Fy vad jag svettas

Jag fyllde 50 år den 3/10 och jag kom samtidigt in i värsta klimakteriet (antar att det är det). Jag kan inte sova om nätterna och jag svettas så det känns som jag precis klivit ur duschen, och jag vaknar på morgonen med ångest som tur var försvinner när jag kliver ur sängen. Det är fruktansvärt jobbigt, måste nog snart be om hjälp mot det.
Jag har även ont i leder och muskler vilket kan ha ett samband med klimakteriet har jag läst, och det är inte så kul när jag har mitt stora intresse med hästarna. Sitter jag i soffan på kvällen tar det ca 20 meter innan jag kan gå på fötterna något sånär normalt. Det känns som värsta träningsvärken just nu i fotlederna, det sätter sig på olika delar på kroppen. Det hela är fruktansvärt frustrerande just nu,det påverkar humöret, jag vill bara ligga i soffan på fm, sedan känns det som hela dagen gått och jag mår dåligt över det.
Jag jobbar inte just nu med massagen,  klarar det inte pga min värk.
Det sjuka är att det ringde en man igår och bokade en massagetid i november,  och jag säger att det går bra fast jag bestämt att jag inte skulle jobba med det något mer. När jag lagt på frågade min man lite förvånat om jag börjat igen. Ja, säger jag,  jag behöver få in lite pengar jag också. Men du behöver inte jobba, vi klarar oss ändå, säger han.
Jag vill ha något att göra men vet att mina leder och muskler klarar inte ett så tungt jobb som massör, blodprov har ju visat att jag har någon slags reumatism i kroppen. Men jag har svårt att vara still, det är tur jag har mina hästar, hundar, katter och höns att ta hand om på dagarna,  det kanske räcker 😃.
Och eftersom jag är en högsensitiv person så blir jag fruktansvärt trött ibland efter mycket aktiviteter och intryck att jag behöver vila.

Går i gruppterapi

Jag gick tidigare i gruppterapi där vi skulle lära oss hantera våra känslor, nu går jag i en grupp där vi ska lära oss hantera stress där bla acceptans och nuet är en stor del att jobba med. Jag försöker stanna upp ibland och vara i nuet, det kan vara en sån liten grej att bara först titta på potatisen innan jag stoppar den i munnen. Sedan känna hur konsistensen är, hur det smakar och sist känna hur den åker ner i svalget. Annars går allt så fort, man känner inte efter. Vi har även fått en cd med mindfullnessövningar, jättebra, man blir verkligen medveten om sin kropp när man scannar igenom den, ett skönt sätt att slappna av på.

Arg....

Jag blir arg bara telefonen ringer just nu, vill inte ha några massagekunder, orkar bara inte...
Folkskygg känns det som jag håller på att bli också, jag är rädd att min hjärna håller på att bli överbelastad med en massa negativa tankar just nu. Kroppen orkar inte mycket heller. Jag kollar in folks ansiktsuttryck när jag möter dem, tycker dom att jag är konstig, att jag inte vet vad jag håller på med just nu. Att gå på Ica känns jättejobbigt just nu, jag vet att det är ego att tänka så, jag är väl inte i centrum även om det känns så just nu. Det känns som allt hänger på mig....
Det har varit lite turbulent runt mig med olika saker, jag har nog varit lite för mesig kan jag tycka i vissa situationer, vi har varit för olika helt enkelt. Detta tar en otrolig energi fast det egentligen inte ska behöva göra det om jag var en person som inte brydde mig så mycket. Tänk om man kunde säga rakt ut vad man tycker så är allt gjort, inte mesa och gå runt saker. Måste lära mig stå upp för mig själv, lära mig tycka om mig själv för då skulle jag nog inte tillåta det vara så här.

Fundera om....

Jag funderar på att sluta med mitt jobb, tänka på mig själv och inte bry mig om vad andra tycker och tänker....
Idag satt jag i stallet som min foderhäst kommer ifrån och bara kände den sköna atmosfären,  vi satt och pratade och fikade och bara var. Jag önskar jag kunde få jobba i ett stall även om det är tungt, men jag tror arbetet med hästarna överväger det tunga och man bryr sig inte på samma sätt när man trivs. Just nu känner jag det bara irriterande och jobbigt att massera andra när jag själv har ont. Jag skulle bara vilja lägga ner här och nu. Jag kan om jag vill, men det känns lite jobbigt, vad ska folk tycka???? Typiskt mig att tänka så. Nej, jag måste tänka på mig själv och inte bry mig, tiden går så fort....

Lyssnar på kroppen...

Jag har en bok hemma som jag läser då och då för att påminna mig själv att jag måste ta det lugnt ibland, den heter Älska dig själv - en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar, skriven av Ilse Sand. När jag behöver ta det lugnt har min kropp sagt ifrån för länge sedan, men jag har inte lyssnat tillräckligt på den. Jag får ont i kroppen, spänningshuvudvärk och blir fruktansvärt trött, det känns även som alla muskler och muskelfästen blir sköra, jag får ont för minsta lilla. Sedan går jag runt med axlarna uppe vid öronen och magen indragen i mellangärdet, jag går liksom och håller andan. Min man säger till mig då att jag även kan bli blå om läpparna, Jag spänner mig omedvetet.
Så nu sitter jag här på vår altan och lyssnar på Simon & Garfunkel, deras musik läker mig :-).
Jag har säkert redan skrivit att jag är massör, och massöryrket funkar inte just nu för mig, jag har bokat av kunder i två dagar nu, har alldeles för ont i kroppen och jag klarar inte av attta emot människor just nu.

Lite bilder på mig och min vardag just nu

Min dotters hundar Rollo och Ivar som jag brukar vara hundvakt åt.

Mina höns och ena katten Lisa

Jag är nyklippt i min lokal där även min son som är frisör huserar. Min dotter har klippt mig, även hon en duktig frisör.

Min andra golfrunda för i år.

Min foderhäst i mitten och hennes kompisar  i hagen.

Mitt diplom.

Roxy, min fina tik.

Förvirrad....

Nu börjar jag bli rädd för mig själv, glömmer hela tiden, eller vad det nu är jag gör, fullproppad i huvudet kanske? Jag lägger saker överallt och glömmer var jag lagt dem :-(. Det är jättejobbigt, det känns väldigt stressande. Jag håller i nycklarna och lägger dem på den plats där jag börjar göra nåt annat. Sen när jag ska åka vet jag inte alls vart de är, sist hade jag lagt dem på ena bilhjulet för att jag skulle gå ut med hunden och sedan ta med dem när jag kom tillbaka, inte kom jag ihåg det. Flera timmar senare var det glömt och jag fick leta som en tok, viv har bara en nyckel. Usch, det händer flera gånger om dan att jag förlägger saker, nycklar och telefon är värst.