HSP

 Jag är högkänslig, jag läser in mycket och jag analyserar mycket vad jag läser in och känner. Mina barn har säkert blivit påverkade av min högkänsliga personlighet, jag har ringt och lyssnat av hur de har det, hur de mår och jag har varit överdrivet orolig. Igår när min son skjutsade hem mig från vår utedag så tog jag ut mina saker från bilen, vi sa hej då och jag gick in. Vi hade haft en skön dag där min äldsta dotter m familj även var med och min syster m familj. När jag kom in och han stod kvar med bilen utanför fick jag dåligt samvete för jag inte frågade om han ville komma in en stund, tänkte inte på det. Jag började fundera på om han kände sig ensam där ute, precis samma känslor jag hade som liten när mamma och jag åkte till Örebro och handlade utan pappa. Jag vet inte om det var separationsångest eller om jag trodde pappa kände sig övergiven. Jag analyserar och tror mig veta saker som troligtvis inte alls stämmer. Varför känner jag så???? Någon sa till mig att jag tänker så mycket och bryr mig så mycket om andra för att slippa eller skjuta undan mina egna känslor som jag behöver ta tag och arbeta med, ja så kan det vara 😏. Men hur??

Min son sa en gång: "Bra att du respekterade dig själv". Vad det handlade om kommer jag inte ihåg, men det började gro i mig, ordet "självrespekt",  och nu ska jag börja skapa och behålla min självrespekt, det har varit lite dåligt med det 🙂.

Men, man ska bry sig om sina barn och närmaste 🥰 

Ridtur

 Idag tog jag och en tjej som är 16 år en ridtur. Hon har provat och ridit på Kitty två gånger tidigare och då har inte jag ridit. Men idag hoppade jag upp och red barbacka och bettlöst på Kalle. Sån skön känsla att rida utan bett i munnen på hästen och utan sadel, en skön frihetskänsla 🥰🐎. Man får en helt annan kontakt med hästen och det kändes inte otryggt alls, säkrare utan stigbyglar som man trasslar in sig i. Men skulle jag börja trava kanske det inte känns lika säkert 😆. Jag får vänja mig, jag har inte ridit barbacka sen jag kanske var 12 år.

Ljudbad

 I torsdags förra veckan var jag på ljudbad som min syster håller i . Man ligger på en madrass och får sköna filtar på sig så allt blir så behagligt som det bara kan bli. Det enda som lyser i lokalen är värmeljus som lyser i små lyktor som hänger i taket. Det är som en liten grotta 🛖. 

Marie börjar med Tibetanska skålar och leder oss ner i avslappning, från fötterna ända upp till skalpen, sedan sätter hon igång. Det är förutom Tibetanska skålar även kristallskålar som det blir fantastiska ljud av och indiantrummor, gonggong, havsljud, regnljud mm. 

I slutet började hon spela på ett stränginstrument och då hände nåt så fantastiskt, det var som det strålade glädje från mitt ansikte och upp ovanför mitt huvud....eller om det var tvärtom, jag minns inte riktigt. Men jag fick sån otrolig lyckokänsla som jag nog aldrig känt förut. Det kändes som jag hade ett leende från öra till öra så jag var tvungen att känna på min mun. Men jag kändes dom vanligt, sån konstig känsla, jag kände mig så lycklig så jag skulle kunnat skrika rakt ut 😅🤣😀. Innan det hände tänkte jag på mitt barnbarn Isabel, kanske jag kände hennes glädje för hon är alltid glad 🤔😀 . Hoppas hon känner så och jag hoppas jag får uppleva det mera. Men samtidigt kändes det lite otäckt för det kändes ett tag som jag skulle bli hysteriskt glad 😂.

Soligt ute 🌞

 Idag tog jag och min syster en promenad vid ett ställe där jag delvis gått förut och även ridit. Men den sista sträckan var nytt för mig. Vi hamnade till slut genom en fin gång av vass ute på sjön. Solen sken och det var så skönt. Himlafenomenet Halo var på himlen, glömde ta kort på det, men det syns lite av det här nere när jag tog bild på vasstigen och hundarna. 

Man känner att solen börjar värma lite nu på dagen, så skönt 🙂.

När jag kom hem tog jag och min man en promenad med hästarna, jag tömkörde Kalle och min man ledde Kitty i grimma. Själv tappade jag ena vanten så Kalle och jag tog en runda till 🙂. 

 Att vara högkänslig är en personlighet, inte en diagnos, så jag har varit det hela livet och när jag tänker tillbaka så hade det nog varit lite lättare för mig om jag vetat vad det innebar tidigare än för bara några år sedan, ungefär fem 🙂. Som hsp känner man in mycket, för mig känns det som vissa saker bara suger sig fast på mig och jag kan inte sluta tänka på vissa saker, som detta med djur tex. Ta hästen tex som jag skrev om i förra inlägget, en ensam ponny, rätt ny i stallet hamnar själv i en hage där alla andra hästar runt om har kompisar, han har ingen att få gå nära och skapa kontakt med, och dessutom inte få det som är väldigt viktigt: mat och vatten. Har han inga kompisar i hagen borde han ju få det han kan sysselsätta sig med i varje fall, MAT. Stackars lilla vän, de väljer inte oss människor, de gör allt för att vara vän med oss och så blir de behandlade så 😢. Jag är inte världens bästa men .....djuren får inte välja sina ägare.

Blir så ledsen

Idag var jag ute och åkte bil vid ett ställe där det finns många hästar . I en hage går det en ponny utan varken mat eller vatten och ser helt ledsen ut. Hästarna i hagarna runt omkring har både vatten och hö och de står och mumsar i sig. Och där står den lilla och får titta på. Han står precis bredvid ett par hästar, det är bara två trådar emellan dom. Djurplågeri är vad det är. Hade ångest när jag åkte därifrån, känner så starkt när jag ser sånt där och kan inte sluta tänka på det 😭. Varför skaffar man sig en massa hästar när man inte tar hand om dem ordentligt,  hästar har lika mycket känslor som vi. Det är inte första gången jag ser detta, den har aldrig haft mat och vatten när jag åkt där.

Fick ont i magen

Idag kom det ett inlägg på "Köp och sälj i Frövi" på fb som fick mig att få ont i magen. Som HSP levde jag direkt mig in i inlägget och började känna vad jag tror personen det handlade om kunde ev känna. 

Vi har sopsortering i Frövi där man kan slänga kartonger, plast mm. En person la ut ett inlägg med bild på en kartong som det stod ett namn på som låg bredvid en container. Han skrev även i texten namnet på personen att han glömt sin låda där. Inget snällt inlägg direkt, och så en massa dumma kommentarer och likes med skrattemojis. Det har varit väldigt skräpigt där då folk kastat madrasser, kläder och till och med soffor. Men en kartong med ett namn och det blir nästan en mobb av det på en kort stund. Jag tycker inte man ska lägga ut sådant när man inte vet vem man hänger ut. Vad kan denna person ha i bagaget, hur tar den sån kritik, det kanske inte ens var meningen??? Jag själv fick en gång hem ett brev från Bergslagens renhållning eller nåt, att jag skulle få böter för att jag ställt sopor där nere vid sorteringen. Jag hade ställt en påse på sidan av en container som jag skulle sortera efter jag gjort klart en annan påse...Och glömde bort det. Åkte hem och den stod kvar. Tur att inte "Köp och sälj i Frövi" fanns då på fb, då hade jag säkert också blivit påhoppad. Hade inte klarat av att en massa Frövifolk kommenterat mitt misstag som jag vore en kriminell (det var jag väl i och för sig, fick ringa och förklara mig och slapp böter på 1000:-).

Jag mådde i alla fall dåligt av att läsa inlägget, förstår inte, en del har ingen empati, de kan inte heller se saker ur andras perspektiv.