Jag är inte bara empatisk,  jag verkar just nu dra till mig människor som börjar känna att livet är för kort för att "bränna" bort, allt fler strävar för mycket efter "för mycket" och orkar inte hålla tempot.
Vad säger man när människor säger att de tar på sig för mycket för att "leva gott" som de uttrycker sig, att vara oberoende.  Pengar är inte allt,  jag svarar att "jag har kommit på vad som är viktigt för mig". Huvudsaken är att jag har mat, kläder på kroppen och tak över huvudet,  sedan kostar mina djur lite extra, men de ingår i min goda livskvalitet. Semester det har jag med min man och djur här hemma,  för mig räcker det att byta miljö en natt då och då, min man åker på golfresor när han känner för det,  skulle aldrig vägra honom det nöjet. Jag har valt mitt liv och jag står för det, kunde jag skulle jag utöka mitt intresse med mera djur.

Jag tror att fler och fler skulle vilja haka på det "gröna livet",  bo på landet och finna ro i det

Sitter här på kvällskvisten och funderar, tänker på hur allt egentligen är, på vad man prioriterar för att må bra. Jag börjar bli trött på att allt ska se så blänkande rent och välstädat ut, jag orkar helt enkelt inte ha det på mig, att spisen ska vara blankpolerad, eller köksluckorna och kylskåpet fläckfria. Hur ska jag samtidigt orka fixa det "viktiga" i såna fall; att min man får min uppmärksamhet och kärlek, mina hundar får ompyssling och långa promenader istället för att "de blir en promenad i pausen", mina hästar får ompyssling och motion, mina katter får mat och kel, jag får tid att umgås med nära och kära och framförallt att jag får ta hand om mig själv så jag mår bra. Jag vet att det låter lite konstigt och lyxigt, men min man sa för många år sedan att jag behöver inte jobba, vi klarar oss ändå, vi lever inte med så stora utgifter. Jag vet att han sagt så för att jag då inte mådde så bra som jag gör idag, men jag vet att han står fast vid det än idag. Men det är jobbigt att inte jobba, att vara hemmafru känns lite fult, som att man är arbetsskygg. Men det kan jag lova att jag inte är, tvärtom, jag har gett allt i mina jobb jag haft, jag har jobbat så jag bränt ut mig till fullo och det vill jag inte vara med om något mer, därför har jag inte tordats ha ett fast jobb utan jobbat som vikarie för jag vet hur jag funderar, jag vet att en fd utbränd person ofta åker dit igen på grund av att man hela tiden ger järnet. Jag behöver mina pauser, och då är jag så tacksam för min mans ord. Men jag jobbar mycket här hemma, är aldrig stilla, klockan är oftast ca nio på kvällen innan jag komner till ro, så inte är jag arbetsskygg inte, även om jag inte jobbar på ett "tradionellt" jobb som fast anställd.

Hur skulle det se ut om någon kom in i mitt hus och toan inte var städad, eller köksgolvet inte dammsuget och rentorkat? Jag skulle må så då!igt, jag blir arg om min man tar hem någon jobbarkompis på fika utan att ha sagt till i förväg så jag kan "städa", det är helt sjukt rent ut sagt, vart tog det impulsiva fikat vägen?
Nej, nu får det vara nog, fram för mer stökiga kök, mig gör det inget, jag mår bara bra när det är stökigt när jag kommer hem till mina vänner :-)......

Om jag fick välja min fortsatta karriär så skulle jag starta en fond för pensionerade travhästar. Hur man gör eller vad man gör vet jag inte, men jag skulle åka runt till företag som är delägare till travhästar och fråga om de har funderat på vad som händer när hästarna blir pensionerade efter deras karriär på travbanorna. Själv är jag delägare i en travhäst och jag täbker ta mitt ansvar när hon har slutat "jobbat" för oss. Jag kommer ta hand om henne i mitt stall här hemma om ingen annan bland delägarna har några invändningar. Men vad händer med alla andra tusentals hästar inom travsporten?
Jag har läst på internet hur det kan gå till, och man mår dåligt av att läsa:
http://www.djurensratt.se/for-att-hastar-ger-allt/forbrukade-travhastar-till-maltahttp://www.djurensratt.se/for-att-hastar-ger-allt/forbrukade-travhastar-till-malta

Så min dröm är att  hitta ett ställe där jag kan öppna ett hem för pensionerade travhästar, och få bolag och privatpersoner som är delägare i travhästar att lägga pengar i detta, vilket drömjobb det skulle vara :-).

Idag var jag inne på min systers hemsida och tittade på hennes tavlor som hon säljer på www.maruscka.se. Hon målar färgstarka tavlor och jag har själv många av hennes fina alster på väggarna här hemma. Här är ett par som finns på sidan.

Igår blev jag intervjuad av tidningen "Må bra" angående panikångest. Jag frågade om det inte skulle bli lite tjatigt att läsa om mig igen, jag har tidigare varit med i Allers och Hemmets journal, men det tyckte hon inte alks, det är ju i och för sig olika läsare för de olika tidningarna, sedan var det två år sedan jag blev intervjuad för Allers. Åter igen var jag lite fundersam om jag skulle vara med, det är ju rätt utlämnande, man berättar ju rätt ingående om sig själv, hur jag är och så som person. Men jag tänkte att hjälper det någon så gör jag det. Ska bli spännande att läsa vad hon skriver.. Jag ska få läsa innan hon publucerar texten så det blir nog bra, dessutom var hon en bra intervjuare :-).

Min häst Tulle har fått fång, för den som inte vet är det ungefär som när vi männniskor får diabetes, han får bara äta hö som är sent slaget, där det inte finns mycket energi i. Det är så synd om honom, dessutom är det boxen som gälller tills han blir symtomfri. Jag har uteboxar, så jag har lagt halm utanför boxarna och stängt för så han får gå ca 20 m2 extra förutom boxen. Där har han fått gått i två dagar nu eftersom han går bra nu, man ser inte att han haltar längre, så skönt :-). Så nu kommer han få gå i en skogshage, sedan kommer jag köoa en munkorg så han kan gå i den större igen med Amerone korta stunder, munkorgen gör så han bara får i sig några grässtrån i taget. Det ser väldigt tråkigt ut så jag får nog skriva en skylt så inte de som går förbi tycker jag är en djurplågare :-).

Det har inte hänt så mycket de sista dagarna förutom att jag fortfarande sover väldigt dåligt, jag har svårt att komma ner i varv. Jag är så trött på dagarna, och det är ju inte så konstigt
:-).
Vi var på trav igår i Karlstad med vår delägarhäst Texa, tyvärr gick det inte så bra, hon galloperade. Jag tror att hon har ont eller är stel någonstans i samband med att hennes tränare och medägare skrittade med henne efter uppvärmningen, då snubblade hon och hamnade på knäna. Hon kan ha sträckt sig eller nåt.
Igår var jag och klippte och färgade mitt hår på Jessies barbershop, det ställe min son jobbar. Det blev jättebra, det var Jessie själv som gjorde det och hon tyckte jag skulle ta fram mina naturliga lockar. Hon stylade det sen så jag blev verkligen lockig, hahaha, såg ut som en helt annan människa :-). Men jag blev jättenöjd. Sonen och jag tog en lunch efteråt, hans lunch passade perfekt in. Vi gick till Fratelli och åt varsin pasta, supergott, jag åt en med pesto, bacon och pinjenötter. Vi pratade lite om ditt och datt och så var det dags att dra  vidare åt varsitt håll. Han är så mysig :-).
Sedan åkte vi till Karlstad och startade Texagumman.

En fullspäckad dag......som vanligt :-)

Dagen började som alltid med utsläpp av hästar, promenad med hundarna, frukost och idag även en extra snabb kisspromenad med Roxy, Ivar och Rollo för att sedan åka till Götlunda och få behandling av Camilla på Cambody. På vägen dit lyssnade jag på My way, en låt som har en så bra text "vad är man i livet utan stöd, man måste kunna lita på sin vän och be av all sin kraft och gå vidare i livet". Jag har haft stort stöd i min man och verkligen känt att honom kan jag verkligen lita på, han är ärlig. Jag vet ju att jag är väldigt spontan, alldeles för spontan ibland, hoppar på och i saker utan att riktigt tänka mig för ibland. Det satt vi och diskuterade igår, det har sina för och nackdelar. Jag har ju gjort mycket saker, en del som kanske blivit för mycket och tagit musten ur mig men som lärt mig mycket och gett mig erfarenheter. Nu är jag där igen. Vi är delägare i ett fyraårigt travsto som vi följer med och startar, jag är även med och snyggar till henne innan start och gör henne lugn med meditation och mycket kramar under tiden hon väntar på uppvärmningarna och själva starten, väldigt ompysslad blir hon. Jag har ju tidigare varit emot allt vad trav heter, jag har tyckt så synd om hästarna. Men det var innan jag fick följa med på min första travtävling och var med på stallbacken. Jag har hittills bara sett hästar som blivit så omhändertagna, och det står veterinärer runt banorna både under uppvärmningar och starter och kollar så hästarna mår bra. En gång kom det en veterinär springande efter vår häst efter en uppvärmning som ville kolla varför hon grejade så med munnen och bettet. Hon såg inga fel, men man märker att de verkligen håller uppsikt.
Som sagt nu är jag där igen, hoppar på saker som kan bli för mycket. Jag och min man har sagt att vi vill vara med i Amerones (min foderhäst) föl, hon skall betäckas i år, vi var jätteintresserade, men jag har börjat fundera över det, det är ju inte bara. Det kostar med betäckningen, sedan kommer träningsavgift och stallkostnader. Sedan är ju inte en travhäst en travhäst hela livet, vad gör vi sedan med hästen, ska den säljas? Jag blir ju så känslomässigt engagerad i alla djur, jag tänker ju på fina Texa nästan varje dag, vad gör de, hur har hon det? Jag skulle ju vi!ja åka till henne varje dag och greja med henne och ge henne lite kärlek, men jag varken orkar eller hinner inte, jag har ju redan två hästar här hemma som jag behöver motionera och bry mig om. Så hur ska det bli i mitt huvud med en till? Nej, vi har så gott som bestämt oss för att hoppa av det. Jag och min man ska  börja på travskola på lördag på Mariebergs travbana :-). Ännu en impulsgrej kanske även om jag fubderat på det till ochfrån ett tag, men detta är bara kul, det finns inga krav.....

Nu tappade jag tråden :-). Camilla fick jobba mycket med mig idag, mer spänningar än någonsin, hon kände att det var typiska stresspänningar, och tredje kotan i nacken hade aldrig legat snedare, hm... Mycket prat blev det också, hon fick vara kurator i dag också, vi har ju känt varandra ett tag nu :-). Jag tycker verkligen om Camilla.
Det värsta med denna behandling är att jag får så ont så länge efteråt, antagligen på grund av min eventuella fibromyalgi eller det reumatiska de hittade i ett blodprov för ett antal år sedan, jag har haft funderingar på om det kanske inte är bra för mig, men där hade jag fel.

Efter Camilla åkte jag till en kompis och fikade, en kompis som är så lik mig i personlighet, och det känns så bra. Vi ska gå på Lena Philipsson när hon kommer till Örebro.....och på tal om det skulle jag boka det åt oss igår :-).
Sedan efter det besöket åkte jsg och lämnade bilen för att sätra på sommardäck, vi hade tagit fel på datum, så vi åkte olagligt några dagar :-). Sedan var jag och fick lite färg på ögonfransar och bryn hos Evig skönhet här i Frövi. Direkt efter det bar det av till Linde med min dotter och hennes kille, vi var till Mejk i Lindesberg, ett lågprisvaruhus. Jag köpte bara lite ljus. Sedan hem till Frövi igen, iväg till stallet där travhästen står och hämtar sele bla som vi hade beställt ihop från Börjes. Sedan hem till oss och hänta dotterns hund som varit hos oss ett par dagar när hon jobbat och så skjutsat hem dem. Efter det så tillbaka hem och gå ut med hundarna, laga mat och så äta när min man kom hem. Vi tog sedan och åkte till lindesberg och hälsade på svärmor som ligger på sjukhuset ett par dagar, vi var hos henne ca en timme, hon såg ut att må bra :-). Sedan när vi kom hem mockade jag och min man tog en promenad med hundarna. När jag kom in efter att även tittat till hönsen så de hade mst och mådde bra var klockan strax efter nio. Jag tog då tre mackor och oboy, tyckte att jag behövde de kalorierna efter denna dag....:-)