Föreläsa...

Ibland känner jag mig så uppåt och modig, då vill jag börja föreläsa om panikångest, vad det eventuellt kan bero på. Beror det på spända muskler, rygg och nackproblem, stress eller för att man är en högkänslig person. Det kan bero på allt detta eller inget av det, eller det kan bero på något helt annat. Men jag skulle då berätta min version, vad jag tror om mig själv.
Jag har ibland tänkt på hur det skulle vara om jag fick en rejäl förstagångspanikattack igen, hur skulle jag hantera den, hur skulle jag reagera, skulle jag kunna få kontroll på den???
Jag hade en fotograf här idag, han fotograferade mig för tidningen Må bra, och naturligtvis blev vi att prata om det, han har en kompis som har panikångest. Han frågade om jag mediterar, och det sa jag att jag gör, har ju börjat igen efter en lång tids uppehåll. Bra, sa han, det gör jag med. Hans fru är bland annat mindfullnessinstruktör och jobbar med stresshantering och kbt, och det är ett framtidsyrke. Vi kom överens om att det blir fler och fler som får psykiska besvär tack vare uppkopplingar på nätet.
Vi började även prata om robotar, i Västerås har de såna i hemtjänsten, det är som en surfplatta som går omkring i hemmet, då kan anhöriga och andra ha kontakt och se och prata med tanten eller farbrorn, eller vem som nu är i behov av den. Jonas Bilberg, fotografen har tagit bikder på det, ni kan se den på www.jonasbilberg.se.
Det är kusligt, hur ska det sluta!!

I alla fall, nu kom vi ifrån det jag skulle skriva om :-). Jag önskar jag alltid vore modig och tordes föreläsa, det finns kurser, jag kanske skulle gå en sådan :-).

Känner så stort ansvar hela tiden...

Jag vet att man blir låst och ska känna ett ansvar över sina djur man har, men jag undrar om jag inte lägger på mig onödigt mycket ansvar, missförstå mig inte nu, men jag tror mig veta hur mina djur känner och då tror jag att jag måste vara med dem hela tiden. Det är dumt jag vet, jag måste ju ha ett liv utöver dem också, men just nu känns det inte som det, känner mig så låst just nu. Jag tror det beror på Tulle, vår fjording, han fick akut fång i början på maj i år, och nu får han inte gå i vanliga hagen och äta, jag har utökat skogshagen tre gånger så stor så han får vara där på dagarna. Eftersom det blir mindre socker i gräset på kvällen när det blir svalare så sätter jag på han en betesreducerare nu och släpper ut han i stora hagen så han får springa av sig, är det tänkt, men han ställer sig bara och käkar. Jag hoppas det går utan fångkänningar, men det verkar så, han har inga varma hovar eller puls i hovarna som känns. Så det är ett väldigt pass som man inte hade räknat med när jag köpte han i september förra året.

Jag känner mig rätt ensam med hästarna, funderar på att hyra in mig hos Amerones förea stall om jag får. Jag vet att det verkar helt dumt eftersom vi byggt stall, men där får jag ridkompisar och där är det någon mest hela tiden. Jag ska inte förhasta mig, måste ta mig en riktig funderare :-).

Jag har inte haft sovmorgon på ett helt år, gått upp kl. 7 nästan varje morgon, vardag som helg, hästarna måste ju ut och få mat, det börjar kännas i kroppen. Jag fick sova lite förra sommaren när Amerone var på sommarbete, det var riktigt skönt :-)
Men jag tycker om mina djur, men det börjar ta på krafterna, två hästar känns mycket när de ska motioneras båda två. Nu ska ju Tulle vara lugn ett tag och Amerone har blivit betäckt så jag ska ta lite lugnt med henne också i ett par veckor till tills man vet att det har tagit sig. Så jag skulle ju kunna slappna av lite, men jag tycker synd om hästarna, de har ju lite långtråkigt, så jag har tagit lite promenader med dem bara.

Hur ska det sluta???

Klumpig är jag, så klumpig för att jag ofta har så bråttom när jag ska göra något. Häromdagen var jag i skogshagen när min hund bara skällde och skällde på något i vår trädgård, antagligen på någon som gick förbi. Jag fick till slut nog och fick bråttom nerför backen där det finns en massa små smala stubbar efter sly. Plötsligt for jag i backen med händerna fulla med saker så jag hade svårt att ta emot mig, det gick men inte lika bra om händerna varit tomma :-). Som sagt, jag for omkull och naturligtvis stod ett träd där som jag slog i höften i, gjorde så jäkla ont....
Det gick bra som tur var, men man blir både rädd och full i skratt efteråt :-).
Någon dag efter skulle jag gå över trådar till hagen, och av någon konstig anledning fastnade jag med foten och föll framstupa rakt ner i backen med foten fortfarande fast i tråden. När jag sedan kom loss tittade jag på foten och får se hur ådrorna frampå fotleden bara växer och blir tjocka som mitt lillfinger, ser jättekonstigt och otäckt ut. När jag ska gå in så känner jag hur jag håller på att svimma, har aldrig gjort det men jag antar att det var en sån känsla :-).
Jag ramlar och har mig pga att jag har bråttom, så nu tar jag det lugnt, det känns som jag går i slowmotion men antagligen är det i en mer normal takt nu :-).

Jag har blåmärken på konstiga ställen, min pappa frågade mig häromdagen på skoj om min man slår mig, jag har ett stort blåsvart blåmärke på armen. Det kom till på travskolan vi går på, slog armen i en järnhylla som satt fast utanför en box, bråttom som vanligt gick jag rakt på den, det blev tvärnit, gjorde så jäkla ont ....inte snyggt när man ska ha ärmlös klänning på sig :-)

Högsensitiv

Bra läsning för högsensitiva eller närstående
http://www.angest-stockholm.se/?page_id=6928

Idag var en skön och på ett sätt intensiv dag. Jag tog bilen efter diverse morgonsysslor till staden Örebro,  var inbjuden på fika på Almby skola, där hade mitt barnbarn skolavslutning för första gången. Vägen dit gick genom stan, och mitt i vid ett rödljus var det som jag kände en massa hundars rädslor,  jag fick en så stark känsla, hur många hundar var just nu rädda där dom bor?  Hur många hundar lider och blir misshandlade eller helt enkelt bara stryker omkring sina ägare av rädsla av olika anledningar.  Varför tänker jag så, plågar jag mig själv av jobbiga tankar, eller va sjutton???
Jättejobbigt är det när dessa tankar kommer,  mår så dåligt då av att veta att det faktiskt är så, många djur blir misshandlade och plågade av oss människor, jag får nästan panik, blir så ledsen. Vad kan man göra för att förhindra misshandel av djur, höga skatter kanske? Kan vi ha bilskatt så kan vi ha djurskatt!!!!

Framme vid skolavslutningen, där fikade vi i klassrummet,  min dotter hade med sig princessbakelser,  jättegott. Träffade min kusin som har sitt barn där, har inte träffat henne på evigheter så det var kul 😃.

Sedan var jag på massage,  75 minuters helkroppsmassage, så himla skönt,  somnade flera gånger. Fick massagen av två av mina barn på mors dag,  tack 😃,  det behövde jag verkligen.....

Började dagen kl. 7.00 som vanligt, tog ut Tulle i skogshagen och Amrone i vanluga beteshagen. Mockade boxarna, kollade så hönsen har mat och vatten. Sedan fylla på hö och vatten i skogshagen. Efter det en promenad med hundarna där jag mötte min kusin som också var ute och gick. Hon tog sällskap med oss, tog lilla Rollos koppel så vi hade varsin hund. Hon bjöd på en god frukost, vi bor nämligen grannar, ägg, rostat bröd, och kaffe med lute kardemumma i, så gott. Det var så mysigt så där på morgonen att sitta och prata i godan ro. Roxy och Rollo var förstås med :-). Roxy fick en väska som man sätter på ryggen efter deras hund Bella, så snällt, nu kan hon bära sajer när vi är ute och går. Jag satte på henne den när vi gick hem, det såg ut som hon växte, att hon fick en uppgift helt plötsligt :-).

Vi bestämde att vi skulle ta en tur till Nora och äta Noraglass. Jag gick hem med hundarna sedan åkte vi. Nora är så fint på sommaren och glassen så god. Vi satt där en stund och åt våra glassar, älskar hasselnötssmaken....
Det är så otroligt varmt idag så man står knappt ut, men man ska inte klaga, vi har ju väntat på denna värme länge.

Tulle har haft fång nu sedan början på maj, såg det tydligt morgonen den 5:e, han kunde knappt gå. Så det blev boxvila i tio dagar, smärtstillande och antiflammatorisk medicin i 14 dagar. Stackarn, det är inte kul alls, har funderat t.om om det är ett värdigt liv att kanske aldrig mer få äta gräs, i alla fall inte i år sa veterinären.
Nu går han sedan några dagar i skogshage. Vi hade en mindre tidigare, men jag har nu utökat den dubbelt så stor. Jag har slitit med sly och trådar så jag är helt slut i kroppen.
Men jag ska vila nu så jag kommer igen, värst ont har jag i armarna.

Idag var jag ett par timmar med mitt barnbarn i skolan, det var kul. De höll på att avsluta och städa inför sommarlovet. Jag kommer ihåg känslan, vad skönt att slippa skolan hela sommaren. Jag iakttog barnen på rasten, det fungerar likadant som i de flesta klasser, där är clownen, den rastlösa, den blyga och många fler, så kul att iakkta :-).
En pojke tog kontakt, han satte sig bredvid mig och pärlade, kom fram och ville ha hjälp att öppna glassen de fick på samlungen och kom och ställde sig bredvid mig när de skulle gå hem. Undrar vad han tänkte???