Hade jag gjort som min man sa hade det aldrig hänt...

I lördags var jag och min man ute och rensade efter avverkning på vår tomt. Min man höll på med lite ris och jag tog lite jag med och skulle gå ner till rishögen som ska hämtas senare. Min man sa att det behövdes inte, att det kunde ligga där det låg ett tag. Men jag tog lite av de större grenarna och begav mig ner till rishögen. jag kastade det där det skulle ligga, men på väg tillbaka därifrån såg jag en liten bit av en granstam liggandes i diket. Jag hämtade den och skulle ta ett steg ner på vägen när foten bara vek sig under mig. Där var en stor isfläck. Jag blev liggande på vägen och kved, gjorde så in i helsikes ont. Förstod på en gång att den var av.

Min man kom gåendes med lite ris han med, och han undrade vad jag höll på med, han trodde bara jag ramlat o slagit i arslet. Så han fortsatte rakt fram och slängde det han hade i händerna. Men sen när han på tillbakavägen fick se att jag låg kvar och nästan grät så kom han farande. Han hämtade bilen och så for vi iväg till akuten där det visade sig vara en fraktur på utsidan på smalbenet.

Så här ligger jag nu med gipsat ben och håller på att bli tokig av tristess :-).

 

Som tur var har jag min hund Roxy till som sällskap :-)

Vårkänslor..

Tog i morse min långpromenad med Roxy, en promenad på ca 8 km som tar ca 1 1/2 timme. Solen sken och jag fick en känsla av vårkänslor, så skönt. MEN, när man går en sån sträcka och precis har ätit frukost så saknar man toaletter efter vägen. När jag kom till Hinseberg hade jag frossa kan man säga, kändes till och med som vågorna skvalpade i håret :-). Som tur var så har jag min syster bor efter vägen, så det blev ett inhopp där, och så fick jag en kopp kaffe och en pratstund också.
Sedan träffade jag min granne när jag nästan var hemma, följde med honom en extrasväng, han var ute med sin hund. Han är duktig på hästar, och jag annonserade på FB igår om någon visste om någon ridskola, och då tänker i alla fall jag på en ridskola där man rider i grupp och så, som man gick på när man var liten. Men så fick jag två svar, en från en kurskamrat att jag fick komma dit och rida, och så från min granne som jag nu gick promenaden med. Jag skulle få rida på hans häst och få lektioner av hans dotter. Hade inte en tanke på det, av närmsta grannen, det är ju toppen!! Så ikväll kanske han skulle följa med en annan tjej med hennes häst för att träna lastning i hästkärra, så jag skulle då få följa med. Jättekul och få umgås med lite hästar och hästfolk, och trevliga sådana :-)).

Varför så osäker hos doktorn?

Idag var jag tvungen att gå ner till farbror doktorn och få ett läkarutlåtande angående ett annat utlåtande som visar att jag har ett antal diskbråck i nacke och rygg. Det är arbetslöshetsförmedlingen som ville ha detta speciella intyg. Det andra utlåtandet var från min magnetröntgen sommaren 2011 och som visade 7 diskbråck från nacke och ner i ländryggen.
För det första så drar jag mig för att gå till läkare nu för tiden även om man ibland faktiskt skulle behöva det, jag låter hellre bli på grund av att man alltid känner sig så nertryckt på något sätt, man känner sig inte trodd, och den känslan är inte kul när man sitter där framför läkaren som glor en rakt i ögonen. Man vet precis hur och var man har ont när man kommer ner, men när man sen ska förklara och doktorn frågar så känns det som man ljuger.

När man ringer och bokar tid så antar man ju att läkaren läst journalerna när man kommer, men det gör de tydligen inte så man får ta allt från början. Jag kliver in till läkaren och sätter mig framför honom och han frågar vad jag vill. Jag säger som det är, att arbetsförmedlingen vill ha ett läkarutlåtande på det utlåtande som jag fick från MR. -Jaha säger läkaren och suckar, det kommer att ta mig flera timmar att skriva. Det är flera sidor som behöver skrivas. Han tittade ner i mitt utlåtande jag hade med mig och suckade. Han verkar allmänt sur redan när jag klev innanför dörren. Känns inte bra så jag förklarar igen varför jag måste ha det, att det är arbetsförmedlingen som vill ha det. Man känner sig ju liksom till besvär där och då. Han börjar fråga en massa saker, -Vad ska du jobba med nu då, vad kan du jobba med, vad har du för mål nu då, hur tungt kan du bära osv? När man sitter där och läkaren verkar allmänt irriterad så blir man så osäker så man kommer inte på några bra svar alls direkt, de kommer efter ett tag när hjärnan börjar fungera igen av stresskänslan.. När man sitter där så känns det som han tror att jag bara hittar på. Jag fick ta av mig alla kläder och läkaren undersöker mig, vrider på benen, vrider på handleder osv, känner på allt utom där jag verkligen har ont. Sedan säger han bara -Klä på dig! Allt går väldigt fort.
Sedan ssätter han sig och börjar skriva på datorn igen, och han sträcker över ett papper och säger att jag själv skall skriva på punkt 6 i läkarutlåtandet. Där står att jag skall skriva det jag inte kan göra nu, och vilka resurser jag har. Det var ju inte lätt så där bara, men jag skrev som jag känner och som läkarna sagt tidigare.

Nej, fy för att gå till läkare som inte kan ta sig tid och läsa journaler, som får en att känna sig som en liten skit i stolen framför dom.
Jag skulle med min värk kunna vara sjukskriven, men jag orkar inte bråka med läkare och försäkringskassa. Hellre går jag utan pengar..

Har insett att jag måste sadla om..

Nu har jag insett att jag måste sadla om helt, hitta ett jobb som inte är fysiskt krävande. Jag har som jag säkert skrivit om tidigare flera diskbråck både i nacke och i ryggen Det värsta är att jag heller inte kan jobba där jag sitter och tittar nedåt för mycket, min nacke klarar inte av det. Jag behöver ha ett jobb som är rörligt.
Jag har varit inne på arbetsförmedlingens hemsida, men där hittar jag inte så mycket. Antingen är det fysiska jobb eller så har jag inte den utbildningen som krävs, det blir till att gå till arbetsförmedlingen på måndag och få hjälp där.Känns inte kul för jag vill helst fixa saker själv, skulle helst vilja klara mig utan att vara så styrd av facket, läkare och förssäkringskassan. Jag vet hur det blir, det ska vara intyg hit och dit, men jag ska försöka låta bli att blanda in facket, vill försöka hitta ett halvtidsjobb för det räcker åt mig just nu.
Jag har läst 90 poäng i socialt arbete, socialt arbete A, Socialrätt, Förändring och förnyelse i politik och förvaltning, Socialpedagogik teori och metod I, Sociologi och socialpsykologi, Organisation ledarskap och kön, Ekonomi och förvaltning. Kurserna ingick i utbildningen till socialpedagog på Örebro universitet, men eftersom jag led av panikångest under den tiden så fick jag hoppa av. Hade jag fått hjälp med min nacke och rygg då så tror jag att jag hade kunnat fortsatt. Mycket av min panikångest berodde nog på spända muskler i nacke och rygg.
Så nu funderar och funderar jag på vad jag ska ta mig till med allt detta..

Den 24 november köpte jag ett årskort på Frövi gym och tränade ca varannan dag, och det var så otroligt skönt, lyckohormonerna tog bort min PMS som jag lider fruktansvärt av. Men sen blev jag sjuk, otroligt förkyld med hosta och lite feber, så det blev att avstå från träning. Nu har jag alltså inte tränat på 2 veckor, känns frustrerande, men det är lika bra att bi helt frisk innan jag sätter igång igen. Men, den jäkla PMS:en gör sig påminnd nu, jag märker verkligen vilken effekt träning har mot bland annat PMS. Hoppas bara den försvinner snart så jag slipper vara en sur kärring i jul :-)).

Tråkigt..

Grått väder gör ju inte humöret speciellt positivt, hade man haft ett jobb att gå till hade man kanske inte påverkats lika mycket. Så nu har jag återigen sökt jobb på Tallen i Frövi som vikarie inom hemtjänsten. jag hoppas få lite jobb så jag kommer ut i det sociala livet.

Vilket positivt inlägg va :-))??

Sökt kurser på universitetet..

Idag sökte jag två kurser på universitetet, Stress och stresshantering 7,5 hp samt Pedagogik A, Att hantera konflikter 7,5 hp. Så nu är det bara att hoppas..
Jag tycker det är jättekul och intressant att studera, det värsta är att jag blir så insatt så jag gör inget annat just då känns det som, men det är väl så det ska vara, hjärnan får ju arbeta i alla fall :-).