HSP

Många som är högkänsliga blir ofta missförstådda för att många förstår inte hur man känner sig. Jag jag kan ofta känna mig missförstådd då jag ofta analyserar och känner in väldigt mycket. Djur är de jag försöker förespråka, jag känner ofta om tex en häst eller en hund inte mår bra. Och om jag då säger det högt är det en del (de flesta) som tycker jag överreagerar, jag har t om fått höra att jag letar fel. Då blir jag både frustrerad och besviken på den som säger det, det blir d att jag inte yttrar nåt mer till den personen, men ibland går det inte att låta bli då det är så uppenbart, (tycker jag då som är så inkännande 😄), men jag säger det lite fint inlindat och det kan då bli att personen i fråga själv kan först har pratat lite om det. Jag skulle aldrig hoppa på någon, det är jag för konflikträdd för 😄.

När jag gick på samtal hos psykiatrin pga min ångest så började de fundera på om jag skulle göra en Adhd-utredning. När vi började gå igenom frågor så kände jag nästan direkt att det mesta liknade det jag läst om HSP, så jag sa det och då kom vi överens om att avsluta då sköterskan höll med mig. Det som de på psykiatrin nog reagerade mest på var allt tjatter i mitt huvud hela tiden, det var aldrig tyst och så är det allt som oftast, värst på kvällar och nätter. Jag måste oftast lyssna på en ljudbok för att kunna slappna av från alla tankar och kunna somna. Jag fick t om prova medicin ett tag för att slippa allt tjatter, men de gav vi mig fruktansvärda biverkningar. Jag är väldigt lättpåverkad av medicin, när jag fått ryggskott t ex och får stark medicin mår jag väldigt konstigt och blir illamående, så jag kan endast äta t ex Alvedon och Ipren. 

Jag reflekterar mycket runt mig mest hela tiden och bearbetar det, det tar mycket energi. När jag var liten kollade jag in min familj hela tiden, hur mådde mamma, hur ledsen blev min kusin, hur ledsen blev min pappa när vi åkte utan han o handlade. Till och med döda ting tyckte jag synd om, brädor som flöt omkring i vattnet te x. Och alla tyckte jag var jobbig. Detta gjorde att jag blev väldigt ängslig, ingen förstod ju att det fanns något som hette HSP. Jag reflekterade allt mycket djupare och det tog tid att bearbeta och smälta alla intryck. Detta gör att man blir överstimulerad och stressad, inte konstigt att det slutade med panikångest för min del, jag höll mycket inom mig, ville inte vara så känslig. 

Jag vill gärna tänka lite extra när jag ska göra något större, jag vill ju så gärna ha hästar här hemma, men jag tänker så mycket vad som kan hända, ansvar i många år framåt, jag vill inte sälja min häst om jag ångrar mig och inte orkar med. Jag drömmer och kollar efter hästar som är till salu. Jag undrar ibland varför jag ändå inte tar slag i saken, jag har aldrig mått så bra som när jag haft hästar att sköta om ❤️😊.