag som vuxen läste på universitetet fick jättebra betyg, till och med blev klassetta i en kurs, det säger ju mycket. 

Förstår inte varför jag inte fick hjälp med mig själv när jag gick i skolan??

Stockholm

Igår åkte jag, min syster och bror m respektive till Stockholm, vi skulle fira brorsan som fyllt 60 år. Jättetrevligt med besök på Norra brunn, jättekul var det med bland annat "Ankan" Johansson. Men, jag blir helt dränerad av att vara i Stockholm, tycker bara jag ser en massa hundar och andra djur som mår dåligt i folkmassorna 😭. Men det är det ju inte säkert de gör, men jag tror ju det så klart. Jag vill bara blunda hela tiden, vill inte se hundar som trängs, blir skaffade på i trängseln och alla ljud. 

När det var dags att åka hem sa syrran "nu ser du lite mer avslappnad ut". Vadå sa jag? "Tycker du har sett lite lidande ut" 😅. Ja, Stockholm är inte min grej, även om vi också har haft det kul på Norra brunn och trevligt 🙂. 

Så nu ligger jag hemma i min älskade säng med hundarna omkring mig och bara njuter 🥰.

Det har verkligen tagit tid att ställa om sig att inte ha några hästar att ta hand om dagligen, nu börjar jag kunna släppa de dagliga rutinerna. Det har känts väldigt konstigt att inte gå ut till hästarna kl 7 på morgnarna och ge dem frukost, att inte se dom i hagen, att inte mocka deras boxar, att inte kunna gå ut och borsta dom och bara stå med dom och bara vara och lyssna på deras tuggande 😔. Saknar dom så mycket, älskade Texa och Amarone ❤️!

Samtidigt får jag tänka lite mer på mig själv nu, ha lite mer tid för mig själv, känner nu att det varit lite dåligt med det, jag känner mig lite mer avslappnad på nåt sätt. Jag har ju vetat och känt på mig att hästen/hästarna haft smärta, även Amarone, hästar bits eller hotas inte med sparkar i onödan, och ofta handlar det då om smärta. Så jag har ju känt mig lite stressad över det, det är så jobbigt att gå och inte veta hur hästarna egentligen mår. Och tänk så rätt jag hade och har haft med dessa två och de andra hästarna jag haft 😏. 

Jag har ju våra tre hundar och hönsen som får lite extra omvårdnad nu, och mig själv förstås 🥰. 

SKÖRstark

Man kan ju vara Skörstark, dvs Stark 🏋️‍♂️ ena dagen och dagen efter så skör 😔 så man skulle vilja lägga sig under en sten som man kan läsa i boken ”Drunkna inte i dina känslor” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. Just nu känner jag mig som jag skulle vilja ligga under en sten, i varje fall under en filt och bara vara. Känner mig helt avslagen efter onsdagens hemska upplevelse 😔. Kände mig stark i fm när min son kom och hälsade på, han har ju flyttat till Malmö. Så skönt att träffa honom och prata med honom. Vi åt lunch, sedan åkte vi ner till ett galleri och tittade på min systers fina foton 😊. Sedan åkte vi hem och fikade hos henne, vi hade intressanta samtal om allt från himmel och jord, bl a om  familj och barn 😊. 

Sedan skjutsade Kristoffer hem mig och min man, och vi bestämde att vi skulle ses på tisdag igen, vi ska skapa lite i lera, dreja bland annat 😊❤️.

Och nu ligger jag i soffan under en filt och är jättetrött, känns som jag inte riktigt har hunnit fått sörja mina hästar, det kommer såna ledsenhetkänslor emellanåt 😔❤️.

https://youtu.be/-LC-aCjs32M?si=vKLIH5z4v3LRY0l

De två sista minuterna förklarar Hansen så bra 🥰!

Texa och Amarone

Då har det skett, Texa och Amarone finns inte längre här hemma 😥, så himla tomt 😥❤️. Jag har inte orkat ta tag i sista mockningen än 😔. Om hon hade blivit röntgad i både ben och rygg för flera år sedan hade jag inte behövt tagit tag i detta hemska. Det är ju inte första gången jag köpt/fått hit hästar med skador som jag fått tagit bort på grund av tidigare ägare som inte varit uppmärksamma på hästar som haft smärtor av olika anledningar. Freja borde jag ha besiktat innan jag köpte då hon var endast 1,5 år, de andra var äldre fd travare som var mellan 10-13 år. 

Men nu har jag bestämt att det blir inga fler hästar, jag orkar inte med sånt här längre 😥. 

Texa

Som jag säkert redan skrivit om så köpte jag Texa, min häst, av vår fd travtränare. Vi har varit delägare i henne när hon var aktiv travhäst för ca 7 år sedan. Hon fick sluta sin karriär pga skada i ryggen och hon hade redan då blivit behandlad i hasen. Jag köpte henne för travtränaren ringde till mig och sa att hon skulle lägga ut henne till försäljning som ridhäst. Jag visste ju att hon hade ont i ryggen så jag tyckte det var fel att sälja henne som ridhäst så jag köpte henne. Jag som aldrig skulle köpa någon mer häst då jag bara har haft hästar med smärta av olika slag. Jag har inte gjort besiktning på hästarna pg a att jag fick en häst som skulle vara körsällskap till min häst som hade Kissing spine, alltså två hästar med smärta, sällskapet, Kitty, hade stora tandfel så hon kunde inte äta ordentligt. 

Texa har fått behandlingar av equiterapeut några gånger och hon sa sista gången ”inte konstigt du har ont Texa som du ser ut”, dvs hennes kroppsbyggnad. Texa har varit svår att sko vänstra bakbenet så vi förstod ju att det var ryggen som var felet, eller hasen som hade en stor galla.

Så i torsdags var jag med henne till Mälarkliniken i Örebro. Jag hade sagt till vid tidsbokningen att jag ville göra röntgen på henne. De gjorde böjprov först, men som jag känner Texa så blir hon att springa så fint både vid böjprovet och longeringen. Hon visade vid longeringen att hon tog kortare steg med ytterbenen.

Veterinären sa sedan att eftersom hon såg bra ut vid böjprovet skulle det nog inte visa nåt på röntgen heller, men jag stod på mig. 

Sen kom veterinären och sa att de hittat lite grejer i varje fall:

Diagnosen blev Dålig rörlighet i ryggen pga täta tornutskott (kissing spines) och hon har artrit i haserna. De hittade lösa benbitar högt upp i griffelbenet, vid hasleden höger ben.. Hon har en skada strax under manken på utskotten, de trodde hon fått en kraftig smäll där så rida var förstås uteslutet. Vänster has var värst av artrit men även höger men inte lika mycket än så länge. Någonting syntes även på frambenen då hon longerades, kanske artrit även där i kotorna? Det var en del som sagt.

Tur hon inte blev såld, hon kanske blev en vandringspokal 😏. Så jag har nu bestämt att även hon får gå över på andra sidan bron, min fina Texa, kommer bli så jobbigt 😔❤️.

Jag förstod ju när jag köpte henne att det skulle ske efter inte så lång tid. Även jag har ju egentligen för ont i kroppen för att ha häst, därför jag bestämde förut att inte ha någon mer 😔.

Pratade idag med Texas mamma och sällskap Amarones ägare, hon som även är Texas fd ägare om detta, frågade henne vad hon skulle göra med Amarone eftersom jag inte kommer skaffa någon ny häst  när Texa är borta. Hon skulle ta bort henne då, hon blir 20 år i januari och även var svår att få dräktig sista gången. Då erbjöd jag mig att ta hand om det, vill inte att hon blir skickad till nåt slakteri. Så jag kommer ringa Stephan Ström som har Trotjänaravlivning i Örebro, han tog bort våra två sista hästar Kitty och Freja, sån fin empatisk person, han är fantastisk med både människa och djur när sista tiden är inne för våra hästar ❤️. Dessutom sa hon jag köpte Texa av att hon har ju ont i ryggen, varför vill man då sälja den ????

Fick hjälp att varva ner

Häromkvällen skulle jag borsta hästarna och ta på dom täcken då det skulle börja regna på morgonen dagen efter. Jag kom lite stressad och kände mig tyngd som om jag hade någon på mina axlar, något tungt. Jag filmade för att jag skulle jämföra hur Texa är bunden/obunden. Men det blev något helt annat och jag kan inte förklara vad som hände med videon, den blev helt lila 😳.  Man hör i slutet hur Texa går, hon gick och ställde sig bredvid mig så jag stod mellan henne och väggen, hon hade huvudet bakom min rygg. Jag fick sån djup healing eller meditation. Konstigt blev det i varje fall 😳. Älskade hästar ❤️❤️❤️!!

https://youtube.com/watch?v=EKFRifnf-L0&si=f17keliIpQIvDAaB

Tänker ofta högt!

Ibland när jag och min man t ex åker bil, om vi bara t ex ska åka till våra delägarhästar som finns ca 2,5 kilometer från oss, kanske jag ser någonting, något som jag inte skulle göra eller ha. Då kan jag säga det högt, och vi är ju rätt olika jag och min man när det gäller t ex bilkörning och hänsyn. Jag kör försiktigt om jag vet om det bor en katt i ett hus efter vägen, men min man han kör på, eller om det kommer någon och går på grusvägen där vi bor, då kör han fort nästan ända fram där de går så man ser hur de blir lite oroliga vart de ska gå. Eller på Ica-parkeringen går det lite väl fort ibland. Så då säger jag ”kan du lugna ner dig lite?” och då blir jag tjatig.  Och på tal om när vi har hästar i transporten sitter jag som på nålar, bromssträcka, vad är det??? Nu gnäller jag, men i bilen måste jag bita mig i tungan många gånger. Jag kollar in, kollar in och kollar och känner in allt. Så jobbigt när man är två helt olika personer när den ena är fruktansvärt högkänslig och den andra bryr sig inte om vad andra tycker 😏. Jag kan vara lite fartkänslig, men om jag hade en man som var farträdd skulle jag ta det lugnt, inte bli irriterad när han kommenterade om det. Men jag är ju högkänslig och han helt det motsatta så…..vad gör man?

Just ja, tänka högt 😄. Ibland säger jag ju saker högt, ser saker som jag reflekterar över och analyserar, detaljer som andra kanske inte ens lägger märke till. Jag har så svårt att komma på exempel eftersom jag ser och analyserar så mycket. Det kan ibland låta som gnäll när jag säger det högt, men det är bara iakttagelser som jag säger högt ibland, saker som ”vanliga” personer antagligen inte bryr sig om. Jag kan ju bara tänka det, inte säga det högt, varför? Sen ångrar jag varför jag sagt det för det blir jobbigt att förklara varför jag sa så 😏. 

Känner mig till besvär

Jag har satt mig i bilen vid ett travstall, jag har följt med min man då han ska köra en häst som vi är delägare i på en skogsbana som är privat. Han som annars är med, själva huvudägaren på Olle är på semester. Varje gång jag kommer dit känns det som vi är i vägen, och min man som inte bryr sig om nåt, som inte är högkänslig märker ingenting. Det är så jobbigt denna känsla, och nu har han kört ut m Olle och de andra med sina hästar. Det är så skönt att få sitta här i bilen och pusta ut, jag blir så spänd 😏. Detta är ett inkörningsstall som tar emot hästar för inkörning bl a, många som är där, nu var det fem hästar som skulle ut samtidigt och min man är ju inte så snabb som de andra så en frågade om de var klara snart när min man satt och provade in tömmarna om de var lagom, och där stod jag och kände mig dum. VARFÖR ska jag känna mig dum???? VARFÖR kan inte jag skita i vad min man gör??? Nej, jag tar på nåt sätt på mig ansvaret vad han gör 😏😏😏. Och det tar sån energi, jag blir så fruktansvärt trött 😴.

Trött

Denna vecka har jag jobbat mer än vad jag brukar, fler dagar och längre pass. Dessutom har det hänt mycket med de gamla som tagit mer tid som gjort att andra inte får lika mycket tid som de ska ha. Och jag är som jag är, bryr mig och tar in så mycket 😏. 

Sen känner jag att Rollo och Ivar börjar bli gamla, det gör mig också bekymrad, hur ska det bli när de inte finns längre 😔. Men jag intalar mig, försöker i varje fall, att de vet ingenting när det är dags, det är vi som blir kvar som blir ledsna. Men tanken att aldrig mer få se dom igen känns fruktansvärt 😔. Man får ta en dag i taget. På tisdag ska de på sin årliga seniorkoll igen, det är bra att se hur de mår 😊. 

Och så är det pappa, han är i början på dement, men det känns som det går fort med det nu 😔. Tanken på att han kanske inte kommer känna igen oss sen känns så fruktansvärt 😢, han som varit sån aktiv företagare med massa järn i elden, nu vill han knappt träffa oss barn, och när man pratar med honom är det väldigt snurrigt. 

Allt detta gör mig så trött, enda gångerna som jag får bli av med tråkiga tankar är när jag jobbar, då är jag fokuserad på det, får nog jobba lite mer 😊.

Lite bilder från sommaren

 

HSP dagen lång

Idag är jag helt slut, så trött och irriterad på allt, känns som jag bara far fram och tillbaka överallt och tänker bara på alla andra än mig själv. Har börjat tänkt på en del brukare efter jobbet, hundarna och just nu mest på hästen Texa. Jag bryr mig så mycket om henne och hennes mamma Amerone men jag orkar snart inte längre. Min fibromyalgi och HSP tar sån energi plus att jag jobbar en del nu. Om det bara vore en häst att mocka och fodra åt varje dag så skulle det vara lättare. Men jag får dåligt samvete när jag tänker så, men Amerone vet ju inte det så klart, men så tänker jag 😏. Amerone fick jag låna till sällskap när jag köpte Texa,  nu står dom i stallet de kommer ifrån, några kilometer från oss så det är ju bara att gilla läget, det får ta den tid det tar fram till sommaren. vi hade tydligen sagt att jag skulle ha henne ett år, vilket jag inte kommer ihåg att vi sagt, jag kommer bara ihåg att vi sa att jag skulle få ha henne som sällskap hemma hos mig. Så då får det bli så. Nu är man ju lite trött på kylan, allt tar ju längre tid 😏. Får dåligt samvete för hundarna också, lilla Ivar står i dörren och vill följa med, men det får han inte då ägaren till stallet har hund som inte tycker om andra hundar. 

På måndag kommer Pia Saxin och ska känna igenom Texa, ska boka av kliniken och boka ny tid om det behövs efter Pia varit här. Här kan ni läsa vad hon gör:

”Jag får ofta frågan hur jag jobbar och varför jag mestadels bara står stilla och håller på hästen. Vad gör du nu?

Den ser drogad ut! Har den fått lugnande?

Ska försöka att kortfattat förklara.

Under de 10 åren jag har haft företaget har jag samtidigt utbildat mig i både fleråriga certifierade utbildningar och i kortare kurser. Just nu går jag mitt 3:e år till homeopat. Kan inte sluta för det finns alltid mer att lära, mer att förstå. Så jag bättre kan hjälpa hästarna. Det är det jag brinner för.

När jag behandlar använder jag mig av de behandlingsformer den hästen behöver just då. Oftast blir det en blandning av massage, osteopati, Kraniosakral terapi och laser. Ibland även akupunktur och ortobionomi.

Kraniosakral terapi (KS) är den mjukaste och samtidigt starkaste formen och det är den jag mestadels jobbar med. Då tar jag bara en mjuk kontakt med hästen och lyssnar med mina händer. Blir lika tacksam varje gång jag kan rätta till ett snett bäcken, låst rygg, bog, hals och nacke genom att lyssna och låta kroppen justera sig själv. En kropp vill inte vara låst eller sned så det brukar räcka med att man påkallar dess uppmärksamhet och lyssnar så börjar självläkningen. När man låter kroppen få släppa spänningarna/blockeringarna i sin egen takt blir de mer bestående. Om man manipulera, chockar spänningen att släppa taget om exempelvis ett snedvridet bäcken hinner inte kroppen med. Det så kallade muskelminnet finns kvar och tror att det sneda bäckenet är den rätta positionen och kan söka sig dit igen. Låter man kroppen själv släppa hänger den med i hela processen och det blir mer bestående.

Ibland behöver jag manipulera och då jobbar jag med KS efter manipulationen för att balansera upp och visa vägen.

Jag har av erfarenhet märkt att det ger bäst önskad effekt.

Hur ofta behöver man behandla?

Det är väldigt olika förstås. Beror på hur hästen används och vilka svagheter den har.

Efter ett första besök där hästen visar mig många obalanser brukar jag vilja ha ett eller två återbesök med 3-4 veckors intervall. Sen ökar vi intervallet allt eftersom. Målet är att hästen ska hålla sig i balans utan täta behandlingar. 

Vanligast är att man landar på en behandling var 3:e månad. Det brukar en normalpresterande häst klara sig på. 

Min rekommendation är att kolla minst 2 ggr/år även om hästen känns ok. Obalanser kan smyga sig på och då vara svåra att upptäcka. Får den gå med det för länge blir det hov/kotledsinflammation och det är vi gärna utan.

Tack för att du tog dig tid att läsa❤️

Dela gärna ifall du tror någon mer vill läsa.” (Pia Saxin)

Till hästklinik med Texa

Nu har jag bokat tid för Texa på hästkliniken i Örebro. Hon har ju en ryggskada vilket bl a visar sig när man ska sko eller kratsa hoven på vänster bak. Ska man göra det får man hålla hoven väldigt lågt, det gör ont annars 😔. Vi var med henne till klinik i slutet på hennes travkarriär, då gjorde de ultraljud genom ändtarmen, och de såg en skada framför SI-leden. Jag hade gärna gjort en röntgen då också men det skulle nog bli för dyrt antar jag. Jag köpte ju henne innan de la ut henne på annons, jag visste att hon hade skada, tyckte inte det var schysst varken för Texa eller ny ägare att en skadad häst såldes och kanske inte blir rätt behandlad som den fina häst hon är. Så jag köpte henne fast jag efter två tidigare köp av skadade hästar hade lovat mig själv att aldrig mer köpa en häst, både för den skull och för att jag inte orkar pga fibro 😏. Och nu känner jag att jag blir både arg och ledsen på mig själv att jag inte kunde stå emot när ägaren ringde och sa: ”jag ska sälja Texa, ville du skulle veta det”. Hon visste så väl hur jag skulle svara. När vi skrev på papperna sa hon även att jag var den som hon ville skulle köpa henne för jag ser och tar bort hästar när de har ont någonstans 😏. Det var det, det känns nästan som jag är hästarnas änglamakerska, eller vad det nu heter 😏😔.

HSP Prata och tänka baklänges

Sedan jag kan komma ihåg har jag tänkt meningar jag pratar eller säger vänt på och tänkt dem baklänges. När jag en gång tittade på ett program som hette ”Guiness rekordbok” , där personer skulle sätta rekord. Då var det en tjej som satte rekord att prata baklänges på svenska. Jag var snabbare än henne att säga orden baklänges av de ord som programledaren sa. Detta har varit tvångstankar för mig, rätt jobbigt och jag sysslar med det fortfarande även om det mest händer när jag är i en stressad period i livet. Tror det beror på det 🤔. Jag har andra sk tvångstankar. När jag läser texten på tv:n eller tänker saker i huvudet så måste meningen ha jämna antal bokstäver. Blir det inte jämnt så fortsätter jag till meningarna får jämnt antal bokstäver. På grund av att jag kunde tänka och prata baklänges så trodde psykologer jag gått hos att jag kunde ha asperger, jag specialiserade mig på en sak. Men vi gjorde ingen mer undersökning av det. Jag blir ju väldigt fokuserad på saker jag håller på med. Förut var det hästar och trav, nu är det lergods. De började även med testet för att se om jag hade adhd. Men jag själv hade läst om HSP och berättade det för personen som gjorde testet på mig, och hon tyckte det mest tydde på det så vi avslutade den undersökningen. ADHD och HSP är väldigt lika när man tittar på personlighetsdragen.

Ibland svårt att vara proffesionell

Idag kände jag verkligen att det är svårt att komma hem till människor jag känner sedan tidigare som vårdbiträde. Jag var idag tidigt på morgonen hemma hos en brukare som jag känt privat sen många år tillbaka. Det första hon sa var: ”Nejmen hej Ann-Sofie, jobbar du också här hos mig?”. Hon blev glad och jag tyckte också det var kul att se henne. Men sen skulle jag ju börja hjälpa henne med saker som hon tyckte att hon klarar att göra själv, det kändes jobbigt. Samtidigt skojade hon och pratade om hur det var förr när jag var hemma hos dom när jag var liten 😏. Och samtidigt skulle jag försöka göra mitt jobb och ta mig an mina uppgifter som står i telefon att jag ska göra hos damen 😏. Det kändes väldigt konstigt 😏. Man vill ju inte känna sig som en som ska tala om att ”nu ska du nog ta och äta lite mat, ska du inte ta och klä på dig dina kläder nu?”. Känns lite förnedrande faktiskt.

Jag koll känner så med fler jag kommer till, många är ju i mina föräldrars ålder och som jag känner både rätt mycket och på lite avstånd. Det känns ibland det känns jobbigt att bli t ex duschad av mig då, speciellt män då 😏. Men oftast är det bara kul att få prata med dom och de vill ju gärna att jag hälsar till mina föräldrar vilket jag ju inte får. Men de säger oftast att det får jag för dem 😄. Men jag glömmer det, att hälsa sen i varje fall, och det är ju lika bra 😊. Ett givande jobb är det i varje fall 😊❤️.