onsdag 18 november 2020

Freja

 Jag är så ledsen, vi har känt oss tvungna att ta bort vår älskade Freja, vårt 3-åriga varmblod som vi har försökt träna trav med. Vi har hela tiden trott att hon inte kunde trava rent pga att hon var obalanserad, behövde tunga skor fram bla för att kunna trava. Det visade sig att hon hade medfödda tornutskott som satt ihop i ländryggen som gned sig mot varandra. De såg det när vi röntgade henne i Strömsholm i tisdags. Hon hade även inflammation i si-leden och hade troligtvis inflammation i kotorna fram då hon visade hälta på högt böjprov. De tänkte först röntga kotorna, men började med ryggen då de fick se vad öm hon var där. Hon fick 2 sprutor med cortison och smärtstillande i si-leden och 8 sprutor med cortison och smärtstillande i ländryggen. Hon var så duktig. Vi har en tid om 2 veckor igen till Strömsholm så den måste jag avboka 😥.

Men det blev ohållbart, hon blev mer och mer arg och ohanterbar, hon såg sådär tom ut i blicken och hade painface. Hon ville inte heller gå ut i hagen så hon fick stå i lilla hagen uanför uteboxarna de 2 sista dagarna. Det var fruktansvärt att behöva bestämma sig, man känner sig som en bödel, men jag vill inte ha en häst som man måste behandla med cortison och smärtstillande för att hon ska kunna må någorlunda. Det går tydligen att operera, men rehabiliteringen är jobbig både för häst och människa. Och under tiden, hur ont har hon då????

Så i måndags bestämde jag mig, jag ringde Vivet och de kom samma dag. Lika bra tyckte jag, och hästarna känner att man blir konstig om man ska gå och vänta tills "man är beredd psykiskt", och det är jobbigt och få vänta tills nästa tid, det klarar jag inte. Så jobbigt det var, både jag och Knaggen var med hela tiden. Jag gav Freja Domosedan (sedering) hemma så hon var neddrogad redan när de kom, så det gick väldigt lugnt tillväga. Han tog även med sig Freja för kremering.💔

Idag känns det jobbigt, jag känner mig ledsen och trött i hela kroppen, det tog en fruktansvärd kraft från mig, hon var ju min goa häst . För ca 4 veckor sedan började hon ändra beteende, hon sparkade och bet mig när jag skulle sätta på täcke tex, sätta på sele och huvudlag var otänkbart, så vi har inte kört henne sedan dess. Vi rodde hon var irriterad av pälsbyte, de kan ju bli väldigt irriterade av det. Till slut var det ohållbart, varje dag som jag skulle gå ut till henne visste jag inte hur hon skulle vara. Hon sparkade till ordentligt en gång då jag  skulle sätta på bensnörena till täcket, benet for precis förbi mitt huvud och in i väggen bredvid mig, då blev jag ordentligt rädd. Jag hade en equiterapeut för några veckor sedan som behandlade Freja, och även en tjej som gav henne djupvågsmassage. Antagligen så har hon under hela uppväxten byggt upp muskler runt "missbildningen", och när sen musklerna slappnade av skyddade inte musklerna "missbildningen" i ryggen och utskotten åkte ihop. Synd man inte började med röntgen, då hade säkert veterinären sagt ifrån.....eller förresten, hon nämnde ingenting om det, det borde dom veta och säga att man inte ska ta bort de skyddande musklerna. Rida skulle jag inte få göra i varje fall, det var uteslutet på Freja. 

Jag har sett på hennes ögon på senare tid att det är något som är fel, hon är så lätt att läsa av, men som jag skrev tidigare, trodde hon hade ont i huden pga pälsbyte. Så fel man kunde ha 😥. I somras var hon spänd i hela kroppen, det var därför jag sen tog hem tjejer som skulle hjälpa mig och behandla henne.

Sov så gott Freja, nu slipper du smärtorna i kroppen 😥💔💔💔




Inga kommentarer: