söndag 3 januari 2021

Jag tror och hoppas att Kittys tänder är rätt så bra, har inte känt någon lukt i munnen på henne på säkert en vecka nu, och hon äter som hon ska, ser inget konstigt. Vi håller tummarna att det ser bra ut när Jenny, veterinären kommer hit. 

Jag och min man har börjat promenera en runda på hans jaktmark de arrenderar, en runda på ca 4 kilometer, inte så långt men oj vilken backe man går i början, hälften är en lång lång backe så det ger flås. Jag ska mäta nästa gång och se hur långt det är. Man känner att man blir mycket piggare, man blir rätt trött och seg nu i dessa tider även om man har lite att göra med hästar och hundar. Vi har nu bestämt att pensionera vår häst Kitty som vi tog över efter en travtränare för att ha som träningskompis till Freja. Sista loppet gick inte bra, det var ett hårt lopp som började med tid på 1.13, hon hängde med i början, men sackade mer och mer efter i slutet och blev näst sist. Regnet och skiten på banan gjorde nog sitt till också. Hon var helt slut när hon kom in, tyckte så synd om henne.

                                 Innan start

Vi har tappat lite sugen på trav så vi ska nu sluta både min man och jag, jag har inte rätta intresset, har egentligen inte haft det på hela tiden, visst är det kul att köra, men när man kommer upp i höga farter så är det samtidigt lite läskigt, man är ju inte så ung längre så man tänker ju på riskerna också. Så då funderar vi på Kitty, vad ska vi göra med henne, rida är jag inte heller så bekväm med längre heller, köra kan man ju göra för motionens skull. Men vi har sagt att om det rätta hemmet med snälla människor så kommer vi överväga att sälja henne. Hon är fin att rida, helt orädd och trygg, jag har travat med henne men hon kan tydligen alla hjälper som skritt, trav och galopp enligt förra ägarnas annons de hade. Hon är snäll och sko, lättlastad och snäll att rida som sagt. Hon är ju sto så hon kan ju vara lite stoig till och från, jag har nog inte träffat ett enda sto som inte varit stoig ibland så det tror jag en köpare är beredd på 😊. Det värsta med att sälja häst är min separationsångest, det har jag alltid haft, ända sen liten, grät när jag såg bilder vi sålt, kan känna lite av den känslan ännu vid bilförsäljning. Så ni kan förstå hur det är att sälja en häst, ändå har jag bara haft henne ett år. Jag fäster mig så vid djuren. Så nu går jag och analyserar det, vad ska folk tro när jag eventuellt säljer min häst och ger tillbaka min foderhäst Kalle. Jag själv skulle inte tänka något om någon annan gjorde det, men jag tänker så mycket på vad folk tycker. Min man tycker jag lägger ner så mycket tankar och analyserar mina djur så mycket så jag blir trött, det tar så mycket energi. Visst har han rätt i det,  jag förstår hur han menar, jag lägger ner så mycket energi på mina djur, jag liksom fastnar i det, låser fast mig hemma för att hålla koll och ta hand om djuren så dom har det så bra. Jag kan inte slappna av . Det blir nästan som ett fängelse i mina tankar. Jag kan inte släppa tankarna på djuren, kollar hur de mår, Det är ungefär samma som när jag var liten och kollade in mina föräldrar hur de mådde och mina barn. Barnen har jag släppt nu något sånär, men nu är det djuren. Det är precis som jag måste ha något hela tiden. Någon sa en gång att jag fokuserar på andra för att slippa känna efter hur jag själv mår. Det ligger nog något i det. Men hur ändrar man detta tankesätt, inte lätt när det varit så hela livet nästan. 

Inga kommentarer: