Försöker intala mig...

Usch, har vaknat 2 gånger i natt av känslan av att magen ska spricka. Gör så fruktansvärt ont mitt i maggropen, som en stor knöl, samtidigt som magen är hård som hos en gravid, vadan detta??? Nej, skämt o sido, det gör djävulskt ont och det enda som hjälper är när jag äter yoghurt eller något annat milt, då släpper det nästan direkt. När jag då vaknar med denna smärta har jag drömt något som har stressat upp mig, i natt drömde jag t ex att jag hade köpt ett hus och som vi skulle driva en camping på, så jag hade fullt upp med att städa en massa toaletter som skulle hinna vara fina innan campare kom. Så jag har dragit slutsatsen att det är stress som orsakar min magvärk, så nu måste jag intala mig själv att lugna ner mig i tankarna (drömmarna kan jag ju inte göra nåt åt), sluta känna mig som världens slöaste när jag inte mår bra och inte kan jobba (varför), måste släppa onödiga tankar och istället ta det lugnt och försöka "leva här och nu" istället.

Inte nog med det, när jag var ute i morse med hundarna smet den lilla rackaren, hon tog ett skutt ner i diket när jag inte var beredd så jag tappade kopplet. Sedan bar det direkt av mot skogen, med kopplet efter sig, inte bra! Jag med foppatofflor och Roxy, försökte gå efter och se om hon kanske hade stannat till någonstans, men icke, det var bara att gå hem och vänta. Efter ett tag blir man ju fundersam eftersom hon löper, kanske har hon stuckit över till grannhundarna när jag varit inne. Tog då sedan cykeln till grannen och frågade om han sett henne, men nej, men han skulle komma med henne om hon dök upp. Men vad får jag se när jag vänder cykeln och skall cykla hem, jo, en liten Bizzy som kommer med hängande huvud och kopplet efter sig. Hon var helt slut och säkert samtidigt lite skamsen över att ha smitit. Det var bara att gå fram till henne och ge henne godis och se glad ut..

Magsjuka, eller?

Uj, har inte jobbat sedan i helgen, magen mår inget vidare. Vet ej om det är magsjuka eller en extrem magkatarr, tror det sistnämnda, tycker jag känner igen symptomen.
Det började med att jag kände mig fruktansvärt trött och orkeslös i helgen, skulle ha kunnat lagt mig ner och somnat på golvet på jobbet. Sen, på måndagen kändes det som att jag inte hade någon energi alls kvar i kroppen, ringde då och sjukskrev mig. Dan efter (tisdagen) ringde de på morgonen från jobbet och undrade om jag kunde hoppa in och jobba dag, men sa nej då magen var helt paj + att jag hade rejält ont i magen (skulle dessutom egentligen ha jobbat kväll). Så nu har jag inte jobbat på 3 dagar och idag är jag ledig. De ringde från jobbet idag och hörde efter hur jag mådde, sa som det var så dom skulle sätta in en annan i morgon, lika bra det. Känner mig lite som en svikare, men vad gör man.

Varför ska man behöva känna dåligt samvete när man inte känner sig bra och inte kan jobba, man ber nästan om ursäkt. Man känner sig som en slöhög, usch, varför ska det vara så?

Hittade i telefonen!

Satte igång en gammal telefon som jag inte har använt sedan mars 2008. Hittade ett utgående sms som jag ej hade skickat utan sparat som en anteckning, där stod:

"Okunskap om barns skamkänsla gör att det blir missförstånd mellan barn och vuxna".

Antagligen har det fastnat i mitt huvud när jag läste Socialpedagogik, och det stämmer nog helt riktigt.
Kommer ihåg att jag hade en diskussion om det med en person en gång, en person som inte förstod att ett barn som skrikande och gråtande springer efter den vuxna som gett barnet en åthutning antagligen och ofta känner skam och vill visa sin tillgivenhet och inte skriker för att vara elak. Hon förklarade att hon i det läget nonchalerade barnet för att visa barnet att den betett sig illa. Inte så klokt tycker jag när det gäller barnuppfostran...

En liten fundering bara så här en tisdagskväll.

Måste berätta om gårdagens vurpa

Jag var ute med hundarna och gick i regnvädret, med regnställ och stövlar som tur var. Tog en genväg eftersom det vräkte ner regn, en genväg över gärdet hemma hos oss. Allt lugnt tills vi kom fram till en stor lada där det gick en väg. Helt plötsligt tog båda hundarna sats och hoppade över diket med mig flygandes efter och ett platt fall på andra sidan diket. Jag fick till slut släppa kopplet på den stora starka Roxy efter att ha släpats med en bit, lyckades hålla i Bizzy (smitaren), tur var det annars hade jag även fått leta efter en hund i ovädret. Låg en stund och kände efter hur det gått med mig, kollade även om det var någon ute som såg spektaklet :-)). Vad som lockade dem över diket var en katt som Roxy till slut lyckades skrämma under en vägbrunn. När vi kommit ca 10 meter därifrån tittade katten fram och satte sig helt obekymrat vid vägkanten, grrrr.
Så nu idag känner jag mig rätt mörbultad, rejält ont i ena axeln och höften. Men det kunde ha gått mycket sämre, hade nog lite tur där.

En infektion!

Har pratat med min man i telefon ikväll när jag jobbade, och han sa att Bizzy hade någon slags infektion i kroppen. Hon fick penicillin intravenöst och dropp, och hon skall sedan äta penicillin. Skulle hon inte vara bättre efter några dagar så måste vi åka in igen, men det hoppas jag att hon blir.

Det är synd att hundar inte kan prata, vad lättare allt skulle vara, man ser bara den där blicken i ögonen, blicken som säger att dom vill ha hjälp.

Bizzy dålig!

Idag vaknade vi senare än vanligt, det berodde på att vår minsta hund Bizzy inte kom och väckte oss som hon brukar göra när vi är lediga. Hon låg i hörnet på golvet i vårt sovrum, och när jag sa till henne att vi skulle gå ut så tittade hon bara på mig. Jag sa till henne flera gånger, men hon reste inte på sig. Då gick jag fram och skulle putta till henne och säga att vi skulle gå ut, men hon kändes tung på något sätt. Jag ropade på min man som lyfte upp henne och ställde henne i köket. Hon stod där med svansen hängande och såg helt matt ut, sedan gick hon till deras säng som finns i köket och lade sig, ville inte röra på sig. Blev då rejält orolig, tog febern som låg på 39.8 och ringde till veterinären. Hon rekommenderade oss att ta kontakt med Strömsholms djursjukhus. Vi ringde dit och de sade att vi skulle komma ner. När vi skulle ta tag i Bizzy reste hon själv på sig och såg plötsligt piggare ut, hon ville gå ut, hon till och med travade ner till bilen och hoppade in själv. Då tänkte vi att det kanske var värmen, hon hade ju smitit i går och sprungit en stund i den stekheta solen. Vi tog då kontakt med veterinären i Frövi igen och vi fick komma ner. Hon var nästan säker på att det var vätskebrist efter en undersökning, vi fick med oss tabletter som var bra vid vätskeförlust och en plastspruta som vi skulle ge henne vätskan med ifall hon inte drack självmant. Vi skulle återkomma om hon inte blev bättre.

Vi kom hem och jag gav henne vätskeersättning, ca 4 dl fick jag i henne, och hon åt till slut till och med Frolic som hon vägrat äta tidigare på dagen. Vi tyckte hon såg piggare ut, hon var till och med ute och kissade och gick en sväng med min man när det precis hade regnat ute. Sedan la hon sig igen. När jag tog febern lite senare hade den stigit till 40 grader så min man bestämde sig för att åka till Strömsholm, och där är dom nu. Hoppas allt går bra, vi har ju haft lite otur med våra tidigare hundar, vill inte att det ska hända något dumt igen.