Meditation med häst....

Jag känner mer och mer djurens känslor känns det som, kanske beror det på att jag är mer avslappnad i längre perioder nu än förr. Är jag i ett stall kan jag känna hur en häst vill bli behandlad. Alla djur är som oss, de har egna personligheter och behöver då naturligtvis behandlas olika.
Jag är delägare i en travhäst, Texa är min foderhäst Amerones dotter och de har en gemensam personlighet, väldigt känsliga, speciellt Amerone, hon gillar inte burdusa människor och väldigt avvaktande mot nya hon möter, jag misstänker att hon är en enmanshäst. Hon är en tjej som ska behandlas varsamt. Jag märker att även Texa stressar upp sig när det är mycket på gång. Sist vi var på trav med Texa stod jag och mediterade med henne, hon somnade nästan med sulkyn bakom sig, sedan var hon jättelugn i starten och gjorde sitt bästa lopp. En trygg och balanserad häst mår bra, det är precis som med hundar, en balanserad hund är en trygg och lycklig hund. Det är som vi människor :-).
Jag borde nog utveckla det där, meditation med hästar som ska prestera på olika sätt :-)

om jag hade vetat....

Hade jag vetat det jag visste idag hade kanske mitt liv sett annorlunda ut.  Jag läser just nu "Sagan om isfolket ",  en bok som skildrar olika personligheter bla högsensitiva.  9:e boken,  "Den ensamme " handlar om Mikael,  en sensitiv person som gjorde det som hans fosterföräldrar ville, han blev soldat.  Detta gjorde att han mådde dåligt, han blev deprimerad eftersom det inte stämde in på hans personlighet,  han var en konstnär,  han tyckte om att skriva.  Han hittade tillbaka till sin biologiska familj som förstod hans dilemma,  de pushade honom att skriva, vilket gjorde att han fick tillbaka sin livslust,  detta tillsammans med att han fick tillbaka sitt livs kärlek och son.
Så att få göra det man vill göra och inte bli pressad av omgivningen kan göra mycket för att må bra.  Men det kan vara svårt, vår nutid kräver så mycket av oss.

Lilla Rollo ligger och är lite groggy efter kastrering.  Och sedan är det min nya häst Tulle som jag köpt från Söderköping.

Stora förändringar....

Jag har fått jobb inom äldrevården,  är mest på en avdelning för dementa,  jättekul,  givande och ett intressant jobb. Så när jag läser förra inlägget så är jag nu mil från hur jag mådde då. Det har gått uppåt kan man säga, och man förstår hur viktigt det är att ha arbetskamrater och komma ut bland arbetslivet och vara med i hjulet som snurrar.
Jag hade tänkt att jag bara skulle jobba lite deltid vilket jag även skrev i mitt personliga brev till arbetsgivaren,  men det blev mer än så 😃.
Jag trivs jättebra och mår bra, lite stressad ibland men det lugnar nog snart ner sig.
Annars är allt bra med djuren, promenerar både med hundar och hästar så jag får mycket motion 😃.
I dag har jag varit iväg med ettåriga Rollo på kastrering, och det gick bra 😃.

Mår skit....

Fy sjutton, nu blir det mycket negativt,  jag mår inge bra alls, dessa hormoner vad de kan ställa till. Jag skulle helst vilja sova sova och åter sova, så trött och led på allt, ingenting känns kul just nu och inte blir det bättre av att det är höst och grått. Det är tur att man har hundarna och hästarna så man tar sig ut i alla fall, men det sociala livet orkar jag knappt ta tag i just nu och det är väl bara att acceptera för ett tag 😃 .
Som jag skrev tidigare så svettas jag så otroligt mycket, inte undra på att jag har blivit beroende av popcorn , jag behöver nog återställa saltbalansen skulle jag tro 😃 . Om man bara slapp ha dåligt samvete för att man känner så här skulle det kanske inte vara så farligt, men man känner ju sig så onyttig när man ligger halva fm i soffan för jag orkar inte ta tag i något då. Det blir bättre på em, då vaknar jag liksom till. Jag får väl bara acceptera att så här är det just nu, då kanske det går över .
Men jag blir lite stressad, jag tycker att jag borde mocka åt både hästar och höns direkt på morgonen så det är klart, och dammsuga , tvätta, bädda, diska och helst städa. Jag jobbar ju inte just nu eftersom min värk i kroppen inte klarar att massera så jag borde vara färdig med allt när min man kommer hem och maten ska stå på bordet. Håller på att söka mig ett nytt jobb och hoppas på det, ett vikariejobb, jag tror jag kommer må bättre då.

Fy vad jag svettas

Jag fyllde 50 år den 3/10 och jag kom samtidigt in i värsta klimakteriet (antar att det är det). Jag kan inte sova om nätterna och jag svettas så det känns som jag precis klivit ur duschen, och jag vaknar på morgonen med ångest som tur var försvinner när jag kliver ur sängen. Det är fruktansvärt jobbigt, måste nog snart be om hjälp mot det.
Jag har även ont i leder och muskler vilket kan ha ett samband med klimakteriet har jag läst, och det är inte så kul när jag har mitt stora intresse med hästarna. Sitter jag i soffan på kvällen tar det ca 20 meter innan jag kan gå på fötterna något sånär normalt. Det känns som värsta träningsvärken just nu i fotlederna, det sätter sig på olika delar på kroppen. Det hela är fruktansvärt frustrerande just nu,det påverkar humöret, jag vill bara ligga i soffan på fm, sedan känns det som hela dagen gått och jag mår dåligt över det.
Jag jobbar inte just nu med massagen,  klarar det inte pga min värk.
Det sjuka är att det ringde en man igår och bokade en massagetid i november,  och jag säger att det går bra fast jag bestämt att jag inte skulle jobba med det något mer. När jag lagt på frågade min man lite förvånat om jag börjat igen. Ja, säger jag,  jag behöver få in lite pengar jag också. Men du behöver inte jobba, vi klarar oss ändå, säger han.
Jag vill ha något att göra men vet att mina leder och muskler klarar inte ett så tungt jobb som massör, blodprov har ju visat att jag har någon slags reumatism i kroppen. Men jag har svårt att vara still, det är tur jag har mina hästar, hundar, katter och höns att ta hand om på dagarna,  det kanske räcker 😃.
Och eftersom jag är en högsensitiv person så blir jag fruktansvärt trött ibland efter mycket aktiviteter och intryck att jag behöver vila.

Går i gruppterapi

Jag gick tidigare i gruppterapi där vi skulle lära oss hantera våra känslor, nu går jag i en grupp där vi ska lära oss hantera stress där bla acceptans och nuet är en stor del att jobba med. Jag försöker stanna upp ibland och vara i nuet, det kan vara en sån liten grej att bara först titta på potatisen innan jag stoppar den i munnen. Sedan känna hur konsistensen är, hur det smakar och sist känna hur den åker ner i svalget. Annars går allt så fort, man känner inte efter. Vi har även fått en cd med mindfullnessövningar, jättebra, man blir verkligen medveten om sin kropp när man scannar igenom den, ett skönt sätt att slappna av på.