söndag 8 maj 2011

Stackars hund......

Kan inte släppa det min pappa berättade för mig i fredags. Han var ute och åkte med bilen när han fick se en full karl släpa på en hund i koppel, han drog och slet i den stackars hunden. Till slut ramlade karln och vem fick ut för det om inte hunden, han hade slagit på den stackars hunden så pappa till slut drog ner vindrutan på bilen och skulle ropa någonting, men någonting hände så det gick inte, hundekipaget var i en park och pappa på vägen. Hade jag varit där skulle adrenalinet ha forsat i mig så jag hade ställt bilen på vägen och rusat dit och snott hunden för gubbjä...n (ursäkta språket). Det finns inget värre än djurplågare...
Ååååh, jag blir så ledsen på sånt där, jag har nu gått och tänkt på denna stackars hund sen dess, hur har den det nu? Det är nästan så jag vill åka och sätta mig i den där parken och bara vänta på att den där hundägaren ska komma gående och göra någonting så jag kan ta hunden ifrån honom.
Jag har faktiskt gjort det en gång, tagit ifrån en hundägaren dess hund. Jag kom från jobbet en kväll när jag jobbade en sommar på vårt servicehus här i Frövi. Jag fick då se en ökänd man med sin hästsvans komma gående stupfull med sin hund. Han gick över vägen slitande i hunden som tvekande gick efter honom. Han gormade och skällde på den stackars hunden och när han till slut kom över vägen så ramlade han omkull. Då tog jag min cykel och åkte fram till honom, ställde cykeln åt sidan och gick fram och tog tag i kopplet. Hunden som var en blandning av scgäfer och labrador gick med på det, han kom fram till mig utan problem (man vet ju aldrig). Jag sa till han som låg på backen att jag tänkte ta med mig hunden och att han skulle få tillbaka honom nästa dag. Han blev först förbannad, men jag förklarade för honom, att jag inte tyckte det var okej för hunden att vara med honom i det skick han var i. Till slut gick han med på det, så jag tog hunden och gick hem till min svärmor som bodde alldeles intill.
När jag kom hem till dom började jag fundera på vad jag skulle göra av hunden, jag hade ju redan 2 st hemma, och hur det skulle gå att få hem en annan hund till huset visste jag ju inte. Jag kände ju inte denna hund, hur skulle han reagera?
Men det löste sig, det kom nämligen en polisbil till den fulla karln som fortfarande låg på marken, och jag gick dit och förklarade att jag hade hans hund. De tog då hand om både hunden och hundägaren den kvällen. Jag undrar vart dom förde dessa två, hoppas i alla fall inte dom bara skjutsade hem dom...

Jag tycker det borde kollas lite mer vilka som köper hundar, man borde behöva ta hundkörkort....

4 kommentarer:

Malin sa...

När någon gör barn eller djur illa så blir jag så väldigt illa berörd, ingen av dom kan försvara sig, ingen av dom har en röst så att säga. Läste i en annan blogg nu i kväll om någon som slängde en utmärglad hund i sopnedkastet 19 våningar upp för att den skulle dö!! Nu överlevde den mot alla odds och återhämtar sig nu sakta. Fy fan för folk!
Kram

Malin sa...

Idag på utställningen var det som tur var ingen som lämnade sin hund i bilen, annars så är ju det, chockande nog, oxå ganska vanligt!
Hoppas du får en mysig lördagskväll!
Kram Malin

Plupps krypin sa...

Vilken vardagshjälte du var som tog hand om hunden. Man önskar att det var fler som vågade göra så. Det är fruktansvärt när djur blir missskötta, de kan ju inte berätta.
Ha det gott Yvonne

Freja Rico sa...

Nej fy, va hemskt Malin, stackars hund, hur kan man göra så, måste vara en person utan empati helt..:-(.

Tack Yvonne! Jag förstår idag inte att jag tordes för den personen kan vara ganska otäck, men så full som han var då så förstod jag att han inte var kapabel att göra mig någonting, dessutom tyckte jag så synd om hunden..

Jag är tydligen tvungen att godkänna kommentarer nu för tiden, vilket jag fick se nu, därför min sena publicering avc ditt inlägg. Så nu ska jag komma ihåg och kolla dom.