Det känns som jag går och väntar på någonting, på vad vet jag inte, det känns som det ligger något i luften. Jag har känt mig ensam fast jag har många omkring mig. Jag känner väldigt mycket just nu, speciellt djuren. Jag följer Alexandra Ortega på Instagram, en tjej som ska vara expert på problemhundar, har själv varit där med två hundar vilket jag ångrar idag. Metoden hon använder sig av är inte snällt, nästan på alla bilder går hon med hundarna i strypkopplet, och en del har även strypkopplet direkt bakom öronen och samtidigt nosgrimma, och så går hon och ser jättestolt ut, det kan ju vem som helst göra, gå med sånt koppel och hunden går som ett ljus bredvid. Jag har själv provat. Den senaste filmen ser man hur en hund badar i en fontän den bara ruskar på huvudet för att bli kvitt obehaget. Bredvid den hunden är en annan som de har med sig, den har svansen mellan benen på alla bilder och ser helt nedtryckt ut 😒.
Klarar inte av att se sånt, på andra bilder har jag sett hur en dalmatiner ligger nedtryckt med nosgrimma hårt runt nosen.
Nu har jag slutat följa henne, allt verkar gå ut på dessa strypkoppel och att få hunden lydig med hjälp av rädsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar