Leran är så avkopplande att när jag kommer tillbaka från min lilla ”verkstad” och in i huset igen är det som jag ibland vaknar upp, som att jag varit i en helt annan värld 😄. Jag blir så fokuserad i det jag gör så jag är bara där i min lilla stuga, det finns inget annat just då. Detta är så kul, och jag känner att jag har hittat min stil för ett tag. Ifall ni undrar vem som är på tavlan så är det min älskade mormor ❤️, målade av ett foto från när hon fyllde 50 år. Hon var så snäll och go, kan känna än idag hur hon kändes att krama, och hur det kändes när Jon strök min kind med hennes hand 🥰. Världens snällaste mormor ❤️. Hon finns med mig ibland 🤗. Hon var också väldigt känslig, hon kände av stämningar, blev orolig vid vissa situationer kommer jag ihåg, speciellt när det var härjigt runt omkring 😔. Nu förstår jag henne, hur hon måste ha känt sig. Kommer ihåg hur hon satt vid köksfönstret när man kom dit och hon kunde säga; ”det känns som det ska hända något fruktansvärt”. Hon hade nog ångest då av något slag…lilla mormor, glömmer dig aldrig🥰🤗!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar